Den äldre i hemtjänsten, barn och föräldrar i barnsomsorgen eller patienterna på vård-centralen vill knappast träffa ny personal varje vecka. Inom välfärden är personalomsätt-ning förknippat med lägre personlig kontinuitet.
Det kan te sig kostnadseffektivt för arbetsgivaren, åtminstone på kort sikt, men för samhället innebär det merkostnader i form av sjukskrivningar och sämre kvalitet i verk-samheten när personalen i välfärden ständigt byts ut. Vård och omsorg och utbildning är personalintensiva branscher som tillämpar grupporganisationer. Den segmentering som skapas av en grupp med tillsvidareanställningar och en grupp med tidsbegränsade anställningar försvårar informationsöverföring, sammanhållning och teamsamarbete.78 Ur ett brukarperspektiv kan det innebära att samma information måste upprepas om och om igen, att det finns en risk att falla mellan stolarna och att personalen varierar från gång till gång. Inom primärvården är Sverige det OECD-land med lägst relationell kontinuitet, vilket anses vara en stor kvalitetsbrist.79 Inom hemtjänsten träffar den äldre i genomsnitt 15 olika personer under en tvåveckorsperiod.80 Personalomsättningen inom äldreomsorgen har under coronakrisen pekats ut som en av faktorerna till att både perso-nal och brukare smittats inom äldreomsorgen.
Förutom att tidsbegränsade anställningar inverkar negativt på kontinuitet och kvalitet, påverkar anställningsskyddet benägenheten att uttrycka kritik på sin arbetsplats eller mot sin arbetsgivare. Inom offentligt finansierad verksamhet ska de anställda täckas av det så kallade meddelarskyddet, som innebär att personal ska kunna påtala missförhål-landen för allmänheten utan risk för repressalier hos arbetsgivaren. Denna offentlig-hetsprincip är dock tätt sammankopplad med kravet på saklig grund vid uppsägning och hotas av många tidsbegränsade anställningar.
76 Kommunals medlemsundersökning 2016
77 Mer tid – en rapport om kvalitet och bemanning i äldreomsorgen, Kommunal 2018, De oumbärliga, Kommunal 2019
78 IFAU 2001:1 79 SOU 2016:2 80 Socialstyrelsen
Utbildningspolitik
För den enskilda arbetstagaren är möjligheterna till omställning, kompetensutveck-ling och omskolning viktiga för möjligheten att styra sitt yrkesliv. Det påverkar även förutsättningarna till trygga villkor. Enligt Kommunals medlemsundersökning 2016 hade 62 procent av tidsbegränsat anställda relevant yrkesutbildning, jämfört med över 89 procent av de tillsvidareanställda.81 Många kommuner har som policy att inte tills-vidareanställa outbildad personal. Samtidigt råder stor kompetensbrist och verksam-heterna kräver bemanning.
Som ett led i att stärka kompetensförsörjningen och ta vara på tidsbegränsat anställda som långsiktiga resurser i välfärden har Kommunal, SKR och Sobona tecknat ett gemensamt omställningsavtal som syftar till att anställda som saknar rätt kompetens ska ha rätt till kompetensutveckling efter en viss tid i arbetet.82 Det handlar om att först uttömma möjligheterna till kompetensutveckling innan det går till uppsägning eller icke-förlängning av kontrakt. Insatserna finansieras av arbetsgivaren.
Omställningsavtal är en förlängning av kollektivavtalen och förekommer inom många branscher. Men omställningsavtalen kan aldrig ersätta den statliga arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Den svåra gruppen är de som inte täcks av avtalen – de som är helt arbetslösa, med svag eller ingen etablering på arbetsmarknaden. Framförallt långtidsarbetslösa, de med nedsatt arbetsförmåga och nyanlända har svårt att komma in på arbetsmarknaden.83 Det är inte i första hand uppsägningsreglerna som ökar sysselsättningen i dessa grupper, utan arbetsmarknadspolitiska insatser.84 Trots detta har allt mindre resurser lagts på arbetsmarknadspolitiska insatser och program sedan början av 00-talet. 85
Frågan är politisk och berör diskussionen om så kallade enkla jobb kontra mer långsik-tiga utbildnings- och matchningsinsatser. Det är också politiskt vilken typ av kompe-tens och vilka villkor personalen i välfärden ska ha - en debatt som kommit igång på allvar i samband med coronakrisen. Kommunal och SKR har gjort en överenskom-melse med regeringen om satsningar för att höja kompetensen och öka andelen tillsvi-dareanställda, genom att extra statliga resurser avsätts för att finansiera utbildning på betald arbetstid.86
81 Kommunals medlemsundersökning 2016 82 Omställningsavtalet KOM-KL
83 SOU 2019:65
84 Andersen, Soren Kaj, Lubanski, Nikolaj, Pedersen, K. Ove (2011)
85 Vulkan, Patrick (2016,) Den aktiva arbetsmarknadspolitikens tillbakagång, LO 2020 86 Äldreomsorgslyftet, Regeringen 130520
Slutsats
Den svenska arbetsmarknaden blir alltmer tudelad, med en krympande kärna heltidsar-betande och tillsvidareanställda och en växande periferi av blandade kontrakt som alla har gemensamt att de saknar långsiktig trygghet i sin försörjning. Drygt 758 000 tidsbe-gränsat anställda, 300 000 egenföretagare och 624 000 anställda på småföretag saknar redan idag ett tillräckligt skydd mot godtyckliga uppsägningar. Rapporten visar också att den offentligt finansierade välfärden står för en betydande och växande andel av såväl de privata företagen som de tidsbegränsat anställda. Denna utveckling hänger delvis ihop, då andelen tidsbegränsat anställda är högre inom privat driven vård och omsorg.
