Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Kristofer Heljebrand Bohn OP SA 17-20
Handledare Antal ord: 11 994
Jacob Westberg Beteckning Kurskod
1OP415
Gerillakrigets traditioner & Sveriges föreställning av det fria kriget
Abstract:In the 1940s, Sweden adopted a policy known as Det fria kriget (approximately translated to The Free War) which was a conceptualization of a war in which its homeland had suffered a major invasion by a malignant and far stronger opponent. Det fria kriget remains, to this day, mostly a set of instructions outlining how the military were to reorganize itself, at that point, to uphold the nations military resilience. This paper compares, contrasts, and discusses established conceptualizations of guerrilla warfare along the traditions of Sun Tzu, Lenin, Mao, and Che Guevara and concludes that Det fria kriget is in fact a conceptualization of Swedish guerrilla warfare. This paper calls to action a deeper understanding of the tradition and how it might have changed up until today, if it is to serve the nation’s interests come tomorrow as well.
Nyckelord:
det fria kriget, guerrilla warfare, Sun Tzu, Vladimir Iljitj Lenin, Mao Tse-tung, Ernesto Che Guevara.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING...3 1.1 PROBLEMFORMULERING...3 1.2 FORSKNINGSÖVERSIKT...4 1.2.1 GERILLAKRIG...4 1.2.2 DETFRIAKRIGET...5 1.2.3 FORSKNINGSÖVERSIKT: SAMMANFATTNING...61.3 SYFTEOCHFORSKNINGSFRÅGOR...6
1.4 AVGRÄNSNINGAR...7
2 METOD...7
2.0.1 KVALITATIVTEXTANALYSMEDSYSTEMATISERANDEANSATS...8
2.0.2 BESKRIVANDEIDÉANALYS...8
2.0.3 DIAKRONBEGREPPSHISTORISKANALYS...9
2.1 KRITIKAVMETODVALOCHÅTGÄRDER...9
2.2 OPERATIONALISERINGOCHANALYSVERKTYG...10
3 GERILLAKRIGET: ENANALYSAVFYRAETABLERADEFÖRESTÄLLNINGAR...12
3.1 MATERIALVAL...12
3.2 TEORI...12
3.3 SAMMANFATTNINGOCHDISKUSSION...21
4 DETFRIAKRIGET: ENANALYSAVENSVENSKFÖRESTÄLLNING...23
4.1 MATERIALVAL...23
4.2 EMPIRI...24
4.2.1 ANVISNINGARFÖRFRIAKRIGET (1944) ...24
4.2.2 ARMÉREGLEMENTEDEL 2 (1963) ...26
4.2.3 ARMÉREGLEMENTEDEL 2 (1995) ...28
4.2.4 ARMÉREGLEMENTETAKTIK (2013) ...30
4.2.5 OMKRIGETKOM (2017) ...30
4.3 DETFRIAKRIGETIFÖRHÅLLANDETILLETABLERADEFÖRESTÄLLNINGAR...32
5 SLUTSATSER...34
6 FORTSATTFORSKNING...36
7 AVSLUTNING...36
1 Inledning
Det doktrinära uttrycket Det fria kriget har sitt ursprung i den tid då större delen av Europa var ett slagfält under andra världskriget; Sverige var förskonat det värsta av detta krig men försvarsplaneringen motsåg ändå att det skulle kunna komma en dag då landet stod inför en övermäktig motståndare. Dennes styrka och storlek skulle komma att tvinga den dåvarande Krigsmakten till en nödgad omorganisation innehållandes nya ledningsförutsättningar, stridsmetoder, etcetera. Det fria kriget är än idag en föreställning av den totala ockupationen av nationen och det motstånd som skall tvinga en starkare motståndare att överge sina intressen och avsluta sitt engagemang mot Sverige. 1
Första gången jag tog mig an ämnet var hösten 2018. Det som började som en nyfikenhet för vad uttrycket faktiskt innebar skulle komma att resultera i ett fascinerade djupdyk i fenomenets empiri och det teoretiska ramverk som lämpligen kunde nyttjas för att förstå det; det jag sökte att åstadkomma då var en teoretisk utgångspunkt utifrån vilken vi kunde analysera och teoretisera fenomenet. Efter att ha studerat styrdokumenten stod det klart för mig att den största kontaktytan mellan fenomenets föreställning och tidigare teori stod att finna i gerillakrigföringens principer och konceptualiseringar.
Återigen avser jag att teoretisera fenomenet: mitt förra arbete var ett kortare sådant som inte tillräckligt belyste flertalet aspekter av det fria kriget. Den litteratur som mitt förra verk nyttjade som sin teori (det vill säga vedertagna föreställningar om gerillakrig) hanteras nu som sin egna, föränderliga tradition värdig en egen analys. Utifrån den analysen kan vi sedan problematisera de teoretiska ramar som vi använder oss av för att definiera en svensk föreställning: deras särarter och hur de följer på något tidigare. Enklare förklarat blir det detta arbetes målsättning att teoretisera fenomenet det fria kriget utifrån flertalet explicita gerillakrigsteorier som själva först blottlagts och kontrasterats till varandra.
1.1 Problemformulering
Gerillakrigföring förstås ofta idag som tillhörande en bredare kategori av irreguljär krigföring, och samtidigt är det i sig en samlingsterm för något som kan inkorporera flera uttryck av motstånd. Dessa motståndsformer är färgade av den tid och det rum som kriget utspelat sig i.
Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. 2016:6. ger oss uttryckligen att Sverige ensamt skall undvika att
1
förlora. Exakt vad som är att vinna och vad som är att inte förlora är i sig en omdiskuterad fråga som detta arbete inte närmare kommer ta sig an, men det kan förstås som att Sverige idag ser framför sig att tidigt få internationellt stöd och då kan det fria kriget tjäna till att hålla ut en tid.
Forskningsöversikten lyfter hur gerillakrigets nyttjande ur ett historiskt perspektiv inte alltid har varit framgångsrik—och kanhända kommer det en dag igen då den inte längre är det. Forskning på gerillakrig är betydligt vanligare än forskning på det fria kriget, men detta arbetes strävan kräver likväl att det tar sig an och jämför gerillakrigsteorier från originalkällor skrivna av deras upphovsmän för att säkert kunna säga något om det fria krigets föreställning i förhållande till dessa.
Det fria kriget är många saker: en term i doktriner, en form av försvarsplanering, och möjligen även numera en romantiserad kvarleva. Intresset för området kom till mig för att jag inte kunde bringa reda i fenomenet; jag började läsa om det för att helt enkelt få grepp om det. Forskningen på föreställningen är knaper, men låter oss ändå förstå att det har sin uppkomst, sin historia, i ett Sverige som aktivt sökte ett sätt att försvara sig i en extremt utsatt situation. Vidare finner vi att det inte är ett föräldralöst barn bland krigföringsteorier—tvärtom har det ett gediget släktträd som akademin dock aldrig uttryckligen sökt att sammanföra det med. Korta kommentarer om fenomenet som en typ av gerillakrigföring har mestadels varit summariska genom tidigare forskning istället för att med en tydlig avsikt tagit idén på tillräckligt allvar för att sammanföra den med sina konceptuella bundsförvanter i den asymmetriska floran.
Det finns alltså ett utrymme för en tydligare förståelse av fenomenet som en reell föreställning om gerillakrig, och ett behov för akademin att kunna se på den med komparativa ögon i relation till andra föreställningar. I nästkommande del finner vi både det fria krigets stora forskningslucka samt en överblick och problematisering av vad gerillakriget är, enligt akademin.
1.2 Forskningsöversikt
1.2.1 GerillakrigWalter Laqueur konstaterar att gerillakrig under sjuttonhundratalet var ovanliga då de flesta stridande följde strikta regler för hur krig torde utkämpas, och att gerillaaktioner under artonhundratalets kolonialmakter alltid misslyckades med att uppnå seger om de inte skedde i samspel med en reguljärt organiserad armé. Under första världskrigets tid utgjordes gerillakrigen 2
(både de politiskt motiverade och de som inte var det) snarare av två svaga aktörer mot varandra än en stark mot en svag. Gerillakrigens uppsving kommer, enligt Laqueur, under nittonhundratalets 3
Laqueur. 1977:382.
