Denna studies resultat visar att kvinnor ges utrymme på olika sätt i historieläroböckerna. Kvinnor nämns i huvudtexten men också i form av additiva inslag. Additiva inslag förekommer genom textrutor, bildtexter, ordlistor, tidslinjer, små figurer som kommenterar det som står i huvudtexten samt vid tillfällen då underrubriker uttryckligen avser att behandla en eller flera kvinnor. När kvinnor nämns i huvudtexten sker detta genom att de integreras i den befintliga huvudtexten och behandlas i text som inte enbart avser att behandla kvinnor och deras historia.
Exempelvis omnämns kvinnor under underrubriken ”Jordbruket förändras” i Upptäck Historia och anses därför omnämnas i lärobokens huvudtext. Ett exempel på ett additivt inslag i form av en underrubrik som uttryckligen avser att behandla kvinnor är ”Hustrun var familjens centrum”.
De omnämnanden om hustrun samt kvinnor som förekommer under denna underrubrik kategoriseras därmed som additivt inslag.
Nedan presenteras diagram 4 och diagram 5, ett för vardera lärobok, vilka avser att visa fördelningen mellan det utrymme kvinnor ges i huvudtext samt det utrymme de ges genom additiva inslag.
Diagram 4. Fördelningen av det utrymme kvinnor ges i huvudtext och genom additiva inslag i Upptäck Historia.
I Upptäck Historia ges kvinnor främst utrymme genom additiva inslag. 64 % av de omnämnanden som kvinnor får i Upptäck Historia får de genom additiva inslag, resterande 36 % återfinns i huvudtexten. I Upptäck Historia förekommer samtliga av de tidigare nämnda typerna av additiva inslag. Det additiva inslaget som används mest är textrutor, 128 av de 323 omnämnanden om
kvinnor som exempelvis ”Drottning Filippa” (Ljunggren & Frey-Skött, 2016, s. 103) men också namngivna kollektiv som knektänkor, vilka behandlas i en textruta vid namn ”Knektänkornas land” (Ljunggren & Frey-Skött, 2016, s. 163). Kvinnor förekommer även i textrutor som inte enbart är avsedda att behandla kvinnor och deras historia, men som de ändå omnämns i. Till exempel behandlas kvinnor i en textruta med rubriken ”Rätt att slå anställda och barn”
(Ljunggren & Frey-Skött, 2016, s. 215), i vilken pigor omnämns.
Vidare är det underrubriker, vilka avser att behandla en eller flera kvinnors historia, som är den näst vanligaste typen av additivt inslag i Upptäck Historia, detta vid 85 tillfällen av 323. Dessa underrubriker behandlar namngivna kvinnor som exempelvis ”Birkaflickan” (Ljunggren & Frey-Skött, 2016 s. 41), anonyma kvinnliga kollektiv, exempelvis under underrubriken ”Bara vissa arbeten var tillåtna för kvinnor” (Ljunggren & Frey-Skött, 2016, s. 221) samt namngivna kvinnliga kollektiv såsom ”Pigor och ammor” (Ljunggren & Frey-Skött, 2016, s. 221).
Sammantaget ges kvinnor, i Upptäck Historia, utrymme i form av 128 textrutor, 85 underrubriker med tillhörande text, 73 bildtexter, 19 kommentarer från små figurer, 14 ordförklaringar i ordlistor samt genom 4 omnämnanden i tidslinjer.
Gällande PULS Historia 4-6 Grundbok är det främst i huvudtext som kvinnor omnämns. Nedan presenteras diagram 5, vilket visar fördelningen mellan det utrymme kvinnor ges i huvudtext och genom additiva inslag i PULS Historia 4-6 Grundbok.
Diagram 5. Fördelningen av det utrymme kvinnor ges i huvudtext och genom additiva inslag i PULS Historia 4-6 Grundbok.
Resultatet visar att majoriteten av de kvinnliga omnämnandena i PULS Historia 4-6 Grundbok återfinns i lärobokens huvudtext. 265 av de totala 441 kvinnliga omnämnandena förekommer i huvudtexten, vilket motsvarar 60 %. Resterande 40 %, 176 stycken, av det totala antalet kvinnliga
bildtexter kvinnor ges utrymme. 95 omnämnanden av kvinnor förekommer i bildtexter. Detta genom exempelvis en bildtext under en bild illustrerande Drottning Kristina, där det står
”Kristina som finklädd åttaåring. Det var vanligt att man klädde barnen i vuxenkläder när de skulle målas av. Till vardags var Kristina pojkklädd, även när hon blivit vuxen.” (Körner &
Lindberg, 2012, s. 150). Bildtexterna kan också handla om anonyma kvinnor, det vill säga anonyma kollektiv. Ett exempel på detta är en bild som illustrerar kvinnor som lagar mat under jägarstenåldern. Under denna står det ”Kanske var det så här det såg ut när kvinnorna under jägarstenåldern lagade mat? Bilden är från en film som berättar om den här tiden i vår historia.”
