Kranium

Hjässbenets (Os parietale) yta är porotisk, och det finns en cirka 5 mm djup fördjupning med benpålagring vid sidan om, mitt på sömmen där de båda hjässbenen möts (se fig. 3).

Tvärgående striae observeras på hjässbenet bilateralt (se fig. 6). Okbenet (Os zygomaticum) har en porotisk, nästan svampartad yta på båda sidorna (se fig. 5). En cirka 1 cm lång fåra observeras över höger ögonbrynsbåge (Arcus superciliaris) (se fig. 4), sannolikt en naturlig formation i skallbenets yttersta skikt (Tabula externa). Ögonbrynsbågarna har en porotisk yta,

20 även ögonhålornas tak (Pars orbitalis) är något porotiska, men ej anmärkningsvärt jämfört med de andra undersökta individerna.

3.2.2. Överkäke och tänder

Överkäken (Maxilla) och gommen (Os palatinum) är något bredare än underkäken

(Mandibula). Framtänderna (Incisiv 1dx och sin, samt Incisiv 2 sin) har lossnat post mortem, resten sitter kvar i käken. Hörntänder (Canin) och främre kindtänder (Premolar 1) på båda sidor uppvisar emaljhypoplasi, horisontella ”veck” i emaljen (se fig. 7). Tandsten förekommer på så gott som hela tandraden (se tandlista i appendix). Slitage med blottat dentin observeras på samtliga tänder. Höger visdomstand (Molar 3 dx) har en liten vit ”pärla” av dentin distalt på kronan (se fig. 8).

3.2.3. Underkäke och tänder

Underkäken (Mandibula) har kraftiga muskelfästen (Tuberositas masseterica) vid

underkäksvinkeln (Angulus mandibulae). Bakre kindtänderna (Molar 1 dx och sin) har troliga kariesangrepp buccalt/ocklusalt bilateralt (se fig. 9 och 10). Höger bakre kindtand (Molar 2 dx) har två troliga kariesangrepp buccalt. Vänster bakre kindtand (Molar 2 sin) har ett troligt kariesangrepp buccalt/ocklusalt. Framtänder (Incisiv) och hörntänder (Canin) har stor mängd tandsten lingualt, lite mindre mängd buccalt. Slitage på framtänder och hörntänder med blottat dentin. Främre mindre kindtänder (Premolar 1 och 2) är relativt oslitna.

Figur 3: Individ 2153. Pilen visar en grop vid suturen mellan hjässbenen.

Figur 4: Individ 2153. Naturlig formation. Pilen visar en ca 1 cm lång fåra över vänster ögonbrynsbåge.

Figur 5: Individ 2153. Närbild på vänster okben. Pilen visar en porotisk, svampartad yta.

21 Figur 7: Individ 2153. Pilarna visar horisontella striae i hörntandens och främre kindtandens emalj, överkäkens

vänstra sida.

Figur 8: Individ 2153. Överkäken sedd bakifrån. Pilen visar en dentinpärla distalt på höger visdomstand.

Figur 9 och 10: Individ 2153. Underkäken sedd från höger respektive vänster sida. Pilarna visar på likartade

kariesangrepp buccalt på de bakre större kindtänderna bilateralt.

3.3. Grav nr. 38

Individ nr. 2421. Man? Maturus/senilis.

3.3.1. Kranium

Skallen (Os cranium) har ett generellt ojämnt utseende, med striae och skrovligheter över hela utsidan av hjärnskålen (Calvarium) (se fig. 11). Hjässbenen (Os parietale) och pannbenet (Os frontale) har en porotisk, svampartad yta. Suturen mellan hjässbenen har en hålighet vid obelion, ett icke-metriskt särdrag kallat obelionic foramen (se fig. 12). En ca 3 cm lång fåra på pannbenets högra sida, är sannolikt en naturlig formation i skallbenets yttersta skikt (Tabula externa) (se fig. 13).

