Utifrån intervjuerna beskriver förskollärare B hur de i arbetslaget värdesätter att alla barn erbjuds likvärdigt bemötande gällande såväl material som bekräftande av barnens individuella behov. Förskollärare B är tydlig med att arbetslaget främst utgår från individen och därmed gör sitt bästa för att inte lägga vikt vid barnens etnicitet eller religiös tillhörighet. Fråga nummer två handlar om arbetslaget har observerat några uttryck i barngruppens interaktioner utifrån arbetet med kulturell jämlikhet och på vilka sätt de kan se detta redogör förskollärare B för att hen har observerat reaktioner på detta.
Hen berättar hur barnen exempelvis är mer noggranna med att benämna varandra vid namn i stället för etnisk tillhörighet när de grupperar sig i lekar. Förskollärare A menar att arbetslaget inte betonar hudfärg eller kön utan att de försöker att det skall vara jämlikt och inte peka ut någonting sådant. Hen uppger även att de inte uppfattar att barnen gör någon skillnad på varandra, att de är lika mot varandra. Här nedan följer några citat som visar på hur arbetslagen erbjuder ett likvärdigt bemötande i form av både material som att se barnens individuella behov.
“ha möjlighet att ta hänsyn till barnens individuella kulturella tillhörigheter och då ge barnen optimala möjligheter till en trygg vistelse och bidra till en trygg individuell utveckling”.
“samtliga barn har tillgång till allt material oavsett vilka kulturella erfarenheter barnen besitter”.
“Barnen lägger inte lika stor vikt vid hudfärg utan intresserar sig mer för intressen och främst likheter i stället för olikheter”.
Utifrån förskollärarnas berättelser och ovanstående citat kan vi härleda hur barnen agerar gentemot varandra till medieringsbegreppet inom det sociokulturella perspektivet genom att barnen, oavsett kulturell tillhörighet, ges tillgång till samma material samt likvärdig kommunikation med sin omvärld i skilda aktiviteter.
24
Vårdnadshavare
Utifrån det material som framkom från intervjuerna, kunde vi urskilja hur arbetslaget arbetar aktivt för att främja kulturell jämlikhet i kontakt med vårdnadshavare.
Förskollärare B beskriver bland annat hur de rutinmässigt, för att skapa en trygg miljö för barnen, efterfrågar om det talas några andra språk i hemmiljön såväl som om familjen utövar någon särskild religion och eller kultur förskolan bör ta hänsyn till för att trygga barnets vistelse. Förskollärare B hävdar även hur de efterfrågar symboler eller anknytningsföremål som kan hjälpa barn till en trygg vistelse i förskolan. Detta
förhållningssätt kan härledas till hur arbetslaget arbetar aktivt för att införa ett interkulturellt förhållningssätt genom att använda sig av mediering utifrån det Sociokulturella perspektivet. Förskollärarna medierar genom att kommunicera med vårdnadshavare med hjälp av att visa intresse för användandet av tryggande artefakter i form av exempelvis anknytningsföremål. Utifrån vad som framkommer av intervjuerna under kategorin vårdnadshavare kan vi se hur förskollärare förhåller sig till barns kulturella skillnader för att främja kulturell jämlikhet. Detta genom att de aktivt visar intresse för barns skilda bakgrunder genom att förskollärarna exempelvis efterfrågar om det finns andra språk och eller religioner i barnets hemmiljö.
Arbetssätt
Utifrån intervjuerna framkommer det att arbetslagen arbetar med interkulturalitet i bemötandet av såväl barn som vårdnadshavare då förskollärarna exempelvis i samtal med det engelskspråkiga barnet använder sig av barnets modersmål samt svenska vilket är det språk majoriteten av barnen på förskolan pratar. I bemötandet av vårdnadshavare så visar förskollärarna på ett interkulturellt förhållningssätt då förskollärarna efterfrågar om barnet har andra språk än svenska hemma eller om barnet eller dess vårdnadshavare utövar någon specifik religion. Utifrån intervjuerna kunde vi inte urskilja att arbetslagen arbetar med interkulturalitet i planering av förskolans undervisningssituationer.
