Kulturen och skolan

Organisationerna jobbar olika mycket tillsammans med skolans värld. Varken Swefeih eller Abdoun har samarbete med skolan som sitt huvudsyfte. Jabal Al Webdeih däremot är utformat efter att dagligen ta emot skolklasser och har sitt innehåll anpassat efter detta, de ger även tillgång till sitt utrymme för privatpersoner och familjer. Samtliga informanter som inte i nuläget jobbar

kontinuerligt med skolor är positivt inställda till att öka ett samarbete med skolan. Informanterna uppger att anledningen till att de inte arbetar mer med skolor i dagsläget är dels på grund av tidsbrist och resursbrist.

Hashim på Swefeih uppger att det också handlar om vilken skola man går på och att det är ojämnt fördelat om vilka som får ta del av kultur inom skolan:

Jag deltog i många pjäser när jag gick i skolan, men jag hade turen att ha en skola som förstod betydelsen av dessa lektioner, seriöst. De flesta skolor gör det inte. Till exempel, min yngre bror nu, dom har ingenting relaterat till kultur, dom har bara en sportklass.

skolorna: ”En av de sämsta saker som vi upplever i detta samhälle är att skolorna ignorerar kultur”. Raja som arbetar på samma organisation som Hashim, nämner att det behövs en alternativ väg till den traditionella utbildningen:

För att, som du sa, traditionella metoder och böcker och att vara på ett ställe i åtta timmar bakom ett skrivbord, det är, det är galet. Och vi behöver alternativa vägar som också handlar om att skapa medvetande om hur du tänker, vad du känner och hur du kan uttrycka dig själv genom att använda din kropp.

Raja tar upp att det behövs andra vägar än de traditionella som i den här beskrivningen verkar vara en passiv inlärning. Detta påminner om Fredriksson (2013) som beskriver att kunskapsutveckling sker när man själv får vara aktiv och att själv få kritiskt granska och vara medskapare. Precis som Raja nämner finns det ett värde i att själv få uttrycka sig och inte endast vara passiv och vara på ”ett ställe i åtta timmar bakom ett skrivbord”. Detta kan även ledas till Vygotskijs (1995) teorier om syftet att ha en aktiv dialog mellan barn och vuxna. Vygotskij betonade att en viktig aspekt av barnets utveckling sker just i ett samarbete och att den pedagogiska processen har som

utgångspunkt att eleven är aktiv. Att utmana normen med traditionella lärandemetoder skulle även kunna kopplas till Klerfelt och Qvarsells (2012) teorier om att använda sig av estetiska

läroprocesser inom de traditionella läroämnena. När Raja nämner att det behövs alternativa vägar och att det handlar om tankar och känslor så skulle det kunna ledas till idéerna att bejaka barns alla språk.

Även Nabila som arbetar på Jabal Al Webdeih är inne på samma bana när jag frågar om varför de väljer att arbeta som de gör med att kombinera naturkunskap med konst:

För du kommer lära dig bättre när du gör saker med dina händer. Istället för att bara sitta ner och lyssna. Även fast det är olika slags inlärningsmetoder för varje person, när du gör något med dina händer, så kommer du förstå det mer, du kommer få ett bättre grepp om det istället för att sitta ner och lyssna på en lärare kanske.

Nabila pratar om vikten att göra något med sin egen hand precis som Raja som beskrev att det är viktigt att använda sin kropp. Nabila beskriver att istället för att sitta ner och lyssna så är det av vikt att själv testa och att förståelsen för ett fenomen uppstår när man själv får ta sig genom processen. Nabila lägger senare till att: “För de kommer lära sig mycket mer, och de kommer bli mer kreativa,

så vi försöker inte att bestämma vad de måste göra. Vi ger dem alternativ och de väljer vad de vill göra”. Nabila beskriver att de kommer lära sig mer genom att vara aktiva och också om att det är viktigt för dom att erbjuda alternativ till barnen. Detta kan kopplas till Vygotskij som kritiserade att lärandet skulle vara en ensidig aktivitet som utgick från den vuxna mot barnet och att vikten skulle ligga på ett samarbete mellan de två parterna (Fredriksson 2013). Genom att som Nabila beskriver, erbjuda barnen alternativ och att utgå från barnet som aktivt, så ser man till att barnet är involverad i sin egen skapelseprocess.

Isak berättar att fördelen med att kunna arbeta i sin organisation är att det är en miljö som erbjuder inte bara utbildning eller bara lek, utan att det finns en kombination av de båda. Han säger: ”Och jag ville inte att det skulle bli, låt oss säga, en miljö med barn för enbart lekande, en för bara lärande. Jag ville ha något som är lustfyllt, men på samma gång effektivt”. Han säger att lek är något som barn totalt är relaterade till och att det är ett sätt för dom att släppa ut den energi de har inom dem. Han fortsätter och säger att: ”Så tekniskt sett, jag tror på en plats som denna för de leker, men de lär också från det”. Här finns det en tanke om att kombinera det lekfulla med lärande.

Även Isak är inne på samma bana som Raja och Nabila när det gäller poängen med att själv som barn få vara medskapare och vikten av att själv få testa och utforska. Isak nämner i intervjun, på frågan om det är viktigt för skolor och kulturorganisationer att samarbeta, att det är viktigt för barnen att ibland få byta miljö och komma utanför klassrummet. Han beskriver ett exempel där barnen i skolan får information om hur olja och färg reagerar ihop och de skriver ner det i sina anteckningsböcker, men att det är:”Det är fullständigt annorlunda när de testar det, när de gör det. När de ser hur det exploderar. Då börjar de älska det. Och när de väl älskar det, kommer allt definitivt att gå bättre. Och de kommer att förstå det mer”. Att själv få vara med och uppleva processen har här ett värde och Isak nämner att barnen kommer att förstå det bättre när de själv får vara medskapare. Detta kan gå i linje med Burmans (2014) idéer om vikten att själv få testa för att kunna djupare in i ett lärande och ett visst ämne.