(Körner & Lindberg, 2012, s. 10).
Vidare ges kvinnor utrymme genom underrubriker, vilka avser att behandla kvinnors historia, i PULS Historia 4-6 Grundbok. Detta sker vid 48 tillfällen. Ett exempel på ett sådant tillfället är när Eva Ekeblad behandlas under underrubriken ”Eva Ekeblad - första vetenskapskvinnan” (Körner
& Lindberg, 2012, s. 180). Även anonyma kvinnor ges underrubriker, exempelvis i form av
”Kvinnorna” under avsnittet ”Bönderna” (Körner & Lindberg, 2012, ss. 48-49) och är då ett exempel på när kvinnor ges ett specifikt avsnitt och behandlas under en särskild underrubrik.
Sammantaget förekommer kvinnor 265 gånger i huvudtexten och 176 gånger genom additiva inslag, vilket motsvarar 60 % respektive 40 %. De additiva inslagen som återfinns i PULS Historia 4-6 Grundbok är 95 bildtexter, 48 underrubriker, 30 textrutor samt 3 ordlistor. I denna lärobok finns det inga figurer som kommenterar lärobokens innehåll. Det finns tidslinjer illustrerade i läroboken men dessa omfattar eller nämner aldrig kvinnor.
Sammanfattande jämförelse
Kvinnor och deras historia presenteras på olika sätt i de studerade historieläroböckerna. I Upptäck Historia behandlas kvinnor främst genom additiva inslag medan i PULS Historia 4-6 Grundbok är det främst i huvudtexten som kvinnor omnämns. I Upptäck Historia är det främst genom textrutor kvinnor ges utrymme vilket i denna studie klassificeras som ett additivt inslag. Textrutor är ett vanligt förekommande element i denna lärobok och någonting som återfinns på i stort sett varje uppslag, vilket kan förklara det faktum att kvinnor oftast omnämns i form av dessa. PULS Historia 4-6 Grundbok ser annorlunda ut i uppbyggnad och layout då den består av löpande text, bilder och därmed bildtexter, textrutor förekommer inte i samma utsträckning och är inte en del av lärobokens layout på samma sätt som de är i Upptäck Historia. Skillnaden mellan Upptäck Historia och PULS Historia 4-6 Grundboks fördelning gällande kvinnliga omnämnanden i huvudtext respektive genom additiva inslag skulle delvis kunna förklaras genom läroböckernas olika utformning, det vill säga layout.
Analys av kvinnors olika typer av utrymme
Män ges, som tidigare redovisats i denna studie, störst utrymme. De ges därav också störst
allmängiltiga människan då historieläroböckerna ska berätta människornas historia men i praktiken behandlar mannens historia då det är han som får ta störst plats och är den aktiva aktören som driver historien och läroböckernas innehåll framåt. Kvinnor omnämns i läroböckernas huvudtext men också mycket genom additiva inslag. Deras historia behandlas i vissa fall för sig, avgränsad från männens, i särskilda avsnitt eller i inramade textrutor. Yvonne Hirdman menar att ordningen mellan könen gör att kvinnors handlingsutrymme är kontrollerat i jämförelse med männens vilket i denna studie kan förklara förekomsten av mannens historia i huvudtext och kvinnans som ibland behandlas i särskilda avsnitt.
Kvinnor nämns exempelvis under underrubriken ”Kvinnorna” i avsnittet som handlar om bönder i PULS Historia 4-6 Grundbok (Körner & Lindberg, 2012, ss. 48-49). Avsnittet behandlar bönder under medeltiden och berättar om hur de fick mat, hur de bodde och hur de levde. Här har då kvinnor givits en egen underrubrik och ett eget avsnitt för att få sin historia berättad. Det finns ingen underrubrik vid namn ”männen” under detta avsnitt, men deras historia ges ändå utrymme. Avsnittet handlar då om bönder och kvinnliga bönder, människor och kvinnor.
Yvonne Hirdman menar att mannen är norm och därmed betraktas som ”människan” i samtal och tänkande. Det ovannämnda tyder på att mannen är ”människan” i läroböckerna. Mannen som ”människa” är en föreställning som är djupt rotad och kulturellt nedärvd, enligt Hirdman.
Detta syns överallt, i tanken, i språket och det kan vara mycket svårt att upptäcka eller få syn på.
Läroböckerna beskriver människans historia i generella termer där de inte ger grupper av människor ett specifikt kön och trots detta ges kvinnor särskilda underrubriker vilket kan tyda på att den omkringliggande texten inte behandlar hennes historia, utan någon annans, mannens.
Yvonne Hirdman menar att det är genom isärhållandet av manligt och kvinnligt som den manliga normen legitimeras.