Kvinnor, klimatförändringar och sårbarhet
En litteraturstudie i sårbarhet inför och konsekvenserna avden globala uppvärmningens effekter i utsatta områden, med fokus på kvinnors situation söder om Sahara.
Katarina Christiansen Mänskliga rättigheter, 61-90 Handledare: Graciela Ratti Malmö högskola, VT 2010
ABSTRACT
The African continent is reckoned to be the region most affected by direct impacts of climate change. At the same time, here, adaptation possibilities are scarce and the economy
particularly dependent on climate-related sectors. International climate research has identified connections between economic weakness and vulnerability. These relations shed light – not the least – on the exposed position of women in developing regions, since women constitute the majority of the world’s poorest populations. Nevertheless, vulnerability due to climate change is not only founded on economic and financial assets. Traditional, gender
differentiated ways of living impose certain responsibilities on women for household duties and family life, while prejudices about women’s unsuitability limit their political authority. This essay underlines the implications of gender and gender roles, regarding adaptation possibilities to deteriorated climatic conditions and reduced access to water and food.
Den afrikanska kontinenten beräknas att drabbas mer än någon annan region av klimat-förändringarnas direkta effekter. Samtidigt är anpassningsmöjligheterna här begränsade och ekonomin särskilt beroende av klimatrelaterade sektorer. Samband mellan ekonomisk svaghet och sårbarhet är relativt kartlagda i det internationella klimatarbetet. Dessa kopplingar belyser inte minst kvinnors utsatta position i utvecklingsregioner, eftersom kvinnor utgör majoriteten av världens fattiga befolkningar. Sårbarhet inför ett förändrat klimat grundas dock inte enbart på ekonomiska och finansiella tillgångar. Traditionella, könsdifferentierade levnadssätt ålägger kvinnor ett särskilt ansvar över hem och familj, medan fördomar om kvinnors
olämplighet begränsar deras politiska inflytande. Denna uppsats understryker de implikationer som kön och könsroller ger upphov till, i fråga om anpassningsmöjligheter till försämrade klimatförhållanden och minskad vatten- och mattillgång.
1. Inledning...1
1.1 Jordens klimat förändras...1
1.2 Syfte och frågeställning...1
1.3 Avgränsningar...2
1.4 Metod och material...2
1.4.1 Metod...2
1.4.2 Material...4
1.4.2.1 Klimatförändringar och sårbara samhällen...4
1.4.2.2 Feministisk teori och könsroller...5
1.4.2.3 Klimat och kvinnor...5
1.5 Källkritik...6
1.6 Disposition...7
2. Teori: feministisk analys...7
2.1 Kön och makthierarkier...7
2.2 Genus och den privata sfären...8
2.3 Feminism, ideologi och marxism...10
3. Klimatförändringar, sårbarhet och anpassning...11
3.1 Klimatförändringarna kartläggs...12
3.2 Klimat och sårbarhet...13
3.2.1 ICESCR och FN:s millenniemål...13
3.2.2 Bedömning av sårbarhet...14
3.2.2.1 Anpassning och möjligheter...15
3.2.2.2 Sårbarhet och socio-ekonomisk jämlikhet...17
4. Lokalisering av utsatta regioner och befolkningar...17
4.1 Sårbarhet och resurser...18
4.1.1 Klimatzoner, inkomstskillnader och jordbruk...18
4.1.2 Marginaliserade grupper...20
4.2 Afrika söder om Sahara, ekonomi och klimat...21
4.2.1 Klimat och jordbruk...22
4.2.2 Framtida klimatprojektioner...23
5. Kvinnor och klimat...24
5.1.1 Kön och inflytande...25
5.1.2 Hushåll, arbete och tidsåtgång...26
5.1.3 Kön, jordbruk och naturresurser...27
5.1.4 Kvinnor, ekonomi och klimatanpassning...28
5.2 Kvinnor och klimatförändringarnas konsekvenser...28
5.2.1 Ekonomi och naturresurser...28
5.2.2 Mat och vatten...29
5.2.3 Särskilt utsatta levnadssätt...30
5.3 Kvinnor och mänskliga rättigheter – CEDAW...31
6. Sammanfattande diskussion...32
6.1 Sårbarhet och anpassningsmöjligheter – fattiga drabbas mångfaldigt...33
6.1.1 Rättvis fördelning...34
6.2 Kön som ekonomisk, politisk och social sårbarhetsfaktor...35
6.2.1 Konsekvenser och reproduktion av resurssvaghet...35
6.2.2 CEDAW och kvinnors inflytande...36
6.2.3 Offentligt och privat arbete...37
6.2.4 Könsarbetsdelning som grund för differentiering...38
6.2.5 Kön som social och politisk produkt...39
7. Slutsatser...40
7.1 Klimatförändringarnas direkta och indirekta konsekvenser...40
7.2 Komplexa förutsättningar avgör sårbarhet och anpassningsförmåga...40
7.3 Traditionella könsroller skapar ojämlika möjligheter...41
Lista över förkortningar
BNP – Bruttonationalprodukt
CEDAW – Convention on the Elimination of all forms of Discrimination against Women CIDA – Canada International Development Agency
DAW – Division for the Advancement of Women ELC – Environmental Literacy Council
FAO – Food and Agriculture Organization
ICESCR – International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights IPCC – Intergovernmental Panel on Climate Change
LDC – Least Developed Countries MDG – Millennium Development Goals
UNDP – United Nations Development Program
UNECA – United Nations Economic Commission for Africa UNEP – United Nations Environment Program
UNFCCC – United Nations Framework Convention on Climate Change UNIFEM – United Nations Development Fund for Women
1
1. Inledning
1.1 Jordens klimat förändras
Hotet om ett klimat i förändring framstår alltmer som en realitet, snarare än en dyster projektion av framtiden (IPCC; Ludwig et al., 2007: 2). Följderna av de nya
klimat-förhållandena sträcker sig långt utöver den direkta naturmiljön, och det står numera klart att den förhöjda växthuseffekten kommer att få omfattande efterverkningar inom bland annat global ekonomi, hälsa, säkerhet, ekosystem och matproduktion (UNEP; Csaki, 2003: 38). I samhällen där klimatförändringarnas effekter sammanfaller med fattigdom, ojämlik resurs-tillgång, hög befolkningstillväxt, urbanisering, matosäkerhet och/eller känsliga miljöförhåll-anden är sårbarheten för framtida störningar i klimatet störst. Samtidigt är anpassnings-förmågan här ofta relativt liten och tillgången till ny teknik, exempelvis klimatprognoser och varningssystem, begränsad (Ludwig et al., 2007: 7ff; Abramovitz et al., 2002: 17f; Parry et al., 2007: 813, 826f). Människor och samhällen som redan i dag påfrestas av en ojämlik tillgång till naturliga, ekonomiska, sociala, humanitära och/eller politiska resurser har med andra ord sämre förutsättningar att hantera en av morgondagens svåra, globala prövningar (Warner et al., 2009: 21). Bland dessa befolkningar är kvinnor, som oftare tvingas acceptera begränsningar i sitt livsutrymme, överrepresenterade (ibid.; Hampson & Reppy, 1996: 4).
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka sårbarhet inför och konsekvenser av ett förändrat klimat för kvinnor, med särskilt fokus på vatten- och matförsörjning, i områden där mat-tillgången redan i dag är begränsad. Särskild uppmärksamhet ges det tropiska området söder om afrikanska Sahara, som ofta benämns som ett av världens socialt och ekologiskt mest utsatta regioner, även bortsett från aspekten av ett förändrat klimat.
Arbetets tonvikt läggs vid följande frågor:
- Vari ligger sårbarheten i samhällen som förväntas att drabbas hårdast av ett förändrat klimat?
- Vari ligger kvinnors särskilda sårbarhet i det tropiska området söder om Sahara och vilka konsekvenser förväntas förändringar i klimatet få för dessa kvinnliga
befolkningar – som traditionellt bär ansvar över familj och hushåll – i fråga om vatten- och matförsörjning?
2
1.3 Avgränsningar
Utgångspunkt för detta arbete är att det sedan ett par hundra år tillbaka pågår en från början svag men med tiden – i takt med industrialiseringens utbredning – starkare, antropogen påverkan på det globala klimatet. Inom global klimatforskning råder relativ konsensus
gällande jordens stigande medeltemperatur och klimatets pågående och framtida förändringar (Houghton et al., 2001: 9.3.3; UNEP). Den vetenskapliga osäkerhet som finns gäller framför allt hur olika naturliga trösklar kommer att påverka jordens komplexa klimatsystem om de passeras (UNEP; Lenton et al., 2005: 7f). Huruvida denna tolkning av dagens och framtidens globala klimatläge är korrekt eller ej diskuteras inte i denna text, på grund av ämnets vidd.
Ett annat viktigt klargörande är att klimatförändringarna antas drabba jordens kvinnliga, resurssvaga befolkningar på flera sätt utöver vatten- och matförsörjningsaspekten (Brody et al.: 2008, 3). Dessa övriga aspekter bearbetas enbart i denna uppsats om de är av relevans för ämnet. Det geografiska område som i huvudsak undersöks är Afrika söder om Sahara men paralleller dras även till andra utsatta områden i världen, i synnerhet Sydostasien och Latinamerika.
