Kungarnas bankett

Under en lugn kväll vid Sabers högkvarter stormar helt plötsligt Rider in. Han kommer dock inte för att slåss, utan för att dricka vin samt diskutera ideal och den helige gral. Archer anländer sedan för att delta han också. Här är det viktigt att jag nämner dessas identiteter och det faktum att de också är legendariska kungar: Rider är “The King of Conquerors”,

Alexander den store, medan Archer är “The King of Heroes”, Gilgamesh. Dessa två utgör också den första delen av samtalet. Archer gör det klart att han anser sig själv äga gralen och vill inte önska sig någonting av den, utan vill istället endast hindra de andra från att lägga sina smutsiga vantar på den. Rider nämner att han säker gralen för att önska sig reinkarnation. Han vill egentligen ta över världen, men då han vägrar lämna detta uppdrag till en artefakt (och det faktum att han bara tillåts ha en kropp under själva kriget) så är reinkarnation det bästa

alternativet för honom. De har alltså båda högst personliga anledningar att vara med i kriget.

Saber ser dock dessa som själviska och säger istället: “I wish for my homeland’s salvation. With the omnipotent wish-granting device, I shall avert Britain’s fate of destruction”. Hennes anledning till att söka gralen är alltså primärt för andras skull. Archer skrattar lite, medan Rider måste försäkra sig om att Saber då alltså önskar att ändra det förflutna, till vilket hon svarar ja. Rider har fortfarande svårt att förstå och frågar om det inte var så att landet föll sönder under hennes regim. Han har här helt rätt. I legenden om Kung Arthur så förföll Storbritannien när denne inte kunde kontrollera olika parter bland sina riddare. När Arthur då var tvungen att straffa sin mest hängivne riddare så lämnade han tillfälligt över styret av landet till en annan riddare. Denne kom då att usurpera tronen, vilket därigenom slängde landet i ett kaos som Arthur inte på något vis kunde fixa. Saber berättar att det är just på grund av detta som hon önskar ändra det förflutna; hon ångrar sina beslut och skyller landets förfall på sig själv. Hon ser inte sig själv som en tillräckligt bra ledare för sitt folk och känner en skyldighet att ändra historiens gång mot det bättre. Detta får Archer att skratta ännu mer, då i

hans ögon så ska inte någon så högt uppsatt som en kung kunna känna ånger. Alltså: Gilgamesh, en av de mest legendariska kungarna genom tiderna, rätt ut skrattar åt hennes framförhållning. Självklart irriterar detta Saber som till slut ställer sig upp i frustration och utbrister: “To ensure their country’s prosperity, a king should be willing to make any

sacrifice”. Rider svarar på detta med att hon har missuppfattat en kungs position: “The king does not devote himself. It is the nation and the people who devote themselves to the king”. Han är medveten att han låter som en tyrann, men att ångra sin regim som en kung visar på att man är en dåre, vilket är än värre. Ja, Riders regim som Alexander den store slutade i hans arvingars död och att hans rike delades i tre. Han är ledsen över detta, men ångrar det inte och skulle aldrig vilja göra det ogjort. “Such an act would be an insult to all who fought alongside me!”

Det blir sedan klart för oss att Saber, genom sina ideal, ser sig själv som en martyr för sitt folk, och Rider går med på att dessa ideal en gång i tiden mycket väl kan ha räddat hennes folk. “However, surely you must know what became of those who were saved by you, but left to fend for themselves”. Hon räddade sitt folk, men kan aldrig sägas ha lett dem. Hon var så fast i tanken att en kung tjänar sitt folk men inte sig själv, att hon glömde agera som en vanlig person och istället visade upp ett ideal som hennes män i verkligheten aldrig kunde hoppas nå upp till. Hon var inte en människa de kunde bli som; hon var, för dem, ett ouppnåeligt ideal förkroppsligat, vilket i slutändan gjorde det svårt att följa henne. Detta börjar här sjunka in hos Saber, och ett tvivel över hennes ideal börjar uppenbara sig. Narrativet bekräftar sedan att det Rider har sagt är mer positivt än Sabers syn på kungens roll, genom att Assassin dyker upp och Rider dödar denne genom att frammana alla krigare som kämpat för honom under hans regim. Krigarna var alla fortfarande beredda att slåss för Rider, och det är underförstått att detsamma inte gäller Saber. Denna sekvens gör det tydligt att Saber förhåller sig till ridderliga ideal, men redan här ifrågasätts detta, vilket gör att hon framstår som naiv i sin fasthållning av de ridderliga idealen.