22 3.3.2. Överkäke och tänder

I överkäken (Maxilla) observeras mycket grunda alveoler för framtänderna (Incisiv 1 dx och sin) och visdomständerna (Molar 3 dx och sin). Tandsten förekommer kraftigt på alla tänder, såväl buccalt som lingualt. Samtliga tänder i överkäken uppvisar ett kraftigt slitage.

Emaljhypoplasi observeras på framtänder (se fig. 14) och hörntänder (Canin) samt främre kindtänder (Premolar 1) och bakre kindtänder (Molar 2) bilateralt. Benpålagringar observeras i käkbenet lingualt vid alveolerna för visdomständer och bakre kindtänder bilateralt.

Framtänderna har ett snett slitage lingualt, som speglas av antagonisterna i underkäken (Mandibula) (se fig. 15). Kraftigt kariesangrepp cervikalt/approximalt mellan kindtänderna (Molar 1 och 2 sin) på vänster sida.

3.3.3. Underkäke och tänder

Framtänderna (Incisiv) i underkäken (Mandibula) har ett snett slitage buccalt, som speglas av antagonisterna i överkäken (Maxilla) (se fig. 16). Kraftiga benpålagringar buccalt vid

alveolerna för framtänderna (se fig. 16). Tandsten finns på samtliga tänder, buccalt och lingualt. Början till parodontit, tandlossning, syns vid alveolernas benkanter kring

kindtänderna (Molar), där käkbenet har börjat dra sig tillbaka och tändernas rötter är synliga. Nedsänkt benkant observeras buccalt vid vänster bakre kindtand (Molar 2 sin) (se fig. 17). Grunda alveoler för visdomständerna (Molar 3 dx och sin). Karies observeras ocklusalt på de bakre kindtänderna (Molar 2 dx och Molar 1 sin) på höger respektive vänster sida.

23 Figur 12: Individ 2421. Icke-metriska särdrag. Pilen visar en hålighet i sömmen mellan hjässbenen, obelion. Figur 13: Individ 2421. Naturlig formation. Pilen visar en ca 3 cm lång fåra på pannbenets högra sida.

Figur 14: Individ 2421. Överkäken sedd framifrån. Pilarna visar linjär emaljhypoplasi på framtänderna.

Figur 15: Individ 2421. Pilen visar ett snett slitage lingualt på framtänderna i överkäken.

Figur 16: Individ 2421. Pilarna visar ett snett slitage buccalt på framtänderna i underkäken, samt benpålagringar

24 Figur 17: Pilen visar en nedsänkt benkant vid bakre kindtandens (Molar 2) alveol.

3.4. Grav nr. 61

Individ nr. 3120. Kvinna? Adultus.

3.4.1. Kranium

Skallen (Os cranium) uppvisar generellt en porotisk yta. Pannbenet (Os frontale) har en porotisk/perforerad yta ovan näsroten (Glabella) (se fig. 18). En perforerad, svampartad yta observeras i ögonhålornas tak (Pars orbitalis) bilateralt, ett tillstånd som kallas cribra orbitalia (se fig. 19 och 20). Vänster ögonhåla har en fördjupning i ögonbrynsbågen (Margo supraorbitalis), ett icke metriskt särdrag kallat supraorbital notch.

3.4.1. Överkäke och tänder

Överkäkens (Maxilla) tänder uppvisar emaljhypoplasier på framtänder (Incisiv 1 dx och sin, Incisiv 2 dx), främre kindtänder (Premolar 1 dx och sin) samt på vänster bakre kindtand (Molar 2 sin). Höger framtand (Incisv 2 sin) har en extra rot, riktad in mot gommen (Os palatinum). Kariesangrepp observeras ocklusalt på höger bakre kindtand (Molar 2 dx) samt vänster bakre kindtand (Molar 1 sin). Höger bakre kindtand (Molar 1 dx) har ocklusalt någon form av missbildning i emaljen, som är gropig och perforerad. Kraftigt slitage med blottat dentin observeras på framtänderna.