Förskollärare B beskriver hur arbetslaget använder sig av ett arbetssätt som innefattar det interkulturella förhållningssättet. Utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektivet beskrivs begreppet Scaffolding som ett sätt att beskriva processen där undervisningens innehåll anpassas av förskolläraren för att barnet skall ges möjlighet till optimal individuell utveckling. Genom att arbetslaget använder sig av digitala verktyg såsom bokläsningstjänsten “Polyglutt” där böcker läses upp på skilda språk kan vi identifiera
25
begreppet Scaffolding. Detta i och med att barnen själva får möjlighet att identifiera berättelser på olika språk och på så sätt ges möjlighet till optimal utveckling.
26
Diskussion
Detta kapitel kommer att inledas med en metoddiskussion innehållandes våra
reflektioner gällande vårt val av metod, vilken metod vi valde, hur metoden utfördes samt utvärdering av metod. Därefter följer en resultatdiskussion där vi återkopplar till tidigare redovisad forskning samt redogör för våra tolkningar av resultatet utifrån litteraturen. Avslutningsvis så redovisas kapitlet med en slutsats samt förslag på framtida forskning inom ämnet. Syftet med denna undersökning är att undersöka hur förskollärare, yrkesverksamma på mångkulturella förskolor, arbetar och förhåller sig till kulturella skillnader för att bidra till kulturell jämlikhet inom förskolans verksamhet.
Undersökningens frågeställningar handlar om förskollärare arbetar för att främja kulturell jämlikhet utifrån gällande styrdokument samt hur förskollärare sig till barns kulturella skillnader för att främja kulturell jämlikhet.
Metoddiskussion
Vi valde att genomföra en kvalitativ studie där vi valde semistrukturerade intervjuer som metod för att kunna få möjlighet att besvara undersökningens syfte och
frågeställningar. Semistrukturerade intervjuer möjliggör tillgång till respondenternas värderingar, attityder och reflektioner av hur de förhåller sig till kulturella skillnader för att bidra till kulturell jämlikhet inom förskolans verksamhet. Semistrukturerade
intervjuer innebär att samtliga respondenter ges samma förutbestämda huvudfrågor och att vi utifrån respondenternas svar ges möjlighet att ställa följdfrågor. Följdfrågorna medförde att respondenterna gavs möjligheter till egna resonemang. Genom att vi valde att genomföra semistrukturerade intervjuer gavs vi möjlighet att enklare jämföra
respondenternas svar. (Bryman, 2002). Enligt Bryman (2018) skiljer sig kvalitativ och kvantitativ metod åt, bland annat, genom att en kvalitativ studie främst efterfrågar deltagarnas uppfattning medan en kvantitativ studie primärt belyser forskarens föreställning. I och med att vi eftersträvar ett resultat vilket, utifrån vårt syfte och frågeställningar, utgår från deltagarnas förhållningssätt har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod. Vi upplevde att det var enkelt att utifrån intervjuns huvudfrågor ställa följdfrågor till samtliga respondenter och på så sätt få tillgång till värderingar och reflektioner om hur de förhåller sig till kulturella skillnader för att bidra till kulturell jämlikhet i förskolan. Utifrån den erfarenheten vi har av att genomföra en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer där deltagarantalet blev färre än vad våra ursprungliga kriterier var, vilket medförde en begränsning av resultatet, hade en
27
etnografisk studie gett oss mer bearbetningsmaterial vilket i sin tur hade lett till större giltighet och trovärdighet. (Roos, 2014).
Vi utgick från att utföra intervjuer med fyra olika förskollärare på fyra skilda förskolor.
