Kvinnor och klimatförändringarnas konsekvenser

I IPCC:s tredje kunskapsutvärdering inom klimatområdet nämns ”fattigdomens feminisering” i fråga om sårbarhet och fördelningen av klimateffekter (IPCC, 2001: 939). Fattigdom kan gestaltas av bristfällig tillgång till naturresurser, små möjligheter att påverka och bristande social säkerhet. Välförankrade könsroller utgör enligt utvärderingen grund för differentiering av fördelningen av klimatförändringarnas effekter, bland annat genom att tillfoga män och kvinnor olika traditionella arbetsuppgifter och ansvarsområden. I sammanhang av bland annat könsdifferentierade inkomstmöjligheter talas det numera om just fattigdomens feminisering, det vill säga en ökning av den kvinnliga proportionen bland de mest resurssvaga, som har observerats under det senaste decenniet (ibid.; DAW).

5.2.1 Ekonomi och naturresurser

Kartläggning av effekterna för kvinnors ekonomi i samband med drastiska förändringar i natur och miljö påvisar flera negativa konsekvenser (Lambrou & Piana, 2005: 18). De förutspådda tendenserna talar om minskad ekonomisk säkerhet och förlust av resurser, produktionsmedel och ekonomisk status (ibid.; Womenwatch, 2010: 2). Just sådana resurser, som utgör grundläggande medel inom både hem, familj och den typ av arbete som kvinnor ofta deltar i, står på spel och därmed både inkomstkällor och ett fungerande hushåll (Gaye,

29 2009: 3). Samtidigt försämras deras förhandlingsläge när knappa resurser, exempelvis mat, ska fördelas inom en familj, eftersom kvinnor ofta dels har mindre egendom, dels är mindre rörliga på grund av sitt långt skridna ansvar över hemmet (Womenwatch, 2010: 2; Lambrou & Piana, 2005: 18). En annan ekonomisk effekt uppstår av en könsdifferentierad arbets-

fördelning som riskerar att befästas ännu mer, även om viss upplösning i könsroller skulle kunna förekomma i ett kort tidsperspektiv efter en genomgripande miljöförändring. Arbets- situationen för kvinnor antas försämras genom en större börda och snabbt försvårade arbets- förhållanden. Ännu en ekonomisk aspekt är kvinnors generellt dåliga möjligheter att åter- hämta sig efter ekonomiska förluster (ibid.).

Ett ihållande extremt väder förväntas öka migrationen bland män på grund av bristande resurser, vilket i så fall skulle förstärka kvinnors ansvar över familj, matproduktion och hushåll (CIDA, 2009: 2; Lambrou & Piana, 2005: 17; Nampinga, 2008: 6). En annan effekt vore en mer tydligt könsbaserad fördelning av arbets- och inkomstmöjligheter, som följd av nya produktionssätt för grödor och boskap (ibid.; CIDA, 2009: 2). Om tillgången till land- baserade naturtillgångar generellt minskar, ökar dessutom risken att kvinnors informella rätt till dessa tillgångar kringskärs (ibid.).

5.2.2 Mat och vatten

I Afrika söder om Sahara finns den jordbrukssektor som mer än någon annan i världen

engagerar kvinnor, vars arbetskraft bidrar med 70-80 procent av livsmedelsproduktionen, trots knapp tillgång till information, mark, utsäde och gödning (CIDA, 2009:2). Minskad tillgång till mat och vatten leder till högre priser och rimligen även fler intressekonflikter (ibid.; Moustgaard, 2009). Vattenbrist har bland annat visat sig kunna utgöra ett slags medel för förtryck av sårbara människor (Costello et al., 2009: 1720). I en dragkamp om vattenresurser, exempelvis mellan fattiga kvinnor och större livsmedelsproducenter, står de senare betydligt bättre finansiellt och politiskt rustade (Moustgaard, 2009).

