Lärarens förändrade roll

En lärare som väljer att integrera digitala redskap i sin undervisning behöver av förklarliga skäl också en IT-kompetens. För att i denna diskussion svara mot studiens syfte diskuteras

26 nedan vad som krävs av läraren specifikt vid användandet av digitala läromedel i undervisning i fonologisk medvetenhet. För att besvara vad som krävs av läraren vid en digitaliserad undervisning är modellen TPACK passande (tpack.org). TPACK står för Technological Pedagogical and Content Knowledge och sätter fokus på lärarens behov av pedagogisk kunskap (pedagogical knowledge), ämneskunskap (content knowledge) samt kunskap om digital teknik (technological knowledge) vilka i samspel bildar TPACK (tpack.org). Modellen lyfter att lärarens kunskap innefattar hur läraren kan använda sig av digital teknik för att eleverna ska kunna förstå ett ämnesinnehåll men också hur lärarens roll och undervisningen förändras av införandet av digital teknik.

Även om digitala läromedel kan fungerade som medierande verktyg och kan sysselsätta elever under längre stunder, exempelvis under en lektion och att digitala läromedel innehåller en form av undervisning är lärarens roll fortsatt viktig. Det är enligt skollagen kapitel 1, 4 § lärarens uppgift att stötta eleverna i sin kunskapsutveckling och därför är det också lärarens uppgift att lägga upp en undervisning som ger eleven förutsättning att lära (Skollag, 2010:800). Om läraren anser att digitala läromedel kan fungera som ett framgångsrikt redskap för just den undervisning hen planerar är det upp till läraren att ta ett medvetet val om vilket läromedel eleven ska använda. Undervisningen ska enligt skollagen kapitel 1, 5 § ”vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Skollag, 2010:800) och utefter detta kan läraren välja läromedel.

Elevernas behov av stöttning ifrån läraren ökar då eleven ägnar sig åt enskilt arbete (Skolverket, 2016, s. 58). För att läraren ska kunna stötta eleven och hjälpa hen framåt behöver läraren följa upp var eleven befinner sig. Ett stöttande enskilt arbetssätt är ofta gynnsamt. Om läraren däremot inte finns tillgänglig att stötta eleven är risken att det enskilda arbetet blir ofokuserat och att eleven sitter längre stunder med oklara eller omfattande uppgifter (Skolverket, 2016, s. 58). Då resultatet i denna studie pekar på att digitala läromedel inte kan ge samma konstruktiva och konkreta feedback som en lärare kan blir lärarens feedback fortsatt viktig. Genom att läraren känner eleven och följer elevens kunskapsutveckling dels utifrån sin egen undervisning, dels utifrån den information som det digitala läromedlet samlar in, är lärarens uppgift att ge konkret feedback till eleven om hur hen kan fortsätta sin kunskapsutveckling. Här är det viktigt att läraren samlar in information ifrån det digitala läromedlet genom att aktivt ta del av elevens svar under tiden eller i efterhand om det är möjligt utifrån läromedlets upplägg. Utifrån

27 elevens svar behöver läraren se vad eleven uppvisar svårigheter i och genom sin kompetens stötta och hjälpa eleven framåt.

En positiv del med den direkta responsen som de analyserade läromedlen ger och att läromedlet rättar sig självt är att lärarens behov av att rätta elevens minskar vilket i sin tur kan leda till ett effektivare arbetssätt för eleverna. Eleverna behöver inte räcka upp handen och vänta på läraren för att få hjälp utan får en omedelbar rättning automatiskt. Samtidigt minskar risken för att eleven fortsätter med ett fel men tror sig ha rätt då rättningen kommer senare. Detta bör dock ställas mot att den direkta responsen är ett enkelt, rätt eller fel och ger inte eleven hjälp hur hen istället bör lösa uppgiften. Den direkta respons som ges kan därför jämföras med en summativ bedömning då responsen inte stöttar eleven framåt på ett tydligt sätt då läromedlet inte ger feedback på hur eleven bör utvecklas. Det läromedel som bäst anpassar svårighetsgraden efter elevens svar är Spel-ett. Denna typ av formativa bedömning av elevens kunskaper ligger till grund för den progression som Spel-ett visar upp. Däremot saknar även Spel-ett en mer konkret feedback till eleven.

Läraren bör också ha kunskap i vilka fonologiska förmågor som kan tränas i de olika läromedlen och vilka förmågor som inte tränas. Exempelvis är Bornholmslek det enda av de analyserade läromedlen i denna studie som behandlar rim. Inget av de analyserade läromedlen behandlar stavelser. Rim och stavelser är det första steget mot en fonologisk medvetenhet (Schuele & Boudreau, 2008, s. 6). Detta innebär att läraren inte kan utesluta undervisning i fonologisk medvetenhet utöver läromedlen, särskilt inte de analyserade läromedlen i studien, då de inte kan ge eleverna en komplett undervisning i området. Väljer läraren att använda något av de analyserade läromedlen behöver hen också komplettera detta med annan undervisning. Även munrörelser är en aspekt av undervisningen som de analyserade digitala läromedlen inte kan tillgodose vilka Shanahan (2005) menar är av betydelse för inlärningen av fonologisk medvetenhet. Bristen på ett komplett undervisningsinnehåll eller att de digitala läromedlen inte kan ge en heltäckande undervisning är inget unikt för just dessa digitala läromedel utan gäller läromedel i stort. Oavsett vilken typ av undervisningsprogram som används sker en ökad utveckling av fonologisk medvetenhet hos eleverna visar studier sammanställda i litteraturstudien av Wenström och Andrae (2018). Det var redan etablerade undervisningsprogram som användes i ett par av studierna, exempelvis Bornholmsmodellen eller Fonomix. De studier som hade kontrollgrupper där kontrollgruppen inte fick träning i fonologisk medvetenhet

28 utvecklades inte lika mycket i sin läsinlärning som de elever som fick träning i fonologisk medvetenhet. Däremot byggde samtliga av dessa studier på olika undervisningsprogram i fonologisk medvetenhet, alltså en explicit och systematisk undervisning med målet att träna just elevernas fonologiska medvetenhet.

Sammanfattningsvis visar forskningen att en systematisk och explicit undervisning är viktig för att utveckla elevens fonologiska förmåga vilket digitala läromedel kan hjälpa till med. Samtidigt bör för stor vikt inte läggas vid att en explicit och systematisk undervisning skulle vara den enda framgångsfaktorn då många andra faktorer också påverkar, exempelvis gruppstorlek, koppling fonem-grafem och lärarens roll. De analyserade läromedlen kan vara ett bra arbetsredskap men behöver följas upp och kompletteras av läraren. Därför är det ändå av vikt att läraren gör medvetna val av vilka digitala läromedel som används samt förstår den fortsatta vikten av sin egen roll i undervisningen.