7.2.2.2. Lancers död

När Saber stred mot Lancer för sista gången så visste hon inte om att det skulle sluta som det gjorde. Hon var ärlig mot Lancer hela tiden. När hon vägrade använda sin vänstra hand så var detta genuint för att bevara äran i deras strid. Det slutgiltiga resultatet var en plan av hennes riktiga mästare; en plan däri han gick bakom ryggen på henne. Han hade gett ut ett magiskt

kontrakt till Lancers mästare att han inte kunde döda honom om denne då tvingade Lancer att begå självmord. Lancers mästare frågar för säkerhets skull om deras kontrakt fortfarande gäller efter att vi sett Lancer dö. Han och hans trolovade skjuts då av en medhjälpare till Sabers mästare, varpå han ber att Sabers mästare dödar honom. Men kontraktet är fortfarande giltigt så han kan inte. Saber tar sig då fram till Lancers mästare och dödar honom av

barmhärtighet. Trots att han var deras fiende så kämpade han ju trots allt i kriget, och förtjänar därmed en mer värdig död än den hennes mästare står för. Det blir klart för henne just hur olika hon och hennes mästare är.

Med ryggen vänd mot honom, och utan att möta hans blick, kräver hon en förklaring. Men hennes mästare börjar istället prata med hennes ställföreträdande mästare. Denne ber då honom att prata med Saber, då hon är den som behöver höra hans ord, vilket han direkt svarar nej på. “Honor, glory... There’s no point in speaking to a killer who extols the virtues of such things”. Omedelbart rycker Saber in och vrålar ut: “You would even insult chivalry to my face, monster?!” Inte nog med att han slåss utan någon hänsyn till ära, han säger rätt ut att Sabers ideal är fel och inte har någon plats på ett slagfält. Enligt honom går det inte att säga att vissa sätt att slåss på är bättre än andra, att allt prat om ära på slagfältet bara är en illusion. För första gången vänder sig Saber om och tittar på sin mästare (som fortfarande står med ryggen vänd mot henne). Det är ingen illusion menar hon. Även handlingen att ta ett liv måste vara baserat på lagar och ideal, “[o]therwise, every war would bring hell to this world!” Hennes mästare fnissar lite åt detta, vänder sig om för att se på henne, och det blir än mer tydligt hur olika de är. Han ser redan varje slagfält som ett rent helvete, och anser att Saber är naiv i att ens kunna se det som något annat. Det enda som finns i en strid är en obeskrivlig förtvivlan, och i slutändan leder detta bara till död och mer förtvivlan. Han söker den helige gral för att rädda världen från detta, och tänker använda alla tillgängliga medel. Saber börjar förstå vart detta kan leda honom och menar att “[i]f you do evil out of hatred for evil, that rage and hatred will merely give rise to new conflict”. Hon menar att ridderlighet kan fungera som en barriär för detta. Om striderna är ärorika så föds inte ett (lika starkt) hat hos kämparna och, exempelvis, deras närstående, eftersom de kämpade just med ära och på ett vördigt vis. Men hon övertygar inte sin mästare, som är fast besluten att befria världen från ondska och hat, om det så betyder att han måste smutsa ned sina händer med all världens ondska. Sedan slutar samtalet med att han sätter sig i en bil och åker iväg.

Denna sekvens ifrågasätter om det ens går att tala om ära på ett slagfält. Även om man talar om ärorika och icke ärorika strider så slutar de båda likväl i död. Likt Lancer så skulle Saber inte ha förväntat sig en ärorik strid då andra personer har andra ideal än ridderlighet att gå efter. Sabers mästare har ingen anledning att respektera Sabers önskan om en sådan strid, om han har en annan taktik som garanterat slutar i deras vinst mot Lancer. Inte om han ska uppnå sitt mål att befria världen från all ondska och allt hat. På detta sätt så straffas då Saber precis som Lancer, trots att hon själv inte dör. Men vi kan ändå inte säga att hon behandlas helt och hållet negativt i sekvensen. Hennes barmhärtiga dödande av Lancers mästare ses som positivt, i jämförelse med hennes mästares likgiltiga attityd åt dennes smärtfyllda begäran om en snabbare död. Det vi kan säga är då att sekvensen behandlar Saber och hennes ridderlighet som både positiv och negativ, men att den spenderar mest tid åt det senare genom att ifrågasätta ridderlighets plats på slagfältet.