Undersökningsgruppen bestod först och främst av förskolebarn och personal som arbetade på Montessoriförskolor. Jag fick även möjlighet att undersöka en
Montessoriskola med äldre barn. Kanske hade undersökningen givit mer rättvisande resultat om undersökningsgruppen varit större och enbart bestått av Montessoriförskolor. Men jag tyckte det var intressant att se om personalen som arbetade med de äldre
barnen hade liknande synsätt när det gällde Montessoripedagogiken. Jag hade möjlighet att inte endast möta Montessoripedagoger utan även en idrottslärare, en resurspedagog och en förskolelärare utan Montessoriutbildning. Detta ger olika synsätt på vad
Montessoripedagogik kan innebära. Resultaten som kommit fram från undersökningen kan inte generaliseras, eftersom urvalet endast består av tre Montessoriförskolor och en Montessoriskola. Men undersökningen visar hur det ser ut på just de här skolorna.
I undersökningen användes först och främst intervjuer. Vid genomförandet av de två första intervjuerna var jag lite ivrig och ställde frågorna lite för snabbt. Det kan ha påverkat intervjupersonerna, kanske fått dem att känna sig stressade. Jag var lite nervös, men till min hjälp använde jag en intervjuguide för att få svar på mina frågeställningar. Efterhand kände jag att jag blev allt säkrare efter varje intervju. Jag tyckte jag fick ut mycket av intervjuerna, kunde eventuellt ha intervjuat fler personer, men det fanns inte tid till detta.
De två första observationerna jag genomförde var på en Montessoriskola, det var när barnen hade idrott. Det fungerade bra när jag befann mig en liten bit bort från barnen, de ignorerade mig.
När jag besökte förskolorna gick jag runt inne på skolorna och observerade vad som inträffade och antecknade därefter. På en av förskolorna berättade en i personalen att barnen var vana vid att det kommer personer och observerar dem.
6.2 Resultatdiskussion
Vad tyckte lärarna, pedagogerna och föreståndarna kännetecknade en Montessoriskola/förskola?
De flesta var överens om att barnen på en Montessoriförskola själva får välja vad de vill arbeta med under sina arbetspass. På skolorna var det en lugn arbetsmiljö där barnen hjälpte varandra. Miljön på både skolan och förskolan var anpassad för barnen. Mycket av materialet på skolorna var anpassat i barnens höjd. Det fanns små stolar och små bord, tanken är att barnen ska bli självständiga. För personalen handlar det mycket om att möta vart och ett av barnen där de befinner sig och även ha en enorm tro på barnens kapacitet.
För mig kändes det som att det fanns väldigt mycket för barnen att göra på förskolorna. Väldigt mycket material och redskap, fanns alltid något som barnen kunde sysselsätta sig med. På de flesta av skolorna var det mycket liv och rörelse bland barnen. Barnen sprang runt, blev inte tillsagda. När jag själv gick på traditionell förskola skulle vi ofta samlas i ring när vi skulle göra något. Jag kommer ihåg att det fanns en pojke som brukade springa runt, han ville inte sitta i ringen. Det är väl lite av detta tankesätt som jag uppfattar kännetecknar en Montessoriskola/förskola, att barnen får vara mer självständiga.
Något som nämndes på både Montessoriskolan och Montessoriförskolorna var motorik. Skolan och förskolorna var på ett eller annat sätt förknippat med motorik.
Organisationerna arbetade med barn med motoriska svårigheter. Troligtvis eftersom forskning visat att det finns ett samband mellan motorik och koncentrationsförmåga. Barn med god motorik har också god koncentrationsförmåga (Ericsson, 2003).
Hur såg den fysiska aktiviteten ut i Montessoriförskolor/skolor och hur genomfördes den?
På Montessoriskolan var idrottslektionerna relativt begränsade eftersom skolan inte hade en egen idrottshall. Men skolan ordnade egna cykelutflykter och idrottsdagar. De äldre barnen fick även möjlighet att åka iväg och testa olika aktiviteter. Gruppen som jag observerade (sjuor och åttor) hade idrott en gång i veckan. Barnen på förskolorna hade inte idrott i den bemärkelsen, men de var ute varje dag och lekte. På både skolan och förskolorna fanns klätterträd, klätterställningar och andra redskap. Oftast var alla barn ute på morgonen under sitt förmiddagspass. Inomhus blev det också mycket rörelse pga. allt material som ”kräver” att barnen använder sin kropp.
