4 Det fria kriget: en analys av en svensk föreställning
4.2.5 Om kriget kom (2017)
Om kriget kom är en minidokumentärserie i åtta delar som publicerades år 2017 på Försvarmaktens officiella Youtube-kanal. Serien berättar om Sveriges förmåga och planering under Kalla Kriget och dess sista avsnitt är titulerat ‘Det fria kriget’. Om kriget kom är onekligen producerad med ett visst underhållningsvärde i åtanke men serien gör en sak som passar ypperligt för detta arbetes ändamål: den producerar en föreställning av bland annat det fria krigets praktik. Likt vad jag måste åstadkomma häri tar den ett ej realiserat tillstånd av svensk försvarsförmåga och konstruerar det, och stödjer därmed detta arbete i vad som möjligtvis är dess stora utmaning, nämligen att tolka det begränsade empiriska materialet kring fenomenet och konstruera dess föreställning. Avsnittet (som är knappt femton minuter långt) ger oss en god inblick i hur Försvarsmaktens föreställning av det fria kriget ser ut, samt vilken föreställning myndigheten önskar projicera utåt.
Försvarsmakten. 2013:65. 133 Ibid:65. 134 Ibid:65. 135 Ibid:65. 136
Avsnitt 1 ger oss: 137
-
Det fiktiva scenario som serien konstruerar utspelar sig någon gång mellan 1972-89. Avsnitt 8 ger oss: 138Fråga 1:
-
Armén strider på åkrar och i skogen.-
Olika personers färdigheter, både från egen värnplikt och civila erfarenheter, gjorde att kunskaper fanns tillgängliga som inte fanns i exempelvis en yrkesarmé. Det kunde röra sig om bland annat snickare, mekaniker, forskare, och tjänstemän.-
Många människor skulle kämpa: människor från hela samhället och landet.-
Avskurna eller splittrade förband skulle försöka samlas.-
Värnplikten skapade en laganda som sågs som central för motivationen att kriga. Fråga 2:-
Utgångspunkten för avsnittet är ett senare skede av det större kriget: “…[nu rasar] kriget och det mesta är slaget i spillror.” 139Fråga 3:
-
Små, tungt beväpnade och sammansvetsade grupper skulle finnas över hela landet—något som skulle vara en mardröm för motståndaren.-
Man tittade på Finlands taktik: motstånd i små grupper som utgick från skogen. Fråga 4:-
Denna typ av armé säges vara “oslagbar om [den] skulle göra motstånd i ett gerillakrig.” 140-
Övertagandet av Sverige skulle vara svår-kalkylerat för fienden.-
Motivation och gerillakrigföring skulle antagligen vara nyckelfaktorer i motståndet.-
Finlands framgång under fyrtiotalet var en inspiration för det fria kriget.-
Vid ett eventuellt krig skulle Sverige i ett tidigt skede ha begärt hjälp från väst, det vill säga NATO och/eller USA, och dokumentären menar att Sverige hade fått den hjälpen eftersom kriget troligtvis skulle varit endast en del i ett större krig.Om kriget kom, del 1: ’Förebudet’. 2017.
137
Om kriget kom, del 8: ’Fria kriget’. 2017. 138
Ibid.
139
Ibid.
Fråga 5:
-
Officerarna på plats skulle ta befälet över splittrade styrkor för att fortsätta kriget och “varje meddelande om att motståndet skall uppges [var] falskt.” 141Övrigt:
-
Motståndaren i berättelsen är Sovjetunionen.-
Det fria kriget är att förstå som en typ av plan B.-
Den folkliga förankringen antogs vara djup.-
Gerillakriget säges vara en katastrof för samtliga inblandade, samt att det alltid drabbar civilbefolkningen.-
Satsningar på civilförsvaret skulle trygga befolkningen och därmed dess stöd till försvaret.4.3 Det fria kriget i förhållande till etablerade föreställningar
1. Av vem utkämpas gerillakriget?
Vad är utmärkande drag för de individer som antas slåss som en gerilla? Vad är de inte? Det fria kriget har en bred förståelse av vem som skall strida enligt dess principer: alltifrån särskilt avdelade, utbildade och utrustade trupper till soldater och enheter som inte kan strida reguljärt—av vilken anledning det än må vara. Föreställningen inbegriper dock alltid individer som är inom Krigs-/Försvarsmakten. Denna förståelse är närmare åt Sun Tzu och Mao än åt Lenin och Guevara vilka förutsätter en indelning av samhället utifrån sociala omständigheter. Rimligen är det fria kriget även närmare Sun Tzu än Mao då Mao har en ännu bredare kategorisering av hans gerillakrigare som i princip kan inbegripa hela befolkningen, medan Sun Tzu uttryckligen talar om en mobilisering förestående kriget.
