• No results found

3. Allmänt om skuldsanering

4.6 Kvalificerad insolvens

Ett av de grundläggande villkoren för att skuldsanering ska komma i fråga är att gäldenären bedöms vara kvalificerat insolvent. I lagtexten anges att detta krav är uppfyllt när en gäldenär dels är på obestånd (inte rätteligen kan betala sina skulder), och dels att obeståndet kommer bestå under en överskådlig tid (denna oförmåga med hänsyn till samtliga omständigheter kan antas bestå under överskådlig tid). Vid bedömningen av om en gäldenär uppfyller det

kvalificerade insolvensrekvisitet utförs en långsiktig prognos (insolvensprognos) över gäldenärens förutsättningar att betala av sina skulder. Begreppet obestånd enligt skuldsaneringslagen har givits samma innebörd som det

insolvenskriterium som återfinns i KonkL 1 kap. 2 §.191 Definitionen är att gäldenären ska inte

ha förmåga att betala sina skulder allteftersom de förfaller till betalning.192 Utöver att

gäldenären ska befinna sig i ett tillstånd av obestånd måste tillståndet vara kvalificerat, d.v.s. bestå under en längre tid, och i lagtexten har denna tidsrymd benämnts som överskådlig tid.

4.6.1 Överskådlig tid

Varaktigheten av en gäldenärs insolvens avgörs genom att Kronofogdemyndigheten eller domstolen utför en prognos över gäldenärens framtida situation. De faktorer som ingående undersöks i prognosen är gäldenärens ekonomiska och personliga förhållanden. Lagstiftaren har med formuleringen överskådlig tid velat markera att prognosen ska sträcka sig väldigt långt fram i tiden, i princip ska det inte gå att se något slut på gäldenärens obestånd.

Det är upp till gäldenären att bevisa att denne uppfyller det kvalificerade

insolvensrekvisitet.193 Gäldenären ska tydligt kunna redogöra för sin insolvens genom att

presentera det underlag som behövs för bedömningen. Beträffande insolvensens varaktighet har lagstiftaren beaktat svårigheten med dylika bedömningar, och gäldenären åtnjuter en viss bevislättnad. Gäldenären behöver dock klargöra att denne är så skuldsatt att det ”kan antas” att oförmågan till att betala skulderna kommer bestå under överskådlig tid.194

I Insolvensutredningen från 1990 uttalades det att begreppet överskådlig tid skulle innebära en betalningsoförmåga som skulle bestå i ett längre tidsperspektiv. Utredningen angav att en tidsrymd på fem-tio år skulle vara tillräckligt för att konstatera att insolvensen var varaktig.195

Uttalandet upprepades i 1994 års proposition med undantaget att regeringen utelämnade det tidsperspektiv som anlades i Insolvensutredningen. Regeringen poängterade dock att det inte fanns skäl att frångå den för tiden rådande nordiska samsynen om att insolvensbedömningen skulle avse de närmaste åren.196 Det dubbla budskap som till viss del förmedlas medelst 1990-

191 Prop. 1993/94:123, s. 92; SOU 1990:74, s. 274f. Jfr t.ex. prop. 1975:6, s. 72 och s. 116; SOU 1970:75, s. 75;

Mellqvist, Konkurslagen (1987:672) kommentaren till 1 kap. 2 § Karnov.; Palmér & Wallin, Konkurslagen kommentaren till 1 kap. 2 §, Zeteo.; Mellqvist & Welamson, s. 39f. Jfr också vad gäller för obeståndsbegreppets betydelse i straffrättsliga sammanhang, prop. 1985/86:30, s. 13ff; SOU 1996:30, s. 39ff; Löfmarck, s. 109–117; Löfmarck, SvJT 1981, s. 81–95; NJA 2013 s. 822 punkt 3.

192 Hellners, & Mellqvist, s. 70. 193 SOU 1990:74, s. 221. 194 Hellners & Mellqvist, s. 70f. 195 SOU 1990:74, s. 275.

års Insolvensutredning och 1994-års proposition avseende den tidsrymd som rekvisitet överskådlig tid ska förhålla sig till har kritiserats av Hellners och Mellqvist. De framhåller att förarbetena ger begreppet ett oklart innehåll vilket de anser vara en klar nackdel.197 Det

tidsperspektiv som ska anläggas blir ytterst beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Exempel på omständigheter som kan påverka insolvensprognosen är gäldenärens ålder, skuldbörda och framtida inkomstmöjligheter.198 I propositionen från 1994 fastslog regeringen

att om det inte är möjligt, eller förenat med stora svårigheter, att utföra en någorlunda säker insolvensprognos ska en gäldenär inte kunna beviljas skuldsanering.199

