En stor del av den litteratur som finns att läsa om smarta elnät är mycket tekniskt orienterad och det förefaller finnas en stark tro på de möjligheter som informationsteknik för med sig, även när det kommer till att förändra problem med hög och ojämn energiförbrukning (Sefyrin & Axelsson, 2015). Det finns flera forskare som riktar kritik mot de ofta ganska teknikoptimistiska lösningar som diskuteras. Ovan tog jag upp smarta mätare och feedback som ett svar på behovet av att synliggöra energiförbrukningen. Detta kallas av Katzeff & Wangel (2015) för “bristmodellen” (deficit model), som de hävdar är baserad på teorin att om människor bara visste bättre skulle deras attityd, beteende och val förändras. Sefyrin & Axelsson (2015) menar att en sådan syn härstammar från rational choice-teorin. Rational choice-teorin är baserad på idén att människor tenderar att fattar bästa möjliga val givet situationen, och att de i en beslutssituation alltid väger samtliga för- och nackdelar mot varandra innan man fattar ett beslut som på ett optimalt sätt uppfyller den strävan de har (Green, 2002).
Kritik som framförs mot detta synsätt är att mänskligt beteende är beroende av ett antal olika variabler, och att konsumentbehov är ett resultat av sociala och materiella situationer och att de dessutom präglas av traditioner (Sefyrin & Axelsson, 2015). Även Strömbäck et al (2011) tar upp och diskuterar detta starka tekniska fokus. De beskriver att resultatet av en metastudie de genomförde för att undersöka och analysera de samlade effekterna av olika feedbacksystem utmanar det teknikrotade perspektivet. Den centrala skillnaden mellan de olika experimentens framgång var istället förmågan att möta konsumenternas behov och efterfrågan. Författarna menar att teknologin kan ses som ett verktyg som kan anpassas för att möta behov, men att det är behoven som bör stå i centrum (ibid.). Detta innebär att det är viktigt att undersöka den sociala kontext som människor befinner sig i, samtidigt som man även tar hänsyn till andra mänskliga aspekter som upplevt komfortbehov och en eventuell ovilja att ständigt jämföra priser och funktioner innan man som konsument fattar ett beslut.
26 Det är ovanligt att idéer om smarta elnät tar hänsyn till den sociala delen av förändringsarbetet och lyckas inkludera en sådan aspekt på ett tillfredsställande sätt. Sociala praktiker belyser behovet av att ersätta synen på konsumenten som en individ och istället undersöka praktiker (vad denne gör) och i vilken ekologi detta görande sker (Katzeff & Wangel, 2015). När vi talar om smarta elnät bör människor granskas i sina roller som individer som är upptagna med sina vardagliga aktiviteter och göranden, snarare än att bli sedda som enbart användare av elektricitet (ibid.). Det finns stöd för detta i de långsiktiga studier som genomförts hos hushåll som använt sig av smarta mätare: det har bland annat visat sig att olika hushåll utvecklar olika relationer till de smarta mätarna, använder dessa på olika sätt och att samtliga hushåll hade olika typer av energianvändning som de menade var oumbärlig för grundläggande komfort (Hargreaves et al., 2013). Detta innebär alltså att det är svårt att utforma ett stöd för feedback och ökad kontroll som passar alla människor (ibid.). Detta är ett tecken på att det finns behov av att nyansera bilden av användarna, såväl som att ge dessa möjligheter att få tekniken anpassad efter individuella behov.
3.7.1 Sociala praktiker
Samtidigt finns det ofta samhällsövergripande anledningar till att energianvändningen ökar under vissa tidpunkter (och är lägre under andra). Strengers (2012) har studerat energikonsumtionen i Australien i samband med värmeböljor, och konstaterar att belastningen på energisystemet blir mycket hög då många sätter igång luftkonditioneringen. Det är dock inte hållbart att bygga om hela infrastrukturen för energisystemet eftersom de tillfällen som energisystemet är under mycket stor påfrestning är förhållandevis få. Watson et al. (2010) skriver att grunden i att utveckla de smarta näten är att ta fram rätt lösningar, till skillnad från att förbättra fel lösningar. Ett exempel de tar upp är möjligheterna att på ett effektivt sätt utnyttja dagsljus, istället för att installera energisnål belysning. Strengers (2012) diskuterar i likhet med detta resonemang istället kring alternativa möjligheter att kyla ner bostäder på, än via elektriskt styrda (ibid.). I teorier kring sociala praktiker studerar man människors göranden som del av ett större sammanhang snarare än som enskilda fenomen. Sociala praktiker ses som en del av ett större system (Katzeff & Wangel, 2015).
