Enligt PIRLS 2011 arbetar en svensk lärare varje vecka med tyst läsning och den svenska läraren läser också ofta högt för sina elever. I mitt material representerar lärarna på ett bra sätt det här resultatet, då alla poängterar vikten av högläsning och alla låter eleverna läsa tyst, själv, varje vecka. Berta visar upp ett mera otypiskt drag i sin undervisning då hon säger att hon ofta låter eleverna läsa högt och PIRLS 2011 visar på att svenska lärare mer sällan låter eleverna läsa högt än vad elever i andra länder gör. Även Astrid och Marianne låter sina yngre elever läsa högt, men då PIRLS-undersökningen avser elever i årskurs 4, kan man inte i förhållande till det resultatet uttala sig om huruvida det är typiskt eller inte, men antagligen är det mer vanligt för de yngre eleverna.
12 www.ungafakta.se
36
I svensk undervisning är det färre elever som arbetar kontinuerligt med lässtrategier än i andra länder, enligt PIRLS 2011. Astrid och Berta som arbetar med genrepedagogik och vägledd läsning, behandlar förförståelse för texten och diskuterar vad texten har för syfte och hur man ska ta sig an den, men ingen av dem använder termen lässtrategi. Eva och Kerstin anger också att de arbetar med att träna eleverna till att kunna läsa olika slags texter utifrån olika syften.
Informanterna i min undersökning, är också goda representanter för det resultat PIRLS 2011 presenterar, när det gäller vilken slags texter man använder och hur de utvärderar elevernas läsförmåga. De använder mer skönlitterära texter i undervisningen än sakprosatexter och de sakprosatexter de använder kommer i huvudsak från läroböcker. Astrid är den enda av lärarna som jag har pratat med, som uppger att hon arbetar med en läsebok, vilket enligt PIRLS-studien är mindre vanligt i svensk läs- och skrivundervisning.
Utifrån sitt uppdrag ska lärarna utveckla elevernas förmåga att ”läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften” (Lgr 11) och ge eleverna ”lässtrategier för att förstå och tolka texter samt anpassa läsningen efter textens form och innehåll” samt ”urskilja budskap, både de uttalade och sådant som står mellan raderna”. När det gäller att arbeta med läsförståelse inom ramen för svenskämnet, gör lärarna det med hjälp av färdiga läromedel och med hjälp av en uppsjö av metoder som ger dem verktyg till att hjälpa eleverna att använda strategier för att ta sig an olika texter. Tillsammans har lärarna presenterat många olika modeller och metoder och sannolikt är det inte någon som renodlat använder bara en av dem utan de modellerar efter vad som passar deras elever och efter vad som passar dem.
När det gäller att hjälpa eleverna att kritiskt granska texter och läsa mellan raderna är det i stort sett bara kopplat till de skönlitterära texterna, medan förståelsen av sakprosatexter lämnas till kunskapsförmedlande framförallt inom andra ämnen. Undantagen är Berta och Annika som inom svenskundervisningen använder en mycket strukturerad metod, genrepedagogiken, för att lära eleverna att känna igen olika sorters texter.
37
Diskussion
Alla informanter i min undersökning är lärare som har en lång erfarenhet av att undervisa och de har kunskaper om flera olika metoder och modeller som de har förmåga att modellera med och skapa en undervisning som bidrar till läsutveckling. Hur undervisningen verkligen ser ut har jag ingen möjlighet att uttala mig om utifrån mitt material.
Mitt syfte var: ”att undersöka vilken ställning sakprosan har i undervisningen när några lärare utvecklar elevers läsförståelse på låg- och mellanstadiet” och utifrån detta visar min undersökning att när det gäller läsförståelseundervisning genom till exempel boksamtal, vägledd läsning och att skapa inre bilder, säger sig lärarna använda i huvudsak skönlitterära texter. Hur lärarna säger sig använda eller inte använda sakprosatexter i läsförståelseundervisningen påverkas, tror jag, av graden av medvetande om begreppet sakprosa. I Lgr 11 är sakprosa ett nytt begrepp och min tolkning är att begreppet inte har fångat lärarnas uppmärksamhet. De har stött på begreppet i de nationella proven, men inte funderat över vad det innebär. Att de ska behandla olika typer av texter i sin undervisning är de väl medvetna om, så det kanske inte spelar någon roll om de inte kan definiera begreppet sakprosa, men jag ser ändå ett problem i att begreppet inte lyfts fram.