2. När utkämpas gerillakriget?
Under vilken fas av det större kriget skall gerillakrigföring tillämpas och varför då?
Sveriges när är inte oproblematiskt—det skede i vilket en stor del av styrkorna strider fritt förmodas vara sent i kriget. Det är när omständigheter tvingat Sveriges militär till detta och reguljärt krig inte längre är möjligt. Ett undantag till denna förståelse av när är de särskilt avdelade fria enheterna som kan uppträda enligt principerna genom hela kriget. Det är dock förstått att det fria kriget skall pågå under väldigt lång tid, och vår första källa ger oss att det inte skulle kunna vinna kriget självt, men detta antagande försvinner sedermera ur styrdokumenten. Svensk förståelse av sitt gerillakrig är i
Ibid.
detta avseende avsevärt olikt de etablerade föreställningarna. Sun Tzu och Mao gör ingen temporal indelning i det större kriget: för Sun Tzu är föreställningen holistisk och för Mao är det reguljära och irreguljära parallella former. För Lenin är det när kampens våldsutövande får en central, duglig och parti-styrd ledning, och för Guevara är gerillakrigets när antingen en ickefråga, alternativt startskottet på hela revolutionen.
3. Hur utkämpas gerillakriget?
Vad är utmärkande för den taktik alternativt stridsteknik som utmärker gerillakriget?
Målet med det fria kriget är att engagera fienden över en längre tid och ett större område. Man skall vara en mardröm för fienden och hela tiden tära på denne. Små enheter skall finnas spridda och gömda för att i skydd av väder, terräng och mörker slå oväntat och sedan försvinna. Målval skall maximera effekten av striden: att bryta försörjningskedjan eller sambandet förmodas skada fienden mer än om man slår ut ett manöverförband. Utrustning o dylikt kan med fördel tas från motståndaren. Civilbefolkningens roll är stöttande och nödvändig. Vad gäller hur är de flesta föreställningarna rörande överens (återigen, Lenin berör inte denna aspekt), men vi ser dock att det fria kriget håller fast vid krigets lagar.
4. Varför utkämpas gerillakriget?
Vad är det större syftet med att välja att slåss som en gerilla?
Det fria krigets historia låter oss förstå att det större syftet är ett befrielsekrig likt Maos, men istället för ett ockuperande Japan är det nu Sovjetunionen. Det är inte en intern, förtryckande regim likt Lenin eller Guevara, och inte heller Sun Tzus idealtyp av krigföring. Det finns implicit i plan-B- tänket att Sverige inte ser det fria kriget som önskvärt jämfört med något mer reguljärt.
Kopplat till befrielse är frågan om befolkningen: vi ser denna hos samtliga föreställningar, och det fria kriget och Mao är de två som talar om hela befolkningars givande av legitimitet. För Lenin och Guevara finns det delar av befolkningen vars legitimitet man varken önskar eller får. Sun Tzus fråga om legitimitet problematiseras av det faktum att historien inte alltid tillskrivit givandet av legitimitet till folket, men vi ser fortfarande att han har en förståelse för folkets umbäranden.
5. Hur leds gerillakriget?
Vilken ledningsfilosofi genomsyrar krigföringen? Vilka förutsättningar för ledning finns? Det fria krigets ledningsfilosofi är decentraliserad och utgår ifrån den enskilde officerns förmåga att ta initiativ och fatta rimliga beslut. Det innebär dock inte att det inte finns en högre strategi som man skall sträva mot, men då sambandet inte finns måste chefen på plats kunna leda utifrån en djupare förståelse för omständigheterna. Likt Sun Tzu, Mao och Guevara föreställer sig det fria kriget särskilda egenskaper hos ledaren, och att denne därav är mer duglig än andra. Olikt Guevara förutsätter det dock inte en ledare ur en viss samhällsgrupp som leder soldater ur en annan.
Berättelsen om hur Sun Tzu bortser från en kontraorder när han simulerat är skild från sin kung liknar den situation som det fria kriget förutsätter vad gäller sambandsmöjligheter: när man inte längre kan kommunicera måste den lokale chefens beslut gälla oavsett, eller till dess att samband återigen finnes. Detta delas även av Guevara och Mao. För Lenin är en politisk ledning viktig men vi kan problematisera detta om vi istället förstår honom som att det är viktigt att det finns en politisk-militär strategi som är tydlig, varpå han då ligger något närmare det fria krigets förståelse om att underställd chef skall veta högre chefs beslut i stort och önskvärda skeenden.
