Arbetet med kunskapsöversikten har identifierat ett antal områden där aktörer som arbetar med platsutveckling kan utveckla sin metodik och kompetens. Några av dessa berör arbetssätt och organisation i offentlig verksamhet. Andra områden skulle berikas av ökad samverkan med andra aktörer från lokalsamhället, kommunen, staten och akademin. Vi tror att de lärdomar man kan dra från Västra Götalandsregionens arbete med platsutveckling är överförbara på andra organisationer med ambition att stödja platsutveckling.
BEHOV AV EN TVÄRSEKTIONELL SAM ORDNING AV INSAT SER I den lokala kontexten hänger allt samman. Längre bort från lokalsamhället tenderar samhället att bli mer sektorindelat och specialiserat. Detta skapar flera problem; Aktörer på en plats måste veta var de skall rikta respektive fråga (kultur, miljö, fysisk planering, etc.).
Det finns även en risk att lokala frågor skickas runt i det offentliga systemet.
Ur det sektorsindelade perspektivet finns en risk att insatser inte samordnas. Medel från en insats samordnas och förmeras inte med andra insatser. De platsutvecklingsinsatser som gjorts inom Västra Götalandsregionens KKN-program (Kultur och Kreativa Näringar) har till viss del hanterat detta genom att vara ett gemensamt handlingsprogram mellan två nämnder. Eftersom de olika insatserna i praktiken ändå hanterats av respektive sektor har det enligt utvärderingarna varit otydligt om fokus legat på kultur eller näringsutveckling i flera kultursystem. KKN-programmet har inte heller involverat andra delar av VGR med avgörande betydelse för platsers hållbara utveckling såsom Miljö och Infrastruktur.
Slutsatsen är att det behövs en mer tvärsektoriell samordning inom offentliga organisationer för att kunna möta det lokala behovet. Ett sätt att utveckla ett mer processorienterat
arbetssätt som utifrån platsens behov samordnar resurser tvärs organisationens olika avdelningar.
BEHOV AV FLERNIVÅSAM VERK AN (ST AT , REGION, KOMM UNALFÖRBUND, KOM M UN, PL AT S)
Det är tydligt att svårigheterna för samverkan mellan olika planeringsnivåer försvårar det lokala utvecklingsarbetet. Rollfördelning och ansvar behöver tydliggöras både generellt och utifrån varje specifik insats. Generellt kan sägas att förutom lokalsamhället är kommunen den viktigaste aktören i kedjan. Kommunen sitter på flera av de verktyg som behövs i platsutvecklingen men vissa frågor kräver interkommunal eller regional samordning. I flera av de platsutvecklingsinsatser VGR arbetat med tidigare har kommunen inte varit del i processen från start vilket har fått effekter för det långsiktiga arbetet.
62
BEHOV AV PROCESSTÖD FÖR PL ATSUTVECKLING
Genomgående i utvärderingar kring insatser för platsutveckling är behovet av processtöd utifrån i det lokala arbetet. Behovet har varit särskilt uttalat i de fall där de lokala
processledare och projektledare saknat erfarenhet av liknande arbete. Kompetens i processledning saknas i många mindre kommuner. En regional stödfunktion kan vara en lösning i dessa fall. Fördelen med en regional processledning är att den kan agera mera neutralt än en kommunal processledare som löper risk att bli inblandad i sakfrågor (kanske till och med bli en motpart i infekterade frågor). Även i andra fall har det efterfrågats en extern person som kan hjälpa till med regional överblick, organisera workshops och underlätta kontakten mellan lokal, kommunal och regional nivå. Detta behov bekräftas av flera forskare men benämningen på denna funktion varierar.
BEHOV AV KOPPLING M ELL AN PL AT SUTVECKLING OCH FYSISK PL ANERING
Kunskapsöversikten pekar på kopplingen mellan platsutveckling och fysisk planering.
Många platsutvecklingsprocesser är initierade utifrån fysisk planering men inte alla.
Däremot innefattar nästan alla platsutvecklingsprocesser behov av fysisk planering.
Kommunerna har ansvaret för den fysiska planeringen och detta är ytterligare en anledning för exempelvis en regional aktör att involvera kommunen tidigt i processen. Vissa
planeringsfrågor som exempelvis infrastruktursatsningar kräver interkommunal eller regional samverkan. En intressant fråga är därför hur platsutveckling kan hanteras i relation till en framväxande regional fysisk planering.
BEHOV AV M ETODUTVECKLING
I forskningsöversikten kring metoder för platsutveckling har behovet av metodutveckling blivit tydligt. Merparten av de metoder som använts har utvecklats av praktiken utan stöd i forskning. Metoderna som studerats i denna kunskapsöversikt har stora likheter och är svåra att klart avgränsa från varandra. De grova milstolparna; Förankring, kartläggning, analys, målbild, handlingsplan och finansiering/organisation är gemensamma för
metoderna. Snarare bygger metoderna på olika förhållningssätt till platser och aktörer och möjligen kan man utifrån platsens förutsättningar se en metod som mer lämplig än andra.
Cultural Planning är en relativt väl utvecklad metod med tydliga steg att följa i
processen från att förstå en plats till att hitta mål och insatser. Däremot är metoden svagare vad gäller nya organisations- och finansieringsformer.
BID är en metod med tydlighet i hur arbetet ska organiseras för att skapa långsiktiga samverkansformer och gemensam finansiering mellan offentlig och privat sektor. För att få stöd i kartläggning och analys behöver den dock kompletteras med andra metoder.
Lokalekonomisk analys har utvecklats under lång tid och använts i många lokala utvecklingsprocesser. Det finns tydliga handledningar med tydliga steg. Utgångspunkten i statistiskt material underlättar dialogen mellan lokalsamhället och offentliga aktörer.
63
Kultursystem är den otydligaste av de metoder som prövas men denna otydlighet är mycket medveten. Teoribildningen som kultursystemsarbetet grundar sig på teorier om självorganisering och nätverksteori där hierarkiska strukturer inte är tillämpbara.
Idéburet offentligt partnerskap behöver utvecklas mer för att kunna användas i det ordinarie arbetet med platsutveckling inom Västra Götalandsregionen. Det råder idag oklarhet kring regelverk och roller som gör det svårt att driva processen effektivt.
SAM VERK AN M ED FORSKNINGEN
Vi ser ett behov av att stärka kopplingen mellan forskning och praktik i det fortsatta arbetet med platsutveckling. Få platsutvecklingsprojekt i Sverige har haft följeforskning.
Metodutvecklingen har därför skett i empirin utan stöd i forskningen. En starkare koppling mellan processledare i platsutveckling och forskningen kan berika båda parter.
64