Som jag nämnt tidigare var det mycket liv och rörelse på alla skolor, utom Skola 2. Barnen gick runt i lokalerna sysselsatte sig själva. Utomhus var också väldigt aktiva. Eftersom barnen är väldigt aktiva både inomhus och utomhus tror jag att det är lättare för barnen att arbeta under sina arbetspass. I jämförelse med Skolverkets kursplan (2007) om idrott och hälsa, anser jag att Montessoriskolorna följer kursplanen. I kursplanen framkommer det att en positiv erfarenhet av rörelse gynnar den motoriska förmågan. Alltså ju mer barnen rör sig, desto bättre blir deras motoriska färdigheter. Det i sin tur leder till att barnen blir bättre i skolan, som förskoleläraren Astrid sa: ”Vägen till kunskap går via rörelser” (Intervju, 2008).
Tidigare nämndes den fysiska aktiviteten som ett verktyg när det gäller barnens utveckling (Montessori, 1998). Efter att ha varit och besökt skolorna kunde jag verkligen se att den fysiska aktiviteten var en viktig del i undervisningen. På
förskolorna beskrev Hainstock (1999) att Montessoriskolans omgivning var organiserad utifrån rörelse och aktivitet. Detta tyckte jag var svårt att upptäcka på skolan och
förskolorna. Men som nämnts tidigare så aktiveras barnen när de arbetar med sitt material.
Hur beskrevs Montessoripedagogiken?
Montessoripedagogiken handlar mycket om att eleverna/barnen själva väljer vad de vill arbeta med. Jag kunde se tydliga exempel när jag var och besökte skolorna. Barnen gick runt i lokalen och pysslade med olika uppgifter. Det här med att barnen får jobba i sin egen takt, tycker jag är ett bra tankesätt.
Jag kommer själv ihåg när man arbetade med olika ”projekt” på förskolan och inte blev färdig. Istället för att göra klart projektet, gick lärarna vidare och startade med något nytt.
Montessoripedagogiken både ute på skolan och förskolorna stämmer väl överens med vad jag läst i olika böcker. Inom pedagogiken används speciella material som Bruna Trappan, Rosa Tornet och Röda Stängerna. Efter mina studiebesök kunde jag konstatera att dessa material verkligen fanns ute på fältet. Där fanns även helt andra material som jag aldrig sett tidigare. När barnen satt och arbetade med materialen var de fullt
koncentrerade och fick sitta ostört. Montessoripedagogiken innebär att barnen ska bli självständiga och det kunde jag se en tendens av på mina studiebesök. Barnen skötte sig själva och lärarna/pedagogerna gick runt och observerade. Såg de att ett barn inte hade något att arbeta med fick barnet hjälp att börja arbeta med ett annat material.
Som nämnts tidigare ansåg personer som utbildat sig till Montessorilärare att materialen fungerade bra för barnen och att barnen blev behandlade på rätt sätt. Flertalet av lärarna och pedagogerna som jag intervjuade påstod att det saknades något i den traditionella skolan/förskolan. När de började arbeta inom ”Montessoriområdet” kände många att det var där de hörde hemma. Alla nämnde att eftersom de inriktat sig mot Montessori strävade alla mot samma mål och hade enklare för att stötta varandra om det skulle dyka upp problem.
Efter intervjuerna visade det sig att både Montessoriskolan och Montessoriförskolorna verkligen tillgodosåg barnens behov. Montessoripedagogiken innebar att vara ett stöd för barnet och att barnet ska bli självständigt (Hansson, 1994). Detta tycker jag verkligen framkom under mina studiebesök. Barnen satt var och en eller i grupp och arbetade med sitt material. Men barnen satt inte ner hela tiden utan gick fram och tillbaka och hämtade annat material att sysselsätta sig med. Personer som kritiserat Montessoripedagogiken påstod att en stor del av barnens arbete genomfördes sittande. Men jag håller med Hainstock (1999) att det finns en skillnad när det gäller att springa runt i rummet och utföra en betydelsefull sysselsättning. Barnen på skolan och
förskolorna sprang inte enbart runt, utan arbetade med sitt material.