1.4 Metod och material
1.4.1 Metod
Arbetet genomförs som en kvalitativ litteraturstudie, det vill säga en analytisk undersökning av kunskapsläget inom det aktuella forskningsområdet, kvinnor, klimat och sårbarhet
(Backman, 1998: 31, 66f). I det kvalitativa forskningsperspektivets natur ligger uppfattningen att människan på ett individuellt, socialt och kulturellt plan konstruerar snarare än objektivt och neutralt observerar sin omvärld (ibid.: 47; Svenning, 2003: 26f, 73). Enligt ett traditionellt metodologiskt synsätt lämpar sig den kvalitativa metoden, som ofta syftar till att exemplifiera verkligheten, framför allt för humanistiska och beteendevetenskapliga ämnen (ibid.: 26f, 72f). Detta förhållningssätt är genomgående för mitt arbete, som mynnar ur såväl sociologiska som naturvetenskapliga data, det senare med ursprung i konkreta mätbara miljöförhållanden.
Litteraturredogörelsen i empiriavsnittet ämnar att vara representativ, det vill säga baseras på ett innehåll som ger en heltäckande översikt över uppsatsämnet (Backman, 1998: 75). Den omfattande litteraturtillgången inom miljö- och klimatområdet tvingar dock fram en del begränsningar och viss selektion, varpå framför allt dokument och rapporter från FN lyfts fram. I det andra empirikapitlet (kap. 3) ges inledningsvis en kort inblick i den globala uppvärmningens historiska och fysiologiska orsaker, för att konkretisera bilden av en värld
3 som befinner sig i klimatisk förändring. Arbetets geografiska fokus ligger på den afrikanska kontinenten söder om Sahara. Uppgiften kräver något slags geografisk avgränsning och detta stora område nämns ofta i litteraturen som det kanske största problemområdet, i fråga om klimatförhållanden och matförsörjning. FN har rankat de 49 minst utvecklade länderna, sett till inkomst, tillgångar och ekonomisk sårbarhet (UNFCCC, 2009: 2). Av dessa är 33 belägna i Afrika (ibid.). Ekonomisk sårbarhet relateras bland annat till landets förmåga att bemöta naturkatastrofer, men även hälsoaspekter i form av näringsintag hos befolkningen vägs in i rankningen (Wikipedia). I empirins två sista kapitel presenteras material som identifierar det sårbara samhällets orsaker, samt den till klimatförändringar och matförsörjning kopplade könsproblematiken. Av ämnets karaktär framgår att undersökningsområdet berör stora delar av världens befolkning. Samtidigt indikerar ämnesvalet klimatförändringar att studien även omfattar en framtida verklighet, prognostiserad utifrån komplexa modeller av jordens klimatsystem. Därför är det inte möjligt att redogöra för överallt giltiga förhållanden eller samband i väldigt specifika termer, varken då miljöpåverkan eller arbetsfördelning mellan könen beskrivs. Intentionen under litteraturstudien är istället att försöka exemplifiera och undvika alltför generella resonemang och konstateranden.
Om arbetets första utgångspunkt är att klimatförändringarna är en realitet, kan den andra sägas vara att den globala uppvärmningen även påverkar levnadsförhållandena för en stor del av jordens befolkning, varav den kvinnliga delen generellt är mer sårbar. Detta antagande bekräftas av flera rapporter och sammanställningar gällande dramatiska förändringar i den omgivande naturmiljön, på grund av naturkatastrofer eller som effekt av stora klimat-variationer. Rapporterna kommer främst från internationella organisationer, bland annat Womenwatch och FAO. Intentionen med uppsatsen är till stor del att ifrågasätta och kritisera uppfattningen att drastiska förändringar i naturmiljön drabbar alla människor lika hårt och förutsättningslöst, oavsett könstillhörighet eller socio-ekonomisk bakgrund. Litteratur-insamlingen tydliggör att detta är en utbredd missuppfattning.
Enligt feministisk teori får könet såväl sociala, politiska och ekonomiska som
kunskapsmässiga implikationer, på grund av den könsmaktordning som är mer eller mindre framträdande eller dominant i samhällen världen över. Inom studiefältet för mänskliga rättigheter är det intressant att undersöka tendenser och mönster av diskriminering och
förtryck, även om undersökningen underbyggs av generaliseringar och exemplifiering, snarare än kvantitativa data och replikerbara metoder. Detta gäller inte minst då ”kvinnors situation” studeras – en på många sätt givetvis väldigt heterogen kategori människor. I brist på bättre
4 och mer nyanserade alternativ, för att benämna den mångfald av betydelseaspekter som könet har i både tid och rum, används ändå denna terminologi genomgående i arbetet. Att undersöka denna ”kategori” kvinnor är knappast möjligt utan att använda generaliseringar. Avsikten är dock att lyfta fram den komplexa problematik som präglar vissa delar av den afrikanska kontinenten i form av fattigdom och traditionella könsroller, och som riskerar att förstärkas i takt med att jordens klimat förändras.
1.4.2 Material
Som studiematerial används framför allt rapporter och andra dokument från olika organisationshemsidor; bibliotekslitteratur samt internationella, vetenskapliga artiklar, hämtade från databaser kopplade till Malmö Högskola.
1.4.2.1 Klimatförändringar och sårbara samhällen
På den internationella, politiska arenan innehar FN en framträdande roll som bevakare av såväl klimat- som jämställdhetsfrågor, med följden att relevanta dokument från organisationen utgör ett viktigt utgångsmaterial för denna uppsats. I redogörelsen över viktiga sårbara system i det andra empirikapitlet (kap. 3) har rapporter från IPCC (eng. Intergovernmental Panel on
Climate Change) en framträdande roll bland uppsatsmaterialet; i synnerhet den fjärde
utvärderingen av kunskapsläget inom det globala klimatområdet, på engelska IPCC Fourth
Assessment Report: Climate Change, publicerad 2007. Häri ingår såväl vetenskapliga
redogörelser av olika förväntade förlopp och klimatmodeller, som utredningar av klimat-förändringarnas påverkan på sårbara delar av världen och dessa samhällens anpassnings-förmåga till nya miljöförhållanden. Jag är medveten om att IPCC har kritiserats för bristande trovärdighet gällande ett par uppgifter i den fjärde rapporten. Denna uppsats syftar dock inte till att undersöka huruvida klimatförändringarna är en realitet eller ej, vilket beskrivs ovan.
Andra, närbesläktade FN-program och organisationer som tillhandahåller användbar information är millenniemålen, vars syfte är att halvera den globala fattigdomen till år 2015, samt UNDP (United Nations Development Program), UNEP (United Nations Environment
Program) och UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change). Den
amerikanske nationalekonomen Jeffrey Sachs, professor i hållbar utveckling vid Columbia University, kopplar i skriften Tropical underdevelopment (2001) samman klimat och geografi med ekonomisk utveckling (NE). Sachs arbete tydliggör vissa ogynnsamma förutsättningar som kännetecknar den tropiska klimatzonen, och ligger delvis till grund för valet av
5 uppsatsens geografiska begränsning.
1.4.2.2 Feministisk teori och könsroller
Redogörelsen av feministisk teori utgår från Politikens paradoxer – En introduktion till
feministisk politisk teori, skriven av Maria Wendt Höjer och Cecilia Åse, 2001, vid tiden
verksamma vid statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Boken beskriver enkelt och tydligt dels de generella grundidéerna bakom modern feminism; dels vilka olika begrepp och synsätt som skiljer olika feministiska inriktningar åt, i dag och, delvis, under feminismens 1900-talsutveckling. Som komplement används Feminist political theory: An
introduction, utgiven 2003 av Valerie Bryson, professor i statsvetenskap vid University of
Huddersfield (University of Huddersfield). Boken redogör genom ett kronologiskt upplägg den politiska feminismens framväxt och förgreningar, i Europa och Nordamerika. Vid beskrivningen av genus och könets /icke-/erkännande som en sociologisk faktor är även introduktionen i Gender: A sociological reader från 2001, av Stevi Jackson och Sue Scott, ett viktigt material.
1.4.2.3 Klimat och kvinnor
Arbetets empiridel är även en redogörelse över kvinnors sårbara situation i utsatta områden inför klimatförändringarnas konsekvenser, framför allt i fråga om vatten- och matförsörjning. Material utgörs dels av rapporter och skrivelser som har publicerats av FN, dess underorgan och andra samarbetsorganisationer; dels av relevanta forskningsartiklar i ämnet. Flera texter behandlar sambandet mellan klimatförändringar och könsroller, med fokus på utvecklings-länder. Ulrikke Moustgaard, dansk frilansande journalist specialiserad inom genusforskning, exemplifierar i Climate change hits poor women hardest de praktiska hinder som könsroller kan lägga då drastiska naturförändringar inträffar (Moustgaard, 2009). Från FAO kommer rapporten Gender: The missing component to climate change från 2005 av Yianna Lambrou och Grazia Piana, medan FN:s samarbetsorgan behandlar kön och klimat i flera skrifter, bland annat i Gender and climate change: Women matter från UNECA, publicerad 2009. I fråga om situationen i Afrika söder om Sahara utgör framför allt Gender and climate adaptation från 2008 av Kate Raworth, forskare inom handel för hjälporganisationen Oxfam och tidigare medarbetare på UNDP, ett viktigt bidrag.