Detta skulle innebära att det finns ett behov av att undersöka sociala praktiker, inte bara på individnivå utan även på samhällsnivå. Om vi studerar Strengers forskning kan vi se att det går att dra tydliga paralleller mellan toppbelastningen under de australiensiska somrarna till kalla vinterdagar i Sverige då svenska hushåll behöver mer energi för att hålla temperaturen i bostäderna. Det är rimligt att anta att det finns en mängd andra sociala logiker bakom de olika praktikerna som tillsammans bygger de strukturer som utgör hushållens energiförbrukning; bland annat traditioner när det kommer till hur långa arbetsdagarna är (när människor tenderar att komma hem från arbetet, vilket jag även berörde i avsnitt 3.5 ovan), men även om en person i hushållet traditionellt sett är hemma under dagen och kan använda vitvaror som tvättmaskin eller diskmaskin under dagtid eller om majoriteten av hushållen istället lägger användningen av vitvaror till kvällstid, vilken tid som traditionellt sett ses som middagsdags, osv. I enlighet med resonemanget ovan bör man ur ett socialpraktiskt perspektiv undersöka vilka sociala logiker som ligger bakom elförbrukningen, vad som kan göras för att förändra de praktiker som dessa
27 för med sig. Detta bör sedan kunna användas som ett komplement till tekniken för att förändra mönster i energikonsumtionen på lång sikt.
Broberg et al. (2014) berör detta när de talar om de utmaningar som står i vägen för dynamisk prissättning och menar att det är omständigheter som är mycket svåra att förändra kortsiktigt, även om det är långsiktigt möjligt. Frågan är hur långt vi bör gå i strävan efter nya sociala praktiker också - kommer det att vara värt att på sikt försöka förändra människors arbetstider för att avlasta systemet eller förändra hushållens elkonsumtion? Å andra sidan går det att använda teknik för att lösa de problem som sociala praktiker inte kan, eller kommer att, lösa. Ett exempel på detta är de smarta apparater och vitvaror som Geleen et al. (2013) föreslår, som då skulle kunna programmeras för att gå igång även när bostaden är tom.
Geleen et al. (ibid) föreslår att man använder sig av människors tävlingsanda när det kommer till att få människor att spara energi, genom att låta dem få reda på hur deras egen konsumtion ser ut i relation till andra i det närliggande området. Samtidigt kan detta kritiseras. Broberg et al. (2014) undersökte denna möjlighet och undersökningen visade att även om fler personer uppger att de skulle uppskatta mer information om sin egen elanvändning, vill många inte ha information om andras. Detta är något som tyder på att det finns medvetenhet om att jämförelser kan leda till socialt tryck vilket uppfattas som något negativt. Hälften av de tillfrågade ansåg dock att anonym spridning av sådan information är godtagbart (ibid.).
Sammanfattningsvis så förefaller det dominerande perspektivet inom smarta elnät idag vara ett tekniskt sådant, i vilket tekniken ses som styrande i samhällsförändringar och nyckeln till återkoppling, kontroll och i slutänden även det som möjliggör förändring. Det kontrasterande perspektivet är istället teorier kring sociala praktiker, och alternativa sätt att förändra energikonsumtionen. Baserat på diskussionen ovan verkar det teknisk rotade perspektivet bygga på att hushåll kan förändra/minska sin konsumtion utan hänsyn till eller trots de sociala logiker och praktiker som finns på individ- och samhällsnivå, medan ett socialpraktiskt perspektiv syftar till att förändra praktikerna och på så vis uppnå en förändring i konsumtionen som följd av detta.