I styrdokumenten väger inte skönlitteratur tyngre än sakprosan, de framställs som lika viktiga (Lgr 11). Jag anar trots detta en statusskillnad mellan sakprosa och skönlitteratur i det lärarna berättar om sitt arbete med läsförståelse. Skönlitteraturen väger tyngre än sakprosan inom svenskämnet och kanske till och med inom andra skolämnen då man genom tematiska arbeten använder skönlitteraturen för att förmedla kunskap om olika ämnesområden, vilket sannolikt inte är av ondo, men visar på snedfördelningen. Lundberg (2006) bekräftar att de narrativa texterna dominerar i de tidiga skolåren. Jag tänker att utifrån dessa berättande texter får eleverna inte möjlighet och har inte något behov av att utveckla olika lässtrategier, som enligt bl a Lundberg (2003), är så viktiga för att man ska utveckla en förståelse för olika texter och lära sig identifiera olika texters syften.
Även på lärarutbildningen finns en tyngd mot den skönlitterära litteraturen, jag skulle till och med kalla det en total dominans, och frågan är hur många av mina studentkollegor som är medvetna om begreppet sakprosa. Att arbeta med olika sorters texter inom svenskämnet är något som verkar behöva utvecklas. Det faktum att några av mina informanter går fortbildningskurs i genrepedagogik där man uppmärksammar olika texttyper verkar vara ett steg i rätt riktning.
38
Min huvudfrågeställning var: Vad baserar några lärare sin undervisning på då de vill
utveckla läsförståelsen hos sina elever utifrån sakprosatexter? Lärarna i min undersökning
uppger att de använder sakprosatexter i undervisningen, men i första hand till att förmedla kunskap. De säger att de använder texter i läroböcker, faktaböcker och texter från hemsidor och för de yngre eleverna handlar det också om texter som eleverna har skapat själva. Utifrån dessa texter säger de sig arbeta mindre direkt med läsförståelse utan i flera fall fokuseras sakinnehållet. När man ”bara” läser, till exempel No-texten, kanske man inte når fram med kunskapen på samma sätt som om man faktiskt bearbetar texten utifrån olika metoder och tankar kring läsförståelse som lärarna faktiskt har stor kunskap om. Att utveckla läsförståelsen av sakprosatexter är alltså av vikt för allt lärande och för att eleverna ska utvecklas till kritiskt tänkande samhällsmedborgare. Jag funderar över om lärarnas urval av texter kan påverka elevernas förmåga att möta och förstå sakprosatexter? Möter eleverna för få autentiska texter? Är de texter som används i undervisningen för tillrättalagda? Får eleverna möjlighet att utmanas inom ramen för närmaste utvecklingszonen eller presenteras bara de texter som eleverna förväntas kunna läsa? Mina informanter talar om att eleverna ska erbjudas texter på sin nivå och jag frågar mig vilken nivå som avses då. Är det den nivå de befinner sig på eller den nivå till vilken de bör utmanas?
Utifrån min undersökning kan jag konstatera att om lärarna kunde bli ännu duktigare på att reflektera över hur de arbetar med läsförståelse i svenskämnet och applicera denna undervisning när de läser och undervisar utifrån texter i andra ämnen skulle förmodligen elevernas läsförståelse utvecklas ytterligare och elevernas förmåga att ta till sig olika sorters texter skulle sannolikt förbättras.
Vidare forskning skulle kunna behandla ungas fritidsläsning utifrån sakprosa och skönlitteratur. Spelar det rika medieutbudet som lockar från flera håll någon roll för hur unga tar till sig texter? Man skulle också kunna undersöka sakprosans ställning i skolan gentemot skönlitteraturen eller sakprosans ställning inom lärarutbildningen på Malmö högskola och om sakprosans status har någon betydelse för resultatet i PIRLS 2011. Det hade också varit intressant att göra min undersökning med lärare från olika länder för att se om det är något där som tydligt skiljer ut de svenska lärarna eftersom nedgången i läsförståelse av sakprosatexter enbart rör Sverige.