3.4.3. Underkäke och tänder

Framtänder (Incisiv) och hörntänder (Canin) har fallit ur underkäken (Mandibula) post mortem, och är isatta i käken under analysen. Utrymmet i tandraden förefaller vara begränsat, och en ojämn tandrad observeras (se fig. 21). Tandsten finns lingualt på alla framtänder, hörntänder och främre kindtänder (Premolar 1). Buccalt finns striae i emaljen på framtänder, hörntänder och främre kindtänder (se fig. 22). Höger visdomstand (Molar 3 dx) är ej

25 Kariesangrepp finns ocklusalt på bakre kindtänderna (Molar 2) bilateralt. Stort kariesangrepp observeras ocklusalt på vänster bakre kindtand (Molar 1 sin) (se fig. 23).

Figur 18: Individ 3120. Pilen visar en porotisk yta ovanför näsroten.

26 Figur 21: Individ 3120. Pilen visar den ojämna tandraden i underkäken.

Figur 22: Individ 3120. Underkäken sedd framifrån. Pilen visar horisontella striae i emaljen på vänster hörntand.

Figur 23: Individ 3120. Underkäken sedd bakifrån. Pilarna visar kariesangrepp i kindtänderna (Molar 1 sin, Molar 2 dx) samt den ej helt frambrutna visdomstanden (Molar 3 dx) på höger sida.

3.5. Grav nr. 70

Individ nr. 3356. Man? Maturus/senilis.

3.5.1. Kranium

Skallen (Os cranium) har en porotisk yta på hjässbenen (Os parietale). En ofusionerad sutur delar pannbenet (Os frontale), ett icke-metriskt särdrag kallat sutura metopica (se fig. 24). Ett mycket brett och platt näsben (Os nasale) observeras, såväl som djupa ögonhålor.

3.5.2. Överkäke och tänder

I överkäken (Maxilla) observeras ett kraftigt sadelformat slitage på vänster framtand (Incisiv 2 sin) (se fig. 25). En abscess/nedsänkning observeras i käkbenet mellan kindtänderna (Molar 1 och Molar 2 sin) på vänster sida. Det saknas en skiljevägg (Septa interalveolaria) mellan

27 alveolerna för bakre kindtanden (Molar 2 dx) och visdomstanden (Molar 3 dx) på höger sida. Kariesangrepp observeras ocklusalt på visdomständer bilateralt och bakre kindtand (Molar 2 dx) på höger sida. Emaljhypoplasier förekommer på framtänder (Incisiv 1 dx, Incisiv 2 sin), samt hörntänder (Canin), främre kindtänder (Premolar 1 och 2), bakre kindtänder och visdomständer bilateralt (se fig. 26).

3.5.3. Underkäke och tänder

Vänster framtand (Incisiv 1 sin) är mycket sliten, och en rotabscess kan observeras buccalt i käkbenet (se fig. 27). Kraftigt slitage med blottat dentin observeras på framtänder samt hörntänder (Canin) och främre kindtänder (Premolar). Bakre kindtanden (Molar 2 sin) och visdomstanden (Molar 3 sin) på vänster sida saknas, alveolerna har påbörjad läkning. Bakre kindtanden (Molar 1 dx) på höger sida är helt nedsliten, endast en tandrot finns i käken, alveolen har påbörjad läkning (se fig. 28). Höger visdomstand (Molar 3 dx) sitter snett och har ett snett slitage (se fig. 28) samt ett kariesangrepp ocklusalt. Vänster kindtand (Molar 2) har ett troligt kariesangrepp ocklusalt. Vänster hörntand har snett slitage och en djup tvärgående fåra buccalt. Samtliga tänder i underkäken (Mandibula) har mer eller mindre striae och/eller ojämnheter i tändernas emalj. Framtänder, hörntänder och främre kindtänder är hårt angripna av tandsten.

Figur 24: Individ 3356. Icke-metriskt särdrag. Pilen visar en ofusionerad sutur som delar pannbenet, en metopisk

sutur.

