Kulturella möten i den öppna förskolan

Lisa upplever att det är viktigt som pedagog att bibehålla barnens identitet. Att man inte ska ”ta ifrån” barnen deras bakgrund, kultur och religion och inte endast ”stoppa in” de svenska normerna och värderingarna i barnen. Lisa menar att hon och Emelie försöker förhålla sig utifrån barnens intressen och uppmuntrar dem till att bibehålla sin identitet. Lisa menar att hon och Emelie är lyhörda gentemot föräldrar och barn. De försöker vara öppna och ”lyfta in” deras åsikter och tankar i verksamheten, oavsett vad det gäller för att inte exkludera dem och känna att de är mindre värda.

Lisa och Emelie uttrycker i intervjuerna kring hur de förhåller sig till barnens likheter och olikheter i verksamheten.

”Vi lägger inte ”locket på’’ utan det är viktigt att prata kring olikheter och likheter’’ (Intervju, Lisa, 2016).

Lisa menar att hon och Emelie inte utesluter barnens kulturella bakgrunder, utan att de lyfter fram både barnens likheter och olikheter. Emelie berättar att de bland annat gör det genom att fira olika traditioner och högtider. Hon berättar att de på Blåbärets öppna förskola firar de svenska högtiderna som är helt nytt för många där, men lyfter även upp andra högtider så som ramadan eller bajram. Hon berättar även att hon och Lisa har arbetat mycket med matlagning, där bland annat föräldrarna får ta med sig mat från sina kulturer och lyssnar på musik från olika länder (Intervju, Emelie, 2016). Lisa berättar i sin intervju att de varje år anordnar en avslutningsfest på sommaren där alla föräldrarna får ta med sig mat som de själv lagat. Lisa berättar även att föräldrarna oftast lagar mat som kommer från deras egen kultur. Alla får sedan äta av varandras mat, vilket blir en rolig upplevelse med många olika maträtter. Lisa tar upp att de försöker lyfta fram likheter och olikheter genom att prata om det så mycket som det går, och lyssnar på föräldrarna om de har någonting att säga (Intervju, Lisa, 2016).

På Blåbärets öppna förskola observerande vi att de även lyfter fram likheter och olikheter i verksamhetens miljö. Verksamheten är konstruerad med tavlor med olika

35

citat på olika språk runt om i rummen. De har även i sin hall precis vid ingången en vägg som är dekorerad med välkomstskyltar på många olika språk. Inne i ena rummet där det varierar med byggleksaker, lego, böcker och leksaksdjur finns det i ena hörnet bilder på olika sevärdheter från olika länder, som till exempel pyramiderna från Egypten och Azaditornet från Iran (Observation, 2016). Tallberg-Broman (2010) nämner att möta människors olika bakgrunder och erfarenheter, bidrar till att barnen skapar ett mångkulturellt synsätt och förmåga att respektera andra människors lika värden. Genom att försöka skapa en mångkulturell miljö i förskolan som Emelie och Lisa har gjort, innebär det enligt oss att barnen befinner sig och tar till sig ett mångkulturellt synsätt genom miljöns uppbyggnad. Den mångkulturella miljön får även de nyanlända barnen inkluderade i verksamheten. Vi upplever att genom att ta tillvara olika sevärdheter som barnen kan relatera till och göra en så inbjudande miljö som möjligt, skapar det en rumslig inkludering (Onsjö, 2006) för barnen.

Vi kan utifrån intervjuerna och observationerna se att Lisa upplever det som viktigt att bibehålla barnens identitet och vara öppen för deras kulturella bakgrund och intressen. Vi tolkar det som att Lisa och Emelie förändrar hela miljön i sin verksamhet för att försöka inkludera de nyanlända barnen, genom att sätta upp ord och ''citat'' på väggarna och bilder från olika sevärdheter från olika länder. De anordnar även evenemang där de bjuds på mat och musik från olika kulturer för att försöka inkludera de nyanlända. Men vi upplever att det finns en motsägelse mellan det pedagogerna säger och gör. De menar i tidigare kapitel att de ser de nyanlända barnen som vilka barn som helst och att

verksamheten flyter på som vanligt, men vi kan se här att hela verksamhetens miljö och även deras förhållningssätt ändras för att försöka anpassa och inkludera de nyanlända barnen. Detta upplever vi dock inte vara någon problematik i Emelies och Lisas förhållningssätt i arbetet med nyanlända barn. Utifrån det Emelie och Lisa berättar om det här så kan vi se att de försöker socialt inkludera (Onsjö, 2006) genom att

