H
ISTORISKA INSTITUTIONEN
”Den amerikanska
sammansmältningsteorin”
Den svenskamerikanska pressens syn på ras och etnicitet i USA mellan
1890 – 1920
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter 3
1.1.1 Vithet och ras 3
1.1.2 Svenskamerikanska studier 4
1.2 Syfte och frågeställning 7
1.3 Metod 8
1.4 Källmaterial 10
1.5 Historisk bakgrund 11
1.5.1 Svenskamerikanerna 11
1.5.2 The Melting Pot 12
2. Undersökning 14
2.1 Synen på de andra 14
2.1.1 “Negerfrågan” 14
2.1.2. Den ”gula faran” 19
2.1.3 ”Reglering af invandringen” 22
2.2. Synen på det amerikanska och melting pot 25
2.2.1 Kritiken mot sammansmältningen 26
1. Inledning
”You cannot spill a drop of American blood,” skrev Herman Melville i sin roman Redburn, His First Voyage år 1849, ”without spilling the blood of the whole world[…]We are not a nation, so much as a world.”1 Ett halvt sekel senare år 1911 rapporterade statistiker vid den amerikanska myndigheten
med ansvaret för folkräkningen i USA, the United States Census Bureau, att ett 60 – tal olika etniska grupper var bosatta runt om i hela landet.2 Mellan 1820–1930 kom USA att bevittna och i stor grad
uppleva en massmigration av människor från Europa till USA beståendes av ca 33 miljoner människor.3
Dessa människor, tillsammans med den amerikanska befolkningen, fick uppleva ett antal stora händelser och processer under tidsperioden. Å ena sidan urbanisering, industrialisering och revolutionerade kommunikationsmöjligheter. Å andra sidan var detta även en period i USA där möten mellan olika rasliga och etniska grupper kom att utmana och förändra kulturella föreställningar om varandra, primärt den amerikanska uppfattningen av de europeiska immigranterna. Ett betydande antal amerikaner betraktade de olika immigrationsvågorna, den irländska på 1840-talet och senare den syd- och östeuropeiska 40 år senare, från uppfattningar kring rasrelaterade sätt att beskriva immigranternas särart och vilka följder detta hade för den amerikanska republiken.4 Under denna tid började även de rasrelaterade vetenskaperna få fotfäste
i den politiska diskursen och färgade även synen på immigrationen, i synnerlighet från södra och östra Europa.5
Detta blev även ett ämne för debatt i allmänhet och särskilt bland pressen. En tidning menade att denna immigration av ”lägre stående” människor hade en ”demoraliserande inflytande på arbetsmarknaden” och man vädjade kongressen att sätta stopp för immigrationen helt och hållet.6
En annan tidning menade att ”endast de bästa raserna” skulle tillåtas inträde i landet och beskrev immigrationen som av ”hel flod av de fattigaste och okunnigaste folkraser”7 Det rörde sig även om
ett hot mot den ”germanska rasens” överlevnad i landet om fler immigranter tilläts anlända. En annan tidning ansåg att ”Plötsliga förändringar af raser och folkslag äro stridande mot naturens lagar. De äro lika onaturliga som plötsliga förändringar inom växt- och djurriket.”8 En
1 Melville, 1969, sid. 169. 2 Mann, 1979, sid. 78. 3 Blanck, 2006, sid. 2. 4 Jacobson, 1998, sid. 41, 68–69. 5 Jacobson, 1998, sid. 33, 128–129.
6 Gamla och Nya Hemlandet, ”Svenskarne i Amerika”, 30-05-1911. 7 Svenska Amerikanaren, ”Reglering af invandringen”, 1904-04-22.
”sammansmältning med vår ras”, avfärdades då ”olikheten mellan dessa rasers och vår härkomst och historia är för stor”9
Men dessa tidningar tillhörde inte den engelskspråkiga, amerikanska pressen; tidningarna var svenskamerikanska och publicerades på svenska för den svenska immigrantgruppen i USA. Två av de större tidningarna Svenska Amerikanaren och Gamla och Nya Hemlandet publicerades i Chicago. Med ca 144 000 svenskamerikaner, antingen födda i Sverige eller i USA till svenska föräldrar, utgjorde gruppen ca tio procent av stadens befolkning. Runt 1900 bestod staden till 80 procent av immigranter och deras barn. Den etniska mångfalden inkluderade bland annat tyskar, irländare, polacker, ryssar och italienare. Under de första decennierna efter sekelskiftet blev den afroamerikanska befolkningen påtaglig efter att ha migrerat från södra USA till de norra delarna, däribland Chicago.10 De svenskamerikaner som arbetade för tidningarna hade således en kontaktyta
mot det mångetniska USA som formades vid sekelskiftet 1900. Hur uppfattade pressen andra rasliga och etniska grupper i landet? Varför avfärdades sammansmältningar mellan ”raserna”? Hur sågs och uppfattades ras? Det är just frågor som dessa som står i fokus för min uppsats.
Bild 1. Exempel på hur en svenskamerikansk nyhetstidning kunde se ut
Källa: Gamla och Nya Hemlandet, 1893-06-01.
9 Gamla och Nya Hemlandet, ”En i högsta grad viktig fråga”, 29-01-1907.
1.1 Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter
En undersökning om den svenskamerikanska pressen berör å ena sidan frågor om vithet och ras, men å andra sidan även frågor om svenskameriker i termer av etnicitet och identitetsskapande. I detta avsnitt ämnar jag att presentera forskningsläget tematiskt för att på så sätt presentera en summerande bild över utgångspunkterna.
1.1.1 Vithet och ras
Hur ska vi förstå vithet och ras? Vithet är, enligt Matthew Frye Jacobson, en social konstruktion som är rörlig, överlappande och historisk betonad. Han menar att ras är en konstruerad kategori som är en beteckning för att gruppera och separera människor enligt förutfattade meningar. Det vita privilegiet i alla olika former har varit konstant i den amerikanska politiska kulturen sedan kolonialtiderna, men vithet i sig själv har varit utsatt för alla möjliga olika typer av strider. Bland annat över hur vithet ska definieras, dess inbördes hierarkier, dess gränsdragningar och dess rättmätiga anspråkstagare.11 Det har funnits en tendens bland akademiker i slutet av 1900-talet att
avfärda många av de rasrelaterade uttryck som var vanliga i början av seklet, helt enkelt på grund av en förändrad innebörd av ordet ”ras”. Jacobson menar att ras är en teori om vem som är vem, om vem som tillhör, och vem som inte gör det, om vem som förtjänar vad och vem som är kapabel av vad.12
Han visar också att i den fragmenterade vitheten som uppstod, skapades rasrelaterade myter där bland annat ursprunget till de amerikanska politiska institutionerna kunde härledas till Storbritannien, därmed ansågs anglosaxare som ras ha en inneboende kärlek för frihet och demokrati.13 Orm Øverland har argumenterat hur immigranter kunde påkalla uppmärksamhet till
sitt etniska förflutna och de sätt i vilka de fungerade. Han identifierar tre sätt som de så kallade ”homemaking myths” – skapelsemyter (”vi var här först), myter av ideologiska gåvor (idéerna vi förde med oss är amerikanska idéer) och blodsoffermyter (vi kämpade och gav våra liv för vårt valda fosterland) – som utvecklades bland immigrant- och etniska grupper under sent 1800- och tidigt 1900 – talets Amerika och hur de användes i interaktioner med både amerikaner och med etniska grupper. Deras etniciteter och deras etniska förflutna var huvudkomponenter i skapandet av en amerikansk identitet. Dock menar Øverland att immigranterna försökte hävda sin rätt i landet