Här ser vi hur det fria krigets föreställning av svenskt gerillakrig står sig mot de övriga valda föreställningarna. Likheter och olikheter mot dessa är nu synliggjorda utifrån de valda kategoriseringarna, men jämförelsen vore inte sund utan ett viss mått av problematisering. Denna återfinns i nästkommande del, tillsammans med arbetets slutsatser..
5 Slutsatser
Forskningsfråga 1: Hur vittnar Sun Tzu, Mao, Lenin och Guevaras föreställda gerillakrig om konceptets olika uttryck och innehåll?
Kort sagt är gerillakriget föränderligt vad gäller samtliga analysfrågor, men ofta handlar det då om grader av förändring som inte tar det bortom det centrala: att det kännetecknas av motstånd. Förbehållet Sun Tzus föreställning har jag även slagits av att motståndet ofta utmärks av retorik om förtryck och illegitimt våld mot ett folk och således blir det moderna gerillakrigets våld ett legitimt svar på det.
Forskningsfråga 2: Hur kan det fria kriget förstås som en föreställning om gerillakrigföring utifrån Sun Tzu, Mao, Lenin, samt Guevara?
Utöver att beröra de fem analysfrågorna likt de flesta av de övriga föreställningarna så uppfyller det fria kriget även den centrala beståndsdelen av gerillakrigföring enligt ovan—motståndet. Att fastslå föreställningen som en svensk föreställning om gerillakrig blir nu både åtkomligt och rimligt. Vad gäller legitimiserandet av våldet så är detta närvarande även i den svenska föreställningen.
Detta arbetes strävan har varit en djupare förståelse av dels gerillakrigföring som tradition, och dels det fria krigets föreställning av svenskt gerillakrig.
Sun Tzu kan förstås att vara inflytelserik för den moderna historiens krigsmän, men hans krigföring är inte begränsad till reguljärt eller irreguljärt utan föregår denna dikotomi. Maos gerillakrig och det fria kriget utgår ifrån krig mellan stater som är olika starka, medan Lenin och Guevara ser framför sig inbördeskrig där statsmakten inledningsvis antas vara starkare än de revolterande styrkorna—gerillakriget blir här det politiska och militära organiserandet av våldet mot en upplevt illegitim regim.
Striden förutsätts av samtliga att ta sig ungefär samma uttryck för idealt utfall: gerillan är svag och liten, men detta nyttjar den till sin fördel. Likaså är ledningsmöjligheterna begränsade vilket ställer krav på kommunicerad vilja, individuellt uppträdande och initiativtagande. Det fria krigets syn på gerillakrigaren är närmast Sun Tzu och Mao: den som kan strida för nationen skall strida. För Lenin och Guevara är det mer lämpligt att säga att den som kan strida för revolutionen skall strida. Likt jag berört tidigare skiljer sig det fria kriget från alla andra främst vad gäller tiden— det vill säga när det utlöses.
Men detta när är som sagt problematiskt. För vad som är centralt för detta arbete är att det har behandlat det fria kriget som en föreställning frusen i tiden, men detta gjordes för att avgränsa uppgiften till en hanterbar storlek. Källmaterialet för det fria kriget visar egentligen på en nedskärning av teorin: föreställningen tycks bli allt mindre ju närmare nutid vi kommer. Detta är dock inte nödvändigtvis sant, och jag återkommer till detta när jag diskuterar fortsatt forskning.
Den andra problematiken som är värd att lyfta är studien av konceptualiseringar kontra empiriska fakta: eftersom jag eftersökt det fria krigets föreställning har jag funnit det lämpligt att nyttja teoretiska föreställningar likaså. För att förtydliga: det fria kriget har aldrig skett vilket gör det problematiskt att undersöka. Om det hade skett hade jag troligen tagit mig ansatsen Hur genomfördes det fria kriget och hur står det i förhållande till hur (exempelvis) Maos gerillakrig
skedde? men istället är det fria kriget fast i föreställningsvärlden och då finns det anledning till att kontrastera det mot andra konceptualiseringar. Hade jag endast forskat på gerillakrigföring enligt [3 Gerillakriget] skulle det finnas anledning att konsultera historiska källor som kunde nyttjas för att blottlägga teoretikernas eventuellt missvisande föreställningar.