Kritiken mot sammansmältningen

Att guld, silfver, koppar, järn, bly och andra sämre metaller skulle, om de sammansmältes, blifva äkta guld af 24 karat kan man icke inbilla någon förnuftig människa. Men det finnes många förnuftiga män som påstå, att då anglo-amerikaner sammansmälta icke blott med invandrare af germanisk stam (skandinaver, engelsmän, tyskar, holländare) utan äfven med sådana tillhörande andra folkstammar (irländare, italienare, polacker, böhmare. slovaker m.fl.) ja andra folkraser (indianer, negrer, mongoler o. d.) så blir produkten af en sådan sammansmältning en amerikansk nationalitet i andligt och timligt afseende bättre utrustad, än någon annan på jorden.96

När immigrationen från södra och östra Europa var lägre än den från norra och västra, fanns det ett allt ökande stöd för sammansmältningsteorin menade Gamla och Nya Hemlandet. Alla olika nationaliteter i USA skulle genom blandade äktenskap och gemensam uppfostran ”sammansmälta till en nationalitet, den engelsk-talande amerikanska.” Alla de goda egenskaperna hos de olika folkslagen skulle smältas ned och formas om till en ny, homogen nationalitet.97 Tidningen reste dock en viktig fråga: Vilka var inkluderade i skapandet av denna nya nationalitet? ”Negrer, indianer och asiater betraktades såsom stående utom den hvita mänskligheten,” menade Gamla och Nya Hemlandet, ”och kommo icke ens på tal, då sammansmältningsteorin offenligt och enskildt dryftades.”98 Här kan vi igen se spår av en färglinje för vilka som inkluderas och exkluderades, men som vi ska se hade även den fragmenterade vitheten en roll att spela. Tidningen menade att när den irländska befolkningen började applicera ”den vackra teorin på politikens område” började många amerikaner förkasta densamma. Stödet för teorin tappade resterande stöd bland den anglosaxiska befolkningen när den nya immigrationen under 1880 – talet tog fart enligt Gamla och Nya Hemlandet. Röster höjdes för att ”bibehålla det engelska blodet rent från sammanblandning med utländska nationaliteters blod.” Den tidigare metaforen ”Äkta guld skall kunna vinnas genom sammansättning af guld och silfver samt stora massor af koppar, bly och järn” ansågs förlegad, men tidningen menade att amerikanerna hade gjort ett logiskt beslut i att ändra deras ståndpunkt i frågan. För de svenskamerikaner som fortfarande trodde på teorin menade tidningen

94 Øverland, 2000, sid 193. 95 Barton, 1994, sid. 88 – 89.

96 Gamla och Nya Hemlandet, ”De olika nationaliteternas sammansmältning till en”, 1896-04-22. Se även Svenska

Amerikanaren, ”Bokslut med invandringen”,1908-06-30.

97 Gamla och Nya Hemlandet, ”Det nationella framtidsmålet”, 1906-03-13.

avslutningsvis: ”Äfven de ifrigaste svensk-amerikanska förfäktarne af sammansmältningsteorin äro nog icke villiga att bryta många lansar för uppgående i den nya amerikanska nationen, bestående af icke blott invandrade sydeuropéer utan ock af millioner afrikaner och deras ättlingar samt af asiater tillhörande olika raser.”99

För att få ökad förståelse för den svenskamerikanska pressens kritik och argument om teorins brister måste vi förstå hur de såg på svenskamerikaner ur ett perspektiv kring ras och dess inbördes hierarkiska ordning. Svenska Amerikanaren publicerade ett antal summerande vetenskapliga artiklar om de europeiska ”folkraserna” som ger oss en god inblick för samtidens syn på exempelvis ras. En individs rastillhörighet kännetecknades av formen på huvudet, som endast kunde förändras ”till följd af korsning mellan raserna.” Huvudet kunde anta två former: Långskallig och kortskallig. Den nordiska rasen utgjordes till större del av långskallar och övriga raser söder om Norden en större andel kortskallar. Svenskarna ansågs därför tillhöra de renaste germanerna och var även ”det ädlaste kulturfolk i världen”. Däremot betraktades de icke-skandinaviska germanerna som ett ”blandningsfolk” som följden av en tusenårig rasblandning.100 Här ser vi ett försök till att utmana den anglosaxiska överhögheten genom påståendet att svenskarna var renare germaner än anglosaxarna. Det svenska arvet kunde lyftas fram och förstärka deras egna position.

