Det stora slukandet

Den sista sekvensen utspelar sig efter det att Guts besegrat Griffith och lämnat

Hökkompaniet. Detta tar väldigt hårt på Griffith som då gör ett väldigt förhastat beslut. Han tar sig in till prinsessan i skydd av nattens mörker, förför henne enkelt, och har sex med henne. Det snabbaste sättet för honom att få ett eget rike, det snabbaste sättet för honom att uppnå sin dröm, är genom prinsessan, och när Guts lämnar kompaniet så kan han inte vänta längre. Intressant nog så har han exakt samma tomma blick efter sexet, som han hade i föregående sekvens. Detta gör det tydligt att den emotionella dimensionen av att precis ha förlorat en till soldat (som också råkar vara en väldigt nära vän) har haft en större påverkan på Griffiths aktion än hans, fram tills nu, ridderliga beteende. Han hade inte längre tid att vänta på ett möjligt giftermål, utan lät sina känslor ta över. I denna stund förkastade han sitt ridderliga beteende, och förolämpade både prinsessans och kungens ära. Han bad inte om hennes hand i äktenskap, utan gick istället bakom deras ryggar och genomförde en handling som de skulle få skämmas för om det kom ut. Inom slottet så är detta också precis vad det gör. På morgonen tillfångatas Griffith, döms för landsförräderi, och sänds till en tortyrkammare, medan Hökkompaniet får ett pris på sitt huvud, och drivs ut ur kungariket. Griffith förkastar sitt tidigare ridderliga beteende och straffas direkt i narrativet.

Efter ett år får Guts höra om detta och hjälper det som återstår av Hökkompaniet att frita Griffith, vars muskler har förtvinat, tunga slitits ut, samt senor i armar och ben skurits av. Efter en serie händelser kommer Griffith i kontakt med den ägodel som fick besten till fiende

ovan beskriven att inte döda honom, aktiverar ovetandes den, och transporterar sig själv och Hökkompaniet till ett dystert område inte likt någonting karaktärerna tidigare sett. Detta område är fyllt av bestar som alla börjar kalla ned sina fyra skyddsänglar. Dessa anländer och förklarar att Griffith har valts ut av ödet att bli en av dem; att bli den femte skyddsängeln. Det enda som han behöver göra är att offra hela Hökkompaniet. De påpekar starkt att allting ändå är helt upp till honom själv. Ska han stanna som han är i sin söndersargade kropp utan något hopp om att uppnå sin dröm i världen, eller ska han offra de som kämpat för honom och bli till en djävul med gudomliga krafter? Ett altare reses upp och drar med sig Griffith och Guts (som vid detta tillfälle höll upp honom). Av intresse är då att Guts tappar greppet och att Griffith omedelbart sträcker sig efter honom så att han inte faller. Då Griffiths senor dock är avskurna så kan han självklart inte hålla något grepp, och Guts faller ändå (bara för att klänga sig fast i altarets nedre del och börja klättra upp till Griffith). Trots att han är så skadad så var Griffiths första reaktion ändå att skydda sin kamrat, vilket ger oss en liten bild av att han ännu inte helt övergett ett ridderligt beteende.

De fyra skyddsänglarna förstår att Griffith står inför ett svårt val, och väl uppe på altaret bestämmer de sig för att visa honom hans barndom så att han ska förstå vad det är han verkligen vill med livet. Efter att ha sprungit igenom en tom stad så kommer en ung Griffith fram till ett tomt mörker, vars mark sedan lyser upp och visar sig vara full av döda kroppar. En tant kommer fram och förklarar för en skrämd Griffith att detta är den enda vägen om han vill ta sig till slottet, ty “[d]en som vill nå fram till slottet måste gå över de som stupat på vägen. Annars blir man garanterat en av dem”. Lik står sedan upp och ropar att de alla önskar att strida under hans fana, och att de vill se det rike han kan skapa. Men han kan inte leda dem. De är ju redan döda. Tanten förklarar sedan surt att det är på grund av honom som de är döda. Alla dessa hade stridit för honom, och de skulle inte ha dött om han inte delat med sig av sin dröm med dem. Deras vilja att följa Griffith visar här vilken stark ledare han verkligen har varit genom åren. De har alla med glädje dött för att hjälpa Griffith komma närmare slottet; de har alla byggt den väg som tillåtit Griffith att komma så nära sin dröm. Men vägen är inte klar. För att nå fram så måste Griffith trava ännu mer lik på lik. Det blir klart för Griffith att han egentligen har vetat om detta hela tiden; det går inte att hindra helt enkelt. När vi sedan kommer tillbaka till altaret så lyckas Guts ta sig ända upp. När Griffith då tittar på honom så blir allt klart, och han tänker följande: “Bland tusentals kamrater och tiotusentals fiender, var det bara du. […] Du var den ende som fick mig att glömma mina drömmar”.

Griffith offrar då hela Hökkompaniet för att bli en djävul, och hela det sista avsnittet

spenderas på den resulterande slakten. Alla utom Guts och Caska blir uppätna innan Griffith sedan kommer fram som just en djävul. Trots att majoriteten av kompaniet nu har dött så anser Griffith inte att han har skadat Guts för hans val tillräckligt. Han tar då Caska (som Guts nyligen blivit kär i) och våldtar henne rätt framför honom, samtidigt som han riktar en blick fylld av rent hat mot Guts. Han vill inte visa någon respekt, utan bara plåga Guts.

Denna sekvens ger oss en del att tala om när det gäller ridderlighet, och speciellt hur

karaktärerna behandlas tack vare sina tillämpningar av konceptet. En enda stunds ignorerande av ridderligt uppförande kom att skada Griffith direkt. Charnys pragmatiska syn på

ridderlighet gör det möjligt att förlåta små misstag, men det är svårt att tro att samma gäller Griffiths felsteg. Som en ledare förväntades mer av honom, och hans misstag påverkade ju själva kungafamiljen, så det är förståeligt att han straffas. Men det hårda straff som han får leder till slut till att han tvingas förkasta ett ridderligt beteende för att uppnå sin egen dröm. Hans kamrater är endast offerlamm i slutändan, och han behöver inte bete sig värdigt framför dem. Guts blir till slut hans fiende och hans hat gör att han direkt slänger bort alla tankar kring ära. Han vet att det inte finns någon som helst ära i en våldtäkt, men den skadar ju Guts, så det spelar ingen roll. I dennes fall så blir det ytterligare tragiskt när det blir klart att all denna sorg egentligen föddes ur hans karaktärsutveckling och önskan att hitta ett eget mål i livet. Griffith skadades för att han begick ett enda felsteg ur ett ridderligt perspektiv. Guts skadades som en konsekvens av att han blev mer ridderlig i sitt uppförande. Detta är en väldigt nihilistisk syn på ridderlighet. En syn som inte enbart stannar inom Berserk.