Kurt är bekymrad över usla självbiografier

Det är uppenbart att Kurt värderar viss litteratur lägre. Vi kan inte med säkerhet säga vilken typ av böcker det gäller, förutom att det sannolikt är populärlitteratur men framför allt ett antal självbiografier som utkommit under senare år. Anders Öhman benämner denna typ av böcker som ”kändislitteraturens bekännelser i offentligheten” (2000, 21). Kurt bedömer dessa böcker som mindre värda på grund av deras innehåll, snarare än estetisk kvalitet. Han tycks anse att endast vissa personer (författare) har kvalificerat sig för att skriva om sina liv.

Kurts inställning ger oss möjligen en fingervisning om att han gör en uppdelning mellan god och dålig litteratur. Han vidhåller därmed en traditionell föreställning om en klyfta som särskiljer god litteratur från dålig. Kurt ser emellertid potential i populärlitteraturen på så sätt att den lockar till läsning och ger läsupplevelser. Dessa läsupplevelser anser Kurt är viktiga för den kognitiva förmågan på det hela taget: att fantisera och att kunna uttrycka sig, inte minst i skrift. Kurts inställning svarar relativt väl mot kursplanen för grundskolan avseende språkutveckling men hans perspektiv förefaller vara större än så (jfr Lgr 11, 222). Kurt anser att man alltid ska rannsaka det man läser och att han vill premiera ”det aktiva läsandet”. Han förefaller då syfta på all sorts litteratur och närmar sig i så fall också han ett kulturkritiskt förhållningssätt (jfr

critical literacy).

Överlag är Kurt positiv till ny teknik och nya sätt att tillägna sig texter (böcker som blir film, ljudböcker med mera). Han nämner att vissa elever kanske lättare kan ta till sig en film än en bok och ser en pedagogisk poäng i detta. Vi ser tydliga kopplingar till det vidgade textbegreppet. Kurt finner dock en risk för att det aktiva läsandet minskar med viss ny teknik. Vi tolkar det som att han befarar att läsförmågan försämras och att det kritiska tänkandet minskar. Även om Kurt ser vinster med tekniken och det vidgade textbegreppet, lägger han ändå större vikt vid traditionell bokläsning.

6 Avslutning

I detta kapitel besvarar vi våra frågeställningar och presenterar våra slutsatser. Därefter övergår vi till en diskussion av resultatet. Vi avslutar uppsatsen med en reflektion.

6.1 Slutsatser

Alla informanter utom Klara har en förhållandevis positiv inställning till populär- litteratur generellt sett. Det finns en tilltro till denna typ av litteratur som en brygga för vidare läsning och en förhoppning om att läsaren kan gå från populärlitteratur till högre litteratur. Därmed finns en syn att viss litteratur är viktigare än annan och vi ser också att informanterna har en föreställning om vad som är hög respektive låg litteratur. Detta är dock inget som informanterna säger uttryckligen. De flesta är försiktiga med att värdera litteratur och nyanserar sig ofta. Troligen faller lärarna in i traditionen om en uppdelning i högt och lågt oreflekterat och oavsiktligt. Vi kan se det som att det finns en abstrakt föreställning om hög och låg litteratur. Men när lärarna väl ska konkretisera vilka böcker som hör till vilken kategori blir det svårare. Vad är egentligen populärlitteratur? Som vi har diskuterat tidigare är denna brist på konsensus troligen typisk för vår tid och också inneboende i populärlitteraturbegreppet. Detta gör att våra frågeställningar om lärarnas inställning till populärlitteratur blir något komplicerade att besvara, vilket vi återkommer till i vår reflektion.

Informanternas uppdelning i högt och lågt påverkar deras litteraturval för undervisningen, men dock inte till den grad att de väljer bort populärlitteraturen. Förutom Klara är alla informanter nämligen motsträvigt positiva till populärlitteratur i undervisningen. Vissa använder den eller säger att de ser möjligheter med att använda den. Som nämndes ovan ser flera av lärarna en möjlighet i populärlitteraturen som en ingång till vidare läsning. När det gäller sina elever uttrycker lärarna en önskan att de ska gå från populärlitteraturen mot högre litteratur. Detta tankesätt ligger i linje med trappstegsmodellen. Mats och Anna ser dock även ett egenvärde i populärlitteraturen och Mats betonar särskilt att den innehåller teman som är väsentliga för ungdomar.

Anna, Mats och Kurt är alla inne på att de vill att deras elever ska lära sig att läsa och tänka kritiskt, och anser att populärlitteratur kan vara ett bra material att utgå ifrån. Till exempel kan det handla om att problematisera stereotypa könsroller. Mats gör även språkliga och innehållsmässiga jämförelser mellan populärlitteratur och högre litteratur

med sina elever. Anna arbetar med populärlitteratur både ur textanalytiskt perspektiv och upplevelseperspektiv.

Sammanfattningsvis finns ett överlag positivt förhållningssätt till populärlitteratur, men samtidigt faller lärarna oreflekterat in i ett traditionellt mönster som innefattar såväl föreställningar om högt och lågt, som tanken om en progression i läsningen enligt trappstegsmodellen.