På grund av pandemin Covid-19 fanns det inte möjlighet för förskolorna, på grund av hög sjukfrånvaro bland personalen att avvara så pass många förskollärare att avvika från verksamheten så pass länge att de kunde delta i studiens intervjuer. Detta medförde att vi enbart fick möjlighet att intervjua två förskollärare från samma förskola. Utifrån studiens låga antal av respondenter och av det faktum att samtliga respondenter är verksamma på samma förskola medför det att generaliserbarheten och därmed trovärdigheten riskerar bli låg. Dock kan det faktum att vi använt oss av
semistrukturerade intervjuer, där följdfrågor och därmed en stor variation på svaren, resultera i att generaliserbarheten och därmed trovärdigheten sänks. Detta i och med att för stor variation i respondenternas hade riskerat att inte ge ett enhälligt resultat. (Roos, 2014)
Då vi utformade vårt syfte, frågeställningar samt intervjufrågor lade vi stor vikt vid att intervjufrågorna kunde förväntas besvara frågeställningarna samt att dessa skulle representera syftet för studien. Detta för att möjliggöra att mäta det vi avser att mäta, i syfte att uppnå en så hög giltighet som möjligt. Vi har även varit noga med att ha syftet i beaktning i transkriberingen av materialet från intervjuerna. (Roos, 2014). Vårt fokus utifrån syftet var att redogöra för förskollärarnas perspektiv gällande hur det
interkulturella förhållningssättet synliggörs i förskolans undervisning, varpå vi vid behov även ställde följdfrågor respektive lyfte de svar som framkom utifrån teman kategoriserade för att synliggöra det vi efterfrågat. (Bryman, 2002; Roos, 2014). Vi valde även att använda oss av det sociokulturella perspektivet i syfte att lyfta hur förskollärarna handledde barnen för att, med hjälp av scaffolding, artefakter och mediering, skapa ett interkulturellt förhållningssätt i barngruppen (Smidt, 2010).
Resultatdiskussion
Våra frågeställningar innefattades av hur förskollärarna arbetar för att främja kulturell jämlikhet utifrån gällande styrdokument samt hur förskollärare förhåller sig till barns kulturella skillnader för att främja kulturell jämlikhet. Utifrån vad som framkommit av intervjuerna, under kategorierna språk samt vårdnadshavare kan vi, i enlighet med Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018), se hur förskollärarna har kunskap om samt
28
uppvisar ett intresse för ett interkulturellt förhållningssätt. Dock visar resultatet på att detta inte implementeras i undervisningen.
Lorentz och Bergstedt (2006) påvisar hur lärandemiljöer som inte är mångkulturella i sig, ett skäl till att utöka bilden av normalitet samt bildning. Forskarna menar att en mångkulturell utbildning kan frambringa interkulturell kompetens hos förskollärare och för att barnen skall ges möjlighet till att erhålla kulturell kompetens behöver en
mångkulturell utbildning göras tillgänglig i utbildningen. Håkansson (2014) redogör för hur förskollärarnas inställning till barn som har svenska som andraspråk och som försöker sig på det nya språket påverkar barns identitet samt utveckling som negativ eller positiv. Desto större kunskap förskollärare har om andraspråksutveckling ju större är chansen att barns språkanvändning uppfattas utifrån vetskapen om att barn är i en process där de undersöker skilda bestämmelser, är kreativ samt på gång att erövra ett språk. Håkansson (2014) menar att det i tillämpning av verkligheten implicerar att undervisningen tar avstamp i barn erfarenheter och förmåga att lära genom sociala sammanhang med andra, barnets ålder eller utvecklingsstadium blir mindre
