Om ni arbetar medvetet och pedagogiskt med kulturella perspektiv på fritidshemmet, hur ser ni att det påverkar er elevgrupp? löd en av frågorna i vår webbenkät. 77% av de 35 respondenter som svarade på frågan ansåg att det påverkar elevgruppen positivt.
Respondenterna upplevde att eleverna får ökad förståelse för varandra och samhället och att det gynnar såväl elever som personal att ta olika kulturella perspektiv i beaktning. Respondenterna upplever också en minskning av klyftor i elevgruppen samt att elever visar stort intresse och nyfikenhet för kultur. Övriga respondenter svarade att de inte tog kulturella perspektiv i beaktning överhuvudtaget under fritidshemsverksamheten.
4.4.1 PEDAGOGER KAN SKAPA MÖJLIGHETER
Inom det arbetslag som X ingår i förs en ständig dialog kring elevernas behov och hur arbetslaget kan anpassa verksamheten efter just elevernas behov. Detta sker dock på alla plan, inte specifikt de behov som kan finnas hos elever med annan etnisk bakgrund. Hon nämner att de har en elev vars syn på skolan, och vad som förväntas av den, skiljer sig från hur den svenska skolan är uppbyggd. Detta har lett till samtal om hur personalen ska hantera situationen så att eleven inte känner sig utanför. I och med att det har börjat en grupp nyanlända barn på skolan har det förts en diskussion, inte enbart på gruppnivå utan också på organisationsnivå, kring hur de kan stötta dessa elever.
X talar om mångkultur som något som är berikande och positivt. Särskilt för elever som i sig är öppensinnade i hennes mening. Y är på liknande spår när han säger: ”Jag känner mig trygg i mångkulturella miljöer. Jag ser det som en utmaning och jag ser det som möjligheter. Det är spännande, intressant och givande” (Informant Y, 2017-01-31). X anser att det är pedagogernas uppgift att möta eleverna på deras individuella nivå och att fritidshemmet har bättre förutsättningar för detta än den obligatoriska skolan. “På fritids har du lättare att hitta barnen där de är. De ska inte bedömas utan vi ska ge dem, med de förutsättningar de har, en chans att mötas i sociala kontakter” (Informant X, 2017-02-02). X menar att pedagoger ska skapa möjligheter för barn att mötas oberoende av olikheter och likheter. Y är inne på ett liknande spår när han berättar om hur han medvetet anordnade träffar mellan sin homogena fritidshemsgrupp och sin kollegas heterogena fritidshemsgrupp, där syftet var att få träffa andra människor än de eleverna vanligtvis träffar. Y talar om att se elevernas likheter istället för skillnader och att aktiviteter ska utformas efter vad som lockar och intresserar elever. Y menar att skolan ibland utgår från skillnader hos eleverna och att skillnaderna kan styra elevers uppfattningar om att det som är annorlunda är negativt; något han hoppas påverka till något positivt. Det är viktigt att ge elever en chans att bilda sig runt
olikheter, då det är en möjlighet att göra en elev nyfiken på, och medveten om, samhället. När elever får uppleva olikheter ger vi dem en chans att forma om sin världsbild till en världsbild som kan vara kritisk till alltför snäva normer (jfr. Lahdenperä 2011; Lorentz 2006; 2009).
4.4.2 FRITIDSHEM HAR GODA FÖRUTSÄTTNINGAR ATT ARBETA
MED INTERKULTURELLA PERSPEKTIV
X tal om elever som individer genomsyrar hela intervjun. Hon menar att en ska utgå från alla elevers olika förutsättningar och olikheter, i undervisning såsom fritidshemsverksamheten, för att ge dem de bästa möjliga förutsättningarna.
Det här rummet till exempel, oavsett språk kan du använda materialet. Pärlorna, papperna
och klistret, som när man har bildundervisning. Vi har en elev, inte på fritids men i skolan,
som är nyanländ. Eleven har precis kommit till Sverige och har jättesvårt i alla ämnena för
att hen inte förstår språket, men just bilden fungerar hur bra som helst. På bilden handlar
det om att använda ögonen. Det behövs inte mer. (Informant X, 2017-02-02)
X menar att fritidshemmet i sin helhet är anpassat för interkulturella perspektiv. Många av de aktiviteter som förekommer på fritidshemmet, i den styrda som fria aktiviteten, är som gjorda för att olikheter ska välkomnas. Alla, oavsett förutsättning, kan vara en del av fritidshemsverksamheten. X anser att material som generellt förekommer på fritidshem, det vill säga estetiskt material, varken är kulturellt, språkligt eller religiöst betingade. De tillhör alla och kan därför i sig, vara ett sätt att tillämpa interkulturell pedagogik.