6
1.5 Källkritik
Vid arbetet med en uppsats är valet av källmaterial en grundläggande uppgift; inte minst då arbetet genomförs som en litteraturstudie. Denna metod ställer höga kvalitetskrav på
arbetsmaterialet som ska granskas, eftersom uppsatsens relevans och trovärdighet till stor del står och faller med källmaterialets innehåll. Att i så stor utsträckning som möjligt utgå från primärkällor och aktuellt material är därför en viktig eftersträvan då olika källor värderas (Svenning, 2003: 289). Inhämtning av material till denna uppsats sker till största del på Internet, vilket ger en snabb tillgång till omfattande information. Risken att bli vilseledd av informationens avsändare och syfte är dock överlag större på Internet än genom andra typer av medier (ibid.: 293). Att ha en källkritisk hållning innebär att ställa frågor kring materialets författare, ursprung, syfte och tidpunkt för tillkomst, vilket troligen är särskilt viktigt i
Internetsammanhang, på grund av mängden och den enkla förmedlingen av information som mediet möjliggör (ibid.: 289).
Ämnet för denna uppsats, kvinnor, klimat och sårbarhet, är, enligt min uppfattning, politiskt laddat på grund av de nära kopplingarna till maktintressen, status och
resursfördelning, framförallt i relationen mellan kvinnor och män respektive fattiga och rika. Ämnet låter sig därför inte enkelt beskrivas på ett sakligt och objektivt sätt. Risken finns även att författaren har en outtalad politisk agenda, vilket kan resultera i att åsikter – möjligen oavsiktligt – vävs in en redogörelse som ger sken av att vara enbart faktabaserad och opartisk (Svenning, 2003: 289, 294). Som tidigare nämndes är FN en viktig informationskälla för detta arbete; en organisation som enligt Svenning har hög trovärdighet (ibid.: 290). Samtidigt vore det en begränsning i uppsatsens relevans och kvalité att låta en alltför stor del av arbetet grundas på material som är hämtat från FN eller nära relaterade organisationer, i synnerhet då arbetet syftar till att vara en representativ studie. Det finns även en fara i att andra avsändare än FN försöker profitera på organisationens (eventuellt) goda rykte, genom en medveten efterlikning i domännamn och estetik i sidlayout (ibid.: 290f).
Frågan om materialets ursprung är till stor del en fråga om primär- och sekundärkällor (Svenning, 2003: 293). Primära källor är oftast att föredra men en förutsättning är alltid att källan är trovärdig. Här bidrar både det som påstås och det som eventuellt utelämnas i materialet till hur källan bör bedömas. Gällande sekundära källor är det viktigt att avsändar-författaren har angivit källor till texten i form av en informativ referenslista, så att de kan kontrolleras. Trots att det är eftersträvansvärt att utgå från primärkällor i stor utsträckning, är huvuddelen av studiematerialet som används till denna uppsats andrahandskällor. När
7 ytterligare led i informationsförmedlingen tillfogas riskerar politiska, religiösa eller moraliska filter i någon mån förvränga och färga informationens innehåll (ibid.: 289). Återigen är avsändarens trovärdighet kärnfrågan. Gällande förändringar i klimatet och dess konsekvenser är det snarare just olika tolkningar av primärdata som är intressanta för denna uppsats.
1.6 Disposition
I uppsatsens teorikapitel redogörs det teoretiska verktyget för uppsatsämnet – ett feministiskt perspektiv (kap. 2.). Därefter beskrivs en viktig utgångspunkt för uppsatsämnet: de pågående klimatförändringarna på grund av förhöjd växthuseffekt och FN:s bedömning av sårbara system (kap. 3.). Efter en redogörelse över vilka samhällen och samhällsgrupper som främst drabbas och vari denna sårbarhet ligger (kap. 4.) följer ämnets huvudpunkt, då sårbarhet och kvinnors särskilda utsatthet kopplas samman och beskrivs, med fokus på den tropiska zonen söder om Sahara (kap. 5.). I diskussionen bearbetas frågeställningarna utifrån det teoretiska perspektivet (kap. 6.). Slutligen sammanfattas uppsatsens slutsatser (kap. 7.).
2. Teori: feministisk analys
Ämnet för denna uppsats omfattar såväl politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och
ekologiska dimensioner, varav samtliga skulle kunna kopplas till ett människorättsperspektiv och angripas utifrån flera teoretiska vinklar. Som syftet och frågeställningen möjligen
indikerar, med fokus på könsroller och kvinnors utsatthet, tolkas materialet utifrån ett feministiskt perspektiv, med könsarbetsdelningsom en viktig teoretisk utgångspunkt.
2.1 Kön och makthierarkier
Enligt modern, feministisk teori spelar könet en betydelsebärande roll i alla nivåer av
människans liv; från den politiska och offentliga sfären till den personliga och privata (Wendt Höjer & Åse, 2001: 7, 48). Den tillskrivna betydelsen av könet är varken naturgiven eller en politiskt neutral produkt utan snarare en fullt politisk och social konstruktion, som har
uppstått och uppstår i olika maktsammanhang (ibid.: 12f, 21, 24). I dessa sammanhang skapas och upprätthålls ett genussystem, som förvaltar dels en separering av könen; dels en
könshierarki, enligt vilken mannen utgör norm och kvinnan är den avvikande (ibid.: 21f). Genom att utgöra norm intar mannen på samma gång en maktposition, på bekostnad av
8 kvinnans makt, kontroll och inflytande, och just förekomsten av en ordning som understödjer denna maktrelation är en central idé inom feministisk teori (ibid.: 73). Till idén om könsmakt-ordningens förekomst kopplas en bakomliggande, politisk motsägelse, som i sin tur negligeras av denna maktordning. Feministisk teori konstaterar att kvinnor har mindre makt på grund av sitt kön, samtidigt som kön som politisk betydelsebärare paradoxalt nog inte erkänns i politisk teori eller praktik (ibid.: 74, 7f). Feministisk teori syftar till att synliggöra och analysera könets betydelse och den patriarkala maktordning som anses skapa och profitera på köns-hierarkin (ibid.: 11, 8). På detta vis kan huvuddragen inom feministisk teori kortfattat beskrivas i dag.
2.2 Genus och den privata sfären
Genus (eng. gender) som sociologiskt begrepp etablerades under 1970-talet för att framhäva
och problematisera könets sociala och kulturella dimensioner, ifrågasätta uppfattningar kring femininitet och maskulinitet samt lyfta fram könshierarkier (Jackson & Scott, 2001: 1f; Wendt Höjer & Åse, 2001: 18). Fram till denna tid betraktade således de sociala vetenskaperna samhället i stort sett som vore det i huvudsak befolkat av män, trots att de pågående
förändringarna i produktion och ekonomi fick genomgripande sociala konsekvenser för både kvinnors och mäns levnadsvillkor (Jackson & Scott, 2001: 2). För människans livssituation ansågs klasstillhörighet vara den avgörande faktorn (ibid.: 11). Trots att den könsbaserade arbetsuppdelningen i hemmet var kartlagd inom sociologin ansågs hustrun inneha samma sociala position som sin make; en relation som – olikt klassamhället – förutsattes sakna intressekonflikter mellan parterna (ibid.: 12). Denna verklighetstolkning förutsatte därmed också att den privata sfären präglades av biologiska könsroller som kompletterade varandra i skapandet av en harmonisk familjeenhet (ibid.: 13; Höjer & Åse, 2001: 37f).
Den sedan länge härskande synen på privat och offentligt som en kvinnlig respektive manlig sfär ifrågasattes inte av de tänkare, som försökte tolka den nya sociala verklighet, som den framväxande industrialismen och kapitalismen förde med sig (Jackson & Scott, 2001: 2). I Karl Marx analys av denna verklighet togs kvinnors arbete i hemmet för givet, samtidigt som deras bidrag på den offentliga arbetsmarknaden inte till fullo erkändes (ibid.: 3). På liknande sätt accepterades en könsbaserad uppdelning av de privata och offentliga
arbetsområdena av Max Weber, som dock bidrog med att införa begreppet patriarkat i sin sociala maktanalys (ibid.: 4). Enligt Weber bestod det patriarkala samhället – i sig uppbyggt av hierarkiska enheter, från markbrukaren till monarken – av hushåll inom vilka kvinnan
9 underordnades mannen. Relationer inom familjen problematiserades däremot inte av Weber, som ansåg närheten mellan moder och barn vara biologisk snarare än en social realitet. På samma gång var mannens funktion bland annat att koppla den övriga familjen till den offentliga världen (ibid.).
