Till den här analysen har följande frågeställningar varit centrala för utvärdering utav delen historiska berättelser i intervjuerna. Frågeställningarna är en utav två som har styrt arbetet.
Vad anser lärare om historiska berättelser som undervisningsmetod och i vilket
syfte använder/har de använt sig av den i undervisningen?
Den historiska berättelsen kan tolkas utifrån många olika perspektiv och sätt. Pedagogernas egna tankar och reflektioner kring innebörden av vad en historisk berättelse är, gav olika svar, men innehöll även tankar som var gemensamma.
För Anders innebär den historiska berättelsen att man gör ett avstamp i historien och med fiktiva personer gör en historisk förankring genom berättelse, t.ex. Skönlitterär böcker med historisk fakta och att berättelsen bör ha en verklighetsförankring och skildra olika
levnadsvillkor. Rolf och Jesper menar på att den historiska berättelsen bör ha en intressant början och ett slut, samt ha ett eller flera subjekt, dvs, människor. Den bör också kunna anknyta till oss idag och ha en koppling och tidsdimension. För Pelle behöver inte den historiska berättelsen innehålla specifika saker. Marianne menar på att den historiska berättelsen är något med historia. Det kan vara något som upplevs idag och även i det
38
förflutna. Marianne menar på att det framförallt handlar om jämförelse mellan det förflutna och nutiden.
Pedagogernas svar går hand i hand på många plan. Även Karlegärd & Toftenow beskriver hur en historisk berättelse är uppbyggd, där den bör ha en början och ett slut. Bestå utav aktörer och ha en historisk förankring79. De beskriver även som pedagogerna att den
historiska berättelsen ska försöka ange så sann fakta som möjligt dvs. sannhetskravet, vilket skiljer sig mot litterära berättelser80, och handla om faktiska händelser som inträffat i historien.81 Även Fines talar om berättelsen som är enkel, består av en tydlig början och ett tydligt slut samt bestå av en till två karaktärer dvs. Människor av kött och blod. Den har en eller två situationer, ett problem som ska lösas och slutligen lösningen, och naturligtvis ska den vara spännande.82 Några utav pedagogerna beskriver vidare att de ibland använder
berättelser som de hittar i litteratur men även konstruerar egna berättelser. Enligt Karlegärd & Toftenow skapas den historiska berättelsen av den s.k. ”moderna berättaren” som förmedlar sina egna berättelser utifrån historiskt material och använder inte andras berättelser till eleverna. Dock menar de på att det är en svår konst att behärska.83 Även Fines påpekar att berättelserna bör vara meningsfulla, sanna, vara en rekonstruktion utav det förflutna och ha ett syfte.84
Pedagogerna anser att den historiska berättelsen är en bra metod som är både rolig,
intressant, men tidskrävande som även Karlegärd & Toftenow beskriver. De är även överens om att den historiska berättelsen är en av många olika metoder som finns, men som absolut bör finnas med då de upplever att eleverna tycker att den är rolig, intressant, skapar förståelse för historia och får eleverna att inse att de själva kan påverka sin situation. Pedagogerna anser att den historiska berättelsen kunde användas mer än vad den gör idag.
Liksom det finns ett syfte och en tanke bakom allt som planeras till lektioner och skolans verksamhet, bör det även finnas ett syfte med sitt brukande utav den historiska berättelsen i sin undervisning.
Pedagogernas syfte med den historiska berättelsen är snarlika. Syftet är framförallt att skapa intresse samt fånga och engagera eleverna.
79 Karlegärd & Toftenow, 1996 80
Karlegärd & Toftenow, 1996 81 Karlegärd & Toftenow, 1996 82
Fines&Nichol, 1997 83
Karlegärd & Toftenow, 1996 84 Fines & Nichol, 1997
39
Lindenberg och Karlegärd & Toftenow beskriver den historiska berättelsens fördelar på det pedagogiska planet och menar på att den är en hjälp för elevernas utveckling av minnet samt fantasin då berättelsen skapar bilder samt engagemang hos eleverna.85 Fördelarna med
historiska berättelser i undervisningen visar på att eleverna minns långt efter samt att eleverna ofta tycker det är intressant samt engagerande.86
Lärarna var överens om att den var tidskrävande, vilket även Fines beskriver, att berättandet är mycket arbetsamt och det kräver mycket engagemang och förberedelser från lärarens sida.87
Rolfs syfte är att väcka empati och få eleverna att känna igen sig i berättelsernas aktörer, vilket även Jesper beskriver. Han vill få fram ett lärande kopplat till känslor, då han anser att det är avgörande för förståelsen och elevernas mottaglighet. Han menar på att kopplas känslorna på, minns man långt efter och det gör berättelser.