Gamla och Nya Hemlandet ställde sig själva frågan varför antikens Grekland stod i kontrast med det moderna Grekland. Exempelvis gällande de fysiska egenskaperna så var de antika grekerna långa och blonda, medan de moderna grekerna var korta och svarthåriga. Tidningen menade att detta var resultatet av en beblandning med slaviska folkslag. Det var möjligt att sammanblanda olika nationaliteter inom samma folkstam utan risk för försämring, exempelvis mellan svenskar och norrmän då de bägge var germaner. Risken för ”degenerering” var dock stor i blandningar mellan olika folkstammar och i synnerlighet raser.101 År 1911 konstaterade den amerikanska immigrationskommissionen att den moderna greken tillhörde en blandras och var inte nära besläktad med invånarna av antikens Grekland.102

Ett exempel beträffande beblandningar över rasgränserna var utvecklingen i de latinamerikanska länderna. Rasuppblandingen beskrevs som mycket stor då både ”europeiskt och indianskt blod är där intimt sammanblandadt, och hvad som är vida sämre, negerelementet har trängt sig fram och hotar att i sig upptaga den hvita rasen. ” Konsekvensen av detta var därmed att de dygder som fanns i det ”hvita blodet” hade minskat för varje generation och de oönskade egenskaper som fanns bland den resterande befolkningen hade ökats. Detta kunde till stor del förklara den

99 Gamla och Nya Hemlandet, ”Det nationella framtidsmålet”, 1906-03-13. 100 Svenska Amerikanaren, “Svenskarne världens ädlaste kulturfolk”, 1906-10-23. 101 Gamla och Nya Hemlandet, ”Den amerikanska sammansmältningsteorin”, 1905-09-19. 102 Jacobson, 1998, sid.79.

långsamma utvecklingen i de latinamerikanska republikerna då invånarna hade utvecklat ”olikartade karaktärer” och blev ytterligare bevis på att alla de olika folkslagen inom samma stat aldrig kunde sammangjutas till en målmedveten enhet, enligt den svenskamerikanska pressen.103

Var pressen samstämmig i sin ståndpunkt gällande sammansmältningsteorin? Svenska Amerikanaren menade att immigrationen hade varit till fördel för landets materiella tillväxt, men samtidigt verkat till nationens nackdel gällande konsekvenserna av att allt fler illitterata immigranter tilläts komma till landet och hur detta påverkande nationens moraliska nivå.104 Tidningen ställde sig frågan om immigrationen hade försämrat landet som när ”dåligt vin slås i godt vin” eller om den hade bidragit med nya goda, fysiska och andliga egenskaper som ”då koppar blandas i guld”105 Gamla och Nya Hemlandet undrade om det var möjligt att sammansmälta olika folk och raser, eller om man kunde ge mindre mogna folk och raser medborgerlig makt och rätt.106

År 1908 firades 300-årsdagen av Quebecs grundade i Kanada år 1608. Fransmännen grundade staden under ledning av fader Champlain och några få fattiga fransmän år 1608, engelsmännen erövrade staden år 1759 men trots ett engelskt styre förblev fransmännen katolska, talande franska och vurmade för Frankrike. 30 år efter Quebecs grundade anlände de första svenska kolonisterna till Nordamerika. Även om den svenska kolonin inom kort erövrades av holländarna så dog det svenska arvet ut medan det franska frodades i 300 år. Fransmännen kunde bo bland ett engelsktalande folk utan att förändras i över 300 år, medan svenskarna sammansmältes med engelsmännen med konsekvensen att deras språk och nationalkänsla dog ut.107 Här tycks kritiken mot svenskarna återkomma, likt den angående Zangwills kommentar om svenskarna. Det fanns ett levande bevis på att man kunde motstå sammansmältningen.

Därmed avslutas den andra delen i undersökningen och vi kan nu gå över till slutdiskussionen.