6.3 Slutsats
Som nämnts tidigare har fler traditionella skolor börjat använda sig lite av ”Montessori- tänket”. Idag pratas det mycket om att barn och ungdomar blir sämre i skolorna, men det händer inte speciellt mycket. Enligt Berg (1999) har traditionella skolor börjat ändra sitt tankesätt. Klasser döptes exempelvis om till trygghetsgrupper och bestod av cirka femton elever. Detta kan liknas vid Montessori, där det inte förekommer klasser, utan grupper. På en annan skola individualiserades undervisningen för att följa barnens mognad, vilket är tanken med Montessoripedagogiken. En tredje skolas arbetsmetod innebar att varje elev själv ansvarade för sin egen inlärning. Detta tyder på att övriga skolvärlden eventuellt börjar använda sig mer och mer av Montessoripedagogiken.
Men samtidigt finns det likheter mellan en traditionell skola och en Montessoriskola. En av dessa handlar om att barnets nyfikenhet ska stimuleras, det gäller ju på alla skolor, inte enbart Montessoriskolor. Liknade exempel handlar om undervisningsmaterialet. Inom Montessori får barnen arbeta med sinnesstimulerande material precis som den traditionella skolan. Inom Montessoripedagogiken är lärarens främsta uppgift att observera och dokumentera (Maltén, 1997). Detta tankesätt anser jag inte skiljer sig speciellt mycket från den traditionella skolan och förskolan, lärarna observerar barnen hela tiden under dagen/lektionerna. Enligt Montessori (1998) är en av fördelarna med Montessori att pedagogiken kan användas i skolor på landsbygden och små byar, med få barn, olika klasser och lärare. Detta beror på att inom Montessoripedagogiken kan barn som befinner sig på olika utvecklingsnivåer och olika åldrar arbeta tillsammans. Detta samarbete förekommer troligtvis inte på traditionella förskolor och skolor. Jag anser att det finns en del fördelar med Montessoripedagogiken, men samtidigt känns det som om pedagogiken inte skiljer sig speciellt mycket från den traditionella förskolan och skolan. Innan jag kom ut på ”fältet” trodde jag att det fanns speciella styrdokument för
Montessoriförskolor och Montessoriskolor, men så var inte fallet. Men däremot hade de flesta pedagoger gått en Montessoriutbildning och inriktat sig mot Montessori. Denna inriktning är skillnaden mellan en traditionell lärare/pedagog och en
Montessorilärare/pedagog. Kanske har personalen som arbetar på en Montessoriförskola/skola enklare att samarbeta pga. samma utbildning.
Denna undersökning har gett en liten inblick i hur Montessoripedagogik och fysisk aktivitet ser ut på Montessoriskolor/förskolor. Efter att ha varit ute på fältet och verkligen sett hur pedagogerna och lärarna arbetar har jag lärt mig mycket. Det var roligt att se så många likheter förskolorna emellan och även hur det var för barnen på Montessoriskolan. Jag känner att jag verkligen fått en bra inblick i hur skolor och förskolor med Montessoripedagogik fungerar. När det gäller den fysiska aktiviteten fanns det inga speciella skillnader jämfört med traditionella skolor och förskolor. Jag anser att både Montessoriskolan och Montessoriförskolan följde Lpo 94. Jag hoppas att min studie kan väcka intresse hos andra att utforska ämnet Montessori. Det är ett intressant ämne och tyvärr finns inte speciellt många artiklar som behandlar
Montessoripedagogik och fysisk aktivitet i Montessoriskolor/förskolor. Förhoppningen är att detta arbete ska vara ett avstamp till något större. Exempel på annan forskning kan vara att göra en jämförelse när det gäller den fysiska aktiviteten mellan en traditionell förskola och en Montessoriförskola. Eller att undersöka hur Montessoripedagogiken ser ut i förskolor/skolor i andra länder. Jag vill passa på att tacka skolan och förskolorna för att jag fick komma dit för att intervjua och observera.
7 Referenser
Annerstedt, C. (1988). Motorisk utveckling och inlärning. Kroppsøvning,( 4), 3-9. Berg, L. (1999). Så kan skolan förändras. Uppsala: Almqvist & Wiksell Tryckeri. Buckbee, C. (1999). Montessori methods enhance. Provider, 25(8), 63-65.