39
Referenser
Allard, Birgita, Rudqvist, Margret & Sundblad, Bo (2001). Nya lusboken: [en bok om
läsutveckling]. 1. uppl. Stockholm: Bonnier utbildning
Arnbak, Elisabeth (2010). Läsning av faktatexter: från läsprocess till lärprocess. 1. uppl. Stockholm: Natur & Kultur
Ask, Sofia (2012). Språkämnet svenska: ämnesdidaktik för svensklärare. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Bifrostskolan och mötet med Leonardo da Vinci. (2002). Täby: Sama
Bråten, Ivar (red.) (2008). Läsförståelse i teori och praktik. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur Dale, Lars Erling (1998). Lärande och utveckling i lek och undervisning i: Bråten, Ivar (red.)
(1998). Vygotskij och pedagogiken. Lund: Studentlitteratur
Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära. Lund: Studentlitteratur
Fast, Carina (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva: familjeliv och populärkultur i möte med
förskola och skola. Diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2007. http://www.diva-
portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:169656(hämtad 2013-10-18)
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002).
Stockholm: Vetenskapsrådet http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf
(hämtad 2013-09-17)
Heberlein, Ann (2013)De nya studenternas svagheter är ett samhällsproblem. Dagens Nyheter
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ann-heberlein-de-nya-studenternas-svagheter-ar- ett-samhallsproblem/ Publicerat 130906 (hämtad 2013-09-11)
Hellspong, Lennart (2001). Metoder för brukstextanalys. Lund: Studentlitteratur
Hellspong, Lennart & Ledin, Per (1997). Vägar genom texten: handbok i brukstextanalys. Lund: Studentlitteratur
Hydén, Görel, Fredheim, Gerd & Trettenes, Marianne (2011). Läsförståelse. A, Fakta. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur/Adastra
Johansson, Britt & Sandell Ring, Anniqa (2012). Låt språket bära: genrepedagogik i praktiken. 3. uppl. Stockholm: Hallgren & Fallgren
40
Josephsson, Olle & Melander, Björn (2003). Läsare och läsarter i: Englund, Boel & Ledin, Per (red.) (2003). Teoretiska perspektiv på sakprosa. Lund: Studentlitteratur
Jönsson, Karin (2007). Litteraturarbetets möjligheter: en studie av barns läsning i årskurs F-3. Diss. Lund: Lunds universitet, 2007 Tillgänglig på Internet:
http://dspace.mah.se/bitstream/2043/4089/1/Avhandling.pdf (hämtad 2013-10-20)
Kommentarmaterial till kursplanen i svenska. (2011). Stockholm: Skolverket. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2567 (hämtad 2013-09-06)
Körling, Anne-Marie (2006). Kiwimetoden: medveten undervisning - medvetet lärande. 1. uppl. Stockholm: Bonnier utbildning
Lundberg, Ingvar & Herrlin, Katarina (2003). God läsutveckling: kartläggning och övningar. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur
Lundberg, Ingvar (2006). Konsten att läsa faktatexter. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm:
Skolverket
Lyckas med läsning: läs- och skrivinlärning i Nya Zeeland. 1. uppl. (2001). Stockholm: Bonnier
utbildning
Med fokus på läsande: analys av samstämmigheten mellan svenska styrdokument, ämnesprov i svenska och PIRLS 2011. (2012). Stockholm: Skolverket
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2940 (hämtad 2013-09-06) Molloy, Gunilla (2008). Reflekterande läsning och skrivning. 2., rev. uppl. Lund:
Studentlitteratur
NE.se [Elektronisk resurs]. (2000-). Malmö: Nationalencyklopedin (hämtad 2013-10-20)
Nya språket lyfter! bedömningsstöd i svenska och svenska som andraspråk för grundskolans årskurs 1-6 : enligt Lgr 11. (2011). Stockholm: Skolverket
PIRLS 2011: läsförmågan hos svenska elever i årskurs 4 i ett internationellt perspektiv. (2012).
Stockholm: Skolverket. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2941 (hämtad 2013-09- 01)
Reichenberg, Monica (2000). Röst och kausalitet i lärobokstexter: en studie av elevers förståelse
av olika textversioner. Diss. Göteborg: Univ.
Rosenblatt, Louise M. (2002). Litteraturläsning som utforskning och upptäcktsresa. Lund: Studentlitteratur
41
Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer. 4. [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Solem, Hanne & Hydén, Görel (2011). Läsförståelse: för lågstadiet. Grön. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur/Adastra läromedel
Westlund, Barbro (2012). Att undervisa i läsförståelse: lässtrategier och studieteknik. 2. uppdaterade utg. Stockholm: Natur & kultur
42