Det uppdämda behovet av arbetskraft under efterkrigstiden lindrades av det allt större kvinnliga deltagandet i offentligt arbetsliv; en utveckling som bland annat Alva Myrdal ansåg vara en möjlig väg mot kvinnlig frigörelse (Jackson & Scott, 2001: 8). Enligt Myrdal innebar det hemarbete som med få undandtag ålades kvinnor att de isolerades socialt, samtidigt som en ekonomisk beroendeställning till mannen gav upphov till understimulans och dålig själv-känsla (ibid.). Vid denna tid verkade även Simone de Beauvoir, som i sin analys av det mansdominerade samhället utreder hur rådande mans- och i synnerhet kvinnoroller konstrueras genom sociala föreställningar inom och utanför hemmet (de Beauvoir, 1949: 445f). de Beauvoir avfärdade bilden av en naturligt passiv kvinna med motiveringen att samhället får precis så pass självständiga medborgare som det uppfostrar (ibid.: 442, 445). Samhällets uppbyggnad, vilken omyndigförklarade kvinnan och premierade mannen på samtliga nivåer, var en bidragande orsak till kvinnans underlägsna position (ibid.: 437f). Med utgångspunkt i dessa idéer lades grunden för den så kallade andra vågen av feminism, då förhärskande antaganden gällande könens skillnader och mäns och kvinnors påstått komplementära roller i de offentliga och privata sfärerna började ifrågasättas (Jackson & Scott, 2001: 8). Dessutom började bilden av en hierarkisk maktordning, manifesterad och befäst genom sociala könsroller, ta form i medvetandet hos en del tänkare (ibid.).
Den vedertagna, oproblematiserade separeringen av offentlighet och privathet, av den binära relationen mellan arbete och hem, hamnade i ett nytt ljus då insikten om hur den offentliga arbetsfördelningen i stor utsträckning strukturerades utifrån könstillhörighet och könsroller (Jackson & Scott, 2001: 13). Då det privata och personliga så småningom erkändes som en aspekt av en politisk verklighet fördes företeelser eller beteenden med en tydlig prägel av personlig erfarenhet, i synnerhet våldsutövande mot kvinnor, in i ett socialt och strukturellt sammanhang (ibid.: 13f). Erfarenheter av våld inom familjen var inte att betrakta som en olycklig konsekvens, utförd av enskilda, patologiska våldsverkare, utan snarare en effekt av den maktrelation som äktenskapet, genomgående för i princip hela samhället, baserades på (ibid.: 14). Ur den privata sfären förgrenas såväl makt som demokrati och rättvisa; att inte erkänna den politiska betydelsen av den privata sfären är i sig självt en politisk handling (Wendt Höjer & Åse, 2001: 38).
10
2.3 Feminism, ideologi och marxism
Det feministiska tankegodset är sprunget ur skilda sammanhang i både tid och rum; präglat av rådande samhällsklimat, olika ideologier och personliga erfarenheter. Medan liberalismen, förenklat, utvecklade idéer om kvinnors rätt till utbildning, arbete, politiskt deltagande, ägande och jämlikhet, tillförde marxismen en socio-ekonomisk dimension, med visionen om ett verkligt – inte bara politiskt eller juridiskt – jämlikt samhälle, fritt från klassernas förtryck (Bryson, 2003: 2f, 31, 68). En stat som enbart tillskriver människor en formell jämlikhet i form av medborgarskapet negligerar och fortplantar de samhälleliga orättvisorna (ibid.: 68). Västerländska kvinnors mycket svaga position på arbetsmarknaden under efterkrigstiden vittnar delvis om de formella rättigheternas begränsade effekter på den praktiska verkligheten (ibid.: 127). Marxistisk teori hävdar att människans placering i produktionsprocessen, det vill säga hennes arbete, avgör och skapar hennes natur, status och möjligheter (Wendt Höjer & Åse, 2001: 28). Den marxistiska utgångspunkten i feministisk teori kritiseras dock bland annat för osynliggörandet av icke-ekonomiska maktrelationer; förnekandet av ett existerande patriarkat utanför klassamhället samt svårigheten att kritiskt belysa klasskillnader mellan kvinnor (Bryson, 2003: 69; Wendt Höjer & Åse, 2001: 29). Enligt Bryson förklarar marxistisk analys dessutom svårligen den könsbaserade uppdelningen av arbetet i hemmet (2001: 207).
Inom marxistiskt orienterad feminism återfinns könsmaktordningens mekanismer inom könsarbetsdelningen som – genom att systematiskt uppehålla kvinnor med uppgifter som rör livets privata, reproduktiva aspekter, samtidigt som det offentliga arbetet utövas av mannen – föder föreställningar om kvinnor och män, kvinnligt och manligt (Wendt Höjer & Åse, 2001: 21). Under 1960- och 70-talet tog flera feministiska falanger form; ett par av dessa uppbars av eller utgick ifrån en marxistisk samhällsanalys (Bryson, 2003: 204). Ett sådant exempel är den materialistiska feminismen, som drog paralleller mellan det förtryckande klassamhället och den hierarkiska könsordningen inom familjen – två förhärskande maktordningar som borde avskaffas (Jackson & Scott, 2001: 17f). Denna radikala form av feminism hävdade att såväl genus som biologiskt kön, liksom kategoriseringen av kvinnor och män, var en social produkt av det patriarkala samhället, och att avskaffandet av detta patriarkat samtidigt skulle medföra att den sociala distinktionen mellan kvinna och man upphörde att existera som idé (ibid.: 17f). Mannens dominerande position ansågs inte bero på grundläggande skillnader mellan könen utan var snarare ett uttryck för ett rådande patriarkat (ibid.: 18).
Trots kritik mot de stora ideologiernas eventuella tillämpbarhet på feministisk politisk teori utgör de än i dag relevanta utgångspunkter, vid utformningen av olika feministiska
11 inriktningar (Bryson, 2003: 139f, 162). I många av världens länder är de, från början, liberala kraven på politisk och juridisk jämlikhet numera uppfyllda, men frågor kring hur ett i verklig mening genomgående jämlikt samhälle skapas är fortfarande brinnande aktuella (ibid.: 162). Detta problem är världsomfattande. Sedan 1970-talet används i stor utsträckning klass-ificeringar av feministiska teorier utifrån en liberal, radikal eller socialistisk/marxistisk ideologi, samtidigt som ytterligare kategorier och undergrupperingar har utformats för att lyfta fram olika gruppers specifika situationer och erfarenheter (ibid.: 139). Särskiljande för dessa perspektiv är framför allt hur de ämnar undersöka och förklara könsmaktordningens grunder och orsaker, samt vilka mekanismer som verkar för att upprätthålla denna ordning (Wendt Höjer & Åse, 2001: 21). Medan vissa inriktningar fokuserar på vilka beteenden i det vardagliga livet som applicerar olika innebörder och värderingar på det sociala könet, söker andra feminismer snarare förklara varför kvinnor systematiskt underordnas män; vilken social kontext som möjliggör denna ordning (Jackson & Scott, 2001: 17). Gemensamt för olika feministiska teorier är, som tidigare beskrevs, erkännandet av könets politiskt och socialt skapade betydelser vid maktfördelning inom samhällets och privatlivets olika sfärer (Wendt Höjer & Åse, 2001: 21).
3. Klimatförändringar, sårbarhet och anpassning
Sedan slutet av 1700-talet pågår en teknikutveckling och energieffektivisering utan tidigare motstycke i jordens och människans historia (Mcneill, 2003: 29ff, 37). Med hjälp av denna nya teknik kan fossila energilager omvandlas till mekanisk energi och därmed höja arbets-kraftens produktivitet avsevärt, vilket har varit en förutsättning för såväl den kraftiga ekonomiska tillväxt som för den accelererande befolkningsökning, som tydligt präglar de senaste 200 åren (ibid.: 28f, 35, 37). Till följd därav utvecklades 1900-talet till ett på många vis säreget sekel i människans och jordens historia (ibid.: 397f). Den komplexa värld som växer fram är dock sårbar, bland annat på grund av ett allt starkare behov av att rådande klimatförhållanden hålls stabila och oförändrade och att tillgången till jordens naturresurser förblir oförminskad (ibid.: 17f; Heinberg, 2004-2010; ELC). I den moderna tidens
samhällsbygge, utformat efter rådande politiska, ekonomiska och sociala idéer, är människan en centralaktör som omformar och anpassar den globala ekologin efter den mänskliga
12 miljö- och energiförhållanden som samhället är uppbyggt kring förändras (ibid.).
3.1 Klimatförändringarna kartläggs
De senaste, händelserika decennierna kännetecknas, internationellt sett, bland annat av de globala miljö- och klimatfrågornas definitiva inträde på den världspolitiska scenen (UNEP; Corell & Söderberg, 2005: 7, 23). Inom flera miljöområden är situationen allvarlig men klimatdiskursen domineras framförallt av den globala uppvärmningen, orsakad av en
ackumulation av växthusgaser i atmosfären (UNEP). Dessa gaser hämmar transmitteringen av långvågig värmestrålning från jorden till rymden, vilket innebär att värmeenergin reflekteras tillbaka till jordens yta, som värms upp på nytt (Björndahl et al., 2003: 102f). Processen är i sin naturliga form livsviktig, då den förbättrar de ekologiska förutsättningarna på jorden för allt biologiskt liv, genom att höja jordens medeltemperatur från cirka −18°C till +15°C (ibid.: 102f). Numera talar forskare dock om en förhöjd växthuseffekt eller global uppvärmning, vilken leder till att den naturliga, om än varierande, värmebalansen rubbas (IPCC, 2002:76). Anhopningen av växthusgaser i atmosfären anses ge upphov till en ökad medeltemperatur såväl på land som i hav, vilket i sin tur förutspås trigga igång ett mer oberäkneligt och extremt klimat (Solomon et al., 2007: 69f). Forskning pekar varnande på olika gränsvärden i de
naturliga systemen som inte bör överskridas, för att undvika drastiska och möjligen oåterkalleliga processer i naturen (ibid.: 727; UNEP:s hemsida; Lenton et al., 2007:1).
