6.4.1 Starka och svaga sidor av forskarutbildningen vid HU
HU:s litenhet är både en svaghet och en styrka. Svagheten ligger i att man inte riktigt förmår attrahera de stora namnen, att man inte har bredden och mångfalden och att man ibland saknar djupet. I synnerhet blir det tydligt när man jämför sig med KI. Å andra sidan innebär litenheten en berikande närhet, man kan genast kila över till någon annan, man kan enkelt skicka sina doktorander till huset intill, man kan enkelt få tillgång till ett labb, en kunskap, en metod. Till styrkorna hör också att HU är del i ett universitet som hyllar samarbetet, det gränsöverskridande, tvärvetenskapligheten. Min uppfattning är att man gör alldeles för litet av denna styrka. Samarbete finns, det fungerar ofta väldigt bra, men samarbete är också besvärligt, det kan ta år att lära sig vad ”de andra” håller på med, vad de egentligen säger och hur man ska kommunicera med dem.
En uppenbarligen svag sida är förmågan att få externa forskningsmedel. Jag har tidigare i rapporten antytt att det kan vara fråga om ett slags attityd- problem, en slags handfallenhet. Det kan naturligtvis vara på det viset, men egentligen vet jag för lite för att påstå det på allvar. Emellertid är det värt att undersöka just den saken närmare.
6.5 1998 års reform passar dåligt
Det är ett allmänt intryck att 1998 års forskarutbildningsreform fört med sig flera negativa konsekvenser för forskarutbildningen vid HU. Det gäller så- väl kraven på finansiering som den tid som anslås till forskarutbildning.
6.5.1 Finansieringen
Kraven på finansiering har upplevts som speciellt olycklig när det gäller de examinerade läkarnas forskarutbildning. Det har inte passat den medicinska traditionen, och de villkor som följt med denna modell som registrerad doktorand har inneburit svaga incitament för klinikerna att påbörja en fors- karutbildning.
6.5.2 Utbildningens längd passar dåligt
Från 1998 gäller att en forskarutbildning inte får vara längre än fyra år om man räknar heltid. Det får inte heller gå långsammare än halvtid, vilket ger att den maximala längden på en forskarutbildning blir åtta år. Denna be- stämmelse har – som den har realiserats – passat förhållandena vid HU, och de andra medicinska fakulteterna i landet, sällsynt illa.
Hälsouniversitetets handledare om forskarutbildningen. En undersökning vid Linköpings universitet. Av Jan Perselli
73
6.5.3 Forskarutbildningsreformens intentioner kringgås
För övrigt kan man se att man har i praktiken kringgått intentionerna i 1998 års bestämmelser om forskarutbildningen genom att helt enkelt inte regi- strera doktoranderna, och detta är numera så vanligt att man inte ens tänker på det. Man kan med andra ord säga att man från medicinskt håll ser lagar och förordningar som reglerar svensk forskarutbildning som hinder man måste ta sig förbi, eller runt, snarare än som riktlinjer för hur forskarutbild- ningen bör bedrivas. ”Den medicinska verkligheten” upplevs t.ex. som en realitet starkare än teknologer upplever ”den tekniska verkligheten” eller hur samhällsvetare och humanister upplever sina respektive verkligheter i relation till regelverket.
Hälsouniversitetets handledare om forskarutbildningen. En undersökning vid Linköpings universitet. Av Jan Perselli
74
7 T
OLV FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER
Rekryteringen till forskarutbildningen bör ses över. Framförallt bör man överväga en riktad rekrytering avseende män och avseende läkare.
Graden av utåtriktadhet bör öka. Internationellt, nationellt och lokalt sam- arbete bör stimuleras, inom akademin och utanför akademin med företag och myndigheter, och förmågan att söka och få pengar bör stimuleras. Tvärvetenskap bör ytterligare uppmuntras.
En översikt av alla de olika finansieringsmodeller som finns och praktiseras bör tas fram. Att söka pengar är både ett hårt arbete och en konst. Det är inte enbart inomvetenskapliga argument och talanger som avgör utfallet. De kunskaper om detta som finns bör göras mer kända och de som är kunniga bör uppmuntras att dela med sig av sin kunnighet.
Problemen med skuggdoktorandproblematiken beror på saker utanför HU. HSV kommer trots det inte acceptera problemen, och medvetenhet om problematiken bör finnas dokumenterad och ett åtgärdsprogram bör ini- tieras.
De individuella studieplanernas status måste höjas. Medvetenheten om de individuella studieplanerna bör öka.
Kvinnodominansen bör motverkas, se rekrytering. Kontakt med LiTH och Filosofiska fakulteten bör upprättas om vilka åtgärder som är lämpliga och möjliga.
Frågan om de utländska doktorandernas förhållanden bör utredas ytterliga- re. Felaktiga rykten måste motverkas, och sanna rykten måste åtgärdas. Handledarnas egen forskning bör definieras och stöttas (och krävas!)
Om arbetsveckan är så lång och tung som handledarna i denna undersök- ning gör gällande är det ett arbetsmiljörättsligt problem. Är arbetet så ro- ligt och meningsfullt som handledarna också gör gällande är det kanske problem med arbetsmiljörätten. Handledarnas arbetssituation måste un- der alla omständigheter genomlysas och omvärderas.
Licentiatavhandlingens status bör höjas.
Doktorandernas karriärer bör uppmärksammas och stimuleras.
Handledarnas, och lärarnas, situation är onödigt fattig på positiv förstärk- ning.
Hälsouniversitetets handledare om forskarutbildningen. En undersökning vid Linköpings universitet. Av Jan Perselli
75
8 S
LUTORD FRÅN UTREDAREN
Som intervjuare och utredare i frågor som rör forskarutbildning får man tillfälle att tala med några av de mest hängivna, mest intelligenta och välut- bildade människor som överhuvudtaget existerar i samhället! Det är ett pri- vilegium, en ynnest, och det är oerhört stimulerande!
Jag vill tacka alla fantastiska och underbara handledare i denna utredning som var och en har lånat mig ca två timmar av sin dyrbara tid för en stunds diskussion om forskarutbildning med mig. Trots att utredningsarbetet är både kaotiskt och tidsödande, särskilt när man själv samtidigt ska sköta sin undervisning och sina seminarier, så skiljs jag från detta uppdrag med sak- nad. Tack ska ni ha!
Jag vill också passa på att tacka referensgruppens ledamöter: Anders Blomqvist, Paul Enthoven, Görel Kjellman, Curt Petersson, Anette Philips- son, Birgitta Rasmusson, Inger Sandström, Johan Söderholm Dabrosin, Nahreen Tynngård, Mitra Unosson, Karin Wikblad och Karin Öllinger.
Linköping 25 oktober 2004 Jan Perselli
Hälsouniversitetets handledare om forskarutbildningen. En undersökning vid Linköpings universitet. Av Jan Perselli
76