11 Jacobson, 1998, sid. 3 – 4.
jämte den dominerande anglosaxiska befolkningen med följden att immigranterna snarare konkurrerade mot varandra än tillsammans.14
Thomas Guglielmo har också behandlat vithet genom att studera identitet och ras i det tidiga 1900 – talets italienska bosättningar i Chicago via den italienskspråkiga pressen i USA. Han utmanade den tidigare historieskrivningen inom området genom att gå emot påståendet att den italienska immigrationsgruppen hade en sorts mellanposition i det binära rasrelaterade tänkandet och fick arbeta aktivt för att klassificeras som vita. Guglielmo menar att italienare anlände som vita och förblev vita i USA genom att åtskilja på färg och ras. Enligt honom ses färg som binärt, antingen är man vit eller inte vit medan ras ses som mer fragmenterad vilket för tankarna till det Jacobson argumenterar för. Guglielmo menar att även om italienarnas rastillhörighet utmanades, exempelvis genom att de i många fall kunde bli diskriminerade, så kunde de dra nytta av att bli klassificerade som vita i sakfrågor såsom medborgarskap, arbete, skolor och andra politiska frågor.15 Guglielmo menar även att ras borde ges mer utrymme för som ett analytiskt verktyg då
begreppet är djupt rotat i politiska, ekonomiska, sociala och kulturella institutioner och centrerar därmed kring makt och resurser.16
1.1.2 Svenskamerikanska studier
Ur ett historiografiskt perspektiv har den svenska emigrationen till Nordamerika behandlats sedan sekelskiftet 1900, men då av immigranterna själva. Den akademiska inriktningen tog fart under 1960 – talet i och med det växande intresset för socialhistoriska frågor av demografisk och statistisk art. I Sverige centrerade en stor del av arbetet kring den så kallade Uppsalagruppen som producerade ett stort antal avhandlingar, artiklar och böcker under 1960- och 1970 – talen. Denna systematiska inriktning karaktäriserades av ett kvantitativ präglat val av källor och metod. Från mitten av 70-talet fick den akademiska forskningen ett större intresse för kvalitativa aspekter av svenska immigranter och etniska gruppers historia i USA. Frågor berörandes kvantifieringar, social struktur och social mobilitet ersattes av frågor rörande kulturella och lingvistiska bestånd, organisatoriskt och religiöst liv, litterära och artistiska aktiviteter, politiskt radikala svenskar och kvinnans roll. Samtidigt kan man se ett skifte inom socialhistoria bort från statistiska analyser till kvalitativa tolkningar och frågor rörande politik, maktförhållanden och kulturellt liv. Dessa integrerades in i det socialhistoriska fältet och därmed in i immigration och etnisk historieskrivning.17
14 Øverland, 2000, sid. 9, 19 – 21. 15 Guglielmo, 2003, sid. 9 – 12, 176. 16 Guglielmo, 2003, sid. 6 – 7.
Så, var står vi i forskningen om svenskamerikaner i USA? Det finns ett antal forskare inom området men exempelvis Anna Williams har behandlat utformningen och innehållet av den svenskamerikanska identiteten i sin analys av den svenskamerikanska kulturen. Detta genom en studie av den svenskamerikanska journalisten och poeten Jacob Bonggren, även var chefredaktör för Svenska Amerikanaren, där hon visar hur han i egenskap av en ”litterär ledare” bidrog till konstruktionen av en svenskamerikansk identitet, eller ”ideologi” som Williams säger.18 Denna
ideologi bestod av tre delar: lojalitet mot USA; vördnad för det fosterländska arvet; skapandet av en egen, svenskamerikansk kultur. I sin avhandling visar hon även att under perioden 1880 – 1920 skedde en förstärkning av den etniska identiteten hos svenskamerikanerna, samt att gruppen var mån om att profilera sig som en följd av en minskad svenk immigration och konkurrens med nya immigrationsgrupper.19
I forskning kring den svenskspråkiga pressen i USA har exempelvis Ulf Jonas Björk ett antal publikationer inom området. Bland annat har han behandlat den svenskamerikanska pressen som en institution för de svenska immigranterna i Amerika. Tidningarna spelade en viktig roll i läsarnas liv och hjälpte deras anpassning till det amerikanska samhället, samtidigt som de kunde bibehålla kontakten med sina rötter och förflutna.20 Det svenska språket var en viktig komponent i att förena
alla svenskamerikaner i USA och skapa en etnisk gemenskap, kallad Svenskamerika. Genom att särskilja de svenska immigranterna från det amerikanska samhället och även Svenskamerika från Sverige, blev det möjligt att lyfta fram den svenskamerikanska gemenskapen.21
H. Arnold Barton fokuserar på det transatlantiska förhållandet på en mänsklig nivå i sin undersökning. Emigrationen skapade ett komplext hat-kärlek förhållande mellan de som sökte sig nya liv i den nya världen och de som stannade kvar i det den gamla världen. Centralt för debatten var frågan om en svenskamerikansk identitet, då svenskar som flyttade utomlands förändrades i deras sätt att tänka och uppföra sig. Barton frågar om det var möjligt att bli både svensk och amerikan.22 Som protestanter från västra Europa, ansågs svenskamerikanerna av de infödda
amerikanerna tillhöra toppskiktet i den etniska hierarkin bland immigrationsgrupperna. Därför blev svenskamerikanerna bättre behandlade av amerikanerna än exempelvis immigranter från södra och östra Europa.23 Under perioden 1900 – 1914 formades en svenskamerikansk identitet, mycket till
stor del av ideologiska talesmän i samröre med Augustana synoden i Rock Island, utanför Chicago. Enligt Barton bestod den svenskamerikanska identiteten av två delar: den svenska delen hade i
18 Williams, 1991, 209 – 14. 19 Williams, 1991, 92, 209 – 210. 20 Björk, 1999, sid. 280.
huvudsak en kulturell prägel medan den amerikanska medborgerlig och politisk, vilket innebar en sammankoppling med republiken och dess institutioner men även i stor grad till det republikanska partiet. Centrala aspekter av deras svenska arv bevarades och på så sätt kunde de strategiskt placera sig i den amerikanska etniska hierarkin. Detta medförde en säregen prägel på den svenskamerikanska identiteten i jämförelse med deras landsmäns identitet i Sverige.24
Konstruktionen av den av svenskamerikanska identiteten, det sätt den skapades, vad den bestod av och varför den skapades har även Dag Blanck undersökt genom en studie av det lutheranska kyrkosamfundet Augustana synoden mellan 1860 – 1917. I studien ingår även en undersökning mellan 1891 – 1917 av de läroböcker som kyrkosamfundet publicerade. I enlighet med Barton så visar Blanck på en dubbelhet i den svenskamerikanska identiteten och svenskamerikanska organisationers betydelse i skapandet av denna. En intressant aspekt som lyfts upp är det svenskamerikanska historiebruket och försöken att skapa en svenskamerikansk ”home making myth”, som Øverland redogjorde för tidigare. Det visar sig att etablerandet av en tidig svensk närvaro i Nordamerika fick en särskild betydelse i konstruktionen av deras identitet. Blanck redogör även för hur den svenskamerikanska gruppen placerades i den amerikanska rasrelaterade och etniska hierarkin och hur den amerikanska nationella idén för skapandet och upprätthållandet av etniska gruppers medfödda kulturer möjliggjorde att svenskamerikaner kunde utveckla sin egna etniska identitet i konstruktionen av deras amerikanska nationella identitet, eller som han själv benämner det: ”the Swedish immigrants and their children living in turn of the century America were, by becoming Swedish Americans, also becoming Americans.”25
I antologin ”Swedish-American life in Chicago Cultural and urban aspects of an immigrant people, 1850 – 1930.” presenterar redaktörerna Philip J. Anderson och Dag Blanck ett antal olika essäer kring svenskamerikanerna i Chicago. Resultaten av dessa visar att mer forskning är nödvändig i jämförelser av svenskar med andra etniska grupper i Chicago. Exempelvis så har betydelsen av pressmaterial i studier av andra etniska grupper sedan länge varit erkänd och det finns diskussioner om pressen, men de understryker behovet av systematiska analyser av den stora mängden av periodisk litteratur, placerad i dess rätta svenska, svenskamerikanska och amerikanska kontext.26
En essä i antologin som till viss del behandlar den svenskamerikanska pressen är av Harald Runblom. I hans undersökning av den svenskamerikanska tidningen Vårt land redogör Runblom för hur den svenskamerikanska identiteten skiftade under perioden 1876 – 1900; från att benämna sig själva som svenskar för att sedan vid sekelskiftet som svenskamerikaner istället.27 Han har även
studerat interetniska relationer genom att studera de amerikanska folkräkningarna och finner att den första generationens svenskar i slutet av 1800 – talet oftast ingick äktenskap med norrmän, följt av danskar, tyskar, engelsmän, irländare, engelska kanadensare och skottar, eller som han benämner det: skandinaver, tyskar och anglosaxare. Runblom menar att äktenskap kan ses som den viktigaste aspekten av interetniska relationer, men att dessa måste ses från en kontext om social kontroll och förstå under vilka förutsättningar en familj eller grupp tillåter deras medlemmar att leta efter en partner utanför ens egen nationalitet, språkgrupp och religion.28
Från detta avsnitt vill jag ta med mig Jacobsons syn på den fragmenterade vitheten och Guglielmo om hur immigranterna fick lära sig om färgskillnaderna i USA. Björks resultat om den svenskamerikanska pressen som institution, Blanck och Barton om den dubbla svenskamerikanska identiteten, Williams om den svenskamerikanska ideologin, Runblom om de interetniska relationerna och Øverlands ”home making myths” kan bli användbara begrepp i att förstå och förklara den svenskamerikanska pressens syn på rasliga och etniska grupper i landet. Detta då dessa begrepp ger mig bra verktyg för att ge bra svar på mina frågor. Fokus kommer därför läggas på hur den egna identiteten skapades utåt, istället för inåt som exempelvis Blanck och Williams har visat.
