Hur lärare kan arbeta för att underlätta för eleverna

I enkäten ställdes frågan hur informanterna har upplevt att lärare arbetar med talrädsla, samt vad de anser att lärare bör göra för att underlätta muntliga framföranden i Svenska 1 på

gymnasiet för talrädda elever. Alla informanter (N=44) uppgav att de kände tillit till att berätta eller meddela läraren när de känner sig nervösa inför muntliga framföranden.

18a. Har din lärare hjälp dig på något sätt med oro inför att tala

inför grupp?

25 %

75 %

Ja Nej

med grupper i sociala sammanhang (ex. på raster, fritid,

osv.)

34 %

66 %

Figur 12. Upplevd stöttning av lärare inför att tala inför grupp. N=44

Figur 12 och 13 visar att eleverna i denna studie upplever att de har fått hjälp av sin lärare när det gäller talrädsla (75% respektive 91%).

Figur 13. Upplevd störning av lärare inför att tala inför grupp. N=44.

Det är intressant att jämföra de två figurerna med varandra, beroende på hur frågan är ställd. Det är alltså 25% som anser att läraren inte har hjälpt dem med sin oro, men endast 9% som menar att läraren har gjort något som inte har hjälpt dem. I de fritextsvar eleverna kunde lämna efter dessa frågor i enkäten har ett flertal (N=7) förklarat vad deras lärare har gjort för att underlätta de muntliga framförandena. Eleverna menar att lärarna antingen har

genomgångar kring hur man kan tänka och hur man kan agera för att minska stressen inför och under ett muntlig framförande eller diskuterar metoder med de elever som uttryckt sin rädsla för att försöka stötta dem. Andra elever har påpekat andra metoder, så som att påpeka att “man måste bita i det sura äpplet så att säga” eller låtit elever göra presentationen enbart med läraren. Det är enbart en elev som lämnat fritextsvar som förklaring till resultatet Figur 13 presenterar, och eleven skrev “tvingade mig att göra det inför helklass.”, vilket kan relateras till det de andra eleverna svarade på föregående - “bita i det sura äpplet”.

Finns det något en lärare gjort som inte alls hjälpt dig med ängslan inför att tala inför grupp?

91 % 9 %

Elevernas förslag på vad lärare kan göra för att hjälpa eleverna (N=20) med talrädsla,

reflekterade deras tidigare svar i enkäten väl där fokus främst ligger på att inte göra grupperna för stora och låta eleverna redovisa i mindre grupper. Några elever svarade:

Alltid dela upp i mindre grupper när det handlar om betyg, men övning inför helklass så man får känna på båda delarna

Att man kan välja om man vill göra det i helklass eller en mindre grupp

Börja med mindre grupper samt mindre övningar och arbeta sig upp till helklass.

Om klassen vill så dela in dem i smågrupper så att så många som möjligt klarar av att prata, anpassade grupper så att man hamnar med människor man är bekväm med.

5 Diskussion

Det resultat i denna studie är också resultat som har reflekterats i tidigare studier kring talrädlsa som fenomen och talrädsla i skolan. Främst kan denna studies resultat kopplas till the social impact theory (Latané & Harkins, 1976) och dess betydelse för elevernas upplevda 8 stress inför muntligt framförande, dock finns det också kopplingar till de andra fenomen som presenterades i bakgrundskapitlet, så som emotioner, ansikte och självuppfattning. I

kommande avsnitt diskuteras denna studies resultat i relation till tidigare forskning, samt avslutas avsnittet med en diskussion kring denna studies metod.

5.1 Resultatdiskussion

Trots att studiens resultat visade att det var en stor grupp elever som kände sig stressade inför att tala inför grupp, fanns det också en del som aldrig upplevt problematiken kring påtaglig talrädsla, eller att det blivit bättre under deras första år under gymnasiet. Detta är viktigt att poängtera och lyfta, främst för att visa att talrädsla inte finns hos alla — men en mycket stor del — och att den inte är definitiv. Sandin (2017) dedikerar en stor del av sin bok “Talrädsla i skolan” till att förklara modeller för hur man som lärare kan arbeta med elever som lider av talrädsla, vilket inte är huvudfrågan i denna studie, dock går studiens resultat att relatera till

Social impact theory (Latané & Harkins, 1976), förklarar den sociala påverkan en talare kan uppleva

8

detta. Sandin (2017) poängterar upprepade gånger i sin bok att det är viktigt att lärare har kunskapen om hur man kan hjälpa talrädda elever. En svårighet i denna studie är att utröna om eleverna som anser att deras talrädsla har blivit bättre under gymnasiet har kommit över rädslan på egen hand eller om de fått stöd från lärare och pedagoger. Icke desto mindre är det viktigt att lärare har rätt kunskap — och information — om talrädsla för att fler elever ska uppleva att det antingen inte är ett problem längre, eller uppleva en förbättring av den tidigare rädslan.

