Kvinnlig omskärelse – en parentes

Såväl internationellt som nationellt pågår en mobilisering mot kvinnlig omskärelse (WHO, 2008). Nyligen har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga omfattningen av kvinnlig omskärelse i Sverige. I uppdraget ingår också att undersöka hur verksamheter kan arbeta för att förhindra att svenska kvinnor och flickor omskärs men också att titta på hur kvinnor som redan är omskurna kan få bästa möjliga bemötande inom hälso- och sjukvården. Den senare delen i uppdraget har tillfallit Östergötlands Läns Landsting (U2013/5292/JÄM).

I intervjuerna kom frågan om kvinnlig omskärelse upp spontant fastän det inte var en fråga som varit med i intervjuguiden när studien inleddes. Ofta kom diskussionerna in på sexualitet i relation till kvinnlig omskärelse. Medan de unga fortfarande tycktes vara på väg att forma sin uppfattning om ingreppet tycktes de äldre ha en klarare uppfattning. De äldre tjejerna som vuxit upp större delen av sitt liv i Somalia uttryckte starkt negativa förväntningar på sexualitet i relation till kvinnlig omskärelse och många var övertygade om att ingreppet medför

50 förlorade sexuella känslor och sexuell njutning. De yngre tjejerna och de äldre tjejerna som vuxit upp i Sverige gav uttryck för mer blandade föreställningar. Medan de yngre förklarade att de enbart fått mycket begränsat med information om kvinnlig omskärelse uppgav de äldre nyanlända tjejerna att de lärt sig om kvinnlig omskärelse genom universitetsstudier i Somalia eller genom att själva söka information i böcker och på internet. Några hade även kommit i kontakt med frågan via sitt arbete inom sjukvård i Somalia. Tjejerna lät mig förstå att de själva inte hade tidigare sexuella erfarenheter vilket fått mig att fundera över hur deras övertygelse om att ingreppet medför negativa sexuella konsekvenser, kan förstås.

Då tjejernas uttalanden inte är grundade i egna erfarenheter får det mig att tänka att uttalandena snarare kan ses som uttryck för en officiell diskurs om kvinnlig omskärelse, en förståelse som också färgats av kvinnornas erfarenheter av arbete med kvinnor där problem i relation till om ingreppet uppstått. Den dominerande diskuren på området brukar kallas ”the global FGM discourse”. ”Den globala FGM-diskursen” är den dominerande beskrivningen av praktiken inom fältet (Johnsdotter, 2012b). Diskursen härstammar ur radikalfeministen Fran Hoskens nyckeltext The Hosken Report: Genital and Sexual Mutilation of Females (ibid.). Inom FGM-diskursen beskrivs praktiken som ett brott mot kvinnor och flickors mänskliga rättigheter och emfas ligger på ett övergivande av praktiken där inte sällan negativa medicinska och sexuella komplikationer av ingreppet lyfts fram (Ahmadu, 2007; Johnsdotter, 2012b). Föreställningarna får inte stöd av den forskning som gjorts på området som visar att många omskurna kvinnor njuter av sex och att de flesta kan få orgasm (se översikt av Obermeyer, 2005).

För att återgå till scriptteorin skulle man kunna säga att hur vetenskapen beskriver och talar om ett problem, en diagnos eller ett tillstånd, påverkar i sin tur hur vi som individer uppfattar och väljer att beskriva problemet. I studien har inte efterfrågats vilka egna sexuella erfarenheter de unga kvinnorna har utan resultatet speglar socialt erkända idéer som finns kring fenomenen som studerats (se kap 3.1 i metodavsnittet). Det behöver inte innebära att de är självupplevda eller giltiga för alla i gruppen som studeras, däremot säger de någonting om diskursen kring fenomenet och i förlängningen vilka förväntningar som finns kring ett fenomen. I ett forskningssammanhang innebär det att ta i beaktande att personerna vi möter producerar sanningar som ofta redan är i omlopp. De säger någonting om redan erkända idéer, vilket blir en sanning som det i sin tur forskas vidare på. Ian Hacking (2006) kallar dessa diskursiva representationer för ”the looping effect”. Även forskare påverkas av dominerande diskurser på området. De styr vilka ämnen vi väljer att beforska och hur dessa tolkas och beskrivs. Forskaren ansvarar även för att visa på alternativa tolkningar och representationer. I en växelverkan mellan kulturella normativa diskurser som produceras och förmedlas bland annat genom massmedia och forskning, skriver sig också ”sanningarna” in i individens medvetande och påverkar hur vi själva, på en intrapsykisk nivå, upplever och talar om ett fenomen (Simon & Gagnon, 1986). För unga kvinnor som ännu inte etablerat egna script för hur de ska förhålla sig till sin sexualitet och se på sig själv som sexuella varelser kan representationerna på det här sättet få betydelse för hur de i framtiden kommer att se på sin sexualitet och dess möjligheter. I ett av exemplen beskriver en av informanterna hur hon också stött på fenomenet.

