3.3.1 Ledarskap och projektledning
En forskarutbildad person kan förväntas hamna i sådana situationer där kunskap om ledarskap är påkallat. Jag frågade om kurser i ledarskap, pro- jektledning skulle vara intressant för doktoranderna att gå igenom. Till att börja med är en del handledare skeptiska till kurser överhuvudtaget:
Jag får erkänna att jag har en inneboende skepsis mot kurser som lösningen på tillvarons alla problem. För det första. Det finns en tendens att lösa många av till- varons problem genom att gå kurser. /…/ Men jag tycker det är väldigt bra att vi inte har krav på många kurspoäng.
Andra menar att det är bra med kurser:
Ja, varför inte. En tjej ha fått gå ledarskapsutbildning, men hon är liksom en pål- äggskalv, så hon har fått gå det.
Det skulle vara välkommet, verkligen. Doktoranderna kommer ganska snart in som lärare och basgruppshandledare. Det skulle vara väldigt fint!
Åter andra menar att även om det är bra så finns det inte tid för det:
Förnuftsmässigt ja, men utrymmesmässigt nej. Eller att det lämpligast sker senare:
Jag tror det vore nyttigare om de gjorde det efter disputationen.
En viss kritisk inställning mot universitetsadministrationen kom också till uttryck:
Nej. Inte på doktorandstadiet. Jag hoppas att de lär sig här hur man bedriver forskning. Min uppfattning är att de är för mycket byråkrati, för mycket pappers- vändande och för mycket kurser och allt sådant där och för lite riktig forskning. Ibland undrar man vad fan allt folket gör ute på universitetet, när man ser vad det kostar med over head och allt sådant där. När man ska betala för intrång ska man ge 15%, men det är ju inte så att det är intrång, utan det är ju så att utan externa anslag är ingen forskning möjlig. Jag tycker det finns för många byråkrater och avskeda hälften så kunde vi få göra mera forskning. Det är skrämmande att så många professorer gör så lite forskning som de gör! Det finns professorer som inte gör någon forskning alls, och jag tycker att är man professor så är den första uppgiften att göra bra forskning och bra undervisning. Orkar man med det kan man väl sedan åta sig lite administrativa uppdrag.
Hälsouniversitetets handledare om forskarutbildningen. En undersökning vid Linköpings universitet. Av Jan Perselli
41
3.3.2 Kursutbud
Vad avser utbudet av forskarutbildningskurser som helhet tyckte en del att det är för lite och några att det räcker till, i alla fall om man kan skicka sina doktorander på kurser på andra utbildningsorter.
Det saknas lite grann. Det beror på att HU inte är så stort. Vi som lärarkår är just nu väldigt hårt trängda. Antalet läkarstudenter har dubblats utan att ta in en enda ny lärare. Det håller ju bara ett kort tag, sedan kommer många gå i väggen, det tror jag. Rekrytering har påbörjats, men det är en jättelång process. Ett år räcker i allmänhet inte. Det är två eller tre år, och många gånger har vi fått börja om för det har inte funnits sökande professorer och lektorer. Det är åtminstone en fem- årsprocess att dubblera antalet lärare om man skulle ha den målsättningen, vilket jag tycker. Dubblerar man studentantalet så tycker jag man ska dubblera läraranta- let så att man kan ha en miljö som fungerar.
Det är varken tillräckligt brett eller tillräckligt djupt här. Det är torftigt här. Vi har bara de grundläggande formaliakurserna. Intellektuella forskarutbildningskurser är ju väldigt få. Vi brukar ha några neurobiologikurser som man kan gå, och de flesta av våra doktorander har gått dem. Som jag sa tidigare har gått forskarutbildnings- kurser i Köpenhamn, Stockholm, Göteborg och så vidare. Men det är ett system som jag har försökt intressera fakultetsledningen för, att vi köper att antal platser på KI, etc., så att våra doktorander får tillgång till utbudet där.
Men det är också några som anser att kursutbudet är tillräckligt bra.
Det är ju ganska bra. Jag har själv suttit i FOD. Men ibland så kan det vara viktigt att låta någon åka till någon annan ort, i Sverige, eller själv var jag i London i två veckor och gick en immunologikurs, och det var jättebra. Det beror sig på, men det är rätt hyfsat här, ändå. Basblocket och det här. Vi har ganska bra täckt inom mitt område. Men det är klart att man önskar sig alltid mer.
Generellt sett är de flesta kurserna tillräckligt bra. Eftersom vi arbetar med patolo- gi och genetik så skulle vi gärna se kurser i sådant, och jag har en doktorand som fick åka till Uppsala för att få en sådan kurs. Kursen ges inte ofta där heller så doktoranderna behöver verkligen detta, alltså inte bara mina doktorander, utan också sådana som t.ex. jobbar med influensa.
3.3.3 Grundutbildningspoäng och examinationer
Poäng från grundutbildningen kan man i allmänhet inte ta med sig i sin forskarutbildning, men i vissa fall kan man tillgodoräkna sig poäng från den forskarförberedande forskarskolan.
Jag har inga större synpunkter på det eftersom jag inte är någon anhängare av po- äng, som jag sa nyss. Vad jag vet att de kan ta med sig, det gäller de som har gått på den biomedicinska forskarskolan som formellt är en grundutbildning. Eftersom det är samma kurser så hade det varit orimligt om de inte fått göra det.
Hälsouniversitetets handledare om forskarutbildningen. En undersökning vid Linköpings universitet. Av Jan Perselli
42
Examinationerna sker genom inlämningsuppgifter i allmänhet, men det finns skrivningar också.
Ja det är ju upp till varje kurs och det är svårt att se ett generellt mönster där. Det händer väl att det är skrivningar, men det är väl vanligare med inlämningsuppgif- ter.