6.2 Diskussion

Vi valde informanter från både grundskolan och gymnasiet, i syfte att se om det fanns skilda uppfattningar dessa lärare emellan. Våra förväntningar var att det, i enlighet med trappstegsmodellen, skulle finnas en större öppenhet inför populärlitteratur hos lärare på grundskolan. Vårt resultat från intervjuerna visar dock inte på någon nämnvärd skillnad och vi fäster därför inte vikt vid detta.

Flera av lärarna uttrycker att det viktiga är att eleverna läser. Med detta förhållningssätt spelar det kanske ingen större roll vilken litteratur eleverna läser. Å andra sidan finns också, hos informanterna, en strävan mot att få eleverna att ta del av klassiker. Men då en del av lärarna använder populärlitteratur i sin undervisning, visar vår undersökning möjligen på en förändrad inställning till högt och lågt hos just dessa lärare, som i så fall är genererad av pragmatiska skäl för att gynna läsningen. I detta perspektiv blir lägre värderad litteratur, egentligen uppgraderad – och kan paradoxalt nog ses som mer kvalitativ. Som Anders Öhman (2000) diskuterar har de nya medierna kanske gjort att uppdelningen mellan hög och låg skönlitteratur i sig inte är lika viktig. Istället för att lägga vikt vid vad man läser, läggs vikten vid att man läser. Lärarnas största kamp blir att få en del av elevernas uppmärksamhet från filmer, datorspel och sociala medier till att riktas mot just bokläsning.

Vi trodde när vi började denna undersökning att lärarnas inställning till populärlitteratur skulle vara mer avslappnad. Trots att det är flera decennier sedan styrdokumenten baserades på värdehierarkier och distinktioner om högt och lågt, verkar det som att våra informanter fortfarande förhåller sig till dessa tankegångar (jfr Persson 2007, 84). Även om de själva inte var verksamma när styrdokumenten uttryckte värderingar om skönlitteratur, tycks de förmedla en tradition där populärlitteraturen ska leda till läsning av högre litteratur, utan att det egentligen finns stöd för detta i dagens ämnesplaner. De enstaka spår som vi kan se av värdehierarkier – kanon – i de senaste

styrdokumenten är uttrycken ”centrala svenska och internationella skönlitterära verk och författarskap” (Lgy 11, 161) eller ”betydelsefulla ungdoms- och vuxenboksförfattare” (Lgr 11, 226). Tanken att dessa centrala verk ska vara just klassiker är egentligen bara en föreställning som bygger på gamla traditioner. I själva verket kan ett centralt verk lika gärna vara Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson (Millennium-trilogin) och ett centralt författarskap vara Camilla Läckbergs.

Vi anser att ett kulturkritiskt förhållningssätt som innebär att man kritiskt granskar

all litteratur är att föredra. I viss mån förefaller detta tankesätt ha fått genomslag i

undervisningen hos våra informanter. Tyvärr finns det inte något större stöd för kritisk läsning av skönlitteratur i styrdokumenten, vilket vore önskvärt.

6.3 Reflektion

Vi var visserligen medvetna om att populärlitteraturbegreppet är svårt att definiera, men vi kunde inte ana att det skulle vålla sådan förvirring. Vi gjorde en kort sammanfattning utifrån Nationalencyklopedins definition av begreppet för att underlätta intervju- situationerna. Bara genom att använda begreppet upprätthåller vi dock oavsiktligt en traditionell föreställning om en kvalitetsskillnad mellan populärlitteratur och annan litteratur, som inte är helt oproblematisk.

Det visade sig också under intervjuerna att varken begreppet eller vår definition var utan problem. Begreppet populärlitteratur i sig gav upphov till negativa konnotationer som vi inte hade trott skulle vara så framträdande när vi gick ut för att möta våra informanter. Därför blev det ibland mer fokus på detta än på det vi verkligen ville undersöka. Slutsatsen blir att det varit svårt att hitta rätt begrepp för det material som vi avsåg undersöka. Begreppsförvirringen ledde ibland till att vi och informanterna inte pratade om samma saker. I dessa situationer övergick vi till att diskutera specifika titlar. Som vi ser det är de åsikter som lärarna (och vi) uttrycker om populärlitteratur i grund och botten beroende av vilken typ av människa man vill framstå som och vilka sociala fält man rör sig på. Men den diskussionen har vi inte valt att fördjupa i detta arbete. Att se om det finns skillnader i litteraturval som kan kopplas till lärarens klass och etnicitet kan vara ett förslag till vidare forskning. Även olika lärares uppfattning om vad som är ett centralt verk hade varit intressant att undersöka.

Processen med denna uppsats – i sin helhet och i synnerhet intervjuerna och analysarbetet – har gett oss många nya kunskaper som vi tar med oss i vårt yrkesliv. Det

har blivit ännu tydligare för oss hur stor makt läraren har i urval av skönlitteratur. Om detta urval indirekt styrs av gamla traditioner – hur ska vi då förhålla oss till samtiden? Genom ett kulturkritiskt förhållningssätt kan vi komma ifrån det traditionstyngda förhållandet till skönlitteratur och se den pedagogiska potentialen i all litteratur.