1.2 Syfte och frågeställning
Som den tidigare forskningen har visat finns det en möjlighet och ett behov att bedriva en undersökning om vithet och rasrelaterade frågor med hjälp av etnicitetsstudier. Jacobson och Guglielmo har visat att ras kan användas som ett analytiskt verktyg i forskning om de etniska grupperna i USA och att immigrantpressen är ett intressant källmaterial. Det har även observerats att svenskarna i Nordamerika har en av de rikaste historiska litteraturkällor som existerar för någon migrantgrupp som följd av deras höga litterata förmåga.29 Den svenskamerikanska pressen i det
mångkulturella Chicago möjliggör en undersökning om hur svenskamerikanerna uppfattade andra rasliga och etniska grupper men även sig själva med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna som presenterades i föregående avsnitt. Mitt syfte för uppsatsen blir därmed att belysa hur svenskamerikanerna förhöll sig till och placerade sig i de amerikanska rasliga och etniska hierarkierna genom att undersöka den svenskamerikanska pressen i Chicago mellan 1890 – 1920. Tidsperioden motiverar jag med att den svenska nationalismen blev allt mer framträdande under 1890-talet. Det var även en tid av stora migrationer, både till USA men även inom USA då en stor andel av den afroamerikanska befolkningen migrerade från södra till norra delen av landet,
däribland Chicago.30 Under tidsperioden fördes en intensiv diskussion i det amerikanska samhället
för vad som utgjorde det amerikanska.31 Denna kunde man se i exempelvis naturaliseringslagarna
och i melting pot diskussionerna, som kulminerade i den berömda pjäsen The Melting Pot år 1908 där man argumenterade för att USA var en sammansmältning av olika etniska grupper. Detta kommer att presenteras senare i uppsatsen under historisk bakgrund. Syftet kommer att besvaras genom ett antal frågeställningar:
- Hur såg den svenskamerikanska pressen på andra rasliga eller etniska grupper?
- Hur såg den på diskussionen på vad som utgjorde det amerikanska och melting pot diskussionerna?
Hur kan man förstå dessa resultat? Min hypotes är att det fanns ett motstånd mot sammansmältningen på grund av två skäl: Dels att de inte ville ge upp sin identitet som svenskamerikaner, dels att de inte ville dras ned från deras gynnsamma position i hierarkierna.
1.3 Metod
Denna undersökning har bedrivits genom en kvalitativ innehållsanalys. Jag har tolkat innehållet i källmaterialet genom systematisk kategorisering av teman och mönster för att skapa en förståelse för både det manifesta och det latenta innehållet. Först har jag gjort ett antal närläsningar för att få en överblick och sedan identifierat teman i materialet. Exempelvis sökte jag först på ”neger” som inom kort ledde mig till ”negerfrågan” och andra nyckelord och begrepp. Mitt källmaterial har bestått av ett antal svenskamerikanska nyhetstidningar som är digitaliserade i en nyligen sammanställd databas. I denna databas har jag sedan kunnat söka efter nyckelord och begrepp för att finna relevanta artiklar, ledarsidor, notiser med mera.
Fördelar med att arbeta med denna databas är bland annat att det minskar det fysiska avståndet då arkivbildaren Minnesota Historical Societys fysiska plats är på andra sidan Atlanten och möjliggör en djupare och bredare studie än vad annars hade varit möjligt med tanke på uppsatsens omfång. Arkivbildaren har även samlat och presenterat relevant bakgrundinformation om de olika tidningarna vilket ger en snabb och god överblick. Nackdelar med detta sätt att arbeta är i första hand det kontextuella och i andra mitt urval av nyckelord och begrepp. Genom att i huvudsak endast läsa de artiklar som berör min undersökning går det argumentera för att jag har gått miste om betydelsefull kontextualisering. Detta har uppvägts genom inläsning av relevant litteratur kring bland annat samtidens förhållanden, rasrelaterade och etniska förhållanden som uppsatsen inte presenterar i den tidigare forskningen. Det finns även ett metodologiskt problem gällande validitet
i och med att jag använt mig av sökord vilket påverkat mina sökresultat. Kan mitt urval av sökord och begrepp varit för snävt eller brett? Eller har mina sökord reflekterat det jag ämnat att söka efter? Det går även problematisera min egen förståelse för artiklarnas språkbruk, exempelvis hur jag har förstått och uppfattat ord och begrepp i källmaterialet. Detta för mig till en viktig del i uppsatsen: nämligen mina utgångspunkter.
Jag har ett antal betydelsefulla utgångspunkter som jag använt mig av i denna uppsats, däribland definitionen på vad en etnisk grupp är och hur jag har sett på rasrelaterade begrepp. En generell definition på en etnisk grupp är: “a segment of a larger society whose member are thought, by themselves or others, to have a common origin and to share important segments of a common culture, and who in addition, participate in shared activites in which the common culture and origin are significant ingredients.”32
Gällande ras har jag, likt Jacobson, utgått ifrån två premisser: Ras är centralt i den europeiska immigrationen och bosättningens historia i USA, bland annat då den ökade främlingsfientliga synen på immigranterna hade rasrelaterade kopplingar. Ras är en politisk och kulturell konstruktion som skapas och förstärks, den är därför inte naturlig. Jacobson menar att det är en av historikens uppgifter att upptäcka vilka rasrelaterade kategorier som är användbara för vem vid ett givet ögonblick och varför.33
Jag ska även till sist ta upp gällande termer i uppsatsen. Rasbegreppet är inte lika vanligt förekommande i Sverige som i USA och här står vi mer tveksamma till ordet ”ras”. Gängse amerikansk kategorisering kallar afroamerikaner och asiater för ”racial groups” medan italienare, svenskar med flera är ”ethnic groups”. Guglielmo menar att det som amerikaner uppfattar som ras idag grundar sig i färg: Den svarta, bruna, röda, vita och gula rasen.34 Då en del ord och
benämningar i källmaterialet kan ses som laddade har jag valt att byta ut dessa. Exempelvis har jag försökt att ersatta ”svarta,” ”negrer,” med afroamerikaner i de fall källmaterialet syftar på den afroamerikanska befolkningen. I de fall källmaterialet syftat på en annan befolkningsgrupp med afrikanskt ursprung har jag istället valt att använda ”svart”. Andra exempel är ”gul,” ”mongoler,” som jag ersatt med asiat/asiater.
32 Yinger, 1994, sid. 3.
1.4 Källmaterial
Mitt källmaterial har bestått av tre svenskamerikanska nyhetstidningar: Gamla och Nya Hemlandet, Svenska Amerikanaren och Svenska Amerikanaren Hemlandet. Varje tidning ska nu kort presenteras. Gamla och Nya Hemlandet grundades redan år 1855 i Galesburg i Illinois av den lutherska prästen Tuve Hasselquist men under namnet Hemlandet det gamla och det nya. Tidningen flyttade till Chicago 1859 efter att ha sålts till Swedish Lutheran Printing Company. Johan A. Enander blev redaktör 1869 och från 1870 och framåt bytte tidningen namn till Gamla och Nya Hemlandet. Tidningen blev en av de mest inflytelserika och lästa svenskspråkiga tidningarna i USA ända fram till 1914 då den slogs ihop med Svenska Amerikanaren.35
Svenska Amerikanaren var tillskillnad från Gamla och Nya Hemlandet en sekulär nyhetstidning. Grundades som Svenska Posten i Chicago 1876. Den var en av de mer inflytelserika tidningarna med en upplaga kring 40 000 runt 1900 och under 1910–20-talen 65 000 – 75 000.36 När tidningens
slogs ihop med Gamla och Nya Hemlandet 1914 kallades den nya tidningen för Svenska Amerikanaren Hemlandet ända fram till 1915 då man återtog namnet Svenska Amerikanaren.37
Den totala omsättningen för den svenskamerikanska pressen år 1910 var över 660 000 exemplar. Det gjorde den till den näst största i den icke engelsktalande pressen, bakom den tyskspråkiga pressen med över 3 000 000 exemplar.38 Svenskarna efterlämnade sig mellan 1000 – 1500 tidskrifter
1.5 Historisk bakgrund 1.5.1 Svenskamerikanerna
Den svenska emigrationen till Nordamerika uppgick till ca 1,3 miljoner svenskar och pågick mellan 1850 – 1930. Den första stora migrationsvågen kom under 1868 – 1869 som följd av den stora missväxten i Sverige. Då emigrerade ca 97 000 svenskar till Nordamerika. Migrationen nådde sin topp mellan 1879 – 1893 då ca en halv miljon svenskar emigrerade till USA. 1890 fanns det ca 250 000 som klassificerades som andra generationens svenskar; 1900: 500 000; 1910: 700 000; 1920: 824 000.40 Under 1890 – talet avtog migrationen som följd av förändrade omständigheter både i
Sverige och USA. Sverige industrialiserades och de ekonomiska och sociala förutsättningarna förbättrades. Lockelsen till USA minskade som följd av försämrade ekonomiska sociala förhållanden.41
1910 bestod den svenskfödda befolkningen av 665 000 personer som tillsammans med ca 700 000 av deras amerikanskfödda barn innefattade en total svensk population av 1,3 miljoner eller 1,48 procent av den hela amerikanska befolkningen.42
Chicago var en av de försa amerikanska städer att utveckla svenska samhällen och den har alltid varit den stad med störst svensk befolkning. Runt 1890 representerade de svenskfödda immigranterna och deras amerikanskfödda barn för ca sex procent av Chicagos befolkning och räknades som den tredje största befolkningsgruppen efter tyskarna och irländarna. Runt 1900 bestod stadens befolkning till 80 procent av immigranter och deras barn. invånare.43
Från ha bosatt sig i huvudsakligen tre enklaver i staden under 1860 – talet och framåt, spreds den svenskamerikanska befolkningen ut till stadens förorter som följd av bättre ekonomiska förhållanden och förändrade etniska sammansättningar i staden. För att inte förlora den etniska samhörigheten bland svenskamerikanerna byggde de ett antal institutioner, såsom kyrkor och sekulära klubbar, i deras nya bosättningsområden. Detta tillät en fortsättning av deras ideologiska, religiösa och sociala värderingar som mildrade de främmande effekterna av migrationen.44
Immigranter från de nordiska länderna som kom till landet efter 1900 hade en starkare nationalistisk känsla än tidigare generationer.45 Nationalism och nationsbyggande var viktiga