betydelsefullt. Det vi kan se utifrån resultatet av studien är att förskollärarna arbetar med mångkulturalitet i det hänseendet att förskollärarna utifrån egna kunskaper försöker inkludera barn med annan etnisk härkomst i barngruppen men att de saknar tillräckligt med verktyg samt erfarenhet för att exempelvis använda sig av barns modersmål i undervisningssituationer, sociala samt meningsfulla sammanhang. Säljö (2000) beskriver hur Vygotskij betonar interaktionens, samspelets, betydelse för språkutveckling samt begreppsbildningen. Enligt Vygotskij är språket det mest betydelsefulla verktyget för tänkande och handling och barn upptäcker samt utvecklar språket i sociala och meningsfulla sammanhang. Utifrån intervjuerna så kan vi även utläsa att förskollärarna har kunskaper om ett mångkulturellt arbete men att det inte är tillräckligt för att frambringa interkulturell kompetens. Sett utifrån ett interkulturellt perspektiv saknar förskollärarna verktyg för att arbeta med samt inkludera barnen utifrån interkulturalitet. Lahdenperä (2004) menar att förskollärare som innehar ett interkulturellt förhållningssätt är öppna samt förbereda för att lära sig om och av barn och barns föräldrar om exempelvis deras kultur, historia, samt tillvaro i Sverige. Utifrån resultatet kan vi se att förskollärarna har en vilja och även en förmåga att inneha ett interkulturellt förhållningssätt i och med att de exempelvis intresserar sig för barnens och vårdnadshavarnas kulturella tillhörighet samt försöker lära sig ord och fraser på
29
barnets hemspråk. Lunneblad (2009) beskriver hur förskolans uppdrag bland annat handlar om att bemöta varje barn utifrån barnets individuella förutsättningar. Det är omöjligt för förskollärare att representera mångfald i alla dess versioner som existerar i förskolans verksamhet. Lunneblad (2009) menar att det är betydelsefullt att förstå att förskolans styrdokument är formulerade av politiska partier samt att läroplaner är utformade utifrån vad den rådande makten ställer för kriterier på svenska
förskolor. Resultatet påvisar att förskollärarna dock inte har alla de verktyg som krävs för att praktisera detta i undervisningen. Visserligen försöker ett av arbetslagen att föra in ord och fraser på andra språk men detta sker mer spontant än i den planerade formen av undervisning I det andra arbetslaget riktar sig förskollärarna enbart till ett specifikt barn då de samtalar på ett annat språk än svenska. Resultatet av intervjuerna påvisar hur arbetslagen, värdesätter att alla barn erbjuds en likvärdig utbildning och tillgång till samma material samt hur arbetslagen bemöter och lägger vikten på barnet utifrån ett individperspektiv. Detta exemplifierar en av förskollärarna genom att beskriva hur arbetslaget inte lägger vikt vid barnets etniska tillhörighet eller könstillhörighet. De förskollärare som deltog i studien uppvisar en likvärdig aversion att synliggöra olikheter då detta representera en form av marginalisering, i stället för att lyfta olikheter som kunskaper och erfarenheter att lära sig av andra, kopplat till Vygotskijs (1995) teorier kring den proximala utvecklingszonen.
I resultatet framkommer det hur förskollärarna begränsas av sina egna bristande erfarenheter av mångkulturalitet. Detta då förskollärarna själva redogör för sitt synsätt av att förskolan inte är mångkulturell. Detta resulterar i att dem exempelvis inte tillvaratar barnens utökade sociala miljö i form av ett interkulturellt förhållningssätt i och med att de bland annat inte lyfter mångkulturalitet som ett normaliserat element.