Referenser

Boëthius, Ulf (1995). ”Populärlitteraturen - finns den?”. I: Hedman, Dag (red.) (1995).

Brott, kärlek och äventyr - Texter om populärlitteratur, s. 17-34. Lund:

Studentlitteratur.

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder, 2 (rev.) uppl. Malmö: Liber. Hedman, Dag (red.) (1995). Brott, kärlek och äventyr - Texter om populärlitteratur.

Lund: Studentlitteratur.

Persson, Magnus (2000). Populärkulturen och skolan. Lund: Studentlitteratur. Persson, Magnus (2002). Kampen om högt och lågt - Studier i den sena

nittonhundratalsromanens förhållande till masskulturen och moderniteten.

Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposium.

Persson, Magnus (2007). Varför läsa litteratur? Om litteraturundervisningen efter den

kulturella vändningen. Lund: Studentlitteratur.

Stukát, Staffan (2011). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Öhman, Anders (2000). ”Populärlitteraturen och kanoniseringens problematik”. I: Jonsson, Kjell och Öhman, Anders (red.) (2000). Populära fiktioner, s. 11-22. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposium.

Öhman, Anders (2002). Populärlitteratur – De populära genrernas estetik och historia. Lund: Studentlitteratur.

Elektroniska källor

Hedman, Dag. Populärlitteratur. Nationalencyklopedin.

http://www.ne.se.proxy.mah.se/lang/populärlitteratur (Hämtad 2013-03-05). Skolverket (2011). Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för

gymnasieskola 2011.(Lgy 11). (Hämtad från www.skolverket.se 2013-02-17).

Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet

2011.(Lgr 11). (Hämtad från www.skolverket.se 2013-02-17).

Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (Hämtad 2013-02-10).

Skönlitteratur

Cirkeln. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. 2011. Det finns inga skridskor i öknen. Mats Berggren. 2002. Eldens hemlighet. Henning Mankell. 1995.

En ö i havet. Annika Thor. 1996.

Genom dina ögon. Stephenie Meyer. 2009. Harry Potter. J.K. Rowling. 1997 (första boken). Hungerspelen. Susanne Collins. 2008.

Jag ringer mina bröder. Jonas Hassen Khemiri. 2012.

Jag är Zlatan Ibrahimovic. Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz. 2011. Kort kjol. Christina Wahldén. 1998.

Låt den rätte komma in. John Ajvide-Lindkvist. 2004.

Millennium-trilogin. Stieg Larsson. 2005 (första boken).

Morgon i Jenin. Susan Abdulhawa. 2010. Pojken som kallades Det. Dave Pelzer. 2001.

Snabba Cash. Jens Lapidus. 2006.

Tusen gånger starkare. Christina Herrström. 2006. Twilight-sagan. Stephenie Meyer. 2006 (första boken).

Bilaga 1

Intervjuguide

Vi definierar 'populärlitteratur' utifrån Nationalencyklopedins beskrivning: - Stora upplagor

- Fasta mönster i berättarteknik, stil och personskildringar. - Ställs mot högre litteratur/ finkultur.

- Innefattar till exempel genrer som deckare, science fiction, fantasy, ”vampyrromaner” etc.

(Information tagen från Nationalencyklopedins nätupplaga, ne.se, sökord: 'populärlitteratur' och 'vampyrlitteratur')

---

Vad anser du om populärlitteratur, generellt?

Vad anser du om populärlitteratur i undervisning?

Vad tänker du att eleverna får ut av att läsa populärlitteratur inom ramarna för svenskundervisningen?

Använder du populärlitteratur i undervisningen?

Kan du ge exempel på några boktitlar?

Hur använder du dessa i undervisningen?

Brukar du fundera över genusfrågor (tex manliga/kvinnliga stereotyper) i populärlitteratur? Ge gärna specifika exempel på karaktärer, om du kan.

Hur tänker du kring följande fråga?

Främjar populärlitteraturen ungas läsning? Är det någon skillnad mellan flickor och pojkar?

Bilaga 2

Tack för att du ställer upp på intervjun!

Syftet med intervjun är att vi ska använda resultatet i vårt examensarbete på Lärarutbildningen, Malmö högskola. Vi undersöker några lärares inställning till populärlitteratur i skolan. I vårt arbete tillämpar vi de forskningsetiska principerna inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Vad detta innebär för dig sammanfattas kort nedan.

Din medverkan är frivillig och du har rätt att avbryta den. Vi kommer att använda fingerade namn i slutresultatet och kommer inte att ange namnet på skolan där du arbetar (eller skolor där du har arbetat). Allt för att det inte ska gå att identifiera dig. Personuppgifter kommer att förvaras så att ingen obehörig kan ta del av dem. Det material och de uppgifter vi samlar in kommer endast att användas för forskningsändamål.

/ Eva Nilsson och Örjan Olsson Lärarutbildningen, Malmö högskola