pedagogerna bjuder in barnen och föräldrarna till ett socialt samspel genom samtal och diskussioner under de olika evenemangen som de anordnar. Detta kan ses som att barnen får en fot in i verksamheten och kan känna sig delaktig genom att visa en del av sin kultur i de olika evenemangen. Vi kan även se att Emelie och Lisa strävar efter att rumsligt- och didaktiskt inkludera genom att de skapar förutsättningar för utveckling och lärande kring ett mångkulturellt synsätt under högtider och i verksamhetens miljö.

36

Detta gör de genom att förändra verksamhetens miljö och konstruera den med allas olika språk på väggar och bilder på olika sevärdheter från olika länder.

37

6. Diskussion

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna förhåller sig och upplever kring inkludering av nyanlända barn på en öppen förskola. Vi kommer i detta kapitel redogöra och kritiskt granska, dels kring våra egna tankar och funderingar kring

resultatet av studien men även kring vårt val av metod. Resultatet av denna studie visar hur pedagogerna upplever och förhåller sig i sitt arbete med inkludering av nyanlända barn på Blåbärets öppna förskola. Vi menar att detta resultat inte är en övergripande bild av hur alla öppna förskolor upplever och förhåller sig. Vi försöker inte i denna studie påpeka vad som är rätt eller fel, utan mer ge ett exempel på hur det kan se ut.

6.1 Metoddiskussion

Vi utgick från en kvalitativ metod, vilket var ett bra val då vi kände att vi fick ut den information och det material vi ville. Om vi hade utgått från en kvantitativ metod istället så hade vi inte fått en lika stor inblick i hur pedagogerna förhåller och upplever kring inkludering av nyanlända barn. En kvantitativ metod innehåller mest datainsamlingar vilket hade gjort att vi inte hade kunnat gå på djupet vilket var en viktig del i vårt arbete. Valet av metod inför intervjuerna var att spela in samtalen, detta tyckte vi var bra då vi kunde fokusera på det intervjupersonerna sa och vara en god lyssnare istället för att fokusera på att anteckna. Nackdelen kan vara att intervjupersonen kan dra sig tillbaka och inte veta hur pass öppen de vågar vara. Men detta kände inte vi var något problem i våra intervjuer. Det blev även lättare för oss att sedan transkribera materialet med ljudinspelningarna. Använder man endast anteckningar under en intervju är det lätt att man missar stora delar av intervjuns innehåll, då man inte hinner skriva ner allt och detaljer som kan vara viktiga blir bortglömda och det kan uppstå missförstånd. I observationerna förde vi endast anteckningar. Vår första tanke var att vi skulle filma pedagogerna och barnens samspel med varandra. Men detta uteslöt vi då vi kände att det skulle begränsa oss i vår observation, ifall inte alla föräldrar samtyckte och godkände filmandet av deras barn. Det hade även varit tidskrävande vilket vi inte kände vi hade tid med. Men nackdelen med att vi inte filmade var som ovanstående, att det finns risk att man missar detaljer som kan vara viktiga i ens observationer.

38

Efter vårt insamlade material så upptäckte vi senare att det inte gav oss tillräckligt mycket för att kunna analysera materialet. Därför valde vi att skicka ut ytterligare frågor för att få in mer material till vår analys och resultat.

6.2 Resultatdiskussion

Vi upplever att vårt examensarbete är ett aktuellt samtalsämne inom förskolan, med tanke på den senaste flyktingströmmen. Vi upplevde både under

förskollärarutbildningen och praktiken, att man inte fokuserade på att samtala kring flyktingströmmen som kom till Sverige år 2015 och hur den öppna förskolan fungerar som verksamhet. Detta gjorde att ett intresse väcktes hos oss, och vi ville få en större inblick och förståelse kring hur pedagogerna upplever och förhåller sig i sitt arbete, när det kom till att inkludera nyanlända barn i förskoleverksamheten. Kunde det uppstå några svårigheter? Hur upplever pedagogerna den öppna förskolan? Hur fungerade föräldrasamverkan när det inte finns ett gemensamt språk? Detta var några av våra funderingar som uppstod och vi kommer lite längre ner i texten presentera resultaten vi kommit fram till. Våra förhoppningar efter man har läst vår studie, är att man får en bättre förståelse för hur en öppen förskola fungerar och en förståelse för hur Emelie och Lisa upplever och förhåller sig i sitt arbete för att försöka inkludera nyanlända barn och deras familjer i verksamheten. De resultat vi kommit fram till, kan man inte dra några generella slutsatser av. Alla pedagoger på en öppen förskola upplever och förhåller sig kanske inte likadant som pedagogerna på Blåbärets öppna förskola. Detta resultat visar heller inte på hur alla öppna förskolor arbetar för att försöka inkludera de nyanlända barnen.