Denna studie tydliggör också skillnaden mellan talrädsla som ett isolerat fenomen och social fobi. Andelen elever som kände nervositet inför att tala inför grupp är lika stor som andelen elever som kände sig bekväma att tala inför grupp i andra sociala sammanhang än i

exempelvis ett klassrum. Detta kan tyda på att talrädslan är en mer isolerad rädsla i svenskämnet, och skulle då inte kunna klassas som social fobi (Sandin, 2017). Oavsett är detta resultat inte något som ska påverka arbetet med att motverka talrädsla i skolan, utan kan tjäna ett vidare sätt att illustrera hur utspridd denna rädsla är; även om eleverna är sociala och bekväma i andra sammanhang kan de känna sig rädda för att genomföra muntliga

presentationer. Det är också viktigt att se till den minoritet (34%) som inte är bekväma i andra sociala sammanhang, vilka mycket väl kan tillhöra de 66% som känner sig stressade. Dessa elever bör med fördel fångas upp och med hjälp av EHT stötta dem, då det här finns en stor 9 risk att dessa elever lider av social fobi hellre än en isolerad talrädsla i svenskämnet (Sandin, 2017).

Detta kan också förklaras med artighetsteorin (Brown & Levinson, 1987; Yule, 2017), där andra sociala sammanhang är mer bekväma beroende på just den ömsesidiga viljan att skydda ansikte, vilket inte är genomförbart på samma sätt vid exempelvis muntliga presentationer inför klassen. Artighetsteorin utgår från att alla i en social situation är medvetna och tar hänsyn till andras ansikte. Detta utbyte finns inte vid muntliga presentationer och därmed finns det en större risk att förlora ansikte. Den icke-verbala kommunikationen spelar också en roll i detta, då det inte finns en interaktion mellan talaren och publiken, mer än att det finns en talare och publik, riskerar talaren att uppfatta icke-verbala kommunikatörer som påverkar

Elev,- och hälsoteam i skolan.

denne, exempelvis med emotioner så som förlägenhet och rädsla. En del elever menade att de var rädda för att någon skulle skratta åt dem, vilket exempelvis skulle kunna utlösa emotionen förlägenhet. Emotioner (Ruusuvuori, Myllyniemi & Helkama, 2017) har förklarats tidigare, och då har också förlägenhet förklarats vara en emotion med korrigerande funktion. Detta kan i sin tur påverka talarens ansikte. Känslan av förlägenhet vill korrigera ett beteende eller en situation, och risken att förlora ansikte är större vid dessa tillfällen. Vidare, går detta att sträcka längre; eleverna som sitter som publik kan också uppleva dessa emotioner och

förmedlar då detta genom sitt minspel, vilket talaren mottar och en emotion utlöses hos denna.

Resultatet visade också att elevernas upplevda rädslor — att vara exponerade och utsatta inför alla andra — går att förklara med hjälp av the social impact theory (Latané & Harkins, 1976) och artighetsteorin. Den sociala påverkan höjs och sänks beroende på vilka som finns i gruppen och hur många de är. I andra sociala sammanhang delas denna påverkan mellan deltagarna i gruppen och blir inte lika påtaglig som vid en muntlig presentation. Trots att alla informanter i denna studie ansåg att lära sig tala inför grupp är av vikt, ansåg majoriteten (66%) att det var stressande. Detta lägger ytterligare press på att svensklärare införskaffar sig rätt kunskap och information kring talrädsla för att stötta och hjälpa eleverna. En elev lyfte sin vilja att studera vidare till lärare och menade då att hen behövde kunna tala inför grupp. Vidare lyfte hen in intressant punkt: “det är enklare inför mindre barn är klasskompisar”, vilket reflekterar the social impact theory vidare, där det handlar om vilka som befinner sig i gruppen man talar till.

Gruppens storlek och vilka som befann sig i gruppen var stora faktorer som denna studie identifierade som mest skrämmande för elever som studerar Svenska 1 på gymnasiet. Detta är också något som tidigare studier (Johansson & Holgersson, 2010; Marklund, 2011; Nilsson, 2018; Larsson & Pettersson, 2019) poängterat, lika så har Sandin (2017) poängterat att gruppen är en avgörande faktor. Detta är inte heller något som undgått forskning kring talrädsla utanför skolan, där gruppen är en stor och mycket avgörande faktor. Detta är något som Skolverket (2011) inte poängterar i läroplanen. Läroplanen för Svenska 1 menar att elever ska “genomföra muntlig framställning inför en grupp”, men specificerar inte hur stor en grupp är, vilket då är upp till lärare att bestämma. Det finns alltså inget krav på att

redovisningar måste ske inför hela klassen, vilket resultatet visade var något som stressade och skrämde eleverna mest.