2
Ibid:383.
andra hälft bland annat tack vare att imperialismen blir klandervärd även hos befolkningen i den ockuperande staten. 4
Likt Laqueur berör Ivan Arreguín-Toft, i sin artikel ’How the Weak Win Wars’, denna diskrepans som till synes kan upplevas som kontraintuitiv: nämligen att då en starkare aktör utkämpar ett asymmetriskt krig mot en svagare har trenden de senaste seklerna alltmer gått mot att det är den svage som går segrande ur striden. Han menar att det som avgör vem som vinner kriget 5
är huruvida den svage har strategisk möjlighet att offra det som är av värde för att vinna tid, och att detta är indikativt av huruvida konflikten är asymmetrisk eller ej; den kausala mekanismen bakom teorin är att en utdragen konflikt medför att en militärt stark stat hinner bli politiskt svag om den är engagerad i krig en längre tid. 6
1.2.2 Det fria kriget
Björn Gäfvert avhandlar i ’Det fria kriget. Från idé till krigsorganisation’ bland annat fenomenets historia. Termen tycks ha uppkommit i samband med ett förslag till en omarbetning av 1941 års upplaga av Taktiska Anvisningar. Viking Tamm, dåvarande chef för Krigshögskolan, lade förslaget 7
med grund i sina observationer och reflektioner av ”pågående krig och från övningar inom armén [som] nödvändiggjorde att bl a ett kapitel införes rörande stridsverksamhet bakom fiendens front”. 8
Gunnar Åselius för ett intressant resonemang om vad förändringen i försvarsplaneringen förde med sig för kravet på officerares förståelse av kriget. Jämförelsen mellan Sverige och Finland efter det senare landets erfarenheter 1939-40 gjorde att svensk militär kunde konstruera en självbild som till mångt och mycket lånade från grannlandets historia, men detta var en omställning som kunde underminera traditionell militär disciplin: ”If Swedish soldiers were to fight like the Finns ... they had to be taught to show initiative and to act independently without their officers.” Vidare 9
styrker Åselius idén att det fria kriget är att förstå som en typ av gerillakrigföring. 10
Ibid:383. 4 Arreguín-Toft. 2001:97. 5 Ibid:121-122. 6 Gäfvert. 1994:258. 7 Ibid:258. 8 Åselius. 2005:31. 9 Ibid:31. 10
I förordet till sin antologi Nya fronter? 1943–spänd väntan kommenterar Bo Hugemark att det fria kriget kom in i svensk taktik som ett stridssätt tidigt fyrtiotal för att stanna men att dagens planering (läs nittiotalets) knappast kan utmynna i samma förfarande som först var tänkt men detta behandlar han inte sedan vidare. 11
1.2.3 Forskningsöversikt: sammanfattning
Från tidigare forskning kan vi konstatera att gerillakrig under de senaste seklerna inte alltid varit att föredra, men att traditionen under ett halv sekel tycks ha genomlevt en renässans. Laqueurs och Tofts slutsatser blir relevanta för detta arbete då det i sin strävan efter en bättre förståelse av det fria kriget även problematiserar huruvida föreställningen är gångbar än idag; forskningen stöder ett lands asymmetriska organiserande mot en starkare aktör men måhända är vissa vitala omständigheter flyktiga och bortom en liten nations påverkan. Hur central är antiimperialismen för framgången för gerillor och hur kan ett land ha en inverkan på ett sådant paradigm?
Vi kan även konstatera att det fria kriget är en form av gerillakrig då vi ser teoretiker dra denna slutsats, om än kortfattat. Det fria kriget som gerillakrigföring kräver dock ett utförligare arbete för att med säkerhet kunna fastslå hur det är det, vilket blir ett av detta arbetes åtaganden. Gerillakrigföring som ett akademiskt studium är förekommande sedan tidigare men detta arbete tar sig an det ånyo enligt sin egen operationalisering i syfte att kunna jämföra fenomenet med det fria kriget.
1.3 Syfte och forskningsfrågor
Syftet som arbetet strävar mot vad gäller gerillakrigföring är till synes okomplicerat: hur kan flera gerillakrigsförställningar skilja sig åt kontra likna varandra? Utifrån analysverktyget kan jag exponera vissa parametrar genom vilka det blir möjligt att ställa olika föreställningar i förhållande till varandra, och sedan diskutera samt problematisera resultaten.
Arbetet tar sig sedan an det fria krigets empiriska material i syfte att kunna analysera det utifrån samma analysverktyg som de etablerade föreställningarna. Om vi ser att flera av de parametrar som återfinns hos gerillakrigsföreställningarna också återfinns hos det fria krigets föreställning blir detta en god utgångspunkt utifrån vilken vi kan dra slutsatsen att det sannerligen är en föreställning av svenskt gerillakrig samt hur denna torde se ut. När detta väl är uppnått kan vi
Hugemark. 1994:10.
därefter även diskutera och problematisera gerillakrigföring ytterligare genom att kontrastera även det fria krigets föreställning mot de föregående.
Forskningsfråga 1: Hur vittnar Sun Tzu, Mao, Lenin och Guevaras föreställda gerillakrig om konceptets olika uttryck och innehåll?
Forskningsfråga 2: Hur kan det fria kriget förstås som en föreställning om gerillakrigföring utifrån Sun Tzu, Mao, Lenin, samt Guevara?
1.4 Avgränsningar
Detta arbete begränsas av ett antal faktorer: tiden, materialets originalspråk, och arbetets syften måste samtliga hanteras.
-
Alla källor är förstahandskällor (detta är främst möjligt då arbetet inte utgår ifrån historiska händelser utan ifrån konceptualiseringar) men de är översatta till antingen engelska eller svenska.-
Arbetet strävar efter en bredd av teoretiker vilket naturligt kommer på bekostnad av djupet: fler skrifter av samtliga teoretiker hade kunnat bidra till en djupare förankring av resultaten.-
Det fria kriget hanteras som en fenomen låst i tiden: att det från cirka nittonhundra-fyrtio och framåt skulle vara oföränderligt. Detta är inte fallet och jag hanterar det genom en tydlig problematisering av faktumet och inbegriper möjliga infallsvinklar i hur det kan efterforskas i mina förslag på fortsatt forskning.2 Metod
Detta arbete strävar efter en tydligare förståelse av ett antal konceptualiseringar av gerillakrigföringsmetoder och de källor som således i huvudsak är i fokus är textbaserade sådana. Därpå följer det att den eller de metoder som verket nyttjar måste vara lämpliga för att extrapolera samt strukturera de föreställningar eller konceptualiseringar som respektive källmaterial avhandlar. Mitt val att genomföra en separat analys av teorierna som helhet (innan jag behandlar det empiriska materialet om det fria kriget) grundar sig i att jag motser att kunna säga något om teoretiserandet av gerillakrigföring som ämne i sig självt; detta något skulle exempelvis handla om begreppets förändring över tid och rum.
Låt mig nu röra vid vad en vald metod måste kunna tillåta mig att göra med källmaterialet: den måste tillåta mig att selektivt lyfta ur citat och tillskriva dessa mening. Från det första ordet till den sista punkten konstruerar jag flera argument som skapar en följetång. Följetången måste kunnas
antas vara logisk och rimlig men arbetet utgår ofrånkomligen från min tolkning. Detta är i sig självt inte osund vetenskap men det ställs därmed krav på att metoder nyttjas som medger det; att angripa arbetets argument och slutsatser—dess rimlighet—är i högsta grad att angripa dess logik.
För att möjliggöra arbetets rimlighet har jag fokuserat på tre metoder som kurslitteraturen lyfter fram: kvalitativ textanalys med en systematiserande ansats; beskrivande idéanalys; samt 12 13
diakron begreppshistorisk analys. Nedan följer en kort beskrivning av samtliga som sedan följs av 14
mina reflektioner kring dem och hur de tillsammans kan interagera i ett arbete likt detta.
2.0.1 Kvalitativ textanalys med systematiserande ansats
Metoden beskrivs av Esaiasson med flera som strävan att skapa en överblick av källmaterialet med fokus på de idéstrukturer som är bakomliggande teorierna som skall till att jämföras. Detta uppnås genom logiskt ordnande av texterna i valda och skapade kategorier. Läsningen utgår alltså ifrån en 15
god operationalisering och tydliga kategorier för vad och hur jag som läsare söker och delar in materialet.
