Om textböckerna och övningsböckerna i varje läromedel sammanställs och de okodade frågorna bortses från så kan följande tabell sammanställas:
Läromedel Wings Third Time Good Stuff
antal andel antal andel antal andel
Antal frågor 316 100 % 280 100 % 334 100 %
Autentiska frågor 85 26,9 % 11 3,9 % 31 9,3 %
Icke-autentiska frågor 212 67,1 % 236 84,3 % 284 85,0 %
Tvetydiga frågor 11 3,5 % 18 6,4 % 12 3,6 %
Ofullständiga frågor 8 2,5 % 15 5,4 % 7 2,1 %
Det visar sig att de icke-autentiska frågorna är klart dominerande i samtliga läromedel, med ungefär samma andel i Third time och Good stuff och en något lägre andel i Wings. Wings har också
betydligt större andel autentiska frågor än de andra två läromedlen: Nästan tre gånger så stor andel som Good stuff och nästan sju gånger så stor andel som Third time. Wings har lite mer än dubbelt så stor andel icke-autentiska frågor som autentiska frågor, medan Third time har så mycket som cirka tjugoen gånger så stor andel icke-autentiska som autentiska frågor. Good stuff har cirka nio gånger så stor andel icke-autentiska som autentiska frågor. Det kan å ena sidan tyckas som andelen autentiska frågor i Third time är ynklig – det är ju den minst förekommande frågetypen i detta läromedel. Å andra sidan har Third time nästan dubbelt så stor andel tvetydiga frågor och mer än dubbelt så stor andel ofullständiga frågor som de andra två läromedlen. Om vi skulle leka med tanken att alla de ofullständiga frågorna hade gått att koda som autentiska, och att alla de tvetydiga frågorna var helt och håller autentiska, skulle Third time istället ha cirka 16 procent autentiska frågor, ungefär samma andel som de cirka 15 procent autentiska frågor som Good stuff skulle få om vi utförde samma tankeexperiment med resultatet för det läromedlet. Wings skulle få cirka 33 procent autentiska frågor, det vill säga ungefär dubbelt så stor andel som de andra två läromedlen. Det är naturligtvis inte möjligt att den egentliga fördelningen ser ut på detta vis, eftersom de tvetydiga frågorna åtminstone till någon del är icke-autentiska, hur liten denna del än må vara. Det är heller inte sannolikt att en så stor andel av de tvetydiga och ofullständiga frågorna skulle vara autentiska med tanke på fördelningen av frågorna som verkligen kunde kodas som autentiska och icke-autentiska. Däremot visar detta tankeexperiment att andelen autentiska frågor inte kunde ha blivit större än så här om det hade varit möjligt att koda de ofullständiga frågorna och på något sätt dela upp de tvetydiga frågorna i autentiska och icke-autentiska frågor. Därmed är det klart att de
icke-autentiska frågorna dominerar i alla läromedel, framförallt i Third time och Good stuff, oavsett bortfall.
Om istället textböcker och övningsböcker separeras fås följande resultat:
Lärobok Wings BB* Wings AB* Third Time TB* Third Time ÖB* Good Stuff W*
antal andel antal andel antal andel antal andel antal andel Antal frågor 161 100 % 155 100 % 9 100 % 271 100 % 334 100 % Autentiska 70 43,5 % 15 9,7 % 2 22,2 % 9 3,3 % 31 9,3 % Icke-autentiska 89 55,3 % 123 79,3 % 5 55,6 % 236 87,1 % 284 85,0 % Tvetydiga 2 1,2 % 9 5,8 % 0 0 % 18 6,6 % 12 3,6 % Ofullständiga 0 0 % 8 5,2 % 2 22,2 % 8 3,0 % 7 2,1 % Eftersom Good stuff endast har frågor i övningsboken gör en separering mellan textbok och
övningsbok naturligtvis ingen skillnad. Övningsboken till Third time står för majoriten av frågorna i detta läromedel, och vi ser också att resultatet för endast övningsbok speglar resultatet för
läromedlet som helhet. Textboken till Third time har endast 9 frågor totalt, varav två dessutom kodats som ofullständiga. Denna bok uttalar jag mig därför inte om. Det som verkligen är av intresse med denna separering är den otroliga skillnad vi får i Wings. Nu ser vi att även
övningsboken i Wings har en liknande fördelning som övningsböckerna i de andra läromedlen. Även om denna fortfarande har en något större andel autentiska frågor än de andra övningsböckerna ser vi att det är textboken i Wings som står för merparten av de autentiska frågorna. Andelen
autentiska frågor i denna är bara något lägre än andelen icke-autentiska frågor.