40 Olson, 1991, sid. 51 – 53.; Blanck, 2006, sid. 22–23. 41 Barton, 1994, sid. 81.
42 Barton, 1994, sid. 210.
43 Olson, 1991, sid. 50 – 57.; Guglielmo, 2003, sid. 15. 44 Olson, 1991, sid. 50 – 57.
processer både i Europa och USA under 1800-talet, och konstruktionen av nationella och etniska identiteter var av betydelse, både i länderna som emigranterna lämnade och bosatte sig i senare.46
1.5.2 The Melting Pot
Som jag skrev tidigare fanns det en intensiv diskussion i det amerikanska samhället för vad som utgjorde det amerikanska som man bland annat kan se i melting pot diskussionerna. Med hjälp av Arthur Mann ska jag kort gå igenom begreppets historia.
När immigrationen till USA tog fart under senare halvan av 1800 – talet var det inte alla som tog emot immigranterna med öppna armar. Speciellt när immigranterna från södra och östra Europa började anlända i allt större antal från 1880 – talet började ett motstånd växa mot den fortsatta immigrationen. En del ansåg att många av de sociala och ekonomiska problem som förekom i landet kunde härledas till immigranterna, i synnerlighet de från södra och östra Europa vars utseenden och beteenden stod i konstrast med övriga befolkningen. Dessa skulle omöjligen kunna passa in i samhället menade man. Men anhängare av en fortsatt fri oinskränkt immigration menade att det inte var de nya immigranternas fel att landet hade problem utan det var andra orsaker. En stor del av det amerikanska folket stod tveksamma i immigrationsfrågan.47 Det är i denna kontext
som vi måste förstå debatten om det amerikanska. Mann har presenterat tre olika konkurrerande teorier eller doktriner som fanns vid sekelskiftet 1900, men vi kan börja med The Melting Pot, eller sammansmältningen.
Sammansmältningsteorin var lika gammal som den amerikanska republiken, även om själva frasen myntades i Israel Zangwilles pjäs från 1908 med namnet The Melting Pot. Enligt teorin skulle de olika etniska grupperna i USA sammansmälta till en ny, homogen grupp. De allra bästa egenskaperna från varje grupp skulle överföras till ett nytt folk, överlägsna alla andra. I Zangwilles pjäs behandlades problemen med immigrationen till USA. Han menade att den bästa och riktiga amerikanen borde bestå av ett blandat arv, och Zangwille gjorde äktenskap mellan olika etniciteter och raser till ett personligt mål.48
I diskussionen fanns det ytterligare två teorier eller doktriner: den anglosaxiska rasens överlägsenhet och kulturell pluralism. Bägge ansåg att mänskligheten var uppdelad i ett antal av grupper med egna unika egenskaper och att människor helt enkelt var olika. De kritiserade sammansmältningen som ett omöjligt förslag och fruktade att den skulle innebära slutet för deras grupper.
46 Blanck, 2006, sid. 4.
Anhängare av den anglosaxiska överhögheten ansåg att landet borde domineras av de män och kvinnor som härstammade från kolonialtiden. Ättlingarna till engelsmännen hade en medfödd förmåga för självstyre och politisk frihet, som andra folkgrupper saknade. Därför var de lämpade att styra republiken. Efter 1880-talet blev detta tydligare då allt fler grupper uteslöts från den amerikanska gemenskapen. Exempelvis afroamerikaner i södern, och de nya immigranterna från södra och östra Europa. Genom evolutionsteorin blev det även möjligt att klassificera mänskligheten i olika raser enligt lämplighet. Dessa fördes in i en hierarki där anglosaxarna och deras nordiska kusiner från norra och västra Europa placerades högt och alla andra lågt. Den inbördes ordningen var mer komplex men denna förankrade sig i den då vetenskapliga förståelsen att moral och intellektuella egenskaper ärvdes från generation till generation. Därför utvecklades vissa nationer snabbare än andra. Genom att assimilera de olika grupperna i USA efter anglosaxiskt mönster skulle landet bli framgångsrikt.49
Anhängare av den sista doktrinen ansåg att USA borde rekonstrueras till en federation efter schweizisk modell. Landet skulle präglas av en kulturell pluralism, eller mångfald. Det fanns inget som en enhetlig amerikansk nationalitet och det fanns heller inget behov av att skapa en genom sammansmältning eller assimilation efter anglosaxiskt mönster. Istället skulle de etniska och rasliga grupperna i USA behålla sina egna språk, kulturer med mera. Tanken var att kulturella skillnader kunde harmoniseras. Dock skulle engelska förbli landets officiella språk och alla skulle acceptera och arbeta inom det demokratiska statsskicket.50
Restriktioner för immigrationen till USA infördes år 1924 genom ett kvoteringssystem. Länderna i södra och östra Europa fick en lägre kvotering än de i nordvästra och norra Europa, men störst fick Storbritannien och norra Irland. Denna lag innebar med andra ord att den framtida immigrationen skulle bestå till stor del av anglosaxare.51
2. Undersökning
Dispositionen för undersökningen har jag valt att dela upp i två delar. Givet att den svenskamerikanska pressen fanns i en miljö där det fanns många olika rasliga och etniska grupper som kom från olika håll, sågs grupperna på olika sätt av pressen. Därför har jag valt att presentera första delen tematiskt; afroamerikaner, asiater och den ökade immigrationen från södra och östra Europa. Detta för att se hur pressen beskrev andra grupper. Del två berör den svenskamerikanska pressens syn på det amerikanska och melting pot diskussionerna. I denna del lyfts diskussionen om sammansmältningen av olika rasliga och etniska grupper och vilka konsekvenser den hade för det amerikanska.
2.1 Synen på de andra 2.1.1 “Negerfrågan”
Slutligen vidrörde förel. den brännande negerfrågan. Ej mindre än 11 procent af Förenta Staternas befolkning utgöres af negrer, d. v. s. hvar 9. de människa är neger. I politiskt hänseende äro negrerna de hvites jämlikar, men detta ha de fått dyrt betala, särskildt i Sydstaterna, där de äro fullständigt socialt boykottade. Hur länge negrerna skola nöja sig därmed är svårt att säga; negerrasen är onekligen stadd i långsamt framåtskridande, och antingen måste den sammansmälta med de hvite eller ock undertryckas.52
År 1790 hade den amerikanska kongressen stadgat att ”alla, fria vita personer” hade rätten att få bli medborgare i Amerikas förenta stater.. Efter det amerikanska inbördeskrigets slut år 1865 och den afroamerikanska befolkningens emancipation från slaveriet fick även de ”av den afrikanska rasen eller av afrikanskt ursprung” även rätten att få bli medborgare och därmed inneha rätten att rösta. Dock visade det sig att flertalet lokala lagar stiftades runt i landet som i realiteten inskränkte medborgarskapet och rösträtten för den afroamerikanska befolkningen.53 Denna problematik gick
under bland annat namnen ”negerfrågan,” ”negerproblemet” i den svenskamerikanska pressen och citatet ovanför visade denna problematik: den afroamerikanska befolkningen var på pappret den vita befolkningens jämlikar, men realiteten förhöll sig annorlunda.