Syftet med vår studie var att undersöka pedagogernas förhållningssätt och uppfattningar kring inkludering av nyanlända barn på den öppna förskolan. Vi har utgått från två frågeställningar som ska hjälpa oss att få en förståelse kring pedagogernas

förhållningssätt och upplevelser: Hur uppfattar och förhåller sig pedagogerna till sitt arbete kring inkludering av nyanlända barn? Vilka möjligheter respektive problem finns det enligt pedagogerna i inkluderingen av nyanlända barn?

Resultaten som vi kom fram till, är för det första att Emelie och Lisa försöker förhålla sig till sitt arbete kring inkludering av de nyanlända barnen genom att anordna

39

aktiviteter så som till exempel sång- och lässtund. De anordnar även både stora och små utflykter som till exempel Torup och lekplatser i närmiljön. Resultatet visar att

pedagogerna arbetar med språket för att inkludera de nyanlända barnen i de olika aktiviteterna som anordnas. Detta gör Emelie och Lisa genom att använda föräldrarna som en slags tolk till sina barn. Pedagogerna håller aktiviteterna på svenska men använder föräldrarna som ett verktyg för att översätta till sina barn. Resultatet visar även på att Emelie och Lisa försöker även vara väldigt lyhörda och intresserade av de andras modersmål och försöker få in det i aktiviteterna. I vårt resultat kan vi delvis se ett samband mellan Skans (2011) studie och det vi observerat på den öppna förskolan. Skans menar att arbeta på en mångkulturell förskola handlar bland annat om att arbeta för att utveckla de nyanlända barnens modersmål. Emelie och Lisa försöker hela tiden lyfta fram och ta tillvara barnens och föräldrarnas modersmål och gör det till något naturligt i aktiviteter och i vardagssituationer. Men Emelie och Lisa har inte i syfte att utveckla och undervisa i barnens modersmål utan de använder det som hjälp för att utveckla och förstå det svenska språket. I våra observationer uppmärksammade vi att det fanns en problematik för pedagogerna när det fanns bristande kunskaper i det svenska språket hos barn och föräldrar. Detta kunde påverka pedagogernas

kommunikation till barnen och föräldrarna. Men resultatet visar på att Emelie och Lisa använde sig mycket av kroppsspråk för att göra sig förstådda. Man kan se ett samband mellan vårt och Skaremys (2014) resultat, där hennes resultat visar att nyanlända barn använder sig av verbalt språk, kroppsspråk och material som verktyg för att

kommunicera med omgivningen. Lisa och Emelie använder som vi tidigare nämnt sitt kroppsspråk i kommunikationen med både nyanlända och icke nyanlända barn och föräldrar. Genom att använda sig av kroppsspråk kan både barn och föräldrar känna sig inkluderade genom att de kan föra en kommunikation med pedagogerna och göra sig förstådda.

Resultatet visar för det andra att Emelie och Lisa förhåller sig till sitt arbete kring inkludering av nyanlända barn genom att försöka bilda nätverk. Emelie och Lisa upplever den öppna förskolan som en stor mötesplats, där både svenska och nyanlända familjer kommer dit för att skapa nya kontakter. Genom att bilda nya eller bredare nätverk till barnen upplever vi, hjälper de barnen att bli en större del av gemenskapen och kan leka och bearbeta saker tillsammans med andra barn. I Emelies och Lisas arbete med att försöka skapa bredare nätverk åt barnen har föräldrarna en stor påverkan.

40

Emelie och Lisa försöker få föräldrarna att gå utanför sin trygghetszon och samtala med andra människor än dem de brukar tala med. Detta för att barnen oftast följer sina föräldrar och kan lätt fastna i de umgängen som deras föräldrar är i, och inte vågar skapa sig nya nätverk på egen hand.