Ett förbluffande resultat var att nästan alla (91%) informanter i denna studie kände sig mest stressade av de andra eleverna när de genomför muntliga framträdanden i Svenska 1. Enligt the social impact theory skulle läraren vara den som stressade eleverna mest, då de kan ses som både experter i området och gör en formell bedömning av eleverna, samt att deras ålder hör till den kategorin som genererar en starkare social påverkan (Latané & Harkin, 1979). Dock kan informanternas svar också förklaras med the social impact theory, då det (oftast) är fler elever än lärare i ett klassrum, vilket har en starkare social påverkan. Ytterligare ett resonemang skulle vara att elever oftast är ombedda att redovisa muntligt kring liknande ämnen, vilket kan påverka talaren genom att jämföra sig med sina klasskamrater — där klasskamraterna upplevs mer kunniga kring ämnet eller det sättet som den muntliga redovisningen ska framföras på. De andra eleverna kan således ses som experter på ämnet. Vidare kan eleverna också göra bedömningar av varandra, inte lika formellt som en lärare men på ett annat sätt som utan tvekan kan hota talarens ansikte eller deras självuppfattning. Utöver vilka som befanns sig i gruppen visade också resultatet att gruppens storlek och i vilken sal redovisningen skulle genomföras i var faktorer som påverkade elevernas talrädsla och/eller stress. Då de flesta elever var mest bekväma i mindre grupprum kan man med logik också utröna att det inte får plast så många andra elever i det rummet, och därmed blir gruppen också mindre.

En annan form av rädsla som eleverna uttryckte var rädslan att underprestera och vara sämre än de andra eleverna, vilket också kan kopplas till den sociala påverkan samt elevernas självuppfattning. En rimlig tolkning är att detta handlar om en rädsla att jämföra sig med andra för att fastställa sin självuppfattning eller räds en bedömning som fastställer en negativ självuppfattning eller hotar en positiv självuppfattning. Rädslan att bli bedömd är dock inte enbart beroende på den formella bedömningen läraren gör av deras framträdande, det ligger också på att eleven som talar också blir bedömd av de andra eleverna i klassen. En viktig del i detta är att se till resultatet som visar att alla svarande elever är nervösa för antingen alla situationer eller de betygsgrundande situationerna (Figur 8). Detta kan sättas i relation till det

faktum att 66% av eleverna var stressade inför muntligt framträdande, och tyder på att alla elever någon gång känner sig stressade av att hålla muntliga framträdanden, dock kanske inte till den grad att det är påtagligt eller obehagligt. Prestation och viljan att inte misslyckas kan förklara detta fenomen. Sandin (2017) har förklarat fyra sätt som social fobi kan komma till uttryck på, som utan tvekan är framgående i svenskämnet, där rädslan att göra bort sig och att ställa höga krav på sig själv var två av dem, vilket denna studie visar ett resultat för. Vidare förklarar också Behnke & Sawyer (1999) att i skolkontext finns större potential för att upplevelsen ska vara negativ, eller genrerea negativa konsekvenser för talare, eftersom framförandet ofta är bedömt och genererar ett betyg (s. 168).

För att hantera sina rädslor framhävde eleverna olika strategier. Eleverna använde sig av olika strategier och mantran för att inte känna sig nervösa. Det som däremot var mest intressant var de elever som inte hade några av dessa strategier, där de helt enkelt pinade sig igenom

framträdandet utan några verktyg för att hantera sin rädsla. Eleverna med strategier för att hantera sin rädda uttryckte att de antigen fått hjälp av sina lärare eller att de själva kommit fram till fungerande strategier för sig själva, medan de elever som inte hade några strategier inte valde att svara på sådana frågor. Det som är tydligt är att det finns en individuell skillnad med hur man hanterar stressen att tala inför grupp, vilket inte är konstigt. Det som är konstigt är att det ska behöva vara på detta sätt. På samma sätt som vi lärare lär oss att det finns olika inlärningsmetoder måste det också finnas olika sätt att hjälpa elever med muntligt

framförande.

Eleverna fick också svara på frågan, vilka upplevelser de hade kring vad lärare gjort som hjälpt dem att hantera sin talrädsla och vad de anser att lärare kan göra för att hjälpa dem komma över rädslan inför att tala inför grupp. Det som kom fram i resultatet stämmer med den tidigare forskning som informerar denna studie. Det är mindre grupper som elever önskar att arbeta i, och i och med att det inte står något i läroplanen för Svenska 1 hur stora grupper det ska vara — finns där inte heller ett behov av att muntliga framföranden ska genomföras i helkass för att kunna genomföra bedömning och betygsättning. Där eleverna menar att lärare har hjälpt dem, har det kommit med olika slags tips och genomgångar för hur eleverna själva kan minska stressen, vilket är gott. Dock medför det risken att lärare inte har tillräckligt med