51 Det finns flera studier som visar att kvinnor kan njuta av sex och att de flesta också kan få orgasm (Catania et al., 2007; Lightfoot-Klein, 1989). Empiriska studier har visat att trots att rikt innerverad vävnad från vulva tas bort kan kvinnor fortfarande uppleva orgasm och njutning (Heiman, 2007). Man har i svenska studier kunnat se att äldre somaliska kvinnor ofta ger en positiv bild av sex (Johnsdotter & Essén, 2004). I pilotstudien som förevarande projekt tar avstamp i (ibid.) kunde man se att de äldre kvinnorna emellertid inte förmedlar sin positiva syn på sex vidare till sina döttrar. I kombination med avsaknad av egna erfarenheter tycks unga omskurna kvinnor ha begränsat med positiva exempel som motsäger budskap om att de skulle ha nedsatt sexuell förmåga.

Skolsköterskorna framstår här som en nyckelgrupp för att förmedla en positiv bild av sex till omskurna flickor. Att införa frågor om kvinnlig omskärelse som en del i den rutinmässiga hälsokontrollen av elever lades fram som ett förslag på hur frågan kan angripas. I Sverige är det olagligt att omskära kvinnor men för kvinnor som kommer från länder där omskärelse vanligen utförs betraktas sällan omskärelse som det naturliga. Ungdomarna i studien gav uttryck för olika inställningar till ingreppet. Medan frågan för några varit den helt klart viktigaste frågan att behandla i sexuell hälsorådgivning var frågan för andra någonting de aldrig reflekterat över och framstod snarare som en parentes i intervjun. Ungdomarnas inställning till ingreppet går inte att veta på förhand. De flesta i studien uttryckte ett starkt motstånd till omskärelse medan omskärelse för några inte hade samma negativa laddning. Inte alla hade själva genomgått ingreppet.

Det finns flera modeller för hur man kan arbeta med sexuella frågeställningar. En modell som ofta används i sexualrådgivningsarbete är PLISSIT-modellen (Annon, 1976). Modellen beskriver sexualrådgivningsarbete på olika nivåer där den första nivån (P) Permission to talk handlar om att rådgivaren har en tillåtande, icke-dömande hållning och ett inkluderande språk i mötet med den man arbetar mot. På så vis ges utrymme för flera erfarenheter och synsätt. Ett sätt för den som möter frågorna att visa att den tar in ungdomens upplevelse är att vara lyhörd för den terminologi som används av ungdomen själv. T.ex. kan ord som ”stympning” bli svårt för unga tjejer att internalisera i sin självbild samtidigt som tjejer som faktiskt upplever sig varit med om en stympning kan tycka att ordet omskärelse förminskar ingreppets betydelse. I en kunskapsöversikt från Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) används metaforen att

parentessätta sin förförståelse om ett fenomen (Englander & Robinson, 2009:38 i NCK,

2011). Syftet med parentessättningen är att öppna upp för den mening personen vi möter tillskriver fenomenet, hur den personen beskriver sin upplevelse och erfarenhet av fenomenet. Risken är annars att falla i en etnocentrisk förståelse av fenomenet där det inte ges utrymme för att ta in den unga kvinnans berättelse (NCK, 2011).