Då det handlar om historiska berättelser är pedagogernas syfte även att skapa bilder av historiska händelser och få eleverna att uppleva en rekonstruktion utav det förflutna och hur människors livssituation kunde se ut då. Marianne menar exempel på att eleverna behöver förstå att de själva är historia och skapar historia. Även Fines och Rüsens främsta syfte med den historiska berättelsen för eleverna är att den är meningsfull i ett historiskt återskapande.88 Rüsen menar på att berättelserna hjälper tidsföreställningarna att skapas och våra tankar och tolkningar av vår nutid blir möjliga.89Fines främsta syfte är att väcka intresse, sätta i gång tankarna om historia, tillfredställa och främst skapa visioner hos sina åhörare.90 Även Pedagogerna talar om att använda olika sinnen, skapa bilder och väcka känslor hos eleverna genom berättelserna. Både Jesper och Marianne beskriver exempelvis hur de med dramatisk röst brukar berätta för att få med sig eleverna.
Alla lärarna hade liknande tillvägagångssätt att framföra den historiska berättelsen till sina elever. Alla var ”läraraktiva”, där de själva berättade till eleverna. Pelle och Rolf hade även använts sig av den historiska berättelsen och låtit eleverna bli aktiva genom att få konstruera och skriva egna berättelser. Fines och Rüsen är båda två förespråkare för den historiska
85
Lindenberg, Christoph, 2001 86 Karlegärd & Toftenow, 1996 87
Fines & Nichol, 1997 88
Hermansson Adler, 2004 89
Karlegärd & Karlsson, 1997 90 Fines & Nichol, 1997
40
berättelsen i undervisningen. Dock går deras åsikter isär när det kommer till hur den bör genomföras i undervisningen. Rüsen Fines 91 91 Hermansson Adler, 2004 Huvudaktör: Eleven, läraren är berättande föredöme Läraren Målet: Historiemedvetandet Klassrumsupplevelser
Effekt: Existentiell trygghet
Eleven lust till aktivitet
Fokus:
Eleven som
samhällsmedborgare Eleven som människa
41
5:2 Lärarna om historiemedvetande
Till den här analysen har följande frågeställning varit central för utvärderingen utav delen historiemedvetande i intervjuerna. Frågeställningen är en av två som har styrt arbetet.
Hur kan historiska berättelser som metod i undervisningen utveckla elevers
historiemedvetande?
Pedagogerna är överens om att historiemedvetande är en koppling mellan dåtid, nutid och framtiden. De pratar mycket om människors handlingar och vilka konsekvenserna blir i framtiden.
En skildring om vad begreppet historiemedvetande innebär görs av lärarna, liksom även Jensen tar upp i Karl Ernst Jeismanns fyra definitioner om historiemedvetande:
(1)”Historiemedvetande är den ständigt närvarande vetskapen om att alla människor och alla inriktningar och former av samliv som de skapat existerar i tid, det vill säga de har en härkomst och en framtid och utgör inte något som är stabilt, oföredligt och utan föreställningar”
(2) ”Historiemedvetandet innefattar sammanhangen mellan tolkning av det förflutna, förståelse av nutiden och perspektiv på framtiden”
(3) ”Historiemedvetande är hur dåtiden är närvarande i föreställning och uppfattning”
(4) ”Historiemedvetande vilar på en gemensam förståelse som baseras på emotionella upplevelser. Den
gemensamma förståelsen är en nödvändig beståndsdel i bildandet och upprätthållandet av mänskliga samhällen”92
Dock menar Jensen på att historiemedvetandet kan liknas vid ett tidsmedvetande då
begreppet är stort och innefattar många delar. Han menar på att historiemedvetandet inte blir helt förrän då, nu och framtid involverar sociokulturella skeenden, vilket innebär samspelet mellan människor93. Även pedagogerna diskuterar det mänskliga samspelet med varandra inom begreppet historiemedvetande.