Interkulturellt perspektiv anser jag inte bara handlar om var man kommer ifrån, utan mer
om vem man är och hur man upplever och ser på olika sätt. Vi har enorma möjligheter på
fritidshemmet att lära av varandra och berikas med nya erfarenheter och tankar. Detta sker
både i den styrda och den fria aktiviteten. Samtidigt kan/måste jag som pedagog hela tiden
förbättra innehållet för att möta den mångfald av elever vi idag möter. (Webbenkät,
2017-02-03)
Även en respondent uttrycker att fritidshemmet har stora möjligheter att kunna arbeta med interkulturella perspektiv och att det är individens upplevelser som ska stå i fokus. Respondenten uttrycker att hen undviker att kategorisera elever utifrån deras ursprung för att istället lägga fokus på hur elever tänker, upplever och ser på saker och ting. Pedagoger och lärare kan komma bort från stereotyper och kategoriseringar genom att vara personligt engagerade och att vara medvetna om att olikheter handlar om individen, inte kultur och
hudfärg. Detta arbetssätt kan hjälpa elever att utveckla sin individuella identitet samt att öka förståelsen för andras synsätt (jfr. Lorentz 2006).
4.4.3 SVÅRIGHETER MED INTERKULTURELLA PERSPEKTIV I
VERKSAMHETEN
X menar att barn är öppensinnade. Om lärarna och pedagogerna är öppna med elevers olika förutsättningar så har barnen överseende för det som kan verka annorlunda. Det enda som skulle kunna orsaka problem är de verksammas inställning. Y i sin tur menar att det finns för många som jobbar inom skolan för att de måste, inte för att de vill och att de har en negativ inställning som kan förhindra att verksamheten utvecklas. En respondent uttryckte att det oftast är pedagogerna som har svårast att anpassa sig till det interkulturella perspektivet. “Svårigheten att arbeta i en mångkulturell grupp/grupper och på ett interkulturellt sätt är mest en svårighet för pedagogerna och inte eleverna. [...] Många vuxna har svårt för det nya” (Webbenkät 2017-02-03). Enligt respondenten måste pedagogerna kunna göra det som de begär av barnen. X menar att det är lätt att tänka att alla har samma synsätt som henne, men att möten med någon som har en annan uppfattning är både lärorikt och spännande. X anser att pedagogerna måste stötta eleverna i dessa möten så att de olika synsätten blir berikande snarare än ett hinder.
Y förhåller sig kritiskt till ordet kultur i sin helhet. Han riktar sig främst mot läroplaner och Skolverket där ordet kultur inte har blivit tillräckligt definierat i hans mening. Y menar att ordet kultur kan betyda många saker, som vilken morgonrutin en har, kultur som musik eller kultur som en del av etnicitet. Även Brömssen menar att det är viktigt att förhålla sig kritisk till begrepp som lämnas odefinierade i styrdokumenten. Begrepp som exempelvis kultur och identitet har inte definierats eller problematiserats av Skolverket. Hon menar att begreppen behöver teoretiseras i bredare perspektiv (Brömssen 2006). En av de svårigheter som kan förekomma med att ta interkulturella perspektiv i beaktning är att Skolverket inte har förtydligat många av de stora och etiskt känsliga begrepp som förekommer i styrdokumenten. I nuläget är begrepp som norm, kategorisering, stereotypisering och kultur öppet för tolkningar av alla som arbetar utifrån Skolverkets styrdokument. Om inte begreppens innebörd förtydligas försvåras en likvärdig skola.
4.4.4 INTERKULTURELLA PERSPEKTIV ÄR PEDAGOGENS ANSVAR
Enligt X är det lärarens ansvar att bygga broar mellan elever oavsett vad det är för olikheter som skiljer dem åt. Y menar att pedagoger måste sätta sig in i andra kulturer utanför arbetstid för att kunna förstå dem. Han säger att vuxnas föreställningar och acceptans av den rådande normen kan gå ut över eleverna. Vidare menar Y att vi istället ska kritisera oss själva, vårt ledarskap och vårt lärande innan vi ger upp tanken om att kunna föra samman barn oberoende av deras skillnader. Föreställningar om mångkultur är ett resultat av sociala konstruktioner, dessa skapas bland annat i fritidshemsverksamheten. Föreställningarna skapas utifrån den plats, fritidshemmet, och de sociala kontakterna, eleverna och pedagogerna, någon förhåller sig till. Det är därför av stor vikt att pedagoger och lärare vidgar sin världsbild för att skapa en större förståelse för mångkultur som kan överföras till sina elever (jfr. Lorentz 2009).Om vi som pedagoger visar på ett intresse och nyfikenhet och gärna pratar om likheter och
skillnader så upplever jag att det stärker individen och gruppen. [...] Interkulturellt
förhållningssätt och arbetssätt handlar för mig om att vara öppen, tillåtande och nyfiken på
andra. (Webbenkät, 2017-02-03)
En respondent från vår webbenkät uttrycker, i likhet med våra informanter, att det är upp till pedagogen att vara ett föredöme för sina elever genom att själv vara öppen och nyfiken.