Figur 25: Individ 3356. Överkäkens vänstra sida. Pilen visar andra framtandens (Incisiv 2) sadelformade slitage. Figur 26: Individ 3356. Överkäkens högra sida. Pilarna visar striae i främre mindre kindtandens (Premolar 1)

28 Figur 27: Individ 3356. Pilen visar en abscess i underkäkens käkben där roten för vänster framtand (Incisiv 1) är

synlig.

Figur 28: Individ 3356. Underkäkens högra sida. Pilarna visar det sneda slitaget på visdomstanden, samt den

nedsänkta benkanten och den kvarvarande roten av bakre kindtanden (Molar 1) i alveolen.

3.6. Grav nr. 76

Individ nr. 3589. Man? Adultus

3.6.1. Kranium

Skallen (Os cranium) är något deformerad. Pannbenet (Os frontale) är svagt plogformat och har en ojämn yta. En ca 2 cm lång horisontell fördjupning observeras över vänster tuber frontale (se fig. 29). Pannbenet har en porotisk yta ovan näsroten (Glabella) och över

ögonbrynsbenen (Arcus superciliaris) (se fig. 30). Hjässbenen (Os parietale) har ett obelionic foramen på var sida om suturen vid obelion, ett icke-metriskt särdrag.

3.6.2. Överkäke och tänder

Överkäken (Maxilla) har två foramen infraorbitale på vänster sida, ett icke-metriskt särdrag. Samtliga framtänder (Incisiv) har lossnat post mortem, och är isatta i käken under

undersökningen. Vänster framtands (Incisiv 2 sin) krona har fragmenterats post mortem och kan därför inte bedömas. Höger hörntand (Canin dx) har ett trubbigt vinkelformat slitage som speglas av antagonisten i underkäken (Mandibula) (se fig. 31). I överkäkens vänstra kvadrant observeras ett snett bett, där hörntanden i överkäken har främre kindtanden (Premolar 1) i underkäken som antagonist (se fig. 32). Vänster framtand (Incisiv 1 sin) har ett vågformat slitage. Emaljhypoplasier och/eller opacitet observeras på samtliga tänder i överkäken.

3.6.3. Underkäke och tänder

I underkäken (Mandibula) observeras ett mycket kraftigt hakparti (Tuberculum mentale). Samtliga tänder i underkäken är angripna av tandsten, såväl lingualt som buccalt. Kraftigt tandslitage kan observeras på de bakre kindtänderna (Molar 1) bilateralt. Höger hörntand (Canin dx) har ett trubbigt vinkelformat slitage som speglas av antagonisten i överkäken (Maxilla) (se fig. 31). Karies observeras ocklusalt på höger bakre kindtand (Molar 2 dx). Emaljhypoplasier och/eller opacitet i emaljen observeras på samtliga tänder utom vänster framtand (Incisiv 2 sin), som ej kunde bedömas då tandsten täcker en stor del av tandens buccala sida.

29 Figur 29: Individ 3589. Pilen visar en fördjupning i pannbenets vänstra sida.

Figur 30: Individ 3589. Pilarna visar en porotisk yta på pannbenet kring ögonbrynsbågarna.

Figur 31: Individ 3589. Pilen visar slitaget i överkäkens respektive underkäkens högra hörntand.

Figur 32: Individ 3589. Pilen visar det sneda bettet, där överkäkens vänstra hörntand möter underkäkens främre

30

4. Diskussion

I detta kapitel diskuteras frågeställningarna. För att tolkningen av analysen ska bli tydlig listas först patologiska förändringar i kranier och tänder individuellt under rubrik 4.1., sedan

diskuteras sjukliga förändringar och dess orsak och påverkan på människornas hälsa under rubrik 4.2.

4.1. Uppvisar kranierna och tänderna några sjukliga skelettala

förändringar?

De undersökta kranierna och tänderna uppvisar olika typer av patologiska förändringar och skador, men också en del icke-metriska anatomiska variationer som inte kan kopplas till sjukdom, kost eller trauma. I detta avsnitt sammanfattas tolkningar av analysresultaten enskilt för varje undersökt individ.