Marianne- Historiemedvetande innebär att man vet att man lever i historien just nu, jämföra och förstå varför
människor gjort som de gjort under tiden som gått.
Anders- Nutida människor kan se hur det ser ut i dagens samhälle och spåra det till det förflutna.
Pedagogerna var överens om att det är en viktig del att utveckla och arbeta med elevernas
historiemedvetande och att det är lärarens uppdrag att aktivt arbeta med att få elevernas historiemedvetande att utvecklas. Framförallt för att få eleverna medvetna om att de kan
92
Jensen Bernhard Eric ur Karlegärd & Karlsson, 1997
93
42
påverka och att en händelse som inträffat för hundra år sedan även påverkar samhället idag. Lärarna var överens att historiemedvetandet behöver utvecklas för att eleverna ska ha möjligheten att få redskapen och grunden att kunna skapa en bra framtid för sig själv och andra.
I intervjun ställdes även en fråga kring om alla har ett historiemedvetande94. Pedagogerna var av samma åsikt om att alla mer eller mindre har ett historiemedvetande.
Den sista frågan som ställdes i intervjun kring historiemedvetande och som kanske var mest väsentlig, var hur lärarna ställde sig till hur historiska berättelser som metod i undervisningen kan utveckla elevernas historiemedvetande, och om de trodde att det var möjligt. På den här frågan gick svaren isär något. Fyra av de fem pedagogerna var överens om att historiska berättelser i undervisningen kan utveckla elevernas historiemedvetande.
Jesper- Berättelserna gör mycket då de kopplar ihop personer av kött och blod som är i en händelse som
verkligen har inträffat. Historiska berättelser kan få med perspektiven förflutet, nutid och framtid, vilket historiemedvetande handlar om.
Niklas Ammert delar upp historiemedvetandet i fem kategorier, varav berättelsen är en av dem.95 Berättelsen är historisk och utvecklar historiemedvetandet när syftet är att skapa sammanhang mellan det förflutna, nutiden och framtiden. Det är den tanken som sätter igång historiemedvetandet .96 Det är svårt för historiemedvetandet att fungera utan berättelser. Historiemedvetande och historia handlar om förändring och tidpunkter. Det behövs berättelser för att förstå oss själva.97
Marianne- man är inte hel utan sin historia. Man är själv historia, annars kan man inte förstå samhället som
finns runt omkring en, eller sig själv.
Martin Alm beskriver att vi är historieskapade och historieskapande och jämför berättelsens tre delar med historiemedvetandets. Början är vårt förflutna, mitten är nutiden och slutet av berättelsen är framtiden. Enligt Rüsen finns det fyra olika berättelser som har betydelse för vårt historiemedvetande. En av dem är den genetiska berättelsen som knyter an det förflutna, nutiden och framtiden och som kan liknas vid begreppet historiemedvetandet98. Det behövs
94
Intervju med Jesper (2011-10-11) 95 Ammert, Niklas ur Karlsson & Zander, 2008 96
Rüsen, 2004 97
Alm, Martin ur Karlsson & Zander, 2008 98 Rüsen, 2004
43
historiska tidsföreställningar för att kunna tolka tiden människan lever i nu. Berättelserna hjälper tidsföreställningarna att skapas och tankar och tolkningar av nutiden blir möjliga.99
En av pedagogerna var av en annan åsikt när det kom till om den historiska berättelsen utvecklar historiemedvetandet hos eleverna.
Pelle- Jag tror inte att historiemedvetandet utvecklas genom historiska berättelser. Det kanske kan göra det, men
det är inte så jag arbetar med berättelser.
44
6. Slutdiskussion
I den här avslutande delen av arbetet diskuteras intervjusvaren utifrån det som framkommit i analysen. Även frågeställningarna besvaras utifrån analysen.