”Efter en fyraårig vistelse i Alabama,” skrev signaturen Victor i en insändare till Gamla och Nya Hemlandet, ”är det min tanke att vore bättre att kolonisera negrerna, så att de finge vara sig sjelfva, ty så länge de äro ibland de hvita så blifva de undertryckta” Det hjälpte inte att stifta lagar för
skydda den afroamerikanska rösträtten för ”der ingen åklagare är faller ingen dom.”54 Den
svenskamerikanska pressen kritiserade den vita södra befolkningen i USA, vars ”laglöshet” gick emot det fjortonde tillägget i den amerikanska konstitutionen som hade utökat medborgarskapet och rösträtten till den afroamerikanska befolkningen år 1868. Slaveriet tillhörde det förflutna, men attityden hos de före detta slavägarna hade inte förändrats och ”negerfrågan” var i behov av en akut lösning. Det fortsatta förtrycket av den afroamerikanska befolkningen kunde leda till en våldsam och blodig framtid.55 Även om pressen försvarade afroamerikanernas rösträtt så innebar
detta inte ett jämställt förhållningsätt. Enligt Svenska Amerikanaren kunde det spridda omdömet om den afroamerikanska karaktären summeras i tre punkter: Han var känslig, lat och fåfäng. Vid ankomsten till Amerika, var han okunnig och slö, men blev civiliserad genom hårt och mekaniskt arbete. I sitt nya hemland fick ”afrikanen” lära sig sin herres språk och religion, där blev han uppfostrad och lärde sig de dygder den vite mannen levde efter men detta var något som han inte lärde sig att uppskatta.56
I många fall beskrevs afroamerikaner med den vita befolkningen ur ett dialektiskt förhållningssätt: ”Negern genom sin tröghet och den hvites intelligens,” och ”Negern är som ett barn och äro ej i kontroll öfver sina känslor och utlopp för dem helt fritt[…]en hvit, hvilkens lugna och reflekterande sinne frånstötes af alla excesser på känslans område.”57 Gamla och Nya Hemlandet
menade att afroamerikanernas intellektuella förmåga var för låg för att de exempelvis skulle kunna organisera sig i fackföreningsrörelserna och därmed var de förvisade till låglönearbeten såsom betjänter, kypare och konduktörer.58 För att förstå varför pressen kunde beskriva afroamerikaner
på detta sätt behöver vi förstå kontexten för samtiden.
Den vetenskapliga debatten mellan 1700- och 1800 – talen förändrades från att endast beskriva till att istället förklara med hjälp av biologiska modeller. Den såg även naturen som i konstant förändring genom evolutionsteorietiska modeller som kom att appliceras även på mänskligheten, som blev kategoriserad och placerad i olika hierarkier. Något förenklat sågs mänskligheten utifrån ett evolutionsteoretiskt perspektiv där olika raser kämpade om överlevnad. Den europeiska och amerikanska expansionismen under 1800 – talet bevisade för många att den vita rasen hade en dominerande hierarkisk position.59 Vi måste även förstå, som Jacobson menar, att vetenskapliga
rasrelaterade rön vid tiden var så djupt rotade i politik och praxis hos anhängare av den vita rasens
54 Gamla och Nya Hemlandet, ”En landsmans tankar i negerfrågan”, 1890-01-30.
55 Se exempelvis, Gamla och Nya Hemlandet, ”Förutspådt raskrig”, 1903-02-18.; Gamla och Nya Hemlandet, ”En negerhatare, som talar ur skägget.”, 1890-07-17.
56 Svenska Amerikanaren, ”Hvit och svart”, 1890-02-13.
57 Gamla och Nya Hemlandet, ”Några ord i en af vårt lands viktigaste frågor”, 1904-01-27.; Svenska Amerikanaren, ”Hvit och svart”, 1890-02-13.
överlägsenhet att vetenskapen blev ett sätt att bekräfta den fullständiga separationen av vithet från icke-vithet.60
”Människan med svart hud,” menade Svenska Amerikanaren, ”i regeln icke har det goda hufvud, den reflexionsförmåga och den tankekraft, som sin broder och syster af kaukasisk ras.” Skillnaderna mellan raserna ansåg tidningen var så stora och väsentliga att ”negrerna” ansågs ha ett lägre ursprung ”än oss af den kaukasiska rasen.” Dock var ”Negern[…]i lika hög grad vår broder som kinesen, indianen och malajen. Vi ha de största och mest talande skäl för att behandla honom väl.” Vidare menade tidningen att afroamerikaner hade samma medborgerliga och juridiska rätter ”som dem vi åtnjuta.” Men vem syftade tidningen på? Var det som vita eller svenskamerikaner? Eller var det samma sak? Blanck menar att den rasrelaterade diskursen i USA blev ett sätt för olika grupper att exkludera varandra i försök att positionera sig själva så nära som möjligt anglosaxarna.61 Detta
kan i så fall ha varit ett försök i den svenskamerikanska manövreringen mot en position nära den anglosaxiska, och därmed den vita identiteten, genom en rasrelaterade jämförelse.
Det fanns dock en gräns som tidningen inte ville korsa – nämligen giftermål mellan svenskameriker och afroamerikaner. Detta ansågs gå emot ”naturens gränser mellan raserna,” och att det var beklagansvärt ”att så många hvita qvinnor tanklöst kasta sig i armarne på negrer och med dem knyta Hymens band.”62 Enligt Guglielmo upprätthölls färglinjen mellan afroamerikaner
och vita strikt i USA och här verkar även svenskamerikanerna upprätthållit den.63 De egenskaper
som den icke-vita afroamerikanska befolkningen saknade, fanns bland den vita och därmed svenskamerikanerna. Detta kan i så fall ge en viss förklaring till tidningens position gällande interetniska förhållanden mellan afroamerikaner och svenskamerikaner, men kan även förklara det utrymme som gavs överlag i den svenskamerikanska pressen kring våldtäkter som begicks av afroamerikanska män på vita kvinnor.
Kring sekelskiftet hade antalet våldtäkter ökat stadigt enligt pressen och inget verkade kunna stoppa trenden. ”Är detta ett syndastraff” undrade Svenska Amerikanaren och ställde frågan om detta var hämnden för förslavningen av den afroamerikanska befolkningen. Trots en överväldigande risk för att bli lynchade menade tidningen att ”negrerna ej kunde beherska sina djuriska känslor.” Svenska Amerikanaren medgav dock att det fanns vita våldtäktsmän men sett till befolkningsmängden var proportionen mycket lägre för den vita befolkningen än för den afroamerikanska.64
60 Jacobson, 1998, sid. 36.
61 Blanck, 2006, sid. 200 – 201.
62 Svenska Amerikanaren, ”Hvit och svart”, 1890-02-13. 63 Guglielmo, 2003, sid. 36.
Både Gamla och Nya Hemlandet och Svenska Amerikanaren började efter sekelskiftet att behandla den så kallade ”svarta faran” i ett antal artiklar.65 Enligt den svenskamerikanska ”öfverdomaren” i
Chicago, Harry Olson, hotades landet av en svart fara som grundades i farhågan att den afroamerikanska befolkningen inom en snar framtid skulle bli större än den vita. Detta avfärdades av tidningen enligt refereringar till folkräkningsstatistiken.66 Det fanns en oro i att afroamerikaner
skulle beblanda sig med den vita befolkningen och således sänka den allmänna intelligensnivån, och ett mått som verkar ha varit återkommande var andelen illitterata (icke skriv- och läskunniga). Detta angavs nämligen i de folkräkningar som U.S Census Bureau genomförde var tionde år och följande tabell visar andelen illitterata mellan 1880 – 1910.
Tabell 1. Andelen illitterata bland den afroamerikanska och vita befolkningen, 1880 – 1910. År Afroamerikanska befolkningen (proc.) Vita befolkningen (proc.)
1880 70 9,4
1890 57,1 7,7
1900 44,5 6,2
1910 30,4 5
Källa: Svenska Amerikanaren Hemlandet, 1915-05-20.
”Negerbefolkningens låga bildningsgrad kan ej häller anses innebära en direkt fara,” menade Svenska Amerikanaren Hemlandet, ”i det kontakten mellan hvita och svarta ej är af sådant slag, att, den allmänna nivån sänkes därigenom, i detta afseende är den sydeuropeiska invandringen snarare en fara.” I folkräkningen för år 1910 bestod den vita och afroamerikanska befolkningen av 81,7 respektive 9,8 miljoner varav ca 2 miljoner, eller 20,9 procent, klassificerades som ”mulatter”, vilket enligt tidningen omfattade ”alla med negerblod, som icke äro fullblodsnegrer.” Detta användes som sorts indikator för kontakten mellan de olika befolkningsgrupperna varpå Svenska Amerikanaren Hemlandet ansåg att det inte fanns en direkt fara, som vi kan se i citatet. Däremot pekade de på den sydeuropeiska immigrationen som en större fara vilket vi ska återkomma till lite senare.