4.1.1. Individ nr. 2153 i grav nr. 31

Individen är troligen en man som dött mellan 25 och 40 års ålder. Den porotiska ytan på hjässben, pannben och okben, kan vara utläkt porotisk hyperostos.

Individen har ett läkt trauma på hjässan, troligen efter någon typ av kraftigt våld mot huvudet, då skadan trängt igenom skallbenets yttersta skikt. Skadan verkar dock ha läkt fint långt före döden, då inga skarpa benkanter runt själva skadan kunde observeras (Ortner 2003: 221).

Individen uppvisar såväl emaljhypoplasier som tandsten och kraftigt tandslitage.

Likartade kariesangrepp i underkäkens två bakre kindtänder på höger respektive vänster sida, kan bero på att det ocklusala fissursystemet har en utsträckning till tandens buccala yta. Detta innebär att dessa ytor har större benägenhet att utveckla karies och kan alltså sägas vara ärftligt betingat, enligt tandläkare Björn Lundberg (skriftligt meddelande, 2020-05-12).

4.1.2. Individ nr. 2421 i grav nr. 38

Individen är troligen en man som dött mellan 35 och 60 års ålder. Skallen uppvisar genomgående en skrovlig, ojämn och svampartad yta som kan bero på pågående eller läkt porotisk hyperostos.

Framtänderna i över- respektive underkäken har ett speglat snett slitage, som om något föremål satt spår efter att ha dragits fram och tillbaka mellan tänderna. Emaljhypoplasier observerades på överkäkens framtänder. Flera av tänderna har mycket grunda alveoler och under analysen observerades även nedsänkta benkanter och blottade tandhalsar. Detta tolkas som påbörjad parodontit, tandlossning. I underkäken observerades även benutväxter vid framtändernas rötter, dessa kallas buccal exostos och kan uppstå på grund av yttre påfrestning på tänderna, men kan också vara genetiskt och åldersrelaterat (Jainkittivong & Langlais 2000: 51f). Ett stort kariesangrepp mellan de bakre kindtänderna i överkäkens vänstra kvadrant kan ha orsakat den kraftiga infektion som lämnat spår i form av en nedsänkning av käkbenet. Tandsten förekommer över hela tandraden, både i över- och underkäken. Extra kraftigt angripet är underkäkens framtänder buccalt.

31 4.1.3. Individ nr. 3120 i grav nr. 61

Individen är troligen en kvinna som dött mellan 20 och 40 års ålder. Kraniet uppvisar en porotisk yta på pannbenet mellan ögonbrynsbenen, och generell porositet i skallbenets yttersta skikt. Detta kan vara en mild, utläkt porotisk hyperostos. Cribra orbitalia påträffades i båda ögonhålornas tak.

Kraftigt slitage och kariesangrepp har observerats i såväl över- som underkäkens kindtänder. En ej fullt erupterad visdomstand i underkäken kan indikera att individen tillhör den yngre halvan av det tillskrivna åldersspannet, men kan också bero på det begränsade utrymmet i underkäkens tandrad (Vretemark och Borrman 2010: 61–66). Emaljhypoplasi har observerats på framtänder, hörntänder och främre kindtänder.

4.1.4. Individ nr. 3356 i grav nr. 70

Individen är troligen en man som dött mellan 35 och 60 års ålder. Förutom icke-metriska särdrag ger skallen ett relativt friskt intryck, med endast lite porositet i hjässbenens yttersta skikt. Tänderna och käkarna är däremot av sämre kvalitet. I överkäken observerades en framtand med kraftigt sadelformat slitage. I underkäken påträffades en mycket nedsliten framtand med rotabscess, samt en kindtand som slitits ned tills endast en rot återstått i alveolen. Ante mortem tooth loss (AMTL) har skett på underkäkens vänstra sida, där visdomstanden och bakre större kindtanden saknas. Kariesangrepp observeras i kindtänder och visdomständer såväl i över- som underkäken. Så gott som alla tänder har någon form av deformation i emaljen, såväl linjär emaljhypoplasi som opacitet och andra ojämnheter observerades under analysen.