Arbetet utgick ifrån två frågeställningar.
Vad anser lärare om historiska berättelser som undervisningsmetod och i vilket
syfte använder/har de använt sig av den i undervisningen?
Hur kan historiska berättelser som metod i undervisningen utveckla elevers
historiemedvetande?
Vad anser lärare om historiska berättelser som undervisningsmetod och i vilket syfte använder/ har de använt sig utav den i undervisningen?
Pedagogernas tolkning kring vad som är en historisk berättelse skilde sig en del. Då de använde den på olika sätt, både genom att konstruera egna, men även genom att hitta historiska berättelser. Dock påpekar Karlegärd och Toftenow att den bör skapas av den moderna berättaren som förmedlar berättelser utifrån historiskt råmaterial.100 Istället för att göra en identifikation på vad en historisk berättelse är och hur den ska se ut samt framföras, bör det ses ur ett annat perspektiv som kan tillföra möjligheter. Som att det exempelvis finns olika sätt samt tolkningar på hur man som berättare presenterar en berättelse. Om det så är en egen beskrivning du skildrar eller en som du hittat i en bok och läser upp. Det främsta syftet borde vara att eleverna finner den historiska berättelsen intressant, engagerande och lärande, oavsett tillvägagångssätt.
I analysen framkom det att lärarna använde den historiska berättelsen på liknande sätt, genom att framförallt vara ”läraraktiva” och där eleverna blev åhörare. Två utav pedagogerna hade även låtit sina elever konstruera egna berättelser. Fines är förespråkare för den ”aktiva läraren”, medan Rüsen föredrar att eleverna skapar sina egna berättelser.101
Risken med Fines tillvägagångssätt där läraren är den aktiva i berättandet kan möjligen leda till att eleverna blir
100
Karlegärd & Toftenow, 1996 101 Hermansson, Adler, 2004
45
passiva då de är åhörare och inte får arbeta praktiskt med något. Rüsen däremot vill att eleverna ska bli engagerade praktiskt och få skapa sina egna berättelser. Till skillnad från Fines så blir eleverna engagerade praktiskt och risken för passivitet minskar. Att både lärare och elever ska vara aktiva, kan jag inte mer än hålla med om. Dock så tror jag att det behövs en kombination av båda delarna då jag är övertygad om att människor har olika sätt att lära sig på. Några elever kanske har lättare för att lära sig genom att lyssna till berättelserna, andra lär sig genom att får konstruera och skriva egna berättelser, somliga elever kanske behöver både den auditiva, visuella och möjligen använda sin fysik genom att få spela upp berättelsen eller göra ett rollspel för att lära sig. En viktig aspekt bör vara att ta hänsyn till elevernas olika inlärningsstilar och försöka anpassa undervisningen så gott det går efter dem.
Det framgår tydligt i analysen att det som lyfts fram är den positiva aspekten med den historiska berättelsen. Alla pedagoger anser att den framförallt:
Engagerar eleverna Väcker intresse
Är omtyckt och fängslar eleverna Rolig
Skapar förståelse för historia
Utifrån analysen kunde det även urskiljas att den historiska berättelsen krävde en del förberedelser. Lärarna ansåg liksom Fines att den är tidskrävande och att den är en av många andra metoder som finns tillgängliga.
Alla pedagoger använder sig av den historiska berättelsen i syfte att framförallt: Skapa intresse
Fånga och engagera eleverna
Väcka empati och få dem att relatera till berättelsen för att skapa förståelse Väcka känslor hos eleverna, då ett lärande kopplat till känslor får eleverna att
minnas och är avgörande för förståelsen. Att skapa bilder av historiska händelser.
46
Att få eleverna att uppleva en historisk rekonstruktion av det förflutna samt förståelse för historia, människors samspel genom tiden och även sin egen förmåga att påverka.