2.0.2 Beskrivande idéanalys
Enligt Göran Bergström och Per-Anders Svärd är den beskrivande idéanalysen mer än en simpel sammanfattning då den har krav på sig att producera vetenskap genom analys: dess mervärde är ett bidrag bestående av nya resultat. Internt i en isolerad källa kan det röra sig om att uppmärksamma motsägelser, alternativt en ny tolkning på ett redan studerat material eftersom man menar att ens nya tolkning är mer rimlig. Mellan två eller fler verk kan det röra sig om jämförelser av de presenterade idéerna utifrån exempelvis deras kronologi. Metoden grundar sig onekligen på tolkning av källmaterialet varpå det följer att argumentation för ens tolkning återfinns, vilket medför att arbetet i sig inte kan förstås som neutralt. 16
En beskrivande idéanalys ställer frågor av följande karaktär: Vilka idéer uttrycks i texten? Hur förhåller sig dessa idéer till varandra? Vilka budskap är explicita och vilka är
Esaiasson m.fl. 2017:213.
12
Bergström & Svärd. 2018:140.
13
Kurunmäki & Marjanen. 2018:185.
14
Esaiasson m.fl. 2017:213.
15
Bergström & Svärd. 2018:140-141.
underliggande eller latenta? Är tidigare beskrivningar och tolkningar av idéerna korrekta? Har det skett någon historisk förändring i de ideologier som studeras? 17
Den beskrivande idéanalysens trovärdighet bedöms utifrån den systematik som forskaren använder, och därmed blir fallet att likt med textanalysen står och faller idéanalysen med arbetets transparens och operationalisering: vilka frågor ställer vi till texterna och vilka kategorier nyttjar vi för att återge dem i nytt ljus?
2.0.3 Diakron begreppshistorisk analys
Jag väljer att redovisa denna metod på grund av främst två anledningar: 1) för att visa på dess möjligheter vad gäller begrepp såsom gerilla och gerillakrig; samt 2) för att jag inte kan blunda för den möjliga inverkan som en gedigen och renodlad analys av denna typ skulle ha på min studie. Jussi Kurunmäki och Jani Marjanen ger oss att metoden behandlar språket som ett historiskt fenomen eftersom begrepp inte är stabila över tid utan antar nya innebörder genom historien. Vi 18
kan alltså tänka på ett begrepp som en historisk enhet som kan och således bör studeras.
Mer specifikt för just en diakron analys är att göra nedslag genom tiden på ett återkommande begrepp och fråga sig hur dess innebörd möjligen förändrats.19 En analys av gerillakrig utifrån begreppshistoria skulle eventuellt kunna fastslå att begreppets innebörd förändrats till den grad att en jämförande analys av olika teoriers föreställningar, som är skilda i tid, knappast har ett värde utanför just språkforskningen (även om detta nog skulle vara ett extremt ställningstagande för många). Vad som slår mig som intressant är dock att idéanalys och begreppshistoria bägge möjliggör ett fokus på kronologi: för den senare är det centralt och för den förra är det en möjlig infallsvinkel för en analys.
2.1 Kritik av metodval och åtgärder
Vid en närmare reflektion av dessa tre metoder står ett antal saker klart för mig: de kan förstås som besläktade med närliggande fallgropar, möjligheter och begränsningar. Framförallt de två första har ett tydligt och uttalat fokus på bakomliggande idéer inneboende i texter och representationer, medan den tredje begär av oss att vi förstår begrepp som flyktiga och språk som ett imperfekt verktyg för
Ibid:141.
17
Kurunmäki & Marjanen. 2018:179-181.
18
Ibid:185.
spridningen av det internaliserade. Det vill säga att inte bara finns risken att jag i läsandets stund inte kan förstå nyanserna i exempelvis Maos användande av ordet gerilla, men det kan till och med vara som så att Mao själv inte lyckades föra över sin föreställning till papper såsom den faktiskt konceptualiserades.
Arbetet som ligger framför oss är ett som tar sig an flera teorier av flera tänkare, och utöver det kommer vi studera empiri rörande det fria kriget med en förhoppning om att kunna fastslå svensk, föreställd försvarsplanering som svenskt, föreställt gerillakrig. Därav krävs en metod som möjliggör noggrann läsning av källmaterial, skapandet av analysverktyg, kategoriseringen av argument och idéer, och sist men inte minst tolkandet av mening. Kort sagt kan metoder som dessa sägas ha en styrka som också är deras största svaghet—nämligen individens tolkning. Således kommer jag att behöva visa mitt resonemang genomgående i arbetet och hur jag skapar mening. Höga krav ställs på att analysfrågorna är förståeliga då dessa ligger till grund för att jag skall kunna plocka ur väsentlig information ur källmaterialet (vad Metodpraktikan fastslår vara god begreppsvaliditet ). Nyttjandet av frågorna måste sedan också ske transparent för att arbetet även 20
skall kunna sägas uppnå hög reliabilitet. Sammantaget kan vi därefter bedöma att arbetet uppnår resultatvaliditet. 21
Då arbetet tar sig an tidigare teori inte enbart för att kunna ställa empiri mot det utan också för att genomföra en analys på teorierna själva skapas analysverktyg som kan ställas mot samtligt källmaterial: oavsett om det är det fria krigets reglementen o dylikt eller om det rör exempelvis Maos och Guevaras konceptualiseringar måste verktygen vara applicerbara. Vad som nu följer är arbetets operationalisering och de utlovade analysfrågorna.
2.2 Operationalisering och analysverktyg
De kategoriseringar som detta arbete fastslår är desamma som jag använde under mitt tidigare arbete år 2018. Anledningen till detta är att dessa kategorier, som tar uttryck i fyra övergripande analysfrågor, framkommer i flera av de föreställningar som behandlas i arbetet i någon grad, samt att det genom återanvändandet av verktygen också skapas en möjlighet att ställa detta senare arbete i en kronologi till det förra. Vissa av föreställningarna av gerillakrigföring kan konstateras vara mindre utförliga än andra men då menar jag att det i sig gör jämförelsen mellan dem och de mer
Esaiasson m.fl. 2017:64.
20
Ibid:64.
holistiska teorierna värdefulla: om vi förutser att kunna säga något om traditionens föränderlighet borde vi kunna se spår även av hur vissa teorier kanske inte avhandlar samtliga analysfrågor.
Visst källmaterial är detsamma men somligt är nytt när jag nu söker att vidareutveckla mina tidigare slutsatser och denna gång behöver jag inte på samma vis avgränsa mig till sekundära källor på grund av tidsbrist. Ytterligare en analysfråga har tagits fram för detta arbete, närmare bestämt den fråga som berör gerillakrigets ledning. Jag lyfter fram denna dimension av teorin för att den, likt de andra analysfrågorna, bidrar till analysen av källmaterialet.
Analysfrågorna som ställs mot materialet är således hämtade från mitt tidigare arbete (med undantag av en) men ställs i detta verk mot nya källor på tidigare använda teorier, men också mot nya källor på nya teorier. Förhoppningen är, som tidigare berört, tudelad. Dels skall vi kunna säga något om gerillakriget som historiskt fenomen—dess utveckling och föränderlighet, och dels söker vi en bredare teoretisk bas att kunna ställa fenomenet fria kriget mot för att kunna utröna en djupare förståelse för fenomenets teoretiska kontaktytor.
1. Av vem utkämpas gerillakriget?
Vad är utmärkande drag för de individer som antas slåss som en gerilla? Vad är de inte? 2. När utkämpas gerillakriget?
Under vilken fas av det större kriget skall gerillakrigföring tillämpas och varför då? 3. Hur utkämpas gerillakriget?
Vad är utmärkande för den taktik alternativt stridsteknik som utmärker gerillakriget? 4. Varför utkämpas gerillakriget?
Vad är det större syftet med att välja att slåss som en gerilla? 22
5. Hur leds gerillakriget?
Vilken ledningsfilosofi genomsyrar krigföringen? Vilka förutsättningar för ledning finns? 23
Dessa är alltså de frågor som kommer ligga till grund för arbetets analys: varje läsning av valt källmaterial kommer att ta ställning till huruvida den framställda texten kan utgöra ett svar på en eller flera av dessa frågor. Om så är fallet kommer påståendet lyftas fram för analys i form av
Heljebrand Bohn. 2018:13.
22
Vanligtvis skulle jag inte hänvisa till ett arbete på denna nivå men jag väljer att göra det för att visa på att de första fyra frågorna är konstruerade sedan tidigare.
Se Edström, Gyllensporre & Westberg. 2019:41-2 för ett analysverktyg som likt detta ställer relativt öppna
23
jämförelse och diskussion med övrigt material. Innan analysen av de etablerade teorierna påbörjas skall jag dock tillägga att jag inte ser några etiska hinder för att genomföra denna undersökning—de enda individer som framkommer med namn är de fyra teoretikerna så det finns inga behov för anonymisering o dylikt, samt att då alla källor är öppna och metodiken följs finns det förutsättningar för andra att återskapa mina resultat. Valet av källmaterial diskuteras i samband med dess introduktion: det vill säga sker en separat diskussion för det fria krigets material under [4 Det fria kriget] och för gerillakriget sker det i nästkommande del.