Arbetet med att utröna konsekvenserna av den globala uppvärmningen leds av FN:s klimatpanel, IPCC, som sedan 1989 inhämtar, sammanställer och tolkar vetenskapliga klimatdata, som används i olika tänkbara klimatmodeller (IPCC). I FN-organets senaste rapport gällande klimatförändringar konstateras att flera naturliga system är under inflytande av regionala klimatförändringar, i synnerhet av temperaturhöjningar, som åtminstone delvis är framsprungna ur mänsklig aktivitet (Parry et al., 2007: 26; UNFCCC). Dagsaktuella
observationer gör gällande att vissa trösklar inom jordens avancerade klimatsystem är på god väg att överskridas och orsaka förhöjd värme, torka, nederbörd och tropiska cykloner – ett ”förstärkt” klimat som framför allt gör redan nederbördsfattiga områden ännu torrare (UNEP; UNFCCC). Glaciärer retirerar över hela jorden och på flera håll på den afrikanska kontinenten sprider öknen ut sig, samtidigt som flera länder kring västra och norra Atlantkusten,
tillsammans med norra och centrala Asien, observerar en ökad nederbördsmängd (ibid.; Parry et al., 2007: 83; UNEP).
13 datainhämtning och olika observationer (Parry et al., 2007: 8). Informationen är dock i
huvudsak sprungen ur de mer resursstarka delarna av världen och beskriver därmed i synnerhet det norra halvklotets miljötillstånd. FN:s klimatpanel konstaterar i sin fjärde utvärdering av kunskapsläget inom klimatområdet att naturliga system, som verkar inom samtliga kontinenter och flertalet hav, påverkas av regionala klimatförändringar. Till skillnad från den föregående utvärderingen från 2001 – som vittnade om pågående, regionala klimat-förändringars ”med stor sannolikhet” märkbara effekter på naturliga system – slår IPCC anno 2007 fast att det finns ett samband mellan förhöjd temperatur och påverkan på den globala miljön. Natursystem i förändring återfinns inom såväl hydrosfär och biosfär som kryosfär, det vill säga jordens is-, glaciär- och snötäckta områden (ibid.).
3.2 Klimat och sårbarhet
Från de nordligare breddgraderna och högre höjderna hämtas, som nämndes ovan, en stor del av den klimatiska datainsamlingen (Parry et al.: 2007: 117). Latinamerika, Afrika,
Sydostasien och regioner i och kring Indiska oceanen och Stilla havet är med andra ord
underrepresenterade i fråga om klimatobservationer och studier (ibid.; Ludwig et al., 2007: 3). Samtidigt konstituerar dessa regioner och kontinenter de områden som är mest utsatta då de yttre miljö- och klimatförhållandena förändras (ibid.: iii). Detta avsnitt avser att undersöka grunderna för denna sårbarhet i fråga om ekonomiska, ekologiska och sociala tillgångar.
3.2.1 ICESCR och FN:s millenniemål
Enligt artikel 11 ur FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR), trädd i kraft 1976, åtnjuter var och en rätten att vara tryggad mot hunger (UNTCa; ICESCR: art. 11). Konventionsstaterna förbinder sig att konkret arbeta för att människans levnadsförhållanden förbättras, genom lämpliga åtgärder och internationellt samarbete. Livsmedelsprogram ska främja framställning, förvaring och distribution av födoämnen med hjälp av kunskapsspridning, samt utveckla teknikerna för jordbruk i syfte att nyttja naturtillgångar på de mest effektiva sätten. Utifrån de livsmedelsimporterande
respektive -exporterande ländernas behov bör världens födoresurser fördelas rättvist (ibid.). I september 2000 formulerades FN:s millenniedeklaration; en uppsättning av åtta utvecklingsmål (eng. MDG – Millennium Development Goals) som syftar till en
genomgående upprustning av sociala, hälso- och miljöförhållanden i världens utvecklings-länder, för att försöka minska den globala fattigdomen till hälften (UNDP). Den uttalade
14 ambitionen är att förverkliga dessa mål innan år 2015 (FN). Förbättringsarbetet, som stöds av samtliga länder inom FN, omfattar bland annat avsikten att säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling (FN; Millenniemålen). En lämplig delstrategi för att uppnå detta miljömål är enligt organisationen att integrera principerna om hållbar utveckling på det nationella, politiska planet (FN). Mer konkret, i fråga om att dämpa den antropogena påverkan på klimatet och förändringarnas effekter, krävs fler klimatanpassningsprogram och -tekniker, i synnerhet åtgärder som riktar sig till små, resurssvaga öar och utvecklingsländer (FN, 2008a). I 2009-års MDG-rapport, i vilken arbetet för millenniemålen bevakas, konstateras att frågan om det förändrade klimatet särskilt måste prioriteras (FN, 2009: 5). Den unika situation som världen i stort befinner sig i gör att det samtidigt föreligger en möjlighet till global, strukturell
omvandling mot en mer effektiv och miljövänlig energianvändning (ibid.). Klimatets förändrade tillstånd betecknas vara en så pass integrerad aspekt av den ekonomiska och politiska världen, att arbetet med samtliga millenniemål riskerar att överskuggas och möta svåra motgångar, på grund av klimatproblemets genomgripande effekter (Ludwig et al.: 2007: 10).
Den senaste MDG-rapporten illustrerar även det positiva sambandet mellan årlig mängd CO2-utsläpp per capita och landets utveckling och resursstyrka (FN, 2009: 41). De delar av världen som först genomgick den industriella revolutionen dominerar än i dag
utsläpps-statistiken fördelat per person, medan länder söder om Sahara står för den minsta, individuella andelen utsläpp (ibid.: 41). Beträffande effekter av klimatförändringar saknas dock ett sådant positivt samband; rapporten konstaterar snarare att samhällets förmåga till anpassning är av fundamental vikt, för att minska skadeverkningarna av nya och mer extrema
väder-förhållanden (FN, 2008b: 37). Anpassningsförmågan är, vilket påvisas nedan, en funktion av flera parametrar. Avvikande medeltemperaturer sedan 1979 är förvisso en framträdande karaktär för just det norra halvklotets klimat, men samtidigt tillhandahåller dessa länder överlag en betydligt större beredskap i form av ekonomiska, fysiska och politiska resurser än stora delar av den övriga världen (Adger et al.: 2006: 4; Ludwig, 2007: 2). Dessa resurser spelar en avgörande roll då anpassning, lindring och reparation av de direkta skadeverkning-arna av ett extremare klimat ska finansieras (ibid.: 11).
3.2.2 Bedömning av sårbarhet
Det internationella klimatarbetet utvecklas, i takt med att mer kunskap tillfogas den totala bilden av det vetenskapliga klimatläget. Alltsedan FN:s tredje utvärdering från 2001 lades
15 fram, sysselsätts alltfler forskare, politiker och andra beslutsfattare med frågor kring
sårbarhet, påverkan och risker, i syfte att identifiera vilka socio-ekonomiska, biologiska och geofysiska system och nivåer som påverkas av klimatfarlig, mänsklig aktivitet (Parry et al., 2007: 782f). Ett system utgörs av människor och ekologiska miljöer på olika nivåer i samhälle och natur (ibid.: 786). De särskilt sårbara systemen (eng. key vulnerabilities) innehar
egenskaper som dels gör dem mottagliga för negativa förändringar i klimatet; dels mer eller mindre oförmögna att avväpna dess effekter (ibid.: 783). Avgörande kriterier för att innefattas av denna klassificering är effekternas omfattning, timing och ihärdighet – det vill säga direkt mätbara faktorer – men även normativa och subjektiva effekter vägs in i bedömningen (ibid.: 785). Därmed omfattar kategoriseringen ”särskilt sårbara system” också aspekter som
exempelvis det hotade systemets betydelse och unikhet; möjligheter till anpassning, samt /o/jämlik fördelning och spridning av effekterna. Eftersom det ekonomiska, sociala och kulturella sammanhanget påverkar bedömningar av vad som anses vara en risk inom ett samhälle, är själva riskbedömningen av ett förändrat klimat med andra ord inte uteslutande en objektiv uppgift (ibid.).
Negativa och farliga klimateffekters storlek och omfattning bedöms utifrån mängden påverkade människor och graden av skada, vilket ofta mäts med hjälp av ekonomiska termer, exempelvis i inkomst-, välfärds- eller avkastningsförluster (Parry et al., 2007: 785).
