Lärarna på en av gymnasieskolorna ger uttryck för kritik mot den rigiditet som krävs för bedömning av huruvida elever når kunskapskraven i ämnet Svenska som andraspråk. Lärarna följer dock riktlinjerna och arbetar mot kunskapskraven i de
olika ämnena. Det finns exempel på lärare i ämnet Svenska som andraspråk som har arbetat mot vissa kunskapskrav som gäller för årskurs nio, trots att eleverna har gått i den så kallade mellannivån. I andra ämnen finns också möjlighet för eleverna att arbeta mot kunskapskrav i olika årskurser beroende var de befinner sig i sin kunskapsutveckling.
Det finns lärare som beskriver att det viktigaste innehållet i undervisningen knyts till att eleverna når de kunskapskrav de ska nå. En del andra lärare menar att det viktigaste är att lära eleverna svenska, och detta på en nivå som beskrivs som hög, givet att eleverna är nyanlända och att deras kunskaper ska motsvara kunskapskraven i årskurs nio. Det finns också lärare som säger att kunskapskraven i ämnet Svenska som andraspråk förvisso är viktigt då det ämnet möjliggör för eleverna att komma vidare i nivåerna, men att det trots allt är svårt att säga att något är viktigare än något annat, då eleverna har flera ämnen och kunskapskrav att förhålla sig till. Samtidigt lyfter lärarna fram annat än det som uttrycks i kunskapskraven, som de också ser som viktigt, såsom att visa eleverna hur saker och ting fungerar i Sverige, peppa och ingjuta framtidstro.
De gymnasielärare som vi har intervjuat beskriver det som viktigt att eleverna förstår varför de ska lära sig något och att de ser en nytta av det de lär sig. I dessa avseenden handlar det om att vara konkret och att planera undervisningen utifrån det. Betydelsen av konkretion framhålls inte minst av lärare på ett av de SI-program vi studerat, och då specifikt i relation till hur de arbetar med kunskapskraven. Det handlar exempelvis om att sätta fokus på en viss ”kärna” i det aktuella kunskapsstoffet och att därmed ”skala av” för att på så sätt få fram denna kärna. Som några av lärarna på denna skola beskriver det:
Så här måste du skärpa dig som lärare, tycker vi. Verkligen: ”Vad är det absolut viktiga och hur gör du det effektivt, men ändå så kärnfullt som möjligt?” Jag som älskar Historia vet du… Jag gick igenom allt flera gånger. Nej, men detalj. Sedan träffades vi [kollegan] här och då fick man börja skala, för vi fick så lite tid. Jättenyttigt för mig att ta bort det som kanske egentligen bara slösade tid, som inte är jätteviktigt. Man kan bara tjoff och så dyker man (Lärare 19). Vi måste plocka ut det viktigaste, det som vi tänker att de har störst nytta av på gymnasiet. Man måste ju skala, för vi hinner inte med allting (Lärare 21). Vår idé från början med det här [SVA/SO-integration], det var att de [eleverna] både med ämnen och språket skulle kunna utvecklas så att de når högre kunskapsnivåer, att de når kunskapskraven, kan utveckla välutvecklade resonemang. Och det tror jag att de har börjat utveckla tidigt här ändå, redan nu. Tror vi. Det var en ambition vi hade. Vi såg på förra gruppen också att de tickade iväg mot högre betyg (Lärare 18).
Låt oss ge ett konkret exempel på ovanstående resonemang hämtat från våra fältstudier, nämligen undervisning om andra världskriget och etik. Andra världskriget är ett moment i historieämnet i årskurs nio. I kursmålen är förintelsen utskrivet som enda begreppet inom just detta kunskapsmoment. Med anledning av detta planerade lärarna i den SVA/SO-integrerade klassen momentet med tyngdpunkt på just förintelsen. Eleverna fick arbeta med olika läromaterial, bland annat läste de Anne Franks dagbok (Historia) och diskuterade den tillsammans med lärarna (SVA). De såg även filmer om mellankrigstiden och andra världskriget producerade av Forum för levande historia. Lärarna berättar även att de som en del av undervisningen planerat att genomföra en judisk vandring i staden.
Provet, eller ”bedömningen” som lärarna föredrar att kalla det, var skriftlig och omfattade två frågor. Lärarna uppmanar eleverna att fokusera på förintelsen när de förbereder sig för bedömningen. En tankefigur som genomsyrar en stor del av undervisningen är ”orsaker och konsekvenser”. Rubriken för provet var: ”Bedömning av andra världskriget och förintelsen” och omfattade två frågor:
Fråga 1. Hur var judarnas situation i Tyskland under andra världskriget? Motivera och förklara!
Fråga 2. Hur kan vi veta vad som hände under andra världskriget?
Efter andra världskriget följde momentet etik (religion). Detta moment inleddes med att läraren redogjorde för etik som en del av religionsämnet, som i sin tur knöts an till området världsreligionerna, som eleverna gått igenom tidigare under året. Läraren delade ut en planering för momentet etik och gick igenom den tillsammans med eleverna och redogjorde även för de olika kunskapsmålen. Genomgången av de olika etiska modellerna knöts tillbaka till förintelsen, där eleverna instruerades att tillämpa modellerna på olika fall, till exempel ifråga om att ange en granne som gömmer en jude.
Ett viktigt inslag i undervisningen är här att vid olika tidpunkter återkomma till och plocka upp enskilda teman, såsom förintelsen, för att på så sätt fördjupa elevernas kunskaper inom olika ämnen – såsom Svenska, Historia och Religion i detta fall. Som en lärare berättar:
Att skapa sammanhang, att hela tiden kommer vi tillbaka, vi bygger upp… vad ska jag säga? Teman som återkommer. Vi blickar tillbaka: ”Kommer ni ihåg revolutionen? Var är vi nu i historien?”, och så åker vi tillbaka. Vi glider mycket för att få den röda tråden i de här ämnena, så att eleverna förstår varför vi läser det här och hur allting hänger ihop egentligen. Så det inte blir öar av stoff som de inte kan använda sen (Lärare 19).
För jag har ju haft elever som har sagt så här: ”Va? Vad är det här för 1700- tal? Vi har redan läst 1700-talet på samhälle”, till exempel. ”Ja men nu är det
ju... ur ett svenska-perspektiv till exempel, nu pratar vi om litteratur”. Bara; ”Va? Vadå samma? Det är olika ämnen”. ”Ja, men tiden är ju densamma för det” (Lärare 19).
I denna del har vi tittat närmare på frågor om kunskapskrav. Först i relation till folkhögskolan och sedan i relation till gymnasieskolan. Vi avslutade med att lyfta fram ett konkret exempel på hur lärare lägger upp sin undervisning för att nå kunskapsmålen. Centralt är att skala fram kärnan, och sätta den kunskapen i tydliga sammanhang.