Diskussion
Det råder inget tvivel om att de icke-autentiska frågorna dominerar i samtliga undersökta läromedel. Vad detta har för innebörd är däremot inte lika självklart. Dysthe (1996) påpekar ju att samtidigt som det behövs fler autentiska frågor i skolan så har även de icke-autentiska frågorna sin rättmätiga plats, liksom Lundahl (2009) påpekar att det gäller att hitta en balans mellan det individuella
kognitiva och det sociokulturella perspektivet på lärande. Dock ger ingen av dem några förslag på hur denna fördelning bör se ut. Brock (1986) samt Long & Sato som refereras av Lightbown & Spada (1999) skriver om hur klassrumsinteraktionen ser radikalt annorlunda ut jämfört med interaktionen i den "verkliga världen" och att proportionen autentiska frågor som ställs i
klassrummet därför borde ökas. Dock ger inte heller de några indikationer på hur fördelningen bör se ut. Om nu klassrumsinteraktionen ska likna den verkliga världens interaktion har jag i alla fall svårt att tro att det är normalt med cirka 75 procent icke-auteniska frågor, det vill säga något mer än andelen i Wings och något mindre än andelen i Third time och Good stuff. Jag har inga data för andelen autentiska och icke-autentiska frågor i den "verkliga världens" interaktion, men jag skulle tänka mig att det åtminstone är mer verklighetsnära med det omvända förhållandet. Om man kan överföra resonemanget som Long & Sato och Brock (1986) för om autentiska frågor och
konsekvenser för lärande på läromedel skulle detta alltså innebära att de elever som använder
Wings, Third time eller Good stuff i undervisning lär sig en variant av engelska som skiljer sig från
den verkliga världens engelska.
Enligt Tornberg (2000) verkar det som att det flerstämmiga perspektivet helt och håller borde ersätta perspektivet på kommunikation som en överföring av budskap, och att de icke-autentiska frågorna därmed helt och hållet borde ersättas av autentiska frågor. Tornberg behandlar förvisso läromedel i sitt resonemang om perspektiv på kommunikation, men de uppgifter från läromedel som hon tar upp som exempel går alla ut på att föra någon form av samtal. Jag har ju i min analys upptäckt att läromedel även kan ha individbaserade uppgifter, liksom Lundahl (2009) poängterar att så ibland måste vara fallet. Frågan är om Tornberg i sin ansträngning att komma ifrån idén om att språk måste utvecklas innan det kan användas helt och hållet skulle ta avstånd från alla typer av uppgifter som just går ut på att öva språket utan att använda det, eller om hon menar att sådana uppgifter har sin plats men att muntlig kommunikation ska bestå av samtal och inte samtalsövningar. Likaså rör sig alla de studier om autentiska frågor som jag refererat om just samtal mellan levande människor. Som Lundahl (2009) påpekar består dock det engelska språket inte bara av kollektiva aktiviteter, utan även enskilda sådana. Kanske är det också detta som Dysthe (1996) tar fasta på då hon menar att icke-autentiska frågor har sin plats i skolan. Vi har sett att engelskundervisning bör bestå av mer än bara autentiska frågor. I så fall kanske fördelningen mellan autentiska och icke-autentiska frågor i de tre undersökta läromedlens övningsböcker inte är så konstig. Jag föreställer mig åtminstone att övningsböckerna till stor del är utformade för individuellt arbete, medan textböckerna i större utsträckning används av lärare och elever tillsammans. Möjligen skulle Dysthe (1996) och Tornberg (2000) här påstå att till exempel Wings base book borde ha 100 procent autentiska frågor istället för circka 44 procent, om frågorna där ska användas som grund för samtal. Third time textboken har inte så många frågor och Good stuff textbook har inga alls. Detta betyder inte nödvändigvis att de måste fyllas på med massvis av autentiska frågor. En lärare kan ju mycket väl på egen hand ställa autentiska frågor utifrån olika texter.