4. Skall mellan dessa höga hus en gång stiga en sång?
4.2 Kulturarvet som forskningsfält
För att ge styrka åt min slutsats kring modernismen och kulturarvet samt att utveckla den skall jag undersöka andras teorier.
Som i inledningen nämnt, har uppsatsens metodologi inspirerats av Jonas Grundbergs avhandling. Jag kommer i detta underkapitel bland annat undersöka hans utgångspunkter och teorier kring kulturarvet. Jag kommer även använda mig av Joakim Andersson och hans avhandling om föreställningar av kulturarvsplatser.
Jag kan sammanfatta en slutsats från DIVE-analysen som:
Jag har enligt DIVE:s definitioner identifierat Hagalund som ett kulturarv.
4.2.1 Kulturarvet som begrepp
Det konstruktivistiska kulturarvet – kulturarvet som verb
”Kulturarvsbegreppet uppstår i en process där människor och samhälle genom metaforer materialiserar minne till kulturyttringar av olika slag.”89
Jonas Grundberg beskriver i sin avhandling kulturarvets teoretiska betydelse som; vår historia, dock inte den generella historien utan snarare historien ”i samhället”90. Vad som skiljer begreppet historia från begreppet kulturarv är att kulturavet enbart är den historia som får uttryck, blir betydelsefull och omsätts, alltså är kulturarvet de facto en process och sålunda ett verb. Denna mängd historia är bara en bråkdel av all historia som finns. Även om ordet bråkdel skulle kunna tolkas som att kulturarvet skulle vara något begränsat, snarare är kulturarvet något oändligt stort, och har en mycken bredd och vidd av kategorier. Således kan begreppet kulturarv sammanfattas som samhällets pågående historiebruk. Kollektiviteten i begreppet är också viktig att poängtera. Kulturarvet skulle kunna definieras som det vi minns,
89 Grundberg (2000) sida 12
eller det som vi väljer att minnas, och i detta fall menas vi som samhällets befolkning, sålunda det kollektiva minnet.91
Det politiska kulturarvsbegreppet – kulturarvet som substantiv
Kulturarvet kan också definieras utifrån kulturarvsinstitutionernas bruk av begreppet. Det institutionella bruket av begreppet styrs av Regeringens proposition 1996/97:3 Kulturpolitik.92 Jag utgår från Regeringens proposition, och deras definition av begreppet tycks begreppet vara mycket svårtolkat. Den beskriver inte kulturarv som en process utan uteslutande beskrivs processerna kring kulturarvet som objekt. Det menar i deras definition att vår identitet och vår kulturella kontext beror av vårat kulturarv, således är kulturarvet det som skänker oss identitet. Essensen i begreppet är att de objekt eller fenomen som får epitetet kulturarv ska spegla en individs eller samhällets historia, således är begreppet kulturarv nära kopplat med historia.93
Det objektivistiska kulturarvet – kulturarvet som substantiv
Jonas Grundbergs diskuterar kulturarvets kunskapsvärde. Utifrån den diskussonen kan slutsatser kring kulturarvet som objekt dras. Förutom den politiska synen på kulturarvet som substantiv och objekt kan utifrån grundbergs resonemang även urskönjas ett vetenskapligt perspektiv. Kulturarvet kan från ett kunskapsperspektiv se som något med egenvärde. Något som skall bevaras till framtiden på samma sätt som naturvärdena.94
Länken mellan verbet och substantivet
Peter Aronsson gör ett försök att tillsammans med sina medförfattare i antologin Kulturarvets
dynamik sammanföra den praktiska (kulturarvsinstitutionernas) och den teoretiska
dimensionen av begreppet. Aronsson beskriver hur kulturarvet skapas av institutionernas praktik. Hans definition menar att praktiken, vilken ses av både institutionerna själva och med samhällets ögon, syftar till att förvalta och bevara minnen och historiska artefakter.95
Jag tolkar Aronssons och Grundbergs resonemang som att kulturarvet är en process, vilket beskrivs av Grundberg. Denna process triggas av det institutionaliserade bruket av begreppet, således sammanförs de båda dimensionerna av begreppet.
Sammanfattningsvis skulle begreppet kulturarv kunna beskrivas som:
Kulturarvet är en process. Denna är betingad av att en institution brukar begreppet kulturarv. Således är det institutionen som triggar igång processen kulturarv. Institutionens selektion av vad som skall utnämnas till kulturarv är politisk, och sålunda är kulturarvet som process beroende av kulturarvsinstitutionernas politiska syn på begreppet.