Vygotskijs forskning berör även den aktuella men ömtåliga processen av att integrera ett barn från en kultur till en annan. Vidare handlar Vygotskijs sociokulturella perspektiv om hur barns olikheter kan tillvaratas och att ett annat mer kompetent barn eller vuxen kan lära ett annat barn i den sociokulturella miljön, vilken benämns som den proximala utvecklingszonen. Utifrån analysen av materialet framkommer det hur förskollärare försöker tillvarata barns kulturella olikheter genom att exempelvis arbetslaget försöker föra in fraser på språk som anses vara relevanta för barns utveckling och lärande. I och med att resultatet påvisar att de andra barnen inte använder sig av det engelska språket i den sociokulturella miljön så kan detta ses som ett tecken på att kompetensen hos de
30
barn som har ett annat modersmål än svenska inte tillvaratas. I det sociokulturella perspektivet beskrivs begreppet Scaffolding som ett sätt att beskriva processen där undervisningens innehåll anpassas av förskolläraren för att barnet skall ges möjlighet till optimal individuell utveckling. Resultatet visar att det är förskollärarna som ansvarar för undervisningens utformning i förskolan och att de barn som befinner sig där är i
beroendeställning gällande undervisningens innehåll. Vidare framkommer det utifrån analysen av materialet hur förskollärare försöker tillvarata barns kulturella olikheter genom att exempelvis arbetslaget försöker föra in fraser på språk i spontana
undervisningssituationer vilka anses vara relevanta för barns utveckling och lärande.
Dessutom beskriver förskollärarna hur de aktivt tillfrågar och därmed visar intresse för barns språkliga kultur. Å andra sidan visar resultatet på hur förskollärarna benämner vikten av att se barns likheter i stället för barns olikheter av rädsla för att detta skall upplevas som marginaliserade av barnen. Smidt (2010) redogör för Vygotskijs sociokulturella perspektiv och berättar om hur sociala samt kulturella verktyg som exempelvis språk, symboler samt tecken, är något som existerar mellan barnet och den kunskap som skall inhämtas, vilka underlättar inlärningen. Smidt (2010) beskriver mediering som skilda sätt att kommunicera genom alla möjliga uttryck som exempelvis sång, berättelser och lek. En särskild form av mediering är interaktion samt
kommunikation då dessa har sin grund i språket. Språkliga verktyg är unika eftersom de är meningsskapande. Utan språkliga verktyg skulle inte människor kunna interagera samt samspela med varandra. Studiens resultat visar på att förskollärarna använder sig av kommunikation samt interaktion då förskollärarna exempelvis efterfrågar barnets modersmål samt kommunicerar med barn och vårdnadshavare på deras modersmål.
Smidt (2010) redogör för Vygotskijs forskning vilken visar att högre psykiska
funktioner skapas via utforskande aktivitet inom ett område barnet har intresse för och upplever som meningsfullt. Vygotskijs sociokulturella perspektiv beskriver hur lärandet och utveckling aldrig avstannar och att den sociala miljön betydelse är avgörande för om detta uppfattas som meningsfullt.
31
Slutsats
Studiens slutsats är att i förskolan handlar ett interkulturellt arbetssätt om att förskollärare vågar vara öppna för barns kulturella skillnader, olikheter samt språk.
Detta för att barn skall ges möjlighet till likvärdigt bemötande oavsett kulturell
bakgrund. Genom att förskollärare är öppna och nyfikna på barns kulturella bakgrunder, erfarenheter samt barns individuella personligheter och tillvaratar dessa i sociala och meningsfulla sammanhang kan barns lärande, utveckling samt sociala relationer
utvecklas och stärkas. I studien framkommer det hur förskollärare har ett bra bemötande utifrån ett interkulturellt förhållningssätt samt samspelar med barn och vårdnadshavare redan från inskolningen. Samspel i förskolan handlar om att se varje enskilt barns behov samt att lyfta fram samt respektera varandras likheter och olikheter. Den slutsats vi kan dra utifrån studien är att förskollärarnas erfarenheter och kunskaper är bristfälliga gällande att använda sig av interkulturalitet i undervisningens utformning. Det framgår även att förskollärarna innehar en viss osäkerhet av att bedriva ett arbete för att främja barns olikheter och lyfta fram olikheter som något positivt. Dagens samhälle och därmed förskolans verksamhet kräver en ökad förståelse för kulturella skillnader och den slutsatsen vi dra utifrån studiens resultat är att det saknas en medvetenhet samt metoder om hur förskollärare kan arbeta och förhålla sig till interkulturalitet i förskolans planerade undervisning.