Effekternas storlek kan dock även bedömas utifrån vatten- och matbrist, dödlighet på grund av klimatrelaterade sjukdomar, påtvingad migration samt biofysiska förhållanden som exempelvis skördeavkastning och antal utrotade arter på grund av klimatförändringarnas inverkan. Även kvalitativa metoder används för att mäta effekters storlek, genom att se till hotade kulturella och sociala värden, såsom förlust av kulturarvsplatser och minskad biologisk mångfald. Effekterna på vissa system beräknas uppträda med en sådan ihärdighet att de är att betrakta som bestående, vilket kvalificerar dem till de särskilt utsatta systemens kategori (ibid.: 785f). Förlusten av stora istäcken, störningar i biogeokemiska cykler och artutrotning är exempel på oåterkalleliga klimateffekter (ibid.: 786).
3.2.2.1 Anpassning och möjligheter
I IPCC:s bedömningsmodell kopplas sårbarhet även till anpassningsförmåga hos de hotade systemen – människor, grupper, samhällen och ekologiska system (Parry et al., 2007: 786). Anpassning innebär ekologisk, social eller ekonomisk justering för att möta reella eller förväntade förändringar i omgivningen (IPCC, 2001: 879). De stora påfrestningarna för dessa
16 justeringar uppstår genom extrema variationer – snarare än gradvisa förändringar – i klimatet (ibid.: 879). Förutom just anpassning till de nya klimatförhållandena avgör systemets förmåga att minska de negativa effekterna – eller vända effekterna till sin fördel – dess kapacitet och sårbarhet (Smith & Klein, 2003: 2). Denna förmåga syftar på såväl de rent tekniska medlen och förutsättningarna som gör anpassning praktiskt möjlig, som mer grundläggande
förhållanden i form av tillgång till ekonomiska resurser (Parry et al., 2007: 786). Detta innebär att möjligheterna till anpassning varierar mellan och inom regioner, samhällssektorer och individer. Även kunskap kring anpassningens effekter och dess kostnad, samt anpass-ningsvilja och förenlighet med andra sociala och kulturella intressen påverkar individens och samhällets förmåga till anpassning (ibid.).
IPCC:s tredje utvärdering från 2001 beskriver de faktorer som främst avgör graden av sårbarhet i ett system, och fastslår de avancerade samband i både tid och rum som påverkar systemets anpassningsförmåga (IPCC, 2001: 895). Ekonomiskt välstånd, teknologi,
information, kompetens, infrastruktur, samhällets institutioner och jämlikhet – dessa faktorer utgör de viktigaste determinanterna. Trots att fattigdom och sårbarhet inte alltid går hand i hand är kopplingen mellan ekonomiska tillgångar och risk för klimatrelaterad utsatthet tydlig. Resurssvaga länder tampas i större utsträckning med miljöproblem som den rikare delen av världen har lyckats reducera genom tekniska ingrepp. Ekonomisk trygghet påverkar så genomgripande områden som hälsa, handlingsförmåga, mobilitet mellan yrken och samhälls-engagemang (ibid.: 895f). En närliggande tillgång är graden av förmåga att utveckla och integrera ny teknik (ibid.: 896). Klimatanpassning gestaltas till stor del av tekniska lösningar, exempelvis varningssystem, särskilda skydd, bevattningssystem och växtförädling. I
anpassningsarbetet har även regioner med stor, utbredd och tillämpad kunskap i – och ett erkännande av – riskerna med förändrade klimatförhållanden en klar fördel. Åtgärder som behöver genomföras kräver insikt, förståelse för praktiska lösningar och vilja på samtliga nivåer inom samhället. Kunskapstillgång är en springande punkt i fråga om global rättvisa och jämlikhet, eftersom resursstarkare länder generellt besitter en större kunskapsarsenal än utvecklings- och övergångsländer (ibid.).
Ett samhälles sociala institutioner kan, under fördelaktiga omständigheter, underlätta arbetet med såväl framtida som redan märkbara effekter av klimatförändringar (IPCC, 2001: 897). Även utifrån denna anpassningsaspekt går skiljelinjen i huvudsak mellan utvecklade och utvecklingsländer, varav framför allt den senare kategorin lider av ett svagt institutionellt stöd, och därmed lägre anpassningsförmåga (ibid.: 896). Hantering av vattenresurser och
17 handlingsprogram för jordbruk är exempel på frågor som riskerar att försvåra anpassnings-arbetet om samhällets inrättningar är svagt förankrade och osäkra (ibid.: 896). Inom
samhällets institutioner fördelas och praktiseras makt över resurser (ibid.: 897). Skillnader i distribution av denna makt orsakar i sig begränsningar för samhällets anpassningsmöjligheter, vilket med andra ord innebär att ojämlikhet mellan olika demografiska grupper orsakar ett mer sårbart samhälle (ibid.).
3.2.2.2 Sårbarhet och socio-ekonomisk jämlikhet
Graden av sårbarhet inom ett system som är mottagligt för klimateffekter beror således på exponering, känslighet och anpassningsförmåga (Smith & Klein, 2003: 2). Faktorer som avgör anpassningsförmågan i ett system är inte oberoende av varandra. Som beskrivs nedan befinner sig ofta utvecklade länder och utvecklingsländer på vars en sida av anpassnings-skalan, men skillnader finns på fler nivåer än så (IPCC, 2001: 897). Frågan om sårbarhet för det förändrade klimatets effekter innehåller en tydlig aspekt av jämlikhet och rättvisa (Parry et al., 2007: 784). Inom och mellan samtliga regioner, länder, samhällssektorer och grupper förekommer ojämlika förhållanden, ofta baserade på olika socio-ekonomiska förutsättningar. För att hantera särskilt utsatta grupper och identifiera samband mellan region, sårbarhet och effekter används ofta flera kategoriseringar, såsom hotade önationer; hotade ursprungs-befolkningar; länder i halvtorra regioner med en liten jordbrukssektor samt minst utvecklade länder, LDC (ibid.). I fråga om fördelning och spridning av negativa klimateffekter spelar bland annat inkomst, kön och ålder viktiga roller (ibid.: 786). Det gäller i synnerhet för förändringar med särskilt heterogena effekter inom en viss sektion (ibid.). Flera parametrar påverkar utslaget av jämlikhet och rättvisa i fråga om klimateffekternas fördelning i ett samhälle (ibid.: 784). Därför bör även olika nivåer inom vissa sårbara grupper beaktas vid bedömning av sårbarhet (ibid.).
4. Lokalisering av utsatta regioner och befolkningar
Medan föregående avsnitt redogör för FN:s bedömning av sårbarhet och anpassning inför följderna av ett förändrat klimat, tar detta kapitel grepp om samhällsförhållanden som inte är lika direkt relaterade till dessa klimatförändringar, men som utgör mer eller mindre funda-mentala förutsättningar för ett samhälles resiliens. Utgångspunkt här är istället ett mer konkret
18 geografiskt, ekonomiskt och socialt sammanhang.
4.1 Sårbarhet och resurser
Förutsättningar för ett individ- eller natursystem att stå välrustat inför det förändrade klimatets påfrestande effekter kan härledas ur systemets anpassningsförmåga. Ovan beskrivs de deter-minanter – välstånd, teknologi, institutioner, information och jämlikhet – som genom verkan och samverkan skapar dessa förutsättningar (Smith & Klein, 2003: 3). Determinanterna utgör därför värdefulla tillgångar, men deras styrka, spridning och förvaltning ter sig olika världen över. Den generella tendensen ger vid handen att förutsättningarna för länder i utveckling är missgynnsamma på flera punkter, medan situationen i utvecklade länder ofta är betydligt mer fördelaktig för klimatanpassning (ibid.). Mönstret i fråga om ekonomisk resursfördelning är tämligen tydligt: Medan två femtedelar av världens befolkning tar del av fem procent av den globala inkomsten, är den motsvarande inkomstandelen för världens rikaste femtedel 75 procent (Shah, 2010). Enligt siffror från 2005 lever hälften av befolkningen söder om Sahara på under 1,25 $ om dagen; i södra Asien 40 procent och i Europa och Centralasien 3,7 procent (World Bank). Dessa siffror vittnar med kraft om de varierade ekonomiska förutsättningarna för klimatanpassning. Den ojämna ekonomiska fördelningen får rimligtvis även konsekvenser för tillgången till teknologi, vilken är generellt begränsad inom världens utvecklingsländer (Smith & Klein, 2003: 3). På liknande sätt är även den tekniska kapaciteten att sprida information mindre. Demokratiseringskrafter har rönt framgångar under 1900-talet men i många utvecklingsländer är situationen i fråga om maktfördelning och institutionell stabilitet ännu problematisk; i vissa fall är demokratin frånvarande eller mycket begränsad. Skillnader i ekonomiska tillgångar och maktresurser är dessutom relativt stora i dessa delar av världen (ibid.).