Utifrån analysen kunde vi även urskilja lärarnas uppfattning om vad historiemedvetande var samt om det fanns möjlighet för den historiska berättelsen att utveckla historiemedvetandet. Lärarna talade om då, nu och framtid samt om att framkalla känslor och lust för att utveckla historiemedvetandet vilket även Jeismanns definition kring historiemedvetandet beskriver. Jeismann talar om perspektivet då, nu och framtid och även ett värde av samspelet mellan människor102 och en gemensam förståelse som grundas på känslomässiga händelser103. Majoriteten utav pedagogerna var överens om att den historiska berättelsen kan utveckla eleverna historiemedvetande. Dock trodde inte Pelle att den historiska berättelsen utvecklar historiemedvetandet hos eleverna. Han menade på att den kanske kan göra, men det är inte på det sättet som han själv arbetar med den.
Hur kan historiska berättelser som metod i undervisningen utveckla elevers historiemedvetande?
Om den historiska berättelsen innehåller sociokulturella aspekter, dvs. Skildringar av människors samspel som får känslorna att väckas till liv och som eleverna kan relatera till samt om berättelsen involverar dåtid, nutid och även framtid som begreppet
historiemedvetandet omfattar, kan det utveckla historiemedvetandet hos eleverna.
Eleverna blir lyhörda om det berättas en historia och att det i sin tur väcker samspel och frågor, vilket få historiemedvetandet att väckas till liv och utvecklas eftersom intresset finns där
Handlar berättelserna om konkreta människor av kött och blod som agerar och fattar beslut kan det förstärka historiemedvetandet. Genom att eleverna får se andra människors beslutfattande som får inverkan på framtiden och att man tydliggör det i
102
Jensen Bernhard Eric ur Karlegärd & Karlsson, 1997 103 Kursplanen i historia, Lpo11
47
berättelserna, kan eleverna se sig själva i individer och hur man agerar i olika sammanhang. Berättelserna ger eleverna en insikt om att vi själva styr och att det påverkar framtiden.
Det är inget som bevisar att den historiska berättelsen utvecklar alla elevers
historiemedvetande utan frågeställningen utgår ifrån Hur den historiska berättelsen i
undervisningen kan utveckla elevernas historiemedvetande? Precis som Jesper talade om i
intervjun om att historiemedvetandet är något som läraren måste arbeta aktivt med för att utveckla av den orsaken att det inte kommer av sig självt104 står även jag fast vid.
Att ha en historieundervisning och berättelser som anknyter till dåtiden genom en specifik händelse samt kopplar den till idag och även kan formulera någon slags fråga eller diskussion kring framtiden tror jag är en god möjlighet för läraren att utveckla historiemedvetandet. Dock måste intresset finnas där och den historiska berättelsen är som både Fines105 och Karlegärd och Toftenow påpekar tidskrävande och kräver sitt engagemang106. Istället för att sätta för höga krav och planera in en historisk berättelse varje vecka kan det liksom Fines föreslår vara en berättelse som fungerar som en ingång till ett arbetsområde, att man genom den spännande historiska berättelsen öppnar upp för många andra aktiviteter.107
Jag tror att du måste våga utmana dig själv och våga prova. Det är inget som säger att det blir dåligt bara för att man testar något nytt. Se till dina elever och lär dig vad som intresserar dem och fånga deras nyfikenhet utefter det, få de att inse att de är historia som Marianne poängterade, och som även Martin Alm beskriver, att människor är historieskapade och historieskapande108.
Den historiska berättelsen är som både pedagogerna talade om en av många metoder som kan användas. Uppfattningen är att den underlättar hur man som pedagog kan få eleverna delaktiga och utveckla historiemedvetandet hos dem. Naturligtvis finns det andra sätt som man kan använda sig av för utveckling av historiemedvetandet, vilka kommer jag inte gå närmare in på, men förhoppningsvis är det tillvägagångssätt som får eleverna att intressera sig av historia och känna att det ger något.
104
Intervju med Jesper (2011-10-11) 105 Fines, & Nichol, 1997
106
Karlegärd & Toftenow, 1996 107
Fines & Nichol, 1997
48
6:1 Egna reflektioner
Studien har fått mig att bli oerhört positiv till berättandet över lag och jag skulle gärna vilja pröva mig fram, även om det krävs en hel del arbete och förberedelser bakom. Nackdelen med historiska berättelser är att det tar sin tid och att det kräver sitt engagemang, vilket absolut inte