4.1.5. Individ nr. 3589 i grav nr. 76

Individen är troligen en man som dött mellan 20 och 40 års ålder. Det är svårt att avgöra huruvida skallens ojämna form beror på tafonomiska processer eller en deformation i skallens skelett. En fördjupning i pannbenet tolkas som läkt trauma, som trängt genom skallens yttersta skikt. Emaljhypoplasier finns på så gott som alla tänder i över- och underkäken. Ett snett bett kan ha orsakat det vinkelformade slitage som påträffades på de högra hörntänderna i över- respektive underkäken. Tandsten observerades på samtliga tänder, och karies påträffades i en kindtand i underkäken.

4.2. Hur kan kost- respektive icke-kostrelaterade spår i kranier och

tänder kopplas till livet i det tidigmoderna Uppsala?

4.2.1. Kostrelaterade spår i tänder och käkar

Som ovan nämnts har arkeologisk forskning med fokus på matkultur i det tidigmoderna Uppsala inte gjorts i någon större utsträckning tidigare. Det finns dock indikationer på att mycket av medeltidens matkultur levde kvar en längre tid, då kosten till stor del fortfarande under 1600-talet bestod av rotfrukter och torkat eller saltat kött. Uppsalas befolkning odlade i stor utsträckning olika typer av sädesslag för konsumtion, och förutom att brygga öl tillagades även gröt, välling och bröd av råvarorna (Arcini 1999: 84f; Vretemark & Borrman 2010: 77). Sädesslagen bearbetades och maldes till mjöl i stenkvarnar, och det var inte ovanligt att små gruspartiklar lossnade och hamnade i mjölet (Syse et al. 2003: 118f; Eriksson 2019: 16f). Detta innebär att maten som åts ofta var seg och innehöll slipande ämnen, som ledde till att tänderna slipades ner mycket snabbt. Detta syns i det undersökta osteologiska materialet, där fyra av fem individer uppvisar ett mycket kraftigt tandslitage. Även kraftiga muskelfästen i

32 underkäken kan bero på en seg kost som måste tuggas länge (Vretemark & Borrman 2010: 71f, 77).

Karies orsakas av att bakterier som finns i munnen angriper sockerarter i kosten.

Sockerarterna fermenteras och bildar syror, som sedan bryter ner emaljen och orsakar nekros i tandbenet. Olika människor kan ha olika benägenhet för att utveckla karies, exempelvis kan genetiska förutsättningar som emaljens kvalitet och salivmängd utgöra påverkande faktorer (Syse et al. 2003: 122f; Liebe-Harkort 2010: 57; Vretemark & Borrman 2010: 76). Under den tidigmoderna tidsperioden hörde vitt socker och vitt mjöl till de dyraste livsmedlen, och rent vitt socker var ännu ett sällsynt inslag i gemene mans kosthållning. Torkade frukter och bär var dock desto vanligare, och när gröt och välling kokades av spannmål bröts de långsamma kolhydraterna ner redan innan förtäring, vilket gjorde att de lättare kunde angripas av

bakterierna i munnen och bilda karies (Arcini 1999: 84f; Heimdahl & Vestbö Franzén 2009: 23, 27ff). Karies förekommer hos samtliga individer i det undersökta materialet. Då

individerna bedöms ha hört till någon form av medelklass, är det rimligt att anta att

åtminstone några av dem hade råd med dyrare livsmedel, som finare mjöl och en del sötsaker. Det går dock inte att bortse från det faktum att inget material från kyrkogårdens fattigare delar finns att tillgå för en jämförelse, samt att genetiska förutsättningar kan ha bidragit till

förekomsten av karies.