103 Gamla och Nya Hemlandet, ”A.B.C-makterna”, 1914-05-14.; Svenska Amerikanaren, ”De latinamerikanska republikerna”, 1903-05-12.

104 Svenska Amerikanaren, ”Bokslut med invandringen”, 1908-06-30. 105 Svenska Amerikanaren, ”Bokslut med invandringen”, 1908-06-30. 106 Gamla och Nya Hemlandet, ”När banden brista”,1908-10-27. 107 Gamla och Nya Hemlandet, ”En märklig 300-årsfest”, 1908-07-28.

2.3. Slutdiskussion

Mitt syfte för uppsatsen var att belysa hur svenskamerikanerna förhöll sig till och placerade sig i de amerikanska rasliga och etniska hierarkierna genom att undersöka den svenskamerikanska pressen i Chicago mellan 1890 – 1920. För att kunna besvara syftet ställde jag upp ett antal frågeställningar: Hur såg den svenskamerikanska pressen på andra rasliga eller etniska grupper? Hur såg den på diskussionen på vad som utgjorde det amerikanska och melting pot diskussionerna? Jag ska nu försöka summera mina resultat och därefter se om min inledande hypotes stämde. Fanns det ett motstånd mot sammansmältningen?

Vi kunde se att den svenskamerikanska pressen såg på rasliga och etniska grupper olika. Gällande den afroamerikanska befolkningen fanns det ett ambivalent förhållningsätt: de hade samma medborgerliga och juridiska rättigheter som svenskamerikanerna och skulle behandlas väl. Pressen kritiserade den vita befolkningen i södern vars ”laglöshet” gick emot konstitutionen och den ”svarta faran” kunde avfärdas med refereringar till folkräkningarna. Under rasupploppet i Chicago 1919 visade pressen sympati för afroamerikanerna och kritiserade de vita ”ärkeprofitörerna” Samtidigt beskrevs afroamerikaner som känsliga, lata och fåfänga. Afroamerikaner var på många sätt den vita befolkningens motsats och beskrivningen ”Negern genom sin tröghet och den hvites intelligens” visade detta tydligt. Under rasupploppet menade pressen att afroamerikaners beteende ledde till att ett ”rashat” hade uppstått från första början. Hur såg då pressen på den asiatiska befolkningen?

Den ”gula faran” ansågs som ett reellt hot av Gamla och Nya Hemlandet, både för USA och den västerländska civilisationen. Asiaterna utgjorde ett ekonomiskt hot i form av billig arbetskraft i förhållande till den vita befolkningen och även här uttrycktes kritik mot kapitalister. Vi såg även hur pressen kritiserade vita hemmafruar i Chicago som anställde japanska hemmabiträden. I diskussionen om den ”gula faran” lyftes en annan fara: nämligen den vita. De färgade, hade enligt professor Nagai, mer att oroa sig över än de vita. Men försök gjordes även senare i undersökningsperioden att avskriva den ”gula faran” genom hänvisningar till folkräkningar och vi kunde även se att andelen illitterata bland kineser och japaner var lägre än bland den afroamerikaner. Den asiatiska befolkningen verkade inte heller tillskrivas egenskaper och jämföras med den vita befolkningen som med afroamerikanerna. Fanns det något gemensamt med afroamerikaner? Ja, kring förhållanden över färglinjen verkade den svenskamerikanska pressen distansera sig från bägge grupper, men det verkade som behandlingen av den asiatiska befolkningen var mildare. Hur då? Enligt Svenska Amerikanaren hade många i Chicago blivit upprörda över att 300 vita kvinnor beblandat sig med kineser, varav 200 hade ingått äktenskap medan resterande 100 ”sjunkit om, möjligt ännu djupare” I jämförelse med afroamerikaners förhållande med vita kvinnor

ansåg samma tidning att det skulle gå emot ”naturens gränser mellan raserna”. Pressen gav också utrymme för återkommande rapportering kring våldtäkter och förklarade att ”negrerna ej kunde beherska sina djuriska känslor.”