Under sommaren 1919 hade spänningarna längs med färglinjen ökat. Stora delar av den afroamerikanska befolkningen hade migrerat från de södra staterna till de norra, däribland Chicago. Stadens afroamerikanska befolkning hade dubblerats mellan 1916 – 1919 och konflikter uppstod bland annat på bostads- och arbetsmarknaden, exempelvis i köttförpackningsindustrin där ett stort antal migranter fick anställning. Den 27 juli drunknade en afroamerikansk tonåring, Eugene
65 Se exempelvis Svenska Amerikanaren, ”Om den ’svarta faran’ ”, 1907-01-01.
Williams, efter att ha blivit stenad av vita badare efter att ha simmat över en osynlig färglinje i vattnet. När en vit polisman vägrat att arrestera de människor som var ansvariga, hade storskaliga upplopp brutit ut som svepte igenom Chicago. Detta resulterade i att 38 personer dog, 537 blev skadade och ca 1000 hemlösa. Majoriteten av dessa var afroamerikaner.67
Svenska Amerikanaren rapporterade den 31 juli att ”Ett hemskt och blodigt raskrig mellan hvita och svarta utbröt i Chicago” efter att en ”negeryngling” som badat hade träffats i huvudet av sten och därefter drunknat.68 Redaktionen ansåg att den var en skam för Chicago att ”ett raskrig ägt rum
i dess midt” och att det fanns vita människor som lät sitt ”rashat” övergå till våldsdåd. Intressant nog så var det även afroamerikaners beteende som ledde till att ”rashatet” från första början hade uppstått. Den största skammen låg dock i att ”det finnes hvita, som för sin vinnings skull importerat dessa svarta.”69 Denna kritik återkom i ett brev till Svenska Amerikanaren där skulden för
rasupploppet inte låg hos varken de vita eller afroamerikanerna. Det var hos ”ärkeprofitörer som i fläskpackarens skepnad med lock och pick under de två senaste åren dragit mer än 100,000 negrer från södern till Chicago, utan att bekymra sig om hvar dessa söderns barn skulle få bo och ha sin varelse.” Detta hade lett till en bostadsbrist i det ”svarta bältet” i Chicago som beboddes av ett stort antal afroamerikaner. Situationen ledde till att många afroamerikaner tvingades flytta in i vita homogena områden som skapade spänningar mellan grupperna. Värdet på bostäderna och hyrorna sjönk varpå en trend uppstod där den vita befolkningen flyttade ut och den afroamerikanska in.70
Den vita flykten till förorterna i kombination de ökade klyftorna mellan grupperna skapade så småningom ett hat som satte ”revolvern och knifen i den undanträngde hvites hand, och negern tog samma vapen till själfförsvar i sin hand – och så bröt raskriget ut.”71
Det var inte bara den svenskamerikanska pressen som sympatiserade med afroamerikanerna, även den italienska immigrantpressen uttryckte liknande åsikter. Guglielmo menar att upploppet förstärkte färglinjen i staden och att den inbördes fragmenterade vitheten försvann temporärt i färgkonflikter.72
Även i Storbritannien hade förhållandet mellan svarta och vita försämrats efter första världskrigets slut. Enligt Svenska Amerikanaren hade ”häftiga strider och blodiga strider mellan hvita och negrer” utbrutits som följt av att ”negrerna” som hade ersatt de ”hvita arbetarna” under kriget, vägrade att ge upp sina arbeten. Men en annan anledning var de allt vanligare kärleksförbindelserna mellan svarta män och vita kvinnor, men framför allt överfall på vita kvinnor av svarta män.73 Här
67 Guglielmo, 2003, sid. 39 – 40.
68 Svenska Amerikanaren, ”Raskrig lågar upp i Chicago”, 1919- 07-31. 69 Svenska Amerikanaren, ”Notis från redaktionen”, 1919-08-07. 70 Svenska Amerikanaren, ”En fläckad sköld”, 1919-08-07. 71 Svenska Amerikanaren, ”En fläckad sköld”, 1919-08-07. 72 Guglielmo, 2003, sid. 40 – 43.
ser vi igen hur sexuella förbindelser över färglinjen rörde upp en hel del känslor; rädsla, oro, ilska. Likheten med den tidigare artikeln är slående, trots att artikeln publicerades 16 år och ett världskrig senare.
Av liknande skäl hade även ett ”raskrig” brutit ut i slutet av juli i den amerikanska huvudstaden där ”både hvita och svarta, hade mördats af negrer i olika delar af staden,” tillsammans med en våg av brottslighet ”till hvilka svartingar ansågos ha gjort sig skyldiga till.” En av de större sammandrabbningarna tog plats nära Vita Huset efter att ”stora skaror af negrer” strövat genom staden. Enligt Svenska Amerikanaren var dessa beväpnade och attackerade alla män i uniform.74
Låt oss summera ”negerfrågan” innan vi går till nästa del. Det verkar som att den svenskamerikanska pressen hade ett ambivalent förhållningssätt till afroamerikanerna. De sågs känsliga, lata och fåfänga och hade en lägre hierarkisk position än den vita befolkningen. Giftermål mellan afroamerikaner och svenskamerikaner ansågs gå emot ”naturens gränser mellan raserna” och fördömdes. Samtidigt skulle den afroamerikanska medborgarrätten respekteras och den svenskamerikanska pressen kritiserade de fall där den inte gjordes. Vi kan även se hur tidningen sympatiserade med afroamerikanerna under rasupploppet. Men låt oss gå vidare till nästa del och se hur den svenskamerikanska pressen såg på de asiatiska immigranterna.
2.1.2. Den ”gula faran”
Gult vore en härlig färg, om vi bara inte hade den gula faran. Den är verkligen lite ledsam. Den består som bekant däri, att kineserna en vacker dag komma hit och öfvermanna oss, vrida våra vackra ögon på sned och färga oss gula med saffran. Lyckligtvis ha vi i den pansrade näfven ett medel att åtminstone tills vidare hålla dem i schack. Så fort de börja röra sig, ta vi vår pansrade i handen och gå med Wilhelm i spetsen bort och ge dem lite aga.75
Den svenskamerikanska pressen avfärdade den ”svarta faran”, men gällande den ”gula faran” ansågs den av bland annat Gamla och Nya Hemlandet som ett reellt hot mot både USA och den västerländska civilisationen. I och med den ökande immigrationen av asiater, främst från Kina och Japan, menade tidningen att ”den gule mannens billiga arbetskraft” skulle föranleda den ”ariska rasens” död som följd av nedpressade lönenivåer och försämrade levnadsstandarder.76 ”Det
behagar rika kapitalister, att genom invandringen erhålla billiga arbetskrafter,” skrev Gamla och Nya Hemlandet, ”men det behagar icke den hvite arbetaren, att genom densamma få sin ’standard of life’ sänkt och sin dagspenning nedsatt.” Den pågående ”asiatiska invasionen” hotade den amerikanska arbetsmarknaden och om den inte stoppades skulle den vita befolkningen gå under.77 I kontrast till
74 Svenska Amerikanaren, ”Oroligheter i hufvudstaden”, 1919-07-24. 75 Svenska Amerikanaren, “Regnbågen”, 1901-09-24.
den ”svarta faran” ser vi hur den ”gula faran” är mer ekonomiskt präglad, men förutom i det inledande citatet tillskrevs inte de asiatiska immigranterna yttre eller inre egenskaper såsom afroamerikaners lathet o.s.v. Men som vi såg under rasupploppet 1919 var det kapitalisterna som tillskrevs skulden till den ökade immigrationen.
