Kulturmiljö

Området präglas av dagens E20 som följer en grusås som bildar gräns mellan

Vänerområdets uppodlade lerslätter i nordväst och Kinneskogen - Hammarskogen i öster, ett kuperat moränområde med skog som varit utmark i historisk tid.

I området finns fornlämningar, platser för fornfynd, kulturhistoriska strukturer och

bebyggelse som berättar om mänsklig närvaro och aktiviteter i området från äldre stenålder till idag. Området berör också flera kulturhistoriska miljöer som pekats ut som värdefulla, på nationell och kommunal nivå.

Under 2016 utfördes en arkeologisk utredning etapp 1, för sträckan Götene – Mariestad.

Arbetet resulterade i flera nya fornlämningar, ”övriga kulturhistoriska lämningar” och möjliga fornlämningar, som förstärkte den kända fornlämningsbilden.

7.5.1. Kulturlandskapet

Kulturmiljöns utveckling och framväxt vilar på samspelet mellan människa och natur. Det är ofta svårt att särskilja natur från människa, utan det är i förståelsen av samverkan dem emellan som kulturlandskapets utveckling kan förklaras. I landskapet ligger spåren efter människornas aktiviteter som lager på lager. Kulturmiljöns utveckling kan sammanfattas genom några viktiga epoker, som beskrivits i detalj i ”PM- Kulturarvsanalys E20 Götene – Mariestad” (Trafikverket, 2017).

Vänern tar form och landskapet tas i anspråk

Vänerkusten bildades i spåren av inlandsisens avsmältning. Mellan 9000 och

6 000 f. Kr låg stranden utmed kanten av Kinneskogen, ungefär där E20 går. I området har det hittats yxor från hela stenåldern som visar att jägar-samlargrupper rörde sig i området och att bosätttningar etablerades under bondestenåldern.

Figur 18: För 12 000 år sedan täckte inlandsisen området och mellan 9 000 och 6 000 före Kristus låg Vänerstranden i området för dagens E20. Här kan det finnas boplatser från äldre stenålder.

Bronsålderns boskapsskötare och svedjebönder

I kanterna av skogsmarken med utsikt över slättområdena ligger enstaka gravar från

bronsålder och äldre järnålder. De visar att det funnits samtida boplatser som ligger i kanten av de öppna dalgångarna.

Järnåldersbygd och järnframställning

I Kinneskogen och Hammarskogen finns kolningsgropar, myrmalmsförekomster och platser där det påträffats blästugnar. De visar hur jordbrukslandskapets bosättningar under

järnåldern använde utmarkens råvror.

Sockenbildning, kyrkor, byar, gårdar och marken

Vänerbygden hör till Skara stift som bildades 1014 och kristnades tidigt, där kyrkan blev centrum i socknen. E20-området har dominerats av ensamgårdar sedan medeltid även om det finns enstaka byar. Byarna Karleby och Björsäter intar en särställning genom att vara

två av de mest ålderdomliga och välbevarade bymiljöerna i Skaraborg. Under 1800-talets laga skifte slogs marken ihop till stora åkrar och ängsmarken odlades upp, t.ex. vid Årnäsån.

Svaneberg är områdets enda säteri som bildades på 1600-talet.

Kvarnstensindustrin vid Lugnås, från 1100- till 1900-talet

Vid Lugnåsberget påbörjade cisterniensermunkar kvarnbrytning, en verksamhet som präglade Lugnås långt in på 1900-talet. När järnvägen öppnade 1889 blev det ett uppsving för verksamheten och produktionen ökade för att läggas ner på 1910-talet.

Kommunikationer och knutpunkter

Den landsväg som är föregångare till dagens E20 har gått i samma stråk som dagens europaväg, på precis samma plats eller strax intill. Utmed E20 finns det partier av den äldre landsvägen som kan följas genom vägbankar och milstenar. Under 1800-talet anlades Kinnekullebanan med stationer vid Svaneberg och Lugnås. Vid Lugnås växte det fram ett järnvägsamhälle. På 60-talet blomstrade cementindustrin i Brännebrona, och det växte fram ett samhälle på orten.

Figure 19: Brännebrona motell påminner om 60-talets framgångsrika era av cementindustri på orten och en guldålder för bilismen. Hotellet byggdes ut på 1970-talet med en för sin tid mycket modern matsal. Foto: Kraka kulturmiljö

7.5.2. Värdefulla kulturmiljöer

Inom utredningsområdet finns lagskyddade fornlämningar, andra kulturhistoriska

lämningar, bebyggelse och värdefulla kulturmiljöer som pekas ut på såväl nationell nivå som kommunal nivå.

