Först av allt vill jag nämna att min undersökning endast bygger på iakttagelser av vad åtta barn gjort. En större grupp hade kanske kunnat ge mer tillförlitliga slutsatser.
Något jag känner är viktigt att ta upp är att observationen, och intervjuerna, skedde i en miljö som inte barnen var vana vid. De utsattes för material de inte stött på tidigare, åtminstone inte i denna kombination. De blev inspelade på diktafon. Flera barn
kommenterade bandaren. Samtidigt som jag satt tyst bredvid, det är rätt ovanligt, och tog en massa anteckningar. Det är inte alls omöjligt att barnen påverkades så mycket av miljön att deras val av bygge påverkades som följd. Till exempel kan barnen i högre grad ha känt sig
osäkra om de gällande villkoren och därmed observerat varandra ännu mer än de gjort annars. Likaså kan det diskuteras om det är fullt lika möjligt att barnen inspirerades av den nya miljön och nyttjade den nya kontexten konstruktivt istället. Det kan vi bara spekulera kring.
Mängden av byggen har beräknats på de avslutade konstruktioner som fanns på bordet då observationerna var slut. Notera att ett par barn plockade, av olika anledningar, isär några byggen för att sen påbörja andra. Något barn gjorde det vid ett flertal tillfällen, till exempel Peter. Om jag istället utgått ifrån alla barnens sammanlagda byggen hade kanske resultaten för undersökningen sett annorlunda ut.
Repstad nämner i sin bok, Närhet och distans: Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap (2008), en undersökning som Elstad gjorde 1981. I den undersökningen visar det sig att ”kvinnliga intervjuare får många fler upplysningar än manliga i intervjuundersökningar om kvinnors hälsa" (Repstad, 2008, s 102). Jag intervjuade inte barnen om deras hälsa, eller ens något som kan upplevas som personligt eller intimt, men jag är trots detta en manlig
intervjuare. Något som kan vara värt att ha i åtanke. Likaså kan det vara bra att notera att jag ensam genomfört den här undersökningen och att min personlighet följt med på varje steg av den. Naturligtvis har mitt sätt att se på, tänka på, och handla påverkat den här
undersökningen. Kanske hade resultatet blivit ett annat om en annan personlighet hade stått för undersökningen.
Vissa barn är av naturen, eller uppfostran för all del, osäkrare och tystare än andra, vilket vid intervjusituationen kan ge tveksammare underlag för slutsatser. Flera barn svarade väldigt lakoniskt vid intervjun, medan andra tog större plats.
Ett medvetet val jag gjorde var att jag inte bad barnen att leverera kreativt. Jag sa aldrig till dem, uttryckligen, att nu ska ni göra något som ingen annan gjort förut. Förstås hade hela min undersökning sett annorlunda ut om jag sagt så till dem från början, men samtidigt hade det kanske också gett mer rättvisade resultat på hur kreativa barnen egentligen är.
Det hör också till saken att jag enbart undersökt om barnen i en väldigt specifik kontext valt att skapa efter egna idéer eller valt att skapa efter andras. Li Bennich-Björkman säger att ”Som individ kan du vara synnerligen kreativ inom ett visst, kanske snävt område, men i stort sett sakna förutsättningar för kreativitet inom ett annat” (Bennich-Björkman, 2007, s 38). Jag vill därmed ha sagt att barnen precis lika gärna kan vara superkreativa inom ett dussintal andra områden som jag inte ens kommer i närheten av att upptäcka genom den här undersökningen.
Jag vill också flika in några tankar kring hur barnen ur etisk synpunkt kan tänkas påverkas av sin medverkan i den här undersökningen. Då jag lyssnat till barnen som varit med i
undersökningen känns det som att de tyckte det var en spännande grej att få vara med och konstruera för min studie. Barnen som var med fick en möjlighet att tänka över hur just de konstruerade vad de byggde och varför. Något som kan tänkas vara barnen till nytta vid fortsatta byggen. Vidare kan det tänkas att när barnen som varit med beskriver händelsen för sina kamrater kan detta väcka en reaktion som kan vara både positiv och negativ. Positivt kan förslagsvis vara att barnen får beskriva med egna ord hur de skapat och tänkt, och på det viset väcker inspiration hos sina kamrater. Negativt kan till exempel vara att barnen inte berättar tillräckligt om vad de faktiskt gjort i undersökningen och genom det endast väcker en känsla av avund hos de andra för att just de blev utvalda. Jag kan tänka mig att båda fallen sker. Undersökningen är skriven för en vuxen läsare med intresse för att främja kreativitet eller läsa om dess uppkomst. Denna vuxna läsare tänker jag mig arbetar inom skolverksamhet eller fritidsverksamhet på något sätt. Barnen som är med i undersökningen är alltså inte tänkta läsare för undersökningen och skulle sannolikt inte ha intresse för det heller. Tanken att barnen vid ett senare tillfälle skulle känna för att läsa undersökningen, eller om någon som står i direkt anknytning till barnen känner för att läsa den nu, har påverkat arbetets utformning på några sätt. Barnen i undersökningen är anonyma och samtliga namn är fingerade. Barnens namn behövs inte för att undersökningens resultat ska bära vikt. Jag har även ansträngt mig för att inte beskriva något barn utan att luta mig på relevant forskning i form av till exempel definitioner för osäkerhet och kreativitet.
Referenser
Bandura, Albert. Self-efficacy The Exercise of Control. New York: W.H. Freeman and
Company, 1997.
---. Social Learning Theory. Englewood Cliffs: Prentice-Hall Inc., 1977.
Cialdini, Robert B.. Påverkan – teori och praktik. Malmö: Liber, 2005.
Evenshaug, Oddbjørn och Hallen, Dag. Barn och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur,
1992.
EDUCARE. 2007:1 Kreativitet. Redaktör: Björn Sundmark. Malmö: Holmbergs AB, 2007.
Tre artiklar:
Kan kreativitet läras ut? En bildpedagogisk översikt - Lars Lindström.
Universiteten, kreativiteten och politikens aningslöshet – Li Bennich-Björkman.
Läraruppdragets egenart och rollmodeller: kreativitetsregimer i
hybridmoderniteten – Fiewel Kupferberg.
Nelson, Anders och Svensson, Krister. Barn och leksaker i lek och lärande. Stockholm: Liber,
2005.
Osho. Kreativitet Släpp loss dina inre krafter. Malmö: Damm förlag, 1999.
Repstad, Pål. Närhet och distans: Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Malmö:
Holmbergs i Malmö AB, 2008.
Rollof, Jan. Kreativitet En handbok för organisationer och individer. Finland: Wahlström &
Widstrand, 1999.
Skolverket. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet,
Lpo 94. Web. 100102.
< http://www.skolverket.se/>.
Socialpsykologi. Web. 091008.
Stensaasen, Svein och Olav Sletta. Grupprocesser Om inlärning och samarbete i grupper.
Stockholm: Universitetsförlaget, 1997.
Thornberg, Robert. Grupprocesser och social påverkan Socialpsykologi med fokus på skolan.