Ericsson, I (2003). Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. Malmö: Malmö Studies in Educational Sciences, Lärarutbildningen, Malmö högskola. Fangen, K. (2004). Deltagande observation. Malmö: Daleke Grafiska AB.
Grindberg, T. & Langlo Jagtøien, G. (2000). Barn i rörelse. Lund: Studentlitteratur. Hainstock, G. E. (1999). Montessori från grunden. Finland: WSOY.
Hanson, L. (1994). Montessori och barns arbete. Arlöv: Berlings.
Holme Magne, I. & Solvang Krohn B. Forskningsmetodik: om kvalitativa och
kvantitativa metoder. (1997). Lund: Studentlitteratur.
Jacobson, L. (2007). Taming Montessori. Education Week. Vol 26, 1-5.
Kahn, D. (1990). Implementing Montessori Education in the Public Sector. Cleveland: Cleveland State University.
Kramer, R. (1976). Maria Montessori. A Biography. United Kingdom: Montessori International Publishing.
Kvale, S. (1997). Den kvalitiva forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lindelöf, R. (1996). Montessori – en dogmatisk frihetslära. Pedagogiska magasinet, (4), 69-70.
Løkken, G & Søbstad F. (1995). Observation och intervju i förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Mackinnon, P. (2007). Studying Students in Montessori Schools. Science. 5812(315), 596.
Malm, B. (2003). Understanding what it means to be a montessori teacher. Teacher´s
reflection on their lives and work. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Malm, B. (2004). Constructing Proffesional Identities: Montessori teacher’s voices and visions. Scandinavian Journal of Educational Research. Vol. 48(4) 397-412.
Maltén, A. (1997). Pedagogiska frågeställningar. Lund: Studentlitteratur. Montessori, M. (1998). Upptäck barnet!. Oskarshamn: Tryckeri AB PRIMO.
Pate, R. & Davidson B. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra
Ryen, A. (2004). Kvalitativ intervju. Malmö: Daleke Grafiska AB.
Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för förskolan. Stockholm: Fritzes.
Winther Jørgensen, M. & Phillips, L. (2000). Diskursanalys, som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.
Internet
AMI Associations Montessori Internationale. Tillgänglig 2008-05-21.
www.montessori-ami.org/.
Bunkeflomodellen Hälsa + Kunskap. Tillgänglig: 2008-08-15.
www.bunkeflomodellen.com/bunke.project.aspx.
Ericsson, K. (2007-09-05). Statens skolverks författningssamling. Tillgänglig: 2008-05- 07.
www.skolverket.se/skolfs?id=1336.
Eriksson R. (2007). MUGI Motorisk utveckling som grund för inlärning. Tillgänglig: 2008-08-15.
www.mugi.se.
Sandström, M. (2003-05-06) Statens skolverks författningssamling. Tillgänglig: 2008- 06-03.
Vetenskapsrådet Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Tillgänglig: 2008-06-03.
www.vr.se/download/18.1d4cbbbb11a00d342b080003189/etikreglerhs.pdfBilaga1 forskningsetik.
Pärm:
Bilaga 1
Intervjuguide
• Hur länge har du arbetat på Montessoriskolan/förskolan? • Hur kommer det sig att du blev just en Montessorilärare? • Vad tycker du kännetecknar en Montessoriskola/förskola? • Hur tyckte du en Montessoriskola skiljer sig jämfört med en icke
Montessoriskola?
• Får du som lärare anpassa dig på något speciellt vis, med tanke på att du undervisar på en Montessoriskola?
• Hur skulle du beskriva Montessoripedagogiken?
• Hur skulle du beskriva den fysiska aktiviteten/idrotten på skolan? • Vad händer med de barn som har motoriska brister?
• Finns det någon specialundervisning i motorik?
• Förekommer det motorikobservationer, om ja, hur går observationerna till? • Övrigt, frågor jag kommer på under intervjun
Bilaga 2
Observationsguide
• Hur är barnens kroppsspråk, har de roligt? • Pratar barnen mycket, är de blyga?
• Hur agerar lärarna, kroppsspråk, tal, mm?
• Hur ser det ut när barnen har ”rast”, vilka redskap finns? • Kan jag se något extremt annorlunda, nytt?