För det tredje så visar vårt resultat att Emelie och Lisa försöker inkludera de nyanlända barnen genom att lyfta fram olikheter och likheter. De är väldigt öppna och intresserade av att veta mer om barnen och deras föräldrars kulturella bakgrunder. Studier vi inte kan relatera till i vårt resultat är Lunneblad (2013) och Lappalainen (2006) då de har ett annat interkulturellt perspektiv och förhållningssätt än Emelie och Lisa. Lunneblad (2013) och Lappalainen (2006) menar att pedagogerna försöker kompensera barn med annan kulturell bakgrund med de svenska normerna och värden, genom att endast ta upp likheter och inte olikheter. Emelie och Lisa upplever inte olikheter som något negativt utan försöker istället få det som en del i verksamheten. Resultatet i vår studie visar att Emelies och Lisas mening inte är att försöka kompensera de nyanlända barnen med erfarenheter de saknar. Istället tar Emelie och Lisa till vara på och visar nyfikenhet kring vilka erfarenheter barnen redan har. Detta gör Emelie och Lisa genom att lyfta fram barnens olika kulturer och bakgrunder genom till exempel aktiviteter, fira olika högtider och anordna evenemang där man får ta med sig mat och musik från sina egna kulturer. Emelie och Lisa får information och kunskap kring barnens kulturer och bakgrunder genom föräldrarna.

För det fjärde och sista som även är vårt huvudresultat är att föräldrarna har stor betydelse för pedagogernas förhållningssätt för att inkludera de nyanlända barnen. De resultat vi kommit fram till genomsyras av föräldrarna och hur pedagogerna använder sig av dem för att inkludera de nyanlända barnen. Vårt resultat visar att föräldrarna används vid exempelvis som tolk, bilda bredare nätverk till sina barn och informera och delar med sig av deras kultur. Emelie och Lisa använder sig även av föräldrarna för att försöka skapa tillit och trygghet till de nyanlända barnen. Detta gör de genom att först skapa en trygghet hos föräldrarna genom att introducera och berätta om vilka

möjligheter den öppna förskolan erbjuder de nyanlända familjerna. Därefter, när man har etablerat en trygghet hos föräldrarna, kan man successivt närma sig barnen och bygga upp en relation till dem. Emelie och Lisa menar dock på att deras roll som pedagoger inte är att ta över och ta hand om barnen, utan det är föräldrarnas uppgift.

41

Detta gör att en av pedagogerna upplever att man inte kommer barnen lika nära som man hade gjort på en ”vanlig” förskola.

Vi upplever att det pedagogerna oftast arbetade med och gjorde med barnen var i samverkan med föräldrarna. Föräldrarna är en stor del i pedagogernas arbete och finns där som stöd i barnens utveckling. Vi såg en positiv inverkan på att ha föräldrarna där som stöd för sina barn och vi kände att även de barnen som inte talade svenska kom in i gemenskapen och inkluderades.

Vi upplever att Blåbärets öppna förskola fokuserar mycket på föräldrasamverkan, då föräldrarna på den öppna förskolan var närvarande under hela dagen med sina barn. För oss var det väldigt annorlunda att se ett sådant stort engagemang i föräldrasamverkan. Vi har erfarenheter från vanlig förskola där fokuset ligger mer på barnen, och där föräldrarna inte är närvarande under dagen. Därför kände vi ibland att det var för stort fokus på föräldrarna på den öppna förskolan och att allt skulle gå genom dem, och att barnen ibland glömdes bort. Dock kan vi nu även se fördelen med att ha föräldrarna närvarande och att de är till stor hjälp i barnens utveckling. Nu när vi kommer ut i verksamheten kommer vi att ha större krav på oss själva för att ha en god relation till föräldrarna då vi insett fördelarna med föräldrasamverkan.

Emelie och Lisa ger en väldigt positiv och okomplicerad bild av hur de upplever och förhåller sig i sitt arbete med nyanlända barn och deras familjer. Men de ger inte enbart en positiv inblick i arbetet för att inkludera de nyanlända barnen. Utifrån

intervjuerna och observationerna har vi lagt märke till att det kan uppstå vissa

svårigheter i pedagogernas arbete med nyanlända barn och deras familjer. Emelie och Lisa upplever bland annat att det är ett krävande arbete då vissa barn är traumatiserade och kan känna sig otrygga och oroliga. Som vi redan har nämnt tidigare har vi även upplevt att det funnits en problematik med kommunikationen mellan pedagog och föräldrar/barn.