kunskap kring talrädsla och kan därför ge tips och råd som inte hjälper elever i det långa loppet, precis som Sandin (2017) diskuterar. Att några elever uttryckte att de “måste bita i det sura äpplet” och redovisa inför helklass eller att blivit tillåtna att göra presentationer med enbart läraren är goda exempel på just det Sandin (2017) menar med att det kommer från en god plats hos läraren, men att det i slutändan inte gör det. Eleven som måste bita i det sura äpplet riskerar att få en förstärkt negativ upplevelse av att tala inför grupp, medan eleven som inte redovisar inför någon annan än läraren inte lär sig hantera sin rädsla på ett konstruktivt sätt. Det eleverna ville var att först och främst redovisa i mindre grupper, och det är mycket tydlig att enligt socialpsykologin skulle detta leda till mindre risk för att eleverna skulle uppleva negativa känslor, samt att enligt de teorier som finns kring tal inför andra skulle detta minska den sociala påverkan och göra det enklare för eleverna. Det är också det som de andra lärarstudenterna kommit fram till i sina studier, att mindre grupper är fördelaktigt för

eleverna. Dessutom är det ett sätt som Sandin (2017) tar upp för att kunna arbeta bort sin talrädsla. Detta betyder att muntliga framställningar med fördel bör göras i mindre grupper, och som en elev säger: “Börja med mindre grupper samt mindre övningar och arbeta sig upp till helklass.”

5.2 Metoddiskussion

Studien genomfördes med en enkät och genererade således ett begränsat svarsantal. Enkät valdes, dels baserat på bekvämlighet då denna studie efterfrågade många informanter, och dels baserat på denna studies karaktär. Studien efterfrågade ett omfång av många

informanterna för att få en överblick kring talrädsla som sedan skulle kunna analyseras både kvantitativt och kvalitativt.

I och med att enkäten dels var kontrollerad av handledare och testad av en kollega och kurskamrat på ämeslärarprogrammet kan enkäten anses vara väl utformad för att få de svar som krävdes för att besvara denna studies forskningsfrågor. Dock hade enkäten också kunna testas på en mindre grupp elever som också studerade första året på gymnasiet för att

dubbelkolla om frågorna var tillräckligt enkla att förstå samt om någon fråga behövde korrigeras ytterligare, i och med att målgruppen inte var varken en universitetslektor eller en ämneslärarstudent. Anledningen till att detta inte genomfördes var främst tidsaspekten av

denna studie, men också svårigheten att komma i kontakt med elever och lärare som hade tid och viljan under Covid-19-pandemin.

Två klasser om 54 elever ställdes frågan om deltagande i studien, vilket med en enkät

fungerade väl. Dock hade en annan datainsamligsmetod, så som intervjuer, inte fungerat med den tidsperiod denna studie skulle skrivas under. Trots detta övervägde jag intervjuer för denna studie, och då många informanter förväntades övervägdes gruppintervjuer i motsats till individuella intervjuer, främst för tidsramens skull. En risk med intervjuer, som Denscombe (2018, s. 239) tar upp är att informanterna riskerar att bli påverkade av forskaren i fråga, vilket var en risk jag inte var villig att ta. Samt att denna studie fokuserar på just rädslan att tala inför grupp ville jag inte riskera att rädslan att säga saker högt inför en okänd person och andra elever skulle hindra informanterna att yttra sin åsikt, uppfattning och utsago. I en

gruppintervju hade risken funnits att informanterna hade blivit påverkade av varandra och inte svarat på frågorna sanningsenligt. Till exempel, hade frågan om de var rädda att tala inför grupp ställts i en grupp, hade informanterna kanske blivit påverkade, om de andra i gruppen hade haft andra eller avvikande svar. Således var detta en risk jag inte ville ta.

I och med att enkäten skickades till två klasser på en och samma skola är inte svaren generaliserbara för alla elever som studerar Svenska 1 på gymnasiet. Hade denna enkät skickats till fler klasser på olika skolor över hela Sverige hade möjligheten för generaliserbara svar varit större. Dock är svaren i denna enkät i mångt och mycket överensstämmande med tidigare studier och forskning kring talrädsla, vilket ger denna studie en validitet och

reliabilitet. Trots detta hade det varit fördelaktigt med en större studie, med fler informanter från olika skolor.

Till sist, informanterna gav också sitt samtycke till deltagandet i denna studie, samt en eventuellt uppföljande intervju där jag i sådana fall skulle kunna ställa följdfrågor till

informanternas enkätsvar. Dock genomfördes inga av dessa intervjuer då enbart en informant uttryckte samtycke och villighet att delta. Intervjuer av detta slag skulle kunna förklara de resultat denna studie presenterat, dock anser jag att de befintliga svaren är tillräckliga för att ha besvarat studiens syfte och forskningsfrågor.