Den japanska segern i det rysk-japanska kriget 1904 – 1905 chockade många anhängare av den vita rasens överlägsenhet. Enligt Rudolf Kjellén, professor i geografi och statskunskap vid Göteborgs universitet, hade ”alla hvita folk på senaste tiden darrat en förnimmelse af att patentet på världsherradöme och världshägemoni icke längre äro okvaldt i de hvitas besittning.”78 Svenska
Amerikanaren kunde även rapportera om hur tidningen New India i Calcutta uttryckte sitt stöd för det japanska folket som hade ”vunnit en utomordentligt stor moralisk seger, hvars betydelse man icke synes kunna öfverskatta.” Japan hade visat sig moraliskt överlägsna ”västerlandets alla färgstolta civilisationer.”79
En intressant diskussion som jag fann i källmaterialet behandlade den så kallade ”hvita faran” som publicerades i Svenska Amerikanaren år 1913. Den japanske professorn, Ryotaro Nagai, ifrågasatte både den ”svarta och gula faran”, då det snarare var de färgade folkslagen som hade en anledning att oroa sig. De vita hade erövrat ett område på ca tio miljoner engelska kvadratmil, innehållandes en befolkning på över 135 miljoner. Dessutom utgjordes majoriteten av befolkningen av färgade folkslag och Nagai ställde frågan: ”Vem var en fara för vem?”80
Som i föregående avsnitt var förhållanden mellan vita och icke vita en känslig fråga även när det gällde den asiatiska befolkningen. Svenska Amerikanaren skrev att i Chicago fanns det ca 300 vita kvinnor som ”beblandat sig med kineser”, varav ca 200 hade gift sig med dem. Resterande 100 hade ”sjunkit om möjligt, ännu djupare.” Många som hade blivit upprörda över denna beblandning hade lagt skulden på de kinesiska restaurangerna ”där bedårande musik och söfvande drycker” serverades.” I en intressant utveckling visade det sig senare att restaurangerna i fråga inte ägdes av kineser utan av amerikanska politiker och krögare”, hvilka äga ett kolossalt inflytande hos stadsmyndigheterna.”81
I Chicago uttryckte den svenskamerikanska pressen oro kring det ökade inflödet av japanska immigranter som beskrevs i termer såsom ”eröfvringar” och ”invasioner”, men man lade även en skuld för den ökade immigrationen på stadens hemmafruar. Dessa hade blivit allt mer benägna att anställa japanska hembiträden på grund av deras lägre löneanspråk.82 I jämförelse ännu en gång
med tidigare avsnitt ser vi två fenomen: I relationer mellan icke vita män och vita kvinnor lades
78 Svenska Amerikanaren, ”Den hvita rasens problem”, 1906-10-02. 79 Svenska Amerikanaren, ”Den hvita rasens problem”, 1906-10-02. 80 Gamla och Nya Hemlandet, ”Den hvita faran”, 1913-09-11.
skulden på bägge parter, men möjligtvis något mer för kvinnorna då jag inte har funnit något i källmaterialet som berör relationer mellan vita män och icke vita kvinnor. Däremot rapporterade pressen om vita män som blivit misshandlade och rånade av asiatiska immigranter.83 Vi kan även
se en ekonomisk aspekt i exemplet med de japanska hembiträdena. Den ökade japanska immigrationen till Chicago verkade ha en kausal koppling med hemmafruarnas benägenhet att anställa billig arbetskraft, likt de kapitalister och deras påverkan på den amerikanska arbetsmarknaden som Gamla och Nya Hemlandet skrev om tidigare.
Även om den svenskamerikanska pressen i många fall uttryckte den ”gula faran” som ett hot, så gjordes det ändå försök att undersöka hur realistiskt hotet verkligen var genom folkräkningsstatistiken från U.S Census Bureau. Tabellen nedanför visar den kinesiska och japanska befolkningen i USA från 1860 – 1914.
Diagram 1. Den kinesiska och japanska befolkningen i USA 1860 – 1914.
Källa: Svenska Amerikanaren Hemlandet, ”Den gula faran i Amerika”, 1914-12-17.
Svenska Amerikanaren Hemlandet menade att utifrån statistiken kunde den ”gula faran” avfärdas då ”68, 106 kineser och 77,741 japaner” inte kunde utgöra ett hot för en nation med omkring 100 miljoner invånare. Ca 15,8 respektive 9,2 procent av kineserna och japanerna var illitterata. I jämförelse med tabell 1 kan vi se att andelen illitterata bland afroamerikaner och vita var 30,4 respektive 5 procent. Även ur ett lokalt perspektiv fanns det ingen anledning till oro då det endast 1778 kineser och 233 japaner bodde i Chicago år 1910.84 Jag har inte funnit någon statistik över
83 Svenska Amerikanaren, “Tack för hjälpen”, 1909-08-12.
84 Svenska Amerikanaren Hemlandet, ”Den gula faran i Amerika”, 1914-12-17.
35 000 63 199 105 465 107 488 89 863 71 531 68 106 0 55 148 2 039 24 326 72 157 77 741 1 8 6 0 1 8 7 0 1 8 8 0 1 8 9 0 1 9 0 0 1 9 1 0 1 9 1 4
DEN KINESISKA OCH JAPANSKA
BEFOLKNINGEN I USA 1860 - 1914
hur många av de 233 japaner arbetade som hemmabiträden men i en miljonstad som Chicago är det värt att bemärka hur utrymmet frågan fick i den svenskamerikanska pressens lokalrapportering. Detta kan i viss mån förklaras av Björks undersökning av Svenska Amerikanaren. Tidningen hade ett överflöd av negativa nyheter som ett resultat av nyhetsvärdet. Olyckor och brott var mera betydelsefullt och dessa typer av nyheter passade efterfrågan hos tidningens läsekrets.85 Dessa
nyheter verkar i så fall motsvara dagens form av ”klick” nyheter; intressanta rubriker med lite substantiellt innehåll.
Därmed har de rasliga grupperna behandlats och jag går vidare till hur den svenskamerikanska pressen såg på de etniska grupperna.
2.1.3 ”Reglering af invandringen”
Från och med 1880 – talet kunde man se ett skifte i det amerikanska immigrationsmönstret: Från att huvudsakligen bestått av immigranter från norra och västra Europa kom den att utgöra till större del av immigranter från södra och östra Europa. I kombination med att de vetenskapliga rasteorierna blev mer förekommande i den politiska diskursen, resulterade detta i en ökad fragmentering och hierarkiseringen inom vitheten, enligt Jacobson.86 Genom att se hur den
svenskamerikanska pressen kritiserade den nya immigrationen kan vi även se hur olika vita grupper positioneras gentemot varandra.
I den amerikanska kongressen restes frågan gällande den ökade immigrationen från södra och östra Europa och vilka konsekvenser denna kunde ha. En kongressledamot menade att ”endast de bästa raserna” borde tillåtas inträde i landet då immigrationen på senare tid hade ”släppt in hel flod av de fattigaste och okunnigaste raserna.” Detta skulle påverka det amerikanska folkets bildningsnivå negativt. Dock var den skandinaviska immigrationen önskvärd på grund av gruppens generella höga läs- och skrivförmåga. Immigrationen från bland annat Italien, Polen och Ungern ansågs av kongressen som ett hot, men genom att kvotera immigrationen från varje land till 80 000 immigranter skulle hotet avvärjas. Svenska Amerikanarens chefredaktör, Jakob Bonggren, gav sitt medtycke till lagförslaget då ”detta skulle icke utestänga en enda skandinav, tysk, engelsman eller irländare, men betydligt reducera invandringen från Ryssland, Italien och Österrike-Ungern, hvilken invandring just tillför oss det största antalet okunnigt folk.”87 Denna gruppering av de
europeiska immigranterna och kritiken mot dem var återkommande i den svenskamerikanska pressen. Svenskamerikaner, tillsammans med andra nordbor, fick en säregen plats bland
85 Björk, 1987, sid. 94. 86 Jacobson, 1998, sid. 41.
Italiena re Polacke r Judar Ungrare Österri kare Engels män Irländar e Skandin
aver Finnar Tyskar
Antal immigranter 196 117 82 343 76 203 24 275 67 334 28 451 35 366 79 347 18 864 71 782
Antalet illitterata 84 512 22 634 14 980 10 072 17 736 340 1 173 264 187 2 438
Andelen illiterata i procent 43,1 27,4 19,6 41,5 26,3 1,2 3,3 0,03 0,09 3,4
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 0 50 100 150 200 250 Tu se nt al
Immigrationen från Europa år 1903
immigranterna från västra och norra Europa tack vare bland annat gruppens höga läs- och skrivförmåga. Detta var något som pressen valde att framhäva i artiklar rörande den ökade immigrationen. Denna egenskap ansågs som ”en heder för det nordiska folket” enligt Svenska Amerikanaren och vädjade till landets lagstiftare att ta större hänsyn till läs- och skrivkunnigheter för att på så sätt minska flödet av immigranter som ”årligen öfversvämma vår fria republik i form af arbets- och lyckosökare.”88
I Gamla och Nya Hemlandet kan vi se ännu ett exempel på hur immigrationen grupperades till två kategorier: En germansk (beståendes av bland annat anglo-amerikaner, ättlingar av immigranter från Tyskland, Sverige, Norge, Danmark, England, norra delen av Irland och Östersjöprovinserna) och en icke-germansk som bestod av ”en blandningsras af hufvudsakligen slaviskt, semitiskt, romanskt, mongoliskt och afrikanskt ursprung.” Tidningen menade även att framtiden var mörk då över 408 000 slaver, 240 000 syditalienare, 153 000 judar och 116 000 kelter immigrerat till USA medan immigrationen från de germanska länderna totalt låg kring 214 000 för år 1906.89
I diagram 2 nedanför har jag summerat de uppgifter om 1903 års immigration som förekom i Svenska Amerikanaren.