Hur ska vi förstå detta? Det är en stor och komplex fråga men jag tror att ett svar kan finnas i hur svenskamerikaner lärde sig att uppfatta ras och vithet. Enligt Guglielmo fick immigranterna snabbt lära sig hur de skulle hävda sin vithet och samtidigt svartmåla svarthet, gulhet med mera för att hamna på rätt sida av färglinjen.108 Gunnar Myrdal menade att väl framme i USA fick de europeiska immigranterna snabbt lära sig att förakta och misstro afroamerikanerna, som en del av amerikaniseringsprocessen.109 Som vi har sett enligt Jacobson var vetenskapliga rasrelaterade rön djupt rotade i politik och praxis som förstärkte separationen mellan vita och icke-vita.110 Genom att hävda sin vithet och använda sig den gängse vetenskapliga synen på ras kan detta ha varit ett sätt för den svenskamerikanska pressen att placera svenskamerikanerna på rätt sida av färglinjen och i en gynnsam hierarkisk position. Denna position kunde senare försvaras genom att fördöma beblandningar mellan svenskamerikaner och afroamerikaner, men även asiater. Enligt Runblom bör man även se äktenskap från en kontext om social kontroll. Svenskamerikanerna föredrog äktenskap med skandinaver, tyskar och anglosaxare.111 Genom att beblanda sig med andra grupper fanns det möjligtvis en risk att förlora kontroll över sin gemenskap.

Att pressen publicerade fler artiklar kring våldtäkter och andra brott begångna av afroamerikaner än asiater kan också ha att göra med nyhetsvärde. Vi måste komma ihåg att en tidning har det svårt att klara sig utan sina läsare och enligt Björk var efterfrågan stor på artiklar som berörde brott och olyckor. Dessa artiklar var även lättare att redigera för tidningens medarbetare.112 Men låt oss gå vidare till hur den svenskamerikanska pressen uppfattade de etniska immigrantgrupperna.

I den svenskamerikanska pressens kritik mot den ökade immigrationen från södra och östra Europa finner vi spår av den fragmenterade vithet som Jacobson redogör för. I jämförelser med afroamerikaner och asiater behandlades den vita rasen som just en ras, men med immigranter blev den vita rasen uppdelad till flera raser. Den ökade immigrationen från södra och östra Europa sågs som ett större hot än den asiatiska immigrationen med hänsyn till andelen illitterata. Detta blev en indikator för att markera vilka grupper som var önskvärda och immigrationen grupperades i två kategorier: den germanska, där bland annat den svenska immigrationen ingick, och den icke-germanska. Denna kategori menade Gamla och Nya Hemlandet utgjordes av ”en blandningsras af hufvudsakligen slaviskt, semitiskt, romanskt, mongoliskt och afrikanskt ursprung.” I och med 108 Guglielmo, 2003, sid. 34 – 35. 109 Myrdal, 1944, sid. 603. 110 Jacobson, 1998, sid. 36. 111 Runblom, 1991, sid. 80. 112 Bjork, 1987, sid. 94.

denna kategoriseringen verkar det ha blivit svårt att kritisera vithet generellt, utan istället fragmenterades och hierarkiserades immigranternas vithet utifrån germansk tillhörighet eller ej. Den svenskamerikanska pressen lyfte fram den svenska immigrationen som önskvärd då svenskarna var germaner medan exempelvis den italienska immigrationen utgjorde snarare ett hot för landet. Detta exempel visar hur vithet kom att ändras och utmanades med den nya immigrationen.

Hur såg pressen på diskussionen på vad som utgjorde det amerikanska och melting pot diskussionerna? Enligt Mann fanns det tre konkurrerande teorier vid tiden: assimilation efter anglosaxisk förebild, sammansmältning och kulturell pluralism. Men hur ställde sig pressen till dessa? Det verkar som att den förespråkade för den sistnämnda dels genom att kritisera det anglosaxiska ursprunget som germansk ras. De icke-skandinaviska germanerna var ett blandningsfolk som följd av en tusenårig ”rasblandning” medan svenskarna utgjorde de renaste germanerna. Dels verkade sammansmältningsteorin mer som ett ideal än något som gick att utföra i realiteten. Med de antika grekerna och utvecklingen i de latinamerikanska republikerna som exempel var detta beviset på att människor inte kunde blandas mellan olika folkstammar och raser enligt pressen. Men jag tror att det fanns ytterligare en lockelse för den kulturella pluralismen: den erbjöd ett sätt för svenskamerikanerna att behålla sitt svenska arv och samtidigt bibehålla sin identitet som amerikaner. Den svenska etniciteten blev en viktig del i uppfattningen om det amerikanska. Blanck menar att den amerikanska nationalismen tillät etniska minoriteter att bekräfta och utveckla deras etniska identiteter. Detta innebar att svenskamerikaner kunde tydliggöra sitt stöd för både svenska och svenskamerikanska kultursymboler samtidigt som de var lojala amerikaner.113