Insolvensutredningen från 2007 föreslog att det kvalificerade insolvensrekvisitet bör inbegripa en kortare insolvensbedömning. Begreppet ”överskådlig tid” ansåg utredningen skulle ersättas med uttrycket ”de närmaste åren”, samt att huvudregeln skulle vara en tidsrymd på fem år. Syftet med utredningens förslag var att underlätta för

evighetsgäldenärerna att kvalificera sig för skuldsaneringsinstitutet i större utsträckning än vad som var fallet vid tidpunkten för utredningen.200 I den proposition som följde på

Insolvensutredningen från 2007 valde regeringen att inte följa det lämnade förslaget avseende en förändring av begreppet ”överskådlig tid”, men man angav förvisso att de saknades skäl att ifrågasätta utredningens förslag med tillägget att även om lättnaden skulle vara positiv för många överskuldsatta gäldenärer är skuldsaneringsinstitutet ett extraordinärt rättsmedel som ska reserveras för de gäldenärer med allra störst skuldbördor. Riskerna för att ingångna förpliktelser inte skulle hållas i lika hög utsträckning som tidigare ansågs vidare öka med en sådan lättnad. Den allmänna betalningsmoralen i samhället riskerade att sjunka om det uppfattades som att skuldsanering beviljades lättvindigt. Det diskuterades även huruvida en sådan lättnad skulle återspegla sig hos de kreditgivande företagen. Sannolikheten för att krediter skulle bli dyrare än tidigare ansågs vara förhöjd om föreslagna förändring förverkligades.201

4.6.2 Skuldbördans storlek

En grundläggande faktor som måste beaktas vid den insolvensprognos som utförs är storleken på gäldenärens skuldbörda. Det är gäldenärens nettoskuldbörda, d.v.s. gäldenärens återstående skulder efter att all egendom som gäldenären och dennes närmaste familj inte är i absolut behov av har realiserats, som ska beaktas.202 I 1993 års proposition resonerade regeringen

kring huruvida någon fast minimigräns för gäldenärens skuldbörda borde införlivas i det kvalificerade insolvensrekvisitet. Någon sådan minimigräns infördes dock aldrig utan

regeringen poängterade att en individuell prövning måste göras i varje enskilt fall.203 Däremot

uttalades det att en individ med fast och regelbunden inkomst åtminstone skulle ha en

nettoskuldbörda på ett par hundra tusen kronor för att kunna aktualiseras för skuldsanering.204

197 Hellners & Mellqvist, s. 74. 198 Persson, JT 2010-11 nr 4, s. 912f. 199 Prop. 1993/94:123, s. 92. 200 SOU 2008:82, s. 129ff. 201 Prop. 2010/11:31, s. 18. 202 Prop. 1993/94:123, s. 93. 203 ibid. 204 Prop. 1993/94:123, s. 92f.

4.6.3 Förväntade framtida inkomstmöjligheter

Insolvensprognostiseringen ska förutom nettoskuldbördan även beakta gäldenärens förmåga till framtida inkomster. I 1994 års proposition angavs att konjunkturbetingad arbetslöshet är ett exempel på en omständighet som typiskt sett omöjliggör ett beviljade av skuldsanering. Anledningen till det är att det i princip är omöjligt att utföra en någorlunda säker

insolvensprognos.205 Strukturell arbetslöshet innebär som regel inte likadana svårigheter med

att bedöma insolvensens varaktighet. Strukturell arbetslöshet orsakas oftast av andra faktorer än den rådande samhällskonjunkturen och blir således lättare att prognostisera.206 Ett annat

exempel på när det är svårt att göra en någorlunda säker prognos gäller unga gäldenärer. En ung gäldenär har ofta flera arbetsföra år framför sig. Det är då i princip omöjligt att utföra en insolvensbedömning. En pensionär däremot har oftast begränsade möjligheter att öka sina inkomster, vilket resulterar i en enklare insolvensprognos.207

Ett antal typfall presenterades i Insolvensutredningen där inslaget av varaktighet i insolvensen tydligt framträder. Gäldenärer som blivit förtidspensionerade, drabbats av långvarig sjukdom eller handikapp, var exempel på individer som var enkla att

insolvensprognostisera.208