3 Gerillakriget: en analys av fyra etablerade föreställningar
3.1 Materialval
Gerillakrig är i mångt och mycket ett samlingsbegrepp; det är ett ord vi kan nyttja när strategier, taktiker och stridstekniker skall till som inte nödvändigtvis är att förstå som konventionella eller reguljära. Idag är det vanligt att vi talar om hybridkrigföring eller irreguljär krigföring, men för syftet med detta arbete förstås gerillakrigföring som det uttryck av krig som går bortom det reguljära.
Detta arbete utgår ifrån att en tänkare som uttalat sållar sig till gerillatraditionen tillhör den, alternativt om det hävdas av andra forskare att tänkaren är tillhörande den. De fyra tänkare som detta avsnitt hanterar är Sun Tzu, Lenin, Mao, och Guevara. För att exemplifiera problematiken med dessa kan vi ta Sun Tzu och konstatera att ett av de främsta argumenten för att förstå han som en förespråkare av gerillakriget är att han inspirerat andra tänkare. Även kopplat till materialvalet 24
är frågan om representativitet: enligt arbetets avgränsningar så sker den teoretiska bredden på bekostnad av djupet men det kvarstår huruvida de valda verken rättvist skildrar teoretikernas åsikter. Jag menar att urvalet gör detta: Lenins text är en kommuniké i vilken han propagerar för gerillakriget; Mao och Guevara skriver uttryckligen handböcker i gerillakrigföring; och Sun Tzus verk är en krigsvetenskaplig klassiker och hans mest inflytelserika alster.
3.2 Teori
Analysen tar sig uttryck i respektive analysfråga under vilken teoretikerna redogörs. Detta bidrar till en inledande jämförelse mellan dem. Därefter följer en sammanfattning och diskussion som tydligare kontrasterar materialet. Avslutningsvis kommer en kritisk reflektion om gerillakriget som teoretisk tradition, innan arbetet tar sig an det fria kriget.
Griffith. 1963:45.
1. Av vem utkämpas gerillakriget?
Vad är utmärkande drag för de individer som antas slåss som en gerilla? Vad är de inte? Sun Tzu ser framför sig en mobilisering av traditionella mått, där statsöverhuvudet gett order om detta till befälhavaren som i sin tur tillser att soldater och män i vapenför ålder kallas in: “Den 25
skicklige krigaren litar på den samlade kraften och kräver lite av individen. På så vis lyckas han välja ut de rätta individerna och utnyttja kraften till fullo.” 26
Lenins gerillakrig är det politiska och militära organiserandet av pågående klasskamper runtom det större ryska territoriet (och regioner som ligger nära inpå som också samtidigt såg uppkomsten av klasskamper) och gerillakrigaren är således arbetaren som revolterade i dessa områden: ”today as a general rule guerrilla warfare is waged by the worker combatant, or simply by the unemployed worker.” 27
Mao menar att allteftersom kriget fortlöper kommer gerillakrigare utvecklas till ortodoxa styrkor som agerar i konjunktion med andra enheter ur de reguljära förbanden. Därav återfinns det i hans föreställning reguljära styrkor, gerillastyrkor som nått samma status som reguljära, och gerillastyrkor som ännu inte uppnått denna status. Mao hävdar även att gerillakrigföring inte bara kan utföras av reguljära trupper, tvärtom är det nödvändigt att det utförs med en folklig anknytning: ”The moment that this war of resistance dissociates itself from the masses of the people is the moment that it dissociates itself from the hope of ultimate victory over the Japanese.” 28
Gemensamt för alla gerillaenheter, oavsett deras storlek eller ursprung, är att de måste ha politiskt och militärt ledarskap. Enheten kan bestå av en lokal befolkning, av reguljära styrkor 29
sammansatta med folket, eller av reguljära styrkor endast—och dess storlek kan vara alltifrån ett fåtal stridande till ett helt regemente bestående av flera tusen. 30
Sun. 2015:71. 25 Ibid:54. 26 Lenin. 1965:215. 27
Mao & Guevara. 1962:33.
28
Ibid:33.
29
Ibid:33.
Mao diskuterar även en andra typ av gerillakrigare som han menar omöjligen kan uppnå resultat—dessa är krigare som förtrycker folket och tenderar vara styrkor tillhörande rådande, starka, regimer (exempelvis Japan). Dessa menar han är enkla att besegra. 31
Guevaras gerillakrig utkämpas främst av bondefolket. Han framhåller dock att klassens 32
okunskap och isolerade livsstil kräver att den leds av det revolutionära och politiska ledarskapet som återfinns hos arbetarklassen och dess intelligentia, utan vilket bondefolket inte kan påbörja eller vinna kampen. (Latinamerikas) bourgeoisie kan inte leda denna kamp även om dess intressen 33
möjligtvis inte återspeglas i västvärldens imperialism—de är helt enkelt oförmögna på grund av rädsla för den sociala förändringen. 34
2. När utkämpas gerillakriget?
Under vilken fas av det större kriget skall gerillakrigföring tillämpas och varför då?
Sun Tzu berör inte en tidsaxel på vilken det går att säga att en krigföring övergår till en annan. I och med att hans föreställning är av ett idealt krig blir det snarare lämpligt att förstå hans teori som ett alternativ mellan dugligt och odugligt krig, snarare än mellan reguljärt och irreguljärt.
Lenin menar att gerillakriget är en oundviklig form av kamp när arbetarrörelsen nått den punkt då den reser sig mot det rådande styrelseskicket; här sker det redan större stridigheter inom ramen för det inbördeskrig som pågår, och gerillakriget är alltså samordnandet av dessa engagemang som krävs för att de separata striderna inte skall ha en o-organiserande effekt för rörelsen som helhet. 35
Mao menar att gerillakriget och det reguljära kriget kan inte skiljas från varandra: ”The concept that guerrilla warfare is an end in itself and that guerrilla activities can be divorced from those of the regular forces is incorrect.” Krigföringstypen är inte låst i sitt uttryck utan kan anta 36
mer eller mindre reguljära karaktärsdrag över tiden, och att isolera konceptet från traditionellt krig är att missförstå gerillakrigets potential. 37
Ibid:35. 31 Guevara. 1964:3. 32 Ibid:4. 33 Ibid:4. 34 Lenin. 1965:216. 35
Mao & Guevara. 1962:41.
36
Ibid:41.
Guevaras gerillakrig är att förstå som det totala kriget. Han ser tre faser i detta som bestäms av de stridande sidornas relativa styrka. I den första är gerillan svag, i den andra råder jämnvikt, och i den tredje är gerillan stark nog att ta större städer samt klarar av att vinna avgörande slag, i närmast traditionell bemärkelse, och att förgöra fienden. 38
Också kopplat till tiden är Guevaras idé att det inte behöver vara revolutionen som startar gerillakriget, utan gerillakriget kan utgöra starten för revolutionen: ”we need not always wait for all the revolutionary conditions to be present; the insurrection itself can create them.” 39
3. Hur utkämpas gerillakriget?
Vad är utmärkande för den taktik alternativt stridsteknik som utmärker gerillakriget?
Sun Tzu menar att ett mål mat, eller en ranson djurfoder tagen från motståndaren är likvärdigt tjugo mål från egen försörjning —alltså blir tagandet av fiendens resurser till en framgångsfaktor, men 40
han skriver dock att materiel medtages. Detta kan bli lite otydligt men det går ändå förstå honom som följer: mat tas i första hand av fienden medan material i första hand medföres , men det 41
omvända kan ske om det går och nödgas.
Sun Tzu menar att krigföring är list. Spela ut din fiende genom att göra det motsatta närhelst du kan: “Är han stark, undvik honom … är han svag, dominera honom … anfall där han är minst beredd … framträd där han minst anar.” Dessa är några få exempel ur Sun Tzus föreställda 42
samspel mellan de stridande sidorna.
Tiden är en faktor och så länge en själv inte är stark nog att vinna måste man undvika att vara så svag att man förlorar. I rummet skall man skynda sig till platser man inte är väntad på, 43
samt tvinga fienden skyndsamt till platser där man själv dykt upp och om fienden “förbereder … 44
sig överallt är han svag överallt.” 45
Guevara. 1964:21. 38 Ibid:2. 39 Sun. 2015:35. 40 Ibid:34. 41 Ibid:30. 42 Ibid:45. 43 Ibid:58. 44 Ibid:60. 45
Lenins utgångspunkt i det politiska blir märkbar då han inte kan sägas teoretisera våldsutövandet på en lägre nivå (det vill säga taktisk eller stridsteknisk).