4.1.1 Klimatzoner, inkomstskillnader och jordbruk
De senaste decenniernas högre medeltemperaturer får ofta illustrera bilden av ett klimat i förändring utöver de normala variationerna. Solen utgör motorn i den hydrologiska cykeln, vilket innebär att intensiteten i vattnets kretslopp ökar med högre temperaturer (Ludwig et al., 2007: 3). I just konsekvenserna av ett rubbat nederbördsmönster ligger en överhängande risk med den globala uppvärmningen (ibid.; UNFCCC). I synnerhet zoner med ett tropiskt och fuktigt till halvtorrt klimat är känsliga för en alltför oblanserad till- och bortförsel av fukt och nederbörd, med översvämningar i låglänta områden, torka och extrem hetta som möjliga
19 följder (Altieri & Koohafkan, 2008: 1).
De tropiska zonerna, som löper längs ekvatorn, bebos till största delen av en relativt resurssvag befolkning (Sachs, 2001: 1). Vid år 2001 var endast två av världens trettio hög-inkomstekonomier belägna i den tropiska klimatzonen, nämligen Hong Kong och Singapore. En jämförelse mellan inkomst och klimatzon, genomförd 2001 och baserad på BNP-siffror från 1995, påvisar att länder med högst inkomst per person vid denna tid nästan utan undantag låg i ett fuktigt, tempererat klimat; medan det tropiska Latinamerika, Afrika och södra Asien, tillsammans med halva Kina, uppvisade de lägsta BNP-värdena (ibid.: 6f). Orsakerna till korrelationen mellan klimat och inkomst är såväl historiska som ekologiska, ekonomiska och sociala (ibid.: 6, 15). Den europeiska koloniseringen har troligtvis bidragit till den ekonomiskt eftersatta situationen i många tropiska länder, men kan inte stå som ensam förklaring till den ekonomiska snedfördelningen (ibid.: 10f). Befolkningen i det tropiska Afrika hade till exempel världens kanske lägsta levnadsstandard redan innan koloniseringen inleddes på 1870-talet; medan Latinamerika, en annan – ännu utsatt – tropisk region, har varit själv-ständigt i närmare 200 år. Andra orsaker än enbart en europeisk inblandning i ländernas ekonomiska, politiska och sociala angelägenheter tycks därför också ha påverkat, och fortsätter att påverka, den ekonomiska utvecklingen (ibid.).
Sachs (2001) menar att de avgörande samhälleliga inslagen som har orsakat – och orsakar – den ekonomiska differentieringen mellan den tropiska och den tempererade zonen är matproduktion och hälsa (18, 12). Produktionen av stapelgrödor som ris, majs och vete är relativt stor i den tempererade zonen, vilket gör länder som USA, Kanada och Argentina till de största spannmålsexportörerna (ibid: 12). De direkt ekologiska, påverkande grunderna består i den tropiska regionens benägenhet till markerosion, begränsad näringstillgång och skadedjur, tillsammans med en snabb förflyttning av vatten, hög fotorespiration på grund av hög temperatur, samt stora nederbördsvariationer (ibid.: 13ff). Den höga temperaturen och fuktigheten leder till en mycket snabb nedbrytning av dött växtmaterial, vars näringsinnehåll antingen lakas ur marken eller snabbt tas upp av vegetationen. Jorden är därför ofta närings-fattig. Samtidigt innebär frånvaron av frost och kyla att livscykeln för skadedjur och andra sjukdomar inte bryts under vintern, vilket resulterar i en tung sjukdomsbörda bland de
tropiska grödorna. Odlingsförutsättningarna är sammantaget inte lika goda som i tempererade zoner, vilket en del forskare menar förklarar den lägre matproduktionen i tropikerna (ibid.: 13).
20 stor del för det tempererade klimatets förutsättningar, där det relativt enkelt har kunnat över-föras horisontellt, inom klimatzonen (Sachs, 2001: 12). Hälso- och jordbruksteknik har däremot inte kommit de tropiska länderna till dels i samma utsträckning, vilket även gäller i fråga om teknisk utveckling inom energianvändning, miljöförvaltning och nya material (ibid.: 12, 22). Som illustration kan nämnas att det västerländska jordbruket år 1985 var hela 36 gånger mer arbetskraftseffektivt än utvecklingsländernas (Mcneill, 2003: 254). 1900-talets mekanisering var till stor nytta för i synnerhet nordliga länder med stora, plana odlingsytor, samtidigt som de nya maskinerna föga bidrog till att effektivisera arbetet på fält med mindre lotter och stora nivåskillnader (ibid.: 246).
4.1.2 Marginaliserade grupper
En generell, global trend är att människor som saknar hem ofta bebor marginella och mindre säkra områden; samtidigt som ekonomisk styrka här saknas, inte minst för klimatanpassning (IPCC, 2007: 897). Här återfinns miljöer som redan i dag påfrestas av såväl mänsklig som klimatisk påverkan (Altieri & Koohafkan, 2008: 5). Utmärkande för marginaliserade samhällsgrupper är även en låg läskunnighet, i synnerhet bland kvinnor, och hög barna-dödlighet, inte sällan i kombination med en svårtillgänglig utbildnings- och hälsosektor (Watson et al., 1997: 2.3.3.1). I tropikerna är sjukdomsbördan generellt större än i den övriga världen (Sachs, 2001: 16). Faktorer som påverkar förekomsten av infektiösa sjukdomar är framför allt en fysiskt tillåtande miljö som möjliggör spridning; låga näringsvärden som gör befolkningsgrupper mer mottagliga, tillsammans med effekterna av utbredd fattigdom. Analfabetism och låg åtkomst till vård och sanitet är exempel på effekter av fattigdom som främjar sjukdomsspridning. På de fattigdomsrelaterade punkterna, liksom i fråga om närings-försörjning, är utgångsläget i tropiska områden generellt sämre än i den tempererade zonen (ibid.).
En annan tydlig tendens är att mattillgången ofta är, mer eller mindre, direkt kopplad till den lokala matproduktionen (FAO, 2009: 13). Av jordens cirka en miljard människor som befinner sig i en osäker och otillfredsställande matsituation lever runt 75 procent på lands-bygden, där jordbruk tjänar som den främsta källan till livsuppehälle (FAO, 2008:6; Asefa, 2005: 160). Gemensamt för många utvecklingsländer är att de nationella naturresurserna ofta spelar en mycket viktig roll som direkta tillgångar och bidrag till landets välfärd (World Bank, 2007: 2, 11). Dessa naturresurser förvaltas olika väl inom länderna, men fattigdom riskerar att driva fram ingrepp i naturmiljön som sänker det kvantitativa och kvalitativa värdet på
21 naturens kapital, vilket i sin tur försämrar den ekologiska och ekonomiska situationen, om inte ett mer långsiktigt förhållningssätt praktiseras (ibid.: 7, 23). Fattigdom och degraderade natur-system kan således i vissa fall nära varandra (Csaki, 2003: 38).
I torra och halvtorra områden, i bergig och ekologiskt utsatt terräng, inte sällan med ogynnsamma odlingsförhållanden, uppehåller ofta mer marginaliserade befolkningsgrupper sig (Altieri & Koohafkan, 2008: 5; Asefa, 2005: 160). Bland de heterogena, ekonomiskt och socialt svaga grupperna återfinns, förutom de fattiga stadsborna, olika kategorier av lands-bygdsbefolkningar (Watson et al., 1997: 2.3.3.1; Csaki, 2003: 37). Småjordbrukare med eftersatt teknisk utrustning och högst två hektar odlingsmark; lantarbetare och andra som saknar mark; boskapsskötare utan fast geografiskt uppehälle; kvinnor, ofta i kvinnostyrda hushåll, samt ursprungsbefolkningar och etniska minoriteter utgör dessa grovhuggna
kategorier (ibid.; Watson et al., 1997: 2.3.3.1). I kvinnostyrda hushåll saknas ofta en manlig försörjare, vilket gör dem mer ekonomiskt sårbara och beroende av statliga välfärdsprogram (DAW). Den demografiska, geografiska spridningen minskar ofta den statliga politiska viljan till investeringar i offentlig infrastruktur, social service och skyddsnät (Csaki, 2003: 37). I områden med eftersatt ekonomisk infrastruktur och ofördelaktiga geofysiska förhållanden, exempelvis i de tropiska högländerna, på branta slätter med hög risk för erosion, torka och vattensjuka i halvtorrt klimat, produceras även proportionellt mindre mängder mat (Asefa, 2005: 159f). Ett bristfälligt kommunikations- och vägnät fördyrar transporterna. Detta, i kombination med en dyr kreditmarknad, begränsar tillgängligheten av produktions-
förbättrande medel, såsom gödning, bevattningssystem och kvalitetsutsäde, för resurssvaga lantbrukare. Delar av Asien, den sydamerikanska högplatån, de afrikanska högländerna och Sahelregionen är områden vars geofysiska premisser är särskilt hämmande för odling (ibid.). Dåliga odlingsförutsättningar och underutvecklad offentlig infrastruktur sammanfaller, globalt sett, i stor utsträckning med en hög befolkningsandel av fattiga och undernärda (ibid.: 160).