4.2.2. Icke-kostrelaterade spår i tänder och käkar

Emaljen är kroppens hårdaste material och ofta den del av människans skelett som är bäst bevarat i arkeologiska material. Emalj är även det enda ämne som inte återbildas i kroppen. Därmed kan slipande och frätande aktiviteter på tänderna spåras, såväl som störningar som kan ha skett under tandens utvecklingsfas. Innanför emaljen i kronan, och runt hela roten, finns tandben, som skyddar pulpan och utgör tandens byggnadsmaterial. När väl emaljen slitits bort går det snabbt att slita ner tandbenet (Syse et al. 2003: 110). Snett slitage, och slitage på andra ytor än tändernas primära tuggytor kan kopplas till annan aktivitet än tuggning. Det kan exempelvis handla om att använda tänderna som en tredje hand vid bearbetning av olika typer av material som läder och textil. Slitage kan också orsakas av tandgnissling eller avvikande bettställning (Syse et al. 2003: 118f; Molnar 2008: 423; Vretemark & Borrman 2010: 56ff, 68).

Tre av de undersökta individerna (nr. 2421, nr. 3356 och nr. 3589) har slitage som kan associeras till någon form av användning som inte innefattar tuggning. Det är dock inte alltid så enkelt att avgöra om det sneda slitaget beror på bettavvikelser eller faktiskt användande av tänderna som verktyg. Individ nr. 2421 har exempelvis ett speglat snett slitage i över-

respektive underkäkens framtänder, och det kan tänkas att detta uppstått på grund av att något material dragits fram och tillbaka mellan tänderna. Individ nr. 3356 har ett sadelformat slitage på en framtand i överkäkens vänstra kvadrant, och en mycket nedsliten framtand i

underkäken, som kan bero på att något föremål frekvent placerats mellan framtänderna. Individ nr. 3589 har ett annorlunda slitage av överkäkens respektive underkäkens högra hörntänder, vilket tolkas som en konsekvens av ett snett bett.

Uppsala var under den tidigmoderna tidsperioden en stad där många invånare sysslade med någon form av hantverk, och under de stora distingsmarknaderna handlades ofta med läder och textilier (Petré 1958: 195ff; Harnesk & Oscarsson 1977: 83ff). Det går inte att uttala sig om individernas sysselsättning baserat på enbart ett avvikande tandslitage, och då endast en av individerna har ett avvikande slitage som inte enbart kan förklaras med naturliga orsaker, kan ingen egentlig koppling göras mellan individerna och något specifikt hantverk. Baserat på gravskick och placering på kyrkogården kom individerna dock sannolikt från den framväxande medelklassen i det tidigmoderna Uppsala, som ofta arbetade med just hantverk.

33 4.2.3. Övriga spår i tänder och käkar

Tandsten är vanligt förekommande såväl hos nutida människor som i arkeologiska

skelettmaterial. Tandsten orsakas av att munbakterier fäster på tanden och bildar plack, som så småningom bildar hård tandsten. Idag kan vi motverka tandsten med hjälp av tandborstar och tandtråd, men under den tidigmoderna tidsperioden fanns inte liknande hjälpmedel. Sannolikt användes tandstickor för att peta bort mat mellan tänderna, och det finns även indikationer på att man kan ha gnuggat tändernas buccala sida med ett stycke tyg för att få bort matrester och beläggningar (Syse et al. 2003: 125; Vretemark & Borrman 2010: 84f; Brown 2011: 160).

Kraftigt tandslitage och karies är båda stora orsaker till att käkarna drabbas av infektioner. När tandslitage eller karies når in till tandens pulpa, som utgör förbindelsen mellan tanden och kroppens nerver och blodomlopp, bildas lätt infektioner som i obehandlat tillstånd kan leda till varbildningar, abscesser och i förlängningen tandlossning (Vretemark & Borrman 2010: 86f). Parodontit, eller kronisk tandlossning, orsakas av att bakterieinfektionen i tandköttet sprider sig till käkbenet. Infektionen gör att tanden lossas från alveolen, och käkbenet kan också luckras upp. Det tar lång tid för sjukdomen att utvecklas, varför sjukdomen klassas som åldersrelaterad (Arcini 1999: 78f; Syse et. al 2003: 49ff; Vretemark & Borrman 2010: 86f). Det finns dock en diskrepans i hur ante mortem tooth loss (AMTL), tandförlust som skett före