Mao slår fast att Japan är starkt beroende av transport mellan ockuperade områden, samt den produktion som sker inom dessa. Gerillakrig inom dessa områden och över en större geografisk region möjliggör försvagandet av ockupanten. Kinas geo- och topografi är till gerillakrigets 46
fördel: stora områden i vilka kommunikation och snabb rörlighet är begränsad kombinerat med stora resurser och en stor befolkning gjorde att baser kunde etableras bakom fiendens linjer för att kontinuerligt dränera dennes resurser: ”We must make war everywhere and cause dispersal of his forces and dissipation of his strength.” 47
Mao hävdar också att ett utdraget krig är till Kinas fördel och Japans nackdel: ”Their strategy must be one of lightning war and speedy decision. If we can hold out for three or more years, it will be most difficult for Japan to bear up under the strain.” Gerillakriget måste både 48
utvecklas bortom vad ett sådant tidigare inneburit samt ske i tandem med Kinas reguljära arméer— summan av alla ansträngningar kallar Mao för totalt krig eller masskrig. 49
Mao slår fast att gerillans strategi skall baseras på att attackera, samt vara alerta och mobila. Terrängen, kommunikationen, den relativa styrkan mellan parterna, vädret, fiendens och folkets situationer är alla faktorer som gerillan måste ta i beaktande. 50
In guerrilla warfare, select the tactic of seeming to come from the east and attacking from the west; avoid the solid, attack the hollow; attack; withdraw; deliver a lightning blow, seek a lightning decision. When guerrillas engage a stronger enemy, they withdraw when he advances; harass him when he stops; strike him when he is weary; pursue him when he withdraws. In guerrilla strategy, the enemy's rear, flanks, and other vulnerable spots are his vital points, and there he must be harassed, attacked, dispersed, exhausted and
annihilated. 51
Mao & Guevara. 1962:50
46 Ibid:50. 47 Ibid:49. 48 Ibid:31. 49 Ibid:34. 50 Ibid:34. 51
Mao jämför stridsidén med reguljära operationer och menar att strategierna är klart olika: gerillakrig har inget så kallat avgörande slag; och det finns inget fast, passivt försvar. Rörelse och konstant aktivitet genomsyrar gerillakriget. Gerillaenhetens primära plats är i fiendens bakre områden. 52 53
Gerillans utrustning är acceptabelt lägre än en traditionell krigsorganisations, och dess försörjning utgår ifrån den lokala möjligheten—alltså att mat och näring främst införskaffas där man befinner sig. 54
Landsbygden är central i Guevaras teori: här inleds kriget; härifrån utgår gerillan; här utkämpas de första striderna; och härifrån kommer den population som kommer strida. 55
Revolutionens själ återfinns ej i den urbana miljön utan på landsbygden. Också befolkningens 56
stöd är central i Guevaras teori: utan den finns varken förmåga eller anledning till att kriga. 57
Guevara menar att den inledande fasen av gerillakriget skall fokusera främst på konstant rörelse, konstant uppmärksamhet, och konstant försiktighet. Utan denna prioritering kommer gerillaenheten finna det svårt att ens överleva. Då enheten är svag i början av kriget bör man lära sig terrängen och knyta an till den lokala befolkningen. Att undvika strid, menar han också, är likaså 58
en typ av strid: gerillaenheten skall söka en relativ överlägsenhet vid en utvald punkt (en punkt som kan vara både en tidpunkt eller en geografisk plats) och då välja att ta striden. Vid ett sådant agerande är taktisk seger garanterad, enligt Guevara, men om förutsättningar inte finns skall man undvika att slåss. 59
Eftersom Guevaras gerillakrig är ett revolutionärt sådant ser han regional utveckling, det vill säga geografisk spridning, som steg som skall tas. Det kan inte riktigt likställas med ett traditionellt krigs tagande av terräng eftersom spridningen är minst lika mycket politisk som militär, och rollen som en officer får i det speglas därefter:
The struggle is politico-military; so it must develop, and so it must be understood.
Ibid:38. 52 Ibid:39. 53 Ibid:38. 54 Guevara. 1964:3. 55 Ibid:14. 56 Ibid:2. 57 Ibid:18. 58 Ibid:19. 59
In the course of its growth guerrilla fighting reaches a point at which its capacity for action covers a given region, for which there are too many men and too great a
concentration. Then begins the bee-hive action, in which one of the commanding officers, a distinguished guerrilla, hops to another region and repeats the chain development of
guerrilla warfare, but still subject to a central command. 60
Gerillan kommer att behöva beväpna sig med vapen från fiendens arsenal. Den andra fasen i 61
gerillakriget, som vi berört ovan, då de stridande befinner sig i jämnvikt med varandra möjliggör för gerillan att börja uppträda (i viss mån) mer konventionellt: utan att göra avkall på gerillaprinciperna talar Guevara om manöverkrig i denna fas för somliga av arméns stridande, medan gerillatrupperna löser särskilda uppgifter som tjänar till att förstöra fiendens kommunikation och sabotera dess försvar. 62
4. Varför utkämpas gerillakriget?
Vad är det större syftet med att välja att slåss som en gerilla?
Sun Tzu menar att inget utdraget krig någonsin varit staten till gagn: ett krig som exponerar soldaterna gör att statens resurser blir otillräckliga och moralen dämpas. Detta faktum kommer att utnyttjas av den som strider mot staten och “ingen, oavsett vishet, [kan då] avvärja det som komma skall.” Vi kan därav dra slutsatsen att den som vill skaffa sig en fördel mot staten (här att förstå 63
som den starkare av de krigande parterna) torde vilja att kriget pågår längre snarare än kortare. Med detta sagt säger dock Sun Tzu att ett långdraget krig tär på samtliga, även civilbefolkningen: “När kraften är borta, resurserna förspillda och hemmen tömda på män i stridbar ålder kommer vanliga familjer att ha förlorat sju tiondelar av sina tillgångar.” Den främsta 64
strategen är den som kan vinna kriget utan att strida alls. 65
Lenins svar på varför är starkt knutet till hans när. Gerillakriget är för honom, likt jag berörde under analysfråga (2), ett oundvikligt skede i revolutionen. Varför riskerar alltså att
Ibid:20. 60 Ibid:14. 61 Ibid:21. 62 Sun. 2015:34. 63 Ibid:34. 64 Ibid:39. 65
tillskriva krigföringen en inkorrekt implikation om valmöjlighet—en vanföreställning om att kunna välja mellan att strida enligt gerillaprinciper eller inte. Lenin menar alltså att detta valet är inbillat om kampen skall lyckas. 66
Mao skriver att gerillakrigföring är en nödvändig del i ett revolutionärt krig, och särskilt ett sådant som syftar till emancipationen av ett ockuperat folk. Han menar att krigföringstypen är ett 67
vapen som en underlägsen part kan nyttja mot en starkare aktör: att när en angripare invaderar ett territorium utgör terräng, klimat, och även samhället hinder för denne som en försvarare kan använda till sin fördel. Målet med Maos gerillakrig är att vinna kriget, det vill säga att 68 69
krigföringen påstås kunna driva ut en ockuperande statsmakt från ens eget territorium. Vidare hävdar Mao att gerillakrigföring är starkt knutet till samhällets övriga mål och policys; att strida enligt principerna utan att ha hela nationens politiska mål klara för sig riskerar att kriget går förlorat. Maos resonemang här är att gerillan måste tjäna folket (vars vilja alltså skall 70
representeras av nationens politik) för att utan folkets stöd kan inte gerillakriget vinnas. 71
Det syfte som Guevaras gerillakrig har är sociopolitiskt: det är ett klasskrig som han menar är en del i historiens utveckling. Han likställer klasskampen med förlösandet av ett barn: om det inte krävs att läkaren använder tänger för att förlösa barnet kommer han inte göra det, men om det krävs kommer han använda dem varje gång. För att förtydliga: revolutionen är, enligt Guevara, 72
oundviklig. Att föra krig för att uppnå den är inte oundvikligt men att avhålla sig från det när det behövs blir, i hans liknelse, till vanvård. Kriget förs alltså för att ta politisk makt från en rådande regim och överföra den till en annan. I processen kommer fienden att bli förgjord. 73 74
Lenin. 1965:216.