Sedan 80-talet har förändringar i anställningsskyddet nästan enbart skett till arbetsgiva-rens fördel. En sådan förändring som haft en stor negativ inverkan på anställningstrygg-heten i stort och för medlemmar i Kommunal är införandet av anställningsformen allmän visstid 2007, som ökat användningen av de mest prekära tidsbegränsade kontrakten.
Hälften av de tidsbegränsat anställda på arbetsmarknaden kallas vid behov och avlönas per timme. En dryg tredjedel av dem återfinns på Kommunals avtalsområde, i synnerhet vård och omsorg.
Rapporten visar att samtidigt som personlig kontinuitet och teamarbete är fundamentala kvalitetsaspekter i välfärden präglas vård- och omsorgsyrken av otrygga anställningar, deltidsarbete och tuffa arbetsmiljöer som genererar en hög personalomsättning. Det finns ett tydligt samband mellan andelen tidsbegränsade anställningar i ett yrke och takten i hur många som börjar och slutar.
Snarare än att försvaga principen om att tillsvidareanställning ska vara huvudregel på arbetsmarknaden behöver den förstärkas för fler genom att strama åt missbruket av tids-begränsade anställningar. Mot bakgrund av rapportens resultat ligger det också närmare till hands att argumentera för att förstärka anställningsskyddet för anställda på mindre företag, givet att de utgör en växande andel av de sysselsatta. Detta också för att värna den svenska modellen och inte ta bort mindre företags incitament att teckna kollektivavtal.
Situationen för tidsbegränsat anställda kan användas som en slags proxy för hur arbets-marknaden skulle se ut för tillsvidareanställda, om anställningsskyddet urholkades.
Ett svagt anställningsskydd riskerar att skapa en tysthetskultur på arbetsplatsen, där anställda inte vågar uttrycka kritik eller upplevas som obekväma av arbetsgivaren; en känsla många tidsbegränsat anställda redan idag bär med sig till jobbet och som skapar risk för ohälsa.
De generösa möjligheterna att säga upp på grund av arbetsbrist och möjligheten för par-terna att själva sluta kollektivavtal om vilka regler och villkor som ska gälla i respektive bransch, visar att LAS redan idag är flexibel. Svensk arbetsmarknad karaktäriseras av hög rörlighet och stor frihet och flexibilitet för arbetsmarknadens parter att själva stipu-lera vilka villkor som ska gälla inom respektive bransch.
I den mån svensk arbetsmarknad inte redan präglas av flexicurity, gäller det snarare arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsförsäkringen, som framtill coronakri-sen följt en negativ utveckling sedan flexicurity-debatten aktualiserades på 00-talet.
Arbetslösheten i branscher som kultursektorn, bemanning och hotell- och restaurang som också präglas av en hög andel osäkra anställningar har visat hur många det är som i tider av kris i praktiken inte har ett fullgott anställningsskydd, eller täcks av de sociala skyddsnäten.
Precis som LAS började som en tillfällig skyddslag i samband med oljekrisen på 70-ta-let, kan coronakrisen bli startskottet på en debatt om vikten av trygghet och ett starkare skydd mot godtycke. LAS var ämnad att understödja maktbalansen mellan arbetsmark-nadens parter och säkra en grundtrygghet för alla löntagare - oavsett om de omfattas av kollektivavtal eller ej och oavsett storleken på arbetsgivaren. Ett skydd mot uppsäg-ning är också ett sätt för staten att kräva att företag bär vissa kostnader och ansvar för arbetstagarnas försörjning och sysselsättning, eftersom arbetslöshet är förknippat med merkostnader för såväl individ som samhälle. Det handlar i slutändan om hur makten över arbetet, kostnaderna för strukturomvandling och arbetslöshet ska fördelas mellan staten och arbetsmarknadens parter.