Diagram 2. Immigrationen från Europa år 1903 och andelen illitterata.
Källa: Svenska Amerikanaren, 1904-04-22.
88 Svenska Amerikanaren, ”Ledarartikel av Jacob Bonggren”, 1896-01-28; se även Svenska Amerikanaren, ”Amerika i Sverige”, 1907-09-10.
Den vänstra y-axeln visar antalet immigranter i tusental och den högra visar andelen illitterata i procent. Den icke önskvärda immigrationen karaktäriserades med en högre andel illitterata vilket trendlinjen är tänkt att illustrera. Exempelvis var 43,1 procent av immigranter från Italien illitterata medan motsvarande andel bland skandinaver var 0,03 procent. I denna kategori ingick svenskar, norrmän och danskar. Här kan man också se en anledning varför kongressen ansåg den skandinaviska immigrationen som önskvärd: ett relativt stort antal immigranter med låg andel av illitterata i förhållande till andra grupper. Det finns även en religiös aspekt som diagrammet inte visar, nämligen att många skandinaver var protestanter och exempelvis italienare och ungrare katoliker. Utöver aspekter om etnicitet och ras så fanns det även en religiös. Från 1850 – talet och framåt kan man se en påtaglig anti-katolsk rörelse i USA som betraktade katoliker fientligt inställda till amerikanska demokratiska institutioner.90
Som vi har sett kunde den svenskamerikanska pressen beskriva grupperna på olika sätt, men ett återkommande tema kretsade kring sammansmältningar. Som vi såg i den historiska bakgrunden fanns det enligt Mann tre dominerande teorier: Assimilation, kulturell pluralism och sammansmältning (melting pot). Hur såg den svenskamerikanska pressen på diskussioner kring dessa teorier? Och hur såg den på vad som utgjorde det amerikanska?
2.2. Synen på det amerikanska och melting pot
"En svensk invandrare landstiger på Ellis Island i New York. Han fortsätter sin färd västerut Han bosätter sig och får barn, som uppfostras bär i de amerikanska allmänna skolorna. Nå väl, hvad blir det af svensken efter tre generationer? Är han fortfarande svensk? Eller rättare: äro hans afkomlingar svenskar? Nej! De äro amerikaner. Möjligen är invandraren gift med en kvinna af annan nationalitet. Nästan, säkert är att hans son gift sig med en amerikansk flicka, eller åtminstone en flicka född i Amerika, om ock af utländska föräldrar. Deras barn förena i sig de karaktäristiska egenskaperna hos två nationaliteter, och gossen har, då han fyllt 15 år, glömt sin svensks farfars traditioner."
Detta var vad Zangwille kommenterade om svenskamerikanerna i USA. Svenska Amerikanaren menade att Zangwille, som var judisk, önskade en sammansmältning av de olika nationerna då hans eget folk hade misslyckats med samma uppgift. Tidningen ställde även frågan om det judiska folket hade förlorat något på att genom ”årtusenden behålla sig som en särskild ras?” Det var tack vare deras oförmåga att beblanda sig med andra raser som gjorde att det judiska folket inte hade ”försvunnit från jorden och utplånats ur nationernas rad.” I en intressant vändning ifrågasatte tidningen de svenskar som övergett det svenska språket i förmån för det engelska. Dessa var inte värda att tillhöra någon ”hygglig nation” alls.91 Det verkade som att Svenska Amerikanaren menade
något annat än Zangwille om vad som utgjorde det amerikanska: svensken kunde vara amerikan även om han talade svenska. Men vilka fler egenskaper utmärkte svenskamerikanen? Jag ska kort gå igenom den svenskamerikanska identiteten för att på så sett skapa en kontext till diskussionerna kring det amerikanska och sammansmältningen.
I pressen kan vi se hur enstaka svenskar och deras bidrag till landet lyftes fram, genom exempelvis John Ericsson och Adolf Erik Nordensköld. Men även hur svenskamerikaner hade en kulturhistoria som sträckte sig över 1000 år tillbaka.92 Den svenskamerikanska pressen kopplade
även samman svenskamerikaners arv med de republikanska och protestantiska idealen. I exempelvis Gamla och Nya Hemlandet hade svenskarna lite sympati för socialismen och detta grundade sig i den sedan länge etablerade självständigheten bland det stora bondeståndet i Sverige. Svenskarna och deras historia blev förknippade självständighet, individualism, republikanism och utveckling framåt. Svenskarna var även uttalade anhängare av det republikanska partiet.93 De
”home making myths” som Øverland presenterar är återkommande i källmaterialet och det verkar som att en del i den svenskamerikanska identiteten låg i att kunna peka på sitt etniska förflutna,
91 Svenska Amerikanaren, ”Är detta sannt eller ej?”, 1908-11-19.
92 Gamla och Nya Hemlandet , “John Ericssons staty”, 1890-01-02.; Gamla och Nya Hemlandet, ”En fosterlandskärlekens och minnets högtidsdag”, 1897-05-26.; Svenska Amerikanaren, ”Ledarartikel av Jacob Bonggren”, 1896-01-28.; Svenska
Amerikanaren, ”Ur en förenings 40:års-historia”, 1920-12-09.; Svenska Amerikanaren, ”Svithioordens storlogemöte”,
1917-02-01.
men även de bidrag gruppen gett till landet, exempelvis med John Ericson.94 Svenskamerikanerna
hade en tendens att identifiera sig själva med den äldre amerikanska befolkningen och distanserade från andra icke-skandinaviska immigrantgrupper mot slutet av 1800 – talet, tack vare ett starkt stöd från den svenskamerikanska pressen.95 Denna distansering ska vi gå in på närmre i kritiken mot
sammansmältningen.
2.2.1 Kritiken mot sammansmältningen
Att guld, silfver, koppar, järn, bly och andra sämre metaller skulle, om de sammansmältes, blifva äkta guld af 24 karat kan man icke inbilla någon förnuftig människa. Men det finnes många förnuftiga män som påstå, att då anglo-amerikaner sammansmälta icke blott med invandrare af germanisk stam (skandinaver, engelsmän, tyskar, holländare) utan äfven med sådana tillhörande andra folkstammar (irländare, italienare, polacker, böhmare. slovaker m.fl.) ja andra folkraser (indianer, negrer, mongoler o. d.) så blir produkten af en sådan sammansmältning en amerikansk nationalitet i andligt och timligt afseende bättre utrustad, än någon annan på jorden.96
När immigrationen från södra och östra Europa var lägre än den från norra och västra, fanns det ett allt ökande stöd för sammansmältningsteorin menade Gamla och Nya Hemlandet. Alla olika nationaliteter i USA skulle genom blandade äktenskap och gemensam uppfostran ”sammansmälta till en nationalitet, den engelsk-talande amerikanska.” Alla de goda egenskaperna hos de olika folkslagen skulle smältas ned och formas om till en ny, homogen nationalitet.97 Tidningen reste
dock en viktig fråga: Vilka var inkluderade i skapandet av denna nya nationalitet? ”Negrer, indianer och asiater betraktades såsom stående utom den hvita mänskligheten,” menade Gamla och Nya Hemlandet, ”och kommo icke ens på tal, då sammansmältningsteorin offenligt och enskildt dryftades.”98 Här kan vi igen se spår av en färglinje för vilka som inkluderas och exkluderades, men
som vi ska se hade även den fragmenterade vitheten en roll att spela. Tidningen menade att när den irländska befolkningen började applicera ”den vackra teorin på politikens område” började många amerikaner förkasta densamma. Stödet för teorin tappade resterande stöd bland den anglosaxiska befolkningen när den nya immigrationen under 1880 – talet tog fart enligt Gamla och Nya Hemlandet. Röster höjdes för att ”bibehålla det engelska blodet rent från sammanblandning med utländska nationaliteters blod.” Den tidigare metaforen ”Äkta guld skall kunna vinnas genom sammansättning af guld och silfver samt stora massor af koppar, bly och järn” ansågs förlegad, men tidningen menade att amerikanerna hade gjort ett logiskt beslut i att ändra deras ståndpunkt i frågan. För de svenskamerikaner som fortfarande trodde på teorin menade tidningen
94 Øverland, 2000, sid 193. 95 Barton, 1994, sid. 88 – 89.
96 Gamla och Nya Hemlandet, ”De olika nationaliteternas sammansmältning till en”, 1896-04-22. Se även Svenska Amerikanaren, ”Bokslut med invandringen”,1908-06-30.
97 Gamla och Nya Hemlandet, ”Det nationella framtidsmålet”, 1906-03-13.