4.2 Afrika söder om Sahara, ekonomi och klimat
Av jordens världsdelar och regioner betecknas den afrikanska kontinenten enligt IPCC vara den mest sårbara i fråga om klimatförändringarnas effekter (Smith & Klein, 2003: 261). De direkta klimatförändringarna lär bli mer omfattande här än på andra kontinenter; anpassnings-möjligheterna är mindre och ekonomin grundas till stor del på klimatanknutna sektorer (UNDP: 1). De politiska och utvecklingsmässiga variationerna såväl mellan som inom de afrikanska länderna är dock stora, vilket försvårar en allmängiltig beskrivning av regionen
22 (Smith & Klein, 2003: 262). Medan norra Afrika upplever en ganska stabil ekonomisk
uppgång sedan slutet av1900-talet, i synnerhet under perioden 1975-1985, erfar de södra och västra delarna snarare en ihållande ekonomisk tillbakagång (ibid.). Det vidsträckta området söder om Sahara förväntas till 2015 omfatta en ännu större andel av världens mest fattiga; från dagens 24 procent till 41 procent inom fem år, samtidigt som 24 av länderna inom denna region troligtvis misslyckas med att uppnå flera millenniemål (Parry et al., 2007: 444).
Samtidigt utgör det sydligt belägna Botswana ett framgångsrikt undantag gällande ekonomisk tillväxt och politisk stabilitet i området (Smith & Klein, 2003: 262). Detta avsnitt söker framförallt lyfta fram de centrala, östra, västra och sydliga afrikanska områden som inte erfar samma ekonomiska och politiska uppgång.
IPCC bedömer i sin fjärde utvärdering de viktigaste effekterna och mest sårbara punkterna i en framtida värld med ett förändrat klimat. I delar av Afrika är närvaron av fattigdom, konflikter, svaga regeringar, försämrade ekosystem och begränsad tillgång till kapital, teknik och infrastruktur troligtvis mer utbredd än på någon annan kontinent (Parry et al., 2007: 435). Inom ingen annan region än den afrikanska råder en utveckling som går mot försämrade försörjningsmöjligheter och minskad mattillgång (FN, 2008c:15).
4.2.1 Klimat och jordbruk
Den afrikanska kontinenten sträcker sig huvudsakligen över de tropiska och arida klimat-zonerna (Raab & Vedin, 2004: 18). Den tropiska zonen löper över centrala Afrika, och karaktäriseras här av en årsmedeltemperatur på cirka 28°C, ingen vinterfrost och rikliga mängder regn under antingen hela året eller sommarperioden (ibid.; Sachs, 2001: 5). Det arida öken- eller stäppklimatet i norr och söder ger upphov till en lägre årsmedeltemperatur, cirka 18°C, men samtidigt mindre nederbörd (Raab & Vedin, 2004: 18). Den tropiska klimatzonen kan även delas in i regnskogs-, savann- och ökenområden (Sachs, 2001: 5). För flera länder är torka ett återkommande inslag (Watson et al., 1997: 2.3.3.2.2). Dessa varma förhållanden skapar ett starkt beroende av regnperioder som infaller vid rätt tid och i riklig mängd, för att säkra regionens gröna näring och livsmedelsproduktion (ibid.). Samtidigt är den klimat-känsliga jordbrukssektorn den viktigaste försörjningsgrunden för – åtminstone i ett 20-tal afrikanska länder – över 70 procent av befolkningen (FN, 2008c: 15). I synnerhet i central-afrikanska länder såsom Tanzania, Rwanda, Centralcentral-afrikanska republiken och Kongo-Kinshasa bidrar jordbruket till en stor del av ländernas BNP (ibid.: 13). Jordbruksprodukter utgör mellan 50 och 70 procent av exportintäkterna i närmare hälften av länderna söder om
23 Sahara (ibid.: 13f). Av den afrikanska befolkningen lever cirka 75 procent på landsbygden; merparten med arbete inom jordbruk, boskapsskötsel, skogs- eller fiskeindustrin (Watson et al., 1997: 2.3.3.2.1). I synnerhet människor i de fattigare samhällena är engagerade i jord-bruksarbete och boskapsskötsel (FN, 2008c: 15). Eftersom tillgång till tekniska hjälp- och förbättringsmedel i form av maskiner, gödning och kvalitativt utsäde ofta är bristfällig, genererar jordbrukssektorn ett relativt lågt genomsnittligt kapital (ibid.). Sedan 1961 produceras inte livsmedel i flera länder söder om Sahara i tillräckliga mängder för att korrelera med befolkningsökningen, och ännu under perioden 1990-2005 minskade här mat-produktionen per capita (ibid.:16).
4.2.2 Framtida klimatprojektioner
Enligt IPCC:s utvärdering består sårbarheten inför klimateffekterna i flera verkande påfrestningar, i kombination med en låg anpassningsförmåga (Parry et al., 2007: 435). Interaktionen mellan klimat och andra faktorer beaktas numera alltmer i klimatarbetet, då både de direkta effekterna och olika sårbarhetsaspekter bedöms (ibid.: 436). På den afrikanska kontinenten förmår förändringar och variationer i klimatet att påverka såväl vattenbehov som -tillgång, i mer eller mindre omfattande skala (ibid.: 444). Flera länder riskerar att överskrida tillgången på landbaserade vattenresurser till år 2025, även utan klimatförändringarnas effekter, vilket trender i befolkning och vattenanvändning antyder (ibid.). Vattenflödet kommer troligen att minska i södra Afrika, med undantag av Sydafrika, under 2000-talets första århundrade, möjligtvis med ökad intensitet av klimatpåverkan efter 2050 (ibid.: 446). Mellan 75 och 250 miljoner människor söder om Sahara kan komma att drabbas av vattenbrist till år 2020 (UNDP: 1). Nederbörden i det halvtorra Sahelområdet förväntas öka medan östra Afrika spås en motsatt nederbördstrend (FN, 2008c: 18f). I dag råder vattenstress eller -brist i fjorton afrikanska länder; det föregående innebär en tillgång på 1 700 m3 vatten per person och år; motsvarande siffra i det senare fallet är 1 000 m3 (ibid.: 18). Uppskattningsvis kommer ytterligare elva länder i regionen att tillhöra denna grupp om 25 år (ibid.).
I fråga om jordbrukssektorn kommer Afrika, sannolikt mer än någon annan region, att påverkas av ett förändrat klimat (FN, 2008c: 20). Vissa grödor kommer troligtvis att fasas ut mer eller mindre drastiskt, på grund av minskad lämplighet för odling (ibid.). Framför allt beräknas delar av Sahara och Afrikas östra och västra områden att drabbas, med skörde-förluster på mellan två och sju procent av BNP till år 2100 (Parry et al., 2007: 447; CIDA, 2009: 2). Andelen jordbruksmark som bevattnas naturligt förväntas ha minskat till år 2080,
24 liksom möjligheterna till spannmålsproduktion, medan ytan med torr och halvtorr mark kan komma att öka med fem till åtta procent (ibid.: 448). Även de mindre pessimistiska klimat-modellerna antyder att de centrala, västra och södra regionerna kommer att påverkas negativt av klimatförändringarna (ibid.). Tecken på system som är särskilt sårbara har redan noterats inom flera afrikanska områden, då en möjligen permanent torka i tidigare halvtorra zoner gör sig gällande i dessa delar (ibid.: 785).
5. Kvinnor och klimat
Med föregående beskrivningar av sårbarhet, utsatta grupper och det afrikanska jordbruks- och klimatläget som fond, bearbetar detta sista kapitel klimatförändringarnas konsekvenser för den kvinnliga befolkningens levnadsförhållanden i utsatta områden. Dessutom lyfts de mest relevanta artiklarna ur FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor, CEDAW, fram; ett juridiskt bindande dokument med 186 anslutna stater, varav drygt 40 är afrikanska (UNTC). Geografisk utgångspunkt är tropiska områden söder om Sahara och i vissa fall beskrivs konkreta omständigheter, i fråga om ekologiska resurser och
mat-försörjning. Överlag ges det dock en mer generell redogörelse över de särskilda implikationer som könet kan få i socio-ekonomiskt svaga områden. Dessa följder gör sig gällande i såväl en del afrikanska samhällen som i andra utvecklingsregioner.
5.1 Kön som sårbarhetsfaktor
Tidigare kapitel vittnar om att människans socio-ekonomiska bakgrund är en viktig
omständighet då graden av sårbarhet och anpassning till ett förändrat klimat avgörs. De mest resurssvaga i de fattigaste länderna förväntas att drabbas hårdast av klimatförändringarnas effekter (Nampinga, 2008: 3). Den region med störst andel fattiga är belägen söder om afrikanska Sahara (ibid.). Fattigdom och social klass är dock inte de enda utslagsgivande faktorerna (Lambrou & Piana, 2005: 12). Kön, etnisk eller kulturell grupptillhörighet, fysisk förmåga och medborgarskapsstatus påverkar också människans förmåga att förfoga över de resurser som är viktigast i samband med ett förändrat klimat. Denna förmåga är inte absolut inom ett samhälle; i konsekvenserna av drastiska miljöförändringar är de socialt och
ekonomiskt marginaliserade oftast sämst rustade, oavsett var händelsen äger rum (ibid.). För en stor andel av världens fattiga befolkningar utgör naturresurser, som tidigare