66
Mao & Guevara. 1962:31.
67 Ibid:31-32. 68 Ibid:32. 69 Ibid:32. 70 Ibid:33. 71 Guevara. 1964:5. 72 Ibid:11. 73 Ibid:20. 74
5. Hur leds gerillakriget?
Vilken ledningsfilosofi genomsyrar krigföringen? Vilka förutsättningar för ledning finns? Sun Tzu menar att ledaren skall uppvisa ett lugn och stor medvetenhet i det denne gör. Ledaren 75
skall inte växla från grymheter till eftergivenhet mot sina män. Att truppföra är enligt Sun Tzu det 76
svåraste av allt: “… att göra det krokiga rakt och att vända orosmoment till något gynnsamt.” 77
Det finns en berättelse om hur Sun Tzu på order av kungen förevisade sina ledaregenskaper. Då han beslutat om avrättning av två konkubiner som skulle agera härledare gav kungen honom en kontraorder varpå Sun Tzu skall ha svarat: “Jag har vid den här demonstrationen fått order att agera general. Generalen befinner sig bland soldater i fält och kan således inte ta emot några order” 78
varpå avrättningen fortlöpte. I denna berättelse berör Sun Tzu sin krigskonsts förutsättning för ledning—då avstånden är stora kommer beslut fattas och genomföras på order av den chef som är på plats.
Lenin beklagar sig över att delar av partiet tar avstånd från gerillakriget och förminskar det till terrorism och anarkism. Istället menar han att partiet ansvarar för att stötta och samordna arbetarklassens spridda kamper för att gerillakriget inte skall ha en motverkande effekt för den större revolutionen: ”It is not guerrilla actions which disorganise the movement, but the weakness of a party which is incapable of taking such actions under its control” ; samt: ”It is not guerrilla 79
warfare which demoralises, but unorganised, irregular, non-party guerrilla acts.” Lenin föreställer 80
sig alltså att gerillakriget kräver koordination och ledning av ett parti som är förmöget att nyttja det till revolutionens fördel. Om detta ej kan uppfyllas är varje våldshandling skild från alla andra och kontraproduktiv.
Mao skriver att varje gerillaenhet måste ha obevekliga ledare; dessa skall vara lojala, resoluta, ärliga, och robusta. De skall kunna disciplinera kraftigt och vara motståndskraftiga mot fientlig propaganda. Initialt skall man räkna med bristande disciplin hos trupperna och det faller på ledaren att strikt öka den och truppens stridsduglighet. 81
Sun. 2015:103. 75 Ibid:80. 76 Ibid:65. 77 Ibid:15. 78 Lenin. 1965:216. 79 Ibid:216. 80
Mao & Guevara. 1962:34.
Även ledarskap och ledning skiljer sig mellan gerilla- och konventionell krigföring. I det förra är det primärt små enheter som innehar en central roll, och dessa skall inte styras till överdrift. Detta skiljer sig från det senare där ledningen är betydligt mer centraliserad, vilket i gerillakriget är både oönskat och omöjligt. 82
Guevara berör gerillakrigets ledningsförutsättningar endast kortfattat:
It cannot be claimed that there exists among guerrilla forces the closely-lined chain of command that characterizes an army, but there is a strategic command. Within certain conditions of freedom of action, the guerrillas should carry out all the orders of the central command. 83
Vi ser alltså att han medger att sambandet i denna typ av krigföring är begränsad, men han tycks likväl mena att gerillaenheten kan lösa uppgifter fritt (utifrån ett ramverk av begränsningar) förutsatt att det finns en strategisk ledning då han nämner behovet av ett “unified command”. 84
Som nämndes under analysfråga (1) förutsätts ledaren för en gerillaenhet komma ifrån arbetarklassen och dess intelligentia.
3.3 Sammanfattning och diskussion
När vi nu smalnat av underlaget blir det möjligt att ringa in teoretikerna utifrån kärnorna i deras föreställningar. Analysverktyget ger oss följande:
Fråga 1: Sun Tzu bekymrar sig föga för individens särart i sin teori; Mao likaså (men menar att ledningen måste vara av en viss typ—politisk, militär, anti-imperialistisk); Lenin menar att gerillakrigaren nuförtiden är från arbetarklassen; och Guevaras krigare tillhör bondefolket medan ledarna är arbetare.
Fråga 2: Sun Tzus krig är inte en fas i ett större krig eller en kamp utan det är hans idealtyp; Maos gerillakrig utkämpas i tandem med reguljära strider och sammantaget blir det masskrig eller totalt krig; för Lenin och Guevara är gerillakriget en del i den större sociala kampen, men skiljer sig åt vad gäller behovet av gerillakrig. Lenin menar att det oundvikligen kommer ske medan Guevara inte är övertygad om det (liknelsen vid förlossning).
Ibid:38-39. 82 Guevara. 1964:20. 83 Ibid:20. 84
Fråga 3: Det gemensamma vi kan utläsa ur teorierna (utom Lenins som alltså inte berör stridens utförande) är behovet av att göra sin svaghet till en styrka, och befästa sin styrka där man har den. Man måste kunna terrängen bättre än motståndaren. Man må vara liten men låt det då tjäna ens rörlighet och bli därigenom överraskande. Resurser skaffas där de finns, särskilt från fiendens upplag. Väder, klimat, och tid på dygnet måste väljas noggrant. En starkare fiende får inte låtas samla sig så nyttja strider till att sprida dem—dels i rummet men också i tiden. En svagare part tjänar på ett längre engagemang.
Fråga 4: Vi kan förstå Sun Tzus ‘Varför denna typ av krig?’ främst ur en vinkel: en svag aktör tjänar på det. Denne kan kriga på ett sätt som i sig självt bör vara till den starkes nackdel. Med detta sagt är det dock intressant att jämföra Sun Tzu med Mao. Han är av den uttalade åsikten att en stark aktör inte framgångsrikt kan nyttja gerillakriget. Sun Tzu säger aldrig explicit detta, men för Mao är varför en fråga om frigörelse från en ockuperande statsmakt, vilket är en filosofisk aspekt av krig som Sun Tzu inte berör. Precis som för Mao är kriget ett frigörelsekrig även för Lenin och Guevara, men dessa avhandlar snarare frihet från en intern regim som enligt dem inte kan anses vara legitim på grund av dess politik och handlingar. Vad som dock skiljer deras varför åt skulle kunna exemplifieras som ‘För att det krävs i kampen’ av Lenin och ‘För att det kan komma att krävas i kampen’ av Guevara. (Alltså samma skillnad som i fråga 2.)
Fråga 5: Sun Tzu talar om ledaren som en individ som hanterar svårigheter enkelt, uppträder med lugn och kloka bedömningar. Hans syn på ledning är enkel att förstå: det är den på plats som måste fatta besluten och när samband inte finns kan inga nya instruktioner ges. Mao delar i mycket Sun Tzus uppfattning om vad som gör en bra ledare och utvecklar de önskvärda egenskaperna. Ledning är något som han menar skiljer sig åt i möjlighet och önskvärdhet mellan reguljära trupper och gerillaenheter. För Lenin är gerillakrigets ledning en central aspekt: utan en kapabel politisk ledning blir gerillakriget inte ett led i revolutionen. Guevara förespråkar en slags nödgad ‘frihet under ansvar’ vad gäller enheternas ledning: de skall kunna agera utifrån den centrala visionen men förutsättningarna för ledning är såpass bristande att de skall göra det utan detaljstyrning.
När vi läser teoretikernas ord sida vid sida finns det vissa märkbara skillnader och likheter. Vi ser även vad som tycks vara vissa på-byggnationer av de som kommit före: Sun Tzu lägger en god grund för Mao, och Lenin i viss mån för Guevara. Analysen görs inte utan att det uppstår vissa problematiseringar, varav den största åkallar forskningsöversikten: föreställningarna utlovar stora
ting, men framgången för gerillor har varierat genom historien, och det kan ha berott på omständigheter som går vida bortom en enskild entitets inflytande.
Vad som återfinns hos alla teoretiker är föreställningen om motstånd, och det för oss in på nästa del av arbetet: det fria kriget.