4.4.5 PEDAGOGER MÅSTE KÄNNA TILL ELEVERNAS BAKGRUND
X uttrycker vikten av att läraren eller pedagogen lär sig saker om elevernas kulturer för att förstå hur elever upplever andras agerande. Något som en person inte reagerar på och reflekterar över kan verka väldigt främmande och konstigt för en annan. Även Borgström (2012) menar att individer kan ha olika upplevelser av samma situation, vilket kan bero på elevens sociala, språkliga och kulturella bakgrund.Det leder mig in på någonting som hände för några år sedan när vi hade den här leken där
man ska stå med arm mot arm, ben mot ben och så ska man stå i olika roliga ställningar.
Och så var där ett barn som kom direkt från Afrika och vägrade vara med. Jag tänkte att
hen var ny och att jag inte tänkte tvinga, utan att hen fick avvakta. Hen tittade konstigt på
oss under flera tillfällen och vid sista tillfället ville hen jättegärna vara med. Så tänkte jag,
men vad kul! När hens mamma kom berättade jag att hen inte ville vara med från början,
att jag hade gett hen lite utrymme och att hen nu jättegärna ville vara med. Då sa
mamman: “Vad stolt jag blir över hen, för i Afrika så är det inte så trevligt att röra vid
varandra.” Då insåg jag något. Jag förstod vad hen hade suttit och tänkt när hen kom hit
X menar att det är viktigt att ge nya elever tid, att låta dem observera och själva bestämma när de känner sig redo. X anser att det hade varit bra för henne att ha vetat om den kulturella skillnaden angående beröring då hennes agerande efter den svenska normen hade kunnat leda till att hon kränkt eleven i fråga. Alla har olika erfarenheter och tankar kring livets alla frågor, även vardagliga ting. En pedagog hade nog aldrig tvingat en elev med särskilda behov som har svårt för beröring att delta i en lek där fysisk beröring står i fokus. Dock kan en pedagog ha mindre tålamod med en elev utan påvisade särskilda behov som inte vill vara med i en liknande aktivitet. Skolans normer lär ut att olikheter accepteras om den sagda eleven har en diagnos eller ett särskilt behov, men när det kommer till kulturella skillnader uppstår det många gånger problem som anses svårlöst. Vi anser att det gäller att vara lyhörd och sensibel och att inte dra för snabba slutsatser, utan att hålla sig öppen för olika tolkningar och hela tiden sträva efter att förstå människors agerande.
4.4.6 GE ELEVER KUNSKAP OM KULTURER UTANFÖR NORMEN
Under sin tid på skolan har Y startat diverse projekt för att gynna olikheter och upplysa elever om olika kulturella utbyten med estetiska läroprocesser i fokus. Han nämner också att det inte har funnits ett interkulturellt arbetssätt inom arbetslagen, utan att detta har skett på individnivå. Y startade bland annat en talangshow där han förespråkar talanger som inte vanligtvis syns på TV, exempelvis den brasilianska dansen capoeira som är influerad av kampsport. Syftet med talangshowen var att barn skulle få en chans att synas. I Ys mening var eleverna präglade av modern TV och fann att enbart sånger från, och dans till, populärmusik kunde ta plats på dessa shower. Ett smalt kulturellt utbyte enligt honom. För att bryta dessa mönster och locka fler elever till showen spred han en “promotionvideo” där han visade talanger från hela världen. Resultatet blev en mer blandad show och positiva reaktioner från elever som, efter att ha sett videon, insett att de kunde delta i showen trots att de inte ville sjunga och dansa till popmusik. Det krävs en form av kunskap och kompetens hos pedagoger för att tänka i de banor som Y gjort. Ett projekt bör inte startas utan att tänka på omständigheter såsom vem projektet riktar sig till. Y nämner att han tar sig tid att lära känna sina elever där han ställer frågor om elevernas intressen och deras vardagliga tillvaro. Y var alltså medveten om elevernas breda intresseområde på grund av den relation han hadetill dem, och valde därför att förtydliga att mångfald var positivt för talangshowen. Lorentz kallar detta för interkulturell kompetens. Genom kommunikation med elever skapas en förståelse, sensitivitet och medvetenhet för mångkultur och mångfald som kan leda till att elever får en större känsla av gemenskap (Lorentz 2009).