Således är det en balansgång mellan kulturarvet som objekt och den objektivistiska synen på kulturarvet som DIVE-analysen representerar. I denna talas om autenticitet och historien som något fixerat, statiskt och allmängiltigt. Samtidigt som kulturarvet tycks vara en konstruktion och process som skapas av oss som omsätter minnet och historien.
91 Grundberg (2004) Sida 10
92 Regeringens proposition 1996/97:3
93 Regeringens proposition 1996/97:3 sida 127
94 Grundberg (2000) sida 98-99
4.2.2 Kulturarvets värden
Kulturarvet kan uppfattas som ett objekt med olika värden. Som nämnts i inledningen utgår DIVE-analysens värderande steg utifrån kulturarvets tre värden; Kunskaps-, upplevelse- och bruksvärdet. Teoretiskt kan kunskaps- och upplevelsevärdet behandlas.
Kunskapsvärdet
Grundberg menar att kunskapsvärdet eller dokumentvärdet är ett sätt att förhålla sig till kulturarvet. Dels kan kulturarvets värde hävdas genom att se lämningarna som något med egenvärde, något som vi har en skyldighet att bevara och föra vidare till nästkommande generationer. Detta går att jämföra med hur forskaren förhåller sig till naturresurser. Sålunda motiveras kulturarvets existens och mänsklighetens skyldighet till att bevara det genom dess icke förnyelsebarhet. Det är utifrån kunskapsvärdet som största delen av kulturarvsförvaltningen och universiteten bedriver sin forskning om kulturarvet. Genom detta växer också ett annat ansvar upp. Kulturarvets kunskapsvärde skall fungera som källor för den akademiska forskningen och måste sålunda bevaras. Detta för att säkra samhällets långsiktiga behov av historisk kunskap, menar Grundberg. 96
Upplevelsevärdet
Joakim Andersson har i sin avhandling undersökt bruket av och föreställningar kring kulturarvsplatser. Dessa kulturarvsplatser är utpekade som kulturarv av en institution. 97
Kulturarvsplatser gör anspråk på att vara särskilt intressanta och unika. Platserna gestaltas också i olika media som särskilda platser vilket ämnar ge besökaren en upplevelse. De som besöker platserna gör en resa i tiden tillbaka till förr, detta menar Andersson. Vad detta förr är, är inte specificerat utan snarare beror det på besökarnas egna erfarenheter och uppfattningar om dåtiden. Kulturarvsplatsen blir via denna process en privat plats, en plats för tillhörighet. Det är besökarna som via denna process fyller platsen med ett värde, sålunda skiljer sig kulturarvsplatserna beroende vem som ser och besöker dem. Det primära i att besöka en kulturarvsplats är inte dess historiska äkthet utan snarare vilken social och lustfylld upplevelse platsen kan ge.98 Jonas Grundberg likställer upplevelsevärdet med symbolvärdet och menar att kulturarvet är ett uttryck för hur samhället berättar historier om sig själv. Han menar att upplevelsen och symbolen är det som driver kulturarvsprocessen.99 Grundberg gör även en mycket målande liknelse i ett försök att beskriva symbol- och upplevelsevärdet. Han jämför kulturarvsbegreppets genes och betydelse utifrån symbol- och upplevelsevärdet med en ring som inhandlas. Från början är den bara en bit metall men så fort den överlämnas vid en förlovning börjar den symbolisera något helt annat, något som till och med förändrar identiteten på den som bär ringen. Brukaren har fyllt den med ett värde; löftet om kärlek. Sålunda har genom ringen förlovningen förkroppsligats.100 Genom kulturarvet förkroppsligas således våra minnen och vår tillhörighet.
96 Grundberg (2000) sida 98-99 97 Andersson (2008) sida 192-193 98 Andersson (2008) sida 192-193 99 Grundberg (2000) sida 99-100 100 Grundberg (2000) sida 19
Det är sålunda via upplevelsevärdet som historia omsätts och kulturarvet som process kan existera. Upplevelsevärdet ligger till mångt och mycket som grund för det konstruktivistiska perspektivet på kulturarvet.
Andersson menar att kulturarvsplatserna blir en plats för tillhörighet.101 Det är sålunda kring våra kulturarv vi samlas för att generera ny identitet. Problematiken kring autenticiteten i kulturarven diskuterar Karin Lindvall i Agenda Kulturarvs skriftseries första nummer att identitetsskapandet är inte beroende av sanningen utan ”identitet skapas alldeles förträffligt med myter, förenklingar och till och med lögner.”102. Här frågar sig Lindvall vilket samhällsansvar som finns. Är det så att identiteten byggd på falsk historia är viktigare än sanningen? Lindvall kritiserar kulturarvssektorn för att inte kämpa för att sprida sanningen utan istället snarare arbeta med det gulliga kulturarvet laddat med nostalgi.103