4 Det fria kriget: en analys av en svensk föreställning
Låt oss börja det fria krigets empiri med Försvarsmaktens gällande definition av begreppet, hämtat ur Handbok. Armé—Begrepp och förkortningar från 2016. Definitionen kan vi ha i åtanke när vi nu tar oss an fenomenet. Definitionen lyder:
Strid som syftar till att störa och försvåra motståndarens verksamhet på djupet i områden som erövrats av denne och som genomföres när ordinarie ledningsförhållanden och förbandsstruktur har upphört att fungera samt när tidigare uppgifter inte kan lösas. 85
4.1 Materialval
I arbetets inledning berörde jag att forskningen kring det fria kriget var begränsad. Materialet som jag valt ut för att redogöra samt analysera fenomenet är således publicerat material av Försvarsmakten själv (alternativt dåvarande Krigsmakten). Detta är dock inte en svaghet utan jag hävdar att eftersom jag söker att konstruera en teori utifrån en föreställning snarare än utifrån ett historiskt fall som ändå inte inträffat passar material såsom reglementen och handböcker bra. I klartext: arbetet utgår ifrån föreställningar om gerillakrig, inte historiska skeenden, och handböcker o dylikt menar jag utgör Försvarsmaktens föreställningar om det fria kriget, vilket alltså stöds av det faktum att krigssättet aldrig skett utan kvarstår som en enbart uttalad föreställning snarare än en utövad praktik. Källorna är valda för att ge oss en sammantagen bild av fenomenet baserat på analysfrågorna. De spänner även över mer än ett halvt sekel i tid, vilket möjliggör att vi kan problematisera dem utifrån grundläggande begreppshistoriska filosofier om föränderlighet, men detta sker först i [5 Slutsatser] och [6 Fortsatt forskning].
Därav kommer vi nu bryta ned ett antal källor utifrån analysverktygen för att konstruera det fria kriget. Två av källorna är videos, publicerade på Försvarsmaktens officiella Youtube-kanal, i vilka fenomenet redogörs för som om det skett—en konstnärlig frihet som dock inte utgör ett hinder. Jag berör motiveringen för detta då vi tar oss an källan.
Försvarsmakten. Handbok. Armé—Begrepp och förkortningar. 2016:14.
4.2 Empiri
Denna redogörelse struktureras efter källmaterialets publiceringstillfälle och däri varje analysfråga såsom materialet tolkats, vilket bidrar till att återge centrala aspekter av föreställningen av det fria kriget genom tid: från nittonhundra-fyrtiotal fram tills tvåtusen-tiotal. Redogörelsen efterföljs av [4.3 Diskussion] i vilken empirin dels diskuteras utifrån analysfrågorna, och dels införlivas med de fyra föreställningar som analyserades i [3 Gerillakriget]. Detta görs då arbetets ena syfte är förståelsen av det fria kriget i förhållande till tidigare teorier. Upplägget skiljer sig från [3 Gerillakriget]:s upplägg eftersom det snarare vore otydligt än tydligt att hoppa mellan olika reglementen o dylikt i redogörelsen av dem. Material som ej kan knytas an till en specifik analysfråga redovisas som övrigt då det fortfarande kan vara av värde för problematisering och fortsatt forskning. Material som kan tolkas att svara mot mer än en analysfråga redogörs där det bäst bidrar till den övergripande förståelsen av föreställningen.
4.2.1 Anvisningar för fria kriget (1944)
Anvisningar för fria kriget är den första publikationen som särskilt handhar krigföringstypen (och av intresse att anmärka är det också det enda styrdokumentet som enbart redogör för det fria kriget). Fråga 1:
-
Fria kriget utkämpas främst av särskilt utbildade och organiserade fria jägarförband, dessa är mindre förband som strider bakom fiendens front. 86-
Även övrig trupp än fria jägarförband kan tillfälligt tilldelas uppgifter i fri krigsföring, samt även splittrad trupp (som ej kan återförena sig med huvudkrafterna) skall kunna omorganisera sig att strida enligt det fria krigets principer. 87-
Förbandets storlek som skall strida enligt det fria kriget skiljer sig åt beroende på hur det kom till: de fria jägartrupperna är generellt små, medan de enheter som kommit till genom sammansättning av splittrade förband är lämpligast att hålla till 20-40 man, även om anvisningarna sätter 200 som övre gräns. I undantagsfall kan förband upp till bataljons storlek ges uppgifter i fri krigföring. 88Försvarsmakten. 1944:7. 86 Ibid:7. 87 Ibid:9. 88
Fråga 2:
-
Det fria kriget kan inte ensamt åstadkomma ett avgörande. 89 Fråga 3:-
Målval för de som strider enligt det fria krigets anvisningar är truppavdelningar, flygplan på marken, tross- och underhållsförband, förbindelser, ammunitionsförråd, drivmedel, industrianläggningar, samt övriga noder/anläggningar som är kritiska för motståndaren. 90-
Landsbygden är mer passande för det fria kriget, men det kan om nödvändigt utkämpas i bebyggelse—stora skogar med glest vägnät erbjuder att man kan strida längre i tid mot en starkare motståndare. 91-
I öppen bebyggelse är det i regel lämpligt att nyttja mörkret till sin fördel. 92-
Fiendens mindre disciplinerade förband, alternativt mer ansträngda, är lämpliga mål då dessa kan brista i bevakning o dylikt, samt även lättare drabbas av panik. 93-
Väderleken skall nyttjas till egen fördel: “För fienden ogynnsam väderlek utnyttjas för djärva företag.” 94-
Utrustning anpassas efter uppgift och saknad utrustning kan tas från fienden. 95-
Anvisningarna lyfter fram och understryker Haagkonventionen angående lagar och bruk i lantkrig från 1907, som Sverige ratificerade 1909. 96Fråga 4:
-
Syftet med att slåss enligt principerna är att vidga stridsområdet och tvinga motståndaren att slösa resurser på att skydda eget materiell och personal. 97Fråga 5:
-
Det enskilda befälets insats att samla splittrade förband/enskilda soldater för fri krigsföring är av stor vikt, och den enskilde soldaten som finner sig oförmögen att ansluta sig till huvudstyrkanIbid:7. 89 Ibid:7. 90 Ibid:7. 91 Ibid:7. 92 Ibid:8. 93 Ibid:8. 94 Ibid:9. 95 Ibid:35. 96 Ibid:7. 97
skall om möjligt ansluta sig till enheter som strider avskuret. Detsamma gäller för pliktiga som ej kan nå sin mobiliseringsort eller på annat vis inte kan ansluta sig till andra militära förband. 98
-
Chef som inte har fått uppgift, eller kan få en, skall själv ta initiativ till uppgift. 99-
Befälet skall vara djärvt, vara van vid skog och mark, samt besitta ledaregenskaper. 100-
De som är särskilt utvalda att strida enligt principerna tilldelas generellt så kallad allmän uppgift, det vill säga en bredare uppgift som sedan löses med eget avvägande och initiativ, exempelvis försvåra fiendens kommunikation inom ett större område. 101Övrigt:
-
Den egna befolkningen är en pelare i det fria kriget: den kan lämna upplysningar; husera och gömma mindre avdelningar; ta hand om skadade; och sprida desinformation. Dess förtroende för de fria jägartrupperna uppnås genom god disciplin hos soldaterna och truppen skall försvara befolkningen mot marodörer och plundrare. 1024.2.2 Arméreglemente del 2 (1963)
En sak som måste nämnas gällande denna källa är att utöver dess orientering om sig självt (det vill säga dess bakgrund och vissa förtydliganden) saknas vanliga sid-angivelser. Istället anger varje sida vilket kapitel och vilka punkter sidan gäller. Relevant för detta arbete är exempelvis kapitel 10 som kort avhandlar det fria kriget i numrerade punkter, och således är det dessa jag hänvisar till i fotnoterna. [10:3] blir alltså tionde kapitlet, tredje punktsatsen. (Det fria kriget nämns även i förtydligandet i början av källan så då förekommer numrerade sidor.)