Den dubbla identitet som både Blanck och Barton har skrivit om verkar även ha funnits bland den svenskamerikanska pressen. Den kulturella svenska delen upprätthölls genom att bland annat hävda olika typer av ”home making myths” som Øverland presenterade i kombination med perspektiv kring ras och vithet som uppsatsen har visat. Den politiska amerikanska delen visade däremot en lojalitet mot USA:s politiska institutioner och demokratiska värderingar som en del i den ideologi Williams redovisade för, exempelvis genom att respektera afroamerikaners medborgarskap och rösträtt enligt konstitutionen. Men som vi såg försökte den svenskamerikanska pressen att sammankoppla svenskarna och deras historia med amerikanska ideal såsom självständighet, individualism och republikanism. Detta var till viss del möjligt genom att konkurrera mot andra immigrantgrupper som Øverland har visat.

113 Blanck, 2006, sid. 201.

En aspekt som jag vill lyfta fram är diskussionsperioden kring sammansmältningen. De diskussioner som jag funnit i källmaterialet berör perioden 1896 – 1908, därefter verkar debatten ha dött ut. Varför den gjorde det är oklart men Björk menar att första världskriget påverkade immigrantpressen i USA och synen på assimilation markant. Immigranterna blev tvingade att överge sina modersmål till förmån för engelska, läsarna uppmanades att sluta prenumerera på den icke-engelskspråkiga pressen och tidningarna blev tvungna att översätta deras innehåll för U.S Postal Service, som ansvarade för censuren under kriget.114 Det kan även ha varit så att intresset bland läsarna minskade helt enkelt till förmån för något annat.

Min hypotes om att det fanns ett motstånd mot sammansmältningen verkar således stämma. Svenskamerikanernas gynnsamma position i de amerikanska rasrelaterade och etniska hierarkierna riskerade att försämras om de var tvungna att ge upp deras etniska och rasliga identitet som svenskamerikaner. Ur deras perspektiv fanns det mycket att förlora och lite att vinna på en sammansmältning med andra grupper. Det var deras egna unika identitet, både ur ett rasligt och etniskt perspektiv, som var nyckeln till en gynnsam position.

USA:s dåvarande valmotto, E pluribus unum, ”av många, en” kan inte ha klingat särskilt väl i den svenskamerikanska pressens öron under det tidiga 1900 – talet, men förmodligen något bättre i Herman Melvilles.

3. Avslutning

3.1. Sammanfattning

Denna uppsats har behandlat hur svenskamerikaner förhöll sig till och placerade sig i de amerikanska rasliga och etniska hierarkierna genom att undersöka den svenskamerikanska pressen i Chicago mellan 1890 – 1920. Hypotesen för uppsatsen var att det fanns ett motstånd mot sammansmältningen på grund av två skäl: Dels att de inte ville ge upp sin identitet som svenskamerikaner, dels att de inte ville dras ned från deras gynnsamma position i hierarkierna. Med hjälp av studier kring vithet och ras samt svenskamerikaners etnicitetsskapande har uppsatsen argumenterat för att den svenskamerikanska pressen kunde hävda den egna immigrantgruppen som en önskvärd del i det amerikanska samhället. Detta genom upprätthållandet av en färglinje gentemot den icke-vita befolkningen, fragmentisering av vithet samt kritiserandet av sammansmältningar mellan svenskamerikaner och andra grupper i samhället. Hypotesen kunde bekräftades då förlusten av svenskamerikanernas etniska och rasliga identitet vid en eventuell sammansmältning kunde resultera i en lägre gynnsam position i hierarkierna.