Lambrou och Piana (2005) konstaterar att den traditionella kvinnorollen – som ansvarig över att de primära behoven tillgodoses – rimligen ålägger henne det extraarbete som

minskade mat-, vatten- och naturresurser i närområdet leder till (16f). Om vatten- och matinhämtning börjar ta mer tid i anspråk finns mindre tid till de rutinmässiga sysslorna i hemmet, som måste lösas av en förstärkt arbetsstyrka. Eftersom pojkars utbildning vanligen prioriteras faller uppgiften troligtvis på familjens flickor, på bekostnad av deras skolgång (ibid.; UNIFEM). På grund av tidsbrist kan även kvinnans möjlighet till arbete utanför

30 hemmet, icke-traditionella aktiviteter och engagemang i andra ekonomiska och sociala

områden minska (Lambrou & Piana, 2005: 16f; Engelman, 2009: 50; Nampinga, 2008: 4). Extrema väderförhållanden kan resultera i både uttorkade och kontaminerade vattenkällor på grund av översvämning, varav båda fallen tvingar den hushållsansvariga att tillryggalägga en längre sträcka för att hämta vatten (Lambrou & Piana, 2005: 14; CIDA, 2009: 2).

Vattenbrist i Afrika söder om Sahara ökar risken för kolera- och diarréspridning; sjukdomar som då särskilt ökar bland gravida och barn, samtidigt som ökad sjukdomsbörda ofta även innebär ökad arbetsbörda för i synnerhet kvinnor (Raworth, 2008: 2). Arsenik- kontaminerade vatten kan leda till förgiftning, med missfärgningar i huden som följd, vilket i sin tur kan leda till social stigmatisering; något som ogifta, fattiga kvinnor är mest sårbara för (Womenwatch, 2010: 3f). Misskörd och svält söder om Sahara kan framkalla stora

emigrationsrörelser norrut, mot den fuktigare regnskogsregionen, och för sådana påfrestningar står män fysiskt generellt bättre rustade (Adejuwon, 2006: 89f). En försämring av i synnerhet resurssvaga kvinnors och flickors hälsa, under perioder av begränsad livsmedelstillgång, vittnar om att kvinnors näringsbehov inte prioriteras under kritiska matförhållanden (Womenwatch, 2010: 2). Även ökad sjukdomsbörda inom familj och släkt på grund av otillräckligt näringsintag kan innebära större tidsåtgång till kvinnors omhändertagande uppgifter (Moustgaard, 2009).

5.2.3 Särskilt utsatta levnadssätt

Såväl kön som socio-ekonomisk status skapar således varierade förutsättningar för klimat- anpassning och sårbarhet. I vissa fall kan fattigdom i sig spela en mindre roll och det utövade sättet att leva på vara desto viktigare (Lambrou & Piana, 2005: 16). För nomadiserande kvinnor kan kunskap om den omgivande naturmiljön vara en viktig tillgång, medan kvinnor i tätbefolkade jordbruksregioner riskerar att påverkas mycket negativt av extrema väder- förhållanden (ibid.). Socio-kulturella normer, bland annat i Afrika söder om Sahara, som knyter mödrar till hem- och familjeansvar kan lägga hinder för kvinnors mobilitet, då svåra naturförändringar inträffar (Osman-Elasha, 2009; Raworth, 2008: 2). Just lokaliseringen i hemmet utgör en ökad risk att överrumplas av snabba förlopp i den kringliggande natur- miljön, eftersom kontakt med den yttre omgivningen försvåras och viktig information, som förmedlas i offentligheten, inte säkert når fram till hemarbetande kvinnor och barn (Costello et al., 2009: 1713 ; Moustgaard, 2009).

31

Möjliga strategier och konsekvenser utifrån kön för att bemöta och hantera torka i Afrika söder om Sahara (Källa: Raworth, 2008: 3).

Ev. strategier för kvinnor Ev. strategier för män Riskreglering inför

torka

Torktåliga grödor med låg avkastning

Torktåliga grödor, investering i bevattning

Hantering Ökad arbetsbelastning för försörjning av mat, vatten, bränsle och omsorg

Skydda fysiska tillgångar, lönearbeta och sälja boskap

Återhämtning Börja odla fortast möjligt; ta hjälp av familjens flickor som måste avsluta skolgång

Migrera för lönearbete, sälja arbete i staden

Långsiktiga effekter Undernärda barn, missad utbildning,

förlorad makt över tillgångar och hushåll för kvinnor

Eventuellt mer pengar från arbete i staden