Riksintresseområden för kulturmiljövården

Tre riksintresseområden för kulturmiljövården berörs, se kartor Kultur i bilaga 3:

Lugnåsberget (R 16) i Lugnås sn

Motivering: Odlingslandskap på Lugnåsberget där kvarnstensbrytningen spelat en viktig roll i bygdens ekonomi sedan tidig medeltid. (Stenbrott).

Uttryck för riksintresset: Kyrkby med omgivande jordbruksmarker, torpmiljöer, övergivna bytomter och åtskilliga lämningar efter kvarnstensbrytning, delvis av unik art.

Karleby (R 18) i Leksbergs sn

Motivering: En av länets bäst bevarade bymiljöer med rundbyns typiska planmönster och höjdläge.

Uttryck för riksintresset: Gårdsbebyggelse från tiden kring laga skiftet 1856, i stort sett på samma tomter som före skiftet, äldre vägsystem, jordbruksmarker med stenmurar.

Björsäter (R 15) i Björsäters sn

Motivering: Kyrkby med sockencentrum, endast i liten omfattning påverkad av 1800-talets skiften.

Uttryck för riksintresset: Gårdsbebyggelse på rad längs en rullstensås, kyrka, prästgård och skola.

Kommunalt utpekade kulturmiljöer

Området berör två kommunalt intressanta kulturmiljöer.

Bredsäters kyrka och skola i Bredsäters sn

Bebyggelsemiljö och fornminnesmiljö. Bredsäters kyrkomiljö med träkyrka och skola visar på ett äldre sockencentrum invid en äldre landsväg.

Enebackens tingsställe och Holmestads kyrkby med fornlämningar och bebyggelse i Holmestads socken.

Holmestads sockencentrum med kyrka, gårdar, flera gravfält och Enebackens gästgiveri och tingshus. Miljön präglas av en smal äldre väg där bebyggelsen på sina ställen ligger tätt inpå vägen.

Övriga kulturhistoriska miljöer

I området finns också kulturmiljöer som inte pekats ut tidigare men som bygger på komponenter som fornlämningar, bebyggelse och markanvändning och som representerar olika historiska epoker, se PM Kulturarvsanalys.

Områden med järnproduktion

I skogsmarken, i Kinneskog och Hammarskogen finns flera områden med koncentrationer av kolningsgropar och spår av järnframställningsplatser. De utgör väl sammanhållna miljöer där olika delar speglar olika led i produktionen. De visar på ett utmarksbruk redan under äldre järnålder och på ett funktionellt samband mellan skogsbygden och

jordbruksområdena.

Vägar som brukats i mer än 1000 år

Den äldre landsvägen går att följa långa sträckor från Holmestad via Brännebrona och Lugnås till Mariestad. E20 följer den till stora delar, och där den löper parallellt med E20 finns den kvar i sin ursprungliga sträckning med ålderdomlig prägel och väghistoriska formelement. Det finns också vägar som korsar huvudvägen. Tillsammans bildar de ett rikt förgrenat vägnät som binder samman sockencentra med sockencentra.

Figur 20: På många platser utmed E20 är det möjligt att följa den äldre landsvägen. Här syns en vägvisningssten.Foto: Kraka kulturmiljö

Öppet jordbrukslandskap, byar och stora gårdar

Västra sidan av Lugnåsen möter ett jordbrukslandskap som präglats av 1800-talets skiften.

De låglänta ängarna utmed Årnäsån har odlats upp och i området finns enstaka små byar och gårdar som flyttat ut i åkermarken i samband med skiftena. Jordbruksbebyggelsen med stora mangårdsbyggnader och ladugårdar från sent 1800-tal och början av 1900-talet bildar landmärken i det öppna landskapet. Här ligger också området enda säteri som format landskapet i Bredsäters socken

Figur 21: På Årnässlätten ligger gårdar som skiftats ut under 1800-talet. Boningshuset i Stora Halvfaran, som ligger i kanten av slätten är ett av områdets större boningshus. Det kantas av flyglar och en omfattande ekonomigård. Foto: Kraka kulturmiljö

Torplandskap

Den östra delen av området är ett småbrutet landskap med små byar, torp, stugor och små åkrar. Området var länge utmarksområde till de centrala jordbruksbygderna och skiftade upp först under 1800-talet. Bebyggelsen är ofta välbevarad med fina detaljer och binds samman av ett finförgrenat vägnät.

Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar

I området finns fornlämningar som boplatser, gravar, fossil åker, kolningsgropar och stenbrott. Det finns också ”övriga kulturhistoriska lämningar” som inte är lagskyddade, men

som ofta är kulturhistoriskt intressanta. I området finns många torplämningar och fossil åkermark, yngre än 1850. De är ofta välkända och omtyckta miljöer på det lokala planet, t.ex. rester av ett torp där man känner historien om de som levde på platsen.