Fråga 1:
-
‘Fria förband’ avser förband som beordrats att bedriva fria kriget. Dessa är främst trupp med särskild utbildning och de som är vana vid krävande förhållanden. 103-
I regel utgörs fria förband av jägar- och infanteriförband. 104Ibid:7. 98 Ibid:8. 99 Ibid:9. 100 Ibid:8. 101 Ibid:8. 102 Försvarsmakten. 1963:10:3. 103 Ibid:10:5. 104
-
“‘Fria förband’ innefattar även ‘kvarlämnade förband’ och ‘kvarlämnade avdelningar’.” 105-
Splittrade förband som ej kan återförenas med egna styrkor skall utan order övergå till fria kriget. 106Fråga 2:
-
Chef för högre förband skall förvissa sig om att alla nödvändiga åtgärder vidtagits för att fria förband kan vidmakthålla stridsvärdet över en längre tid. 107Fråga 3:
-
Det fria kriget skall försvåra fiendens verksamhet. Det innebär att störa motståndarens stridsledning och underhållstjänst, tillfoga denne förluster, samt minska möjligheterna för denne att sätta in kärnladdningar. 108-
Fria förband som utgörs av splittrade styrkor kommer ofta behöva basera sin verksamhet på förnödenheter erövrade från fienden eller införskaffade på den aktuella plats man befinner sig på. 109-
Utrustningen skall anpassas efter uppgiften, dess uppskattade varaktighet, motståndet, samt möjligheten att fortlöpande underhålla förbandet. 110-
Förbandet förlägger sin gruppering i svårtillgänglig terräng som erbjuder att man kan skydda sig mot flyg- och markhot. Platsen skall vara lätt att försvara och utrymma. Alternativa baser skall förberedas. 111-
Det fria krigets val av strid är främst överfall och eldöverfall. 112 Fråga 4:-
Det fria kriget möjliggör för chef för högre förband att minska fiendens eldkraft och rörlighet samt tvinga denne att avdela avsevärda styrkor för att skydda bakre delar. 113Ibid:sida.8. 105 Ibid:inledning:30. 106 Ibid:10:28. 107 Ibid:10:1. 108 Ibid:10:9. 109 Ibid:10:17. 110 Ibid:10:19. 111 Ibid:10:26. 112 Ibid:10:1. 113
-
Genom att tvinga fienden att splittra sina krafter ökar förutsättningarna för egen framgång på längre sikt. 114Fråga 5:
-
Avståndet mellan fria förband och högre chef medger endast i undantagsfall möjligheter för god ledning. 115-
Chefen som leder fritt förband bör vara insatt i högre chefs beslut i stort när sekretessen medger detta. Detta minskar behovet av strikt ledning ovanifrån. 116-
Cheferna för fria förband skall besitta djärvhet, initiativförmåga och uthållighet. De skall ha goda kunskaper om fiendens organisation, taktik och utrustning. De måste även kunna identifiera viktiga mål såsom exempelvis “utskjutningsanordningar för kärnladdningar.” 117-
Generellt ges fria förband de syften som deras uppgifter skall lösa; närmare styrningar kan ges efterhand förutsatt att samband finns. Det kan exempelvis röra sig om att försvåra fiendens drivmedelsförsörjning. 118Övrigt:
-
Skadade och sjuka ur förbandet, som inte kan medföras eller avtransporteras, skall överlämnas till civilbefolkningen. 119-
Förbandet skall säkerställa samband med civilbefolkningen på den aktuella platsen, men beakta risken för att bli röjd. 1204.2.3 Arméreglemente del 2 (1995) Fråga 1:
-
Alla förband som befinner sig bakom fronten skall kunna störa dennes verksamhet. 121-
Mindre enheter löser strid: i regel antingen i plutons eller kompanis storlek. 122 Ibid:inledning:30. 114 Ibid:10:2. 115 Ibid:10:4. 116 Ibid:10:6. 117 Ibid:10:7. 118 Ibid:10:20. 119 Ibid:10:27. 120 Försvarsmakten. 1995:136. 121 Ibid:136. 122Fråga 2:
-
Avskurna förband övergår till fria kriget då de inte kan lösa ordinarie uppgift, samt saknar kontakt med högre chef. 123-
Man skall prioritera lång uthållighet och överlevnad—vintern är en särskild utmaning i detta. 124 Fråga 3:-
Sträva efter att minimera egna förluster när man strider. 125-
Kuperad och betäckt terräng är särskilt lämpade för att strida. 126-
Väg väl risken för upptäckt och tillse att ha områden att gömma sig på. 127-
Resurser tas från fienden. 128-
Man skall strida överraskande och fienden skall ständigt känna sig hotad; använda okonventionella metoder och variera stridstekniken. Man samordnar stridens intensitet i tid och rum, samt målval. 129-
Målval är av typerna: chefer/staber; artilleri; förbindelser; och underhållstransporter. 130-
Folkrätten skall efterlevas. 131 Fråga 4: intet.Fråga 5:
-
Sträva efter att återfå kontakt med eget förband men om detta inte är möjligt skall man söka samband med andra, också avskurna, förband att samordna sin verksamhet med—allt för ett fortsatt krig. 132 Ibid:136. 123 Ibid:136. 124 Ibid:136. 125 Ibid:136. 126 Ibid:136. 127 Ibid:136. 128 Ibid:136. 129 Ibid:136. 130 Ibid:136. 131 Ibid:136. 1324.2.4 Arméreglemente taktik (2013)
Detta reglemente behandlar, likt reglementet från 1995, det fria kriget på enbart en sida. Skillnaderna från 1995 års utgåva är fåtaliga, och därför kommer jag här endast belysa just dessa avvikelser—om inte annat sägs är instruktioner alltså de samma som år 1995.
Fråga 1:
-
Enheter i pluton eller grupps storlek löser striden. 133 Fråga 2: intet nytt.Fråga 3:
-
Större städer, tätortsbebyggelse, betäckta och starkt kuperade områden är särskilt lämpade för det fria kriget. 134-
Öppen terräng begränsar tvunget ambitionsnivån. 135 Fråga 4: intet.Fråga 5: intet nytt. Övrigt:
-
Samhällets resurser skall nyttjas, dock med hänsyn till civilbefolkningens behov av försörjning. 1364.2.5 Om kriget kom (2017)
Om kriget kom är en minidokumentärserie i åtta delar som publicerades år 2017 på Försvarmaktens officiella Youtube-kanal. Serien berättar om Sveriges förmåga och planering under Kalla Kriget och dess sista avsnitt är titulerat ‘Det fria kriget’. Om kriget kom är onekligen producerad med ett visst underhållningsvärde i åtanke men serien gör en sak som passar ypperligt för detta arbetes ändamål: den producerar en föreställning av bland annat det fria krigets praktik. Likt vad jag måste åstadkomma häri tar den ett ej realiserat tillstånd av svensk försvarsförmåga och konstruerar det, och stödjer därmed detta arbete i vad som möjligtvis är dess stora utmaning, nämligen att tolka det begränsade empiriska materialet kring fenomenet och konstruera dess föreställning. Avsnittet (som är knappt femton minuter långt) ger oss en god inblick i hur Försvarsmaktens föreställning av det fria kriget ser ut, samt vilken föreställning myndigheten önskar projicera utåt.
Försvarsmakten. 2013:65. 133 Ibid:65. 134 Ibid:65. 135 Ibid:65. 136
Avsnitt 1 ger oss: 137
-
Det fiktiva scenario som serien konstruerar utspelar sig någon gång mellan 1972-89. Avsnitt 8 ger oss: 138Fråga 1:
-
Armén strider på åkrar och i skogen.-
Olika personers färdigheter, både från egen värnplikt och civila erfarenheter, gjorde att kunskaper fanns tillgängliga som inte fanns i exempelvis en yrkesarmé. Det kunde röra sig om bland annat snickare, mekaniker, forskare, och tjänstemän.-
Många människor skulle kämpa: människor från hela samhället och landet.-
Avskurna eller splittrade förband skulle försöka samlas.-
Värnplikten skapade en laganda som sågs som central för motivationen att kriga. Fråga 2:-
Utgångspunkten för avsnittet är ett senare skede av det större kriget: “…[nu rasar] kriget och det mesta är slaget i spillror.” 139Fråga 3:
-
Små, tungt beväpnade och sammansvetsade grupper skulle finnas över hela landet—något som skulle vara en mardröm för motståndaren.-
Man tittade på Finlands taktik: motstånd i små grupper som utgick från skogen. Fråga 4:-
Denna typ av armé säges vara “oslagbar om [den] skulle göra motstånd i ett gerillakrig.” 140-
Övertagandet av Sverige skulle vara svår-kalkylerat för fienden.-
Motivation och gerillakrigföring skulle antagligen vara nyckelfaktorer i motståndet.-
Finlands framgång under fyrtiotalet var en inspiration för det fria kriget.-
Vid ett eventuellt krig skulle Sverige i ett tidigt skede ha begärt hjälp från väst, det vill säga NATO och/eller USA, och dokumentären menar att Sverige hade fått den hjälpen eftersom kriget troligtvis skulle varit endast en del i ett större krig.Om kriget kom, del 1: ’Förebudet’. 2017.
137
Om kriget kom, del 8: ’Fria kriget’. 2017. 138
Ibid.
139
Ibid.
