Platsutvecklingsmetoder – hållbara platser

När projekt Hållbara platser – samverkan för regional serviceutveckling formulerades fanns en önskan att fortsätta metodutvecklingen från tidigare insatser. Som nämndes i kunskapsöversiktens inledning studerar projektet Hållbara platser ett antal

platsutvecklingsmetoder som tidigare använts inom Västra Götalandsregionen. Nedan görs en fördjupning av varje ”metod” och relevant forskning kring dem.

KULTURSYSTEM

Kultursystem och Kultursystemanalys som begrepp introducerades i Västra Götaland i samband med projektet Faktor X som drevs av Fyrbodals kommunalförbund tillsammans med VGR och Framtidens kultur mellan åren 2006 och 2007 (Ottosson & Öhrström, 2007).

Inom ramen för projektet prövades arbetssätt för att främja det som idag inom Västra Götalandsregionen kallas platsutveckling. Målet med projektet var att stärka de kulturella och kreativa näringarna i de ’testbäddar’ som ingick. (Fyrklövern i Dalsland,

Bottna/Gerlesborg i Tanum samt Innovatum-området i Trollhättan).

Kultur som begrepp sågs inom arbetet utifrån ett antropologiskt perspektiv, det vill säga platsens lokala kultur och inte som kultur i form av konstarter. Konstnärer och

kulturarbetare är inte de enda som är i fokus i ett Kultursystem. Snarare poängterades vikten av en dynamisk blandning av olika aktörer på platsen där de kulturella krockarna bidrar till utvecklingen. System syftar på det mycket komplexa sambandet mellan aktörer och aktiviteter på platsen. Projektet undersökte, bland annat med utgångspunkt i

utvecklingen av Lindholmen och Norra Älvstranden i Göteborg, hur kunskap om system inom tekniksektorn kunde användas inom kultursektorn (Öhrström, 2004).

Den ekonomiska geografen Michael Storper (1997) är en central referens i rapporten om Faktor X. Med utgångspunkt i Storpers arbete skriver Ottosson och Öhrström (2007, 18) att konkurrenskraft, vid sidan av produktionsfaktorer som råvarutillgångar, arbetskraft och kapital framför allt skapas av mänskliga aktörer och deras kunskap och relationer. De här relationella tillgångarna är enligt Storper en bristvara och svåra att bygga upp. Centralt i rapporten är även att territoriell koncentration ger förutsättningar för att stödja innovation och tillväxt. Arbetet bygger här på Manuel Castells (1996) arbete om nätverkssamhället, rapporter om innovationskluster från Vinnova samt på den ekonomiska teoribildning som Richard Florida (2006) beskriver i boken Den kreativa klassens framväxt.

Plats ses i arbetet med Kultursystem som en möjliggörare för att skapa konkurrenskraft.

Ottosson och Öhrström (2007, 18-19) skriver att kultursystem även ska ses som en lärprocess där konkreta förhållanden och möjliga initiativ ligger till grund för att utveckla en lokal strategi. Arbetet innebär att olika möjligheter testas och upprepas många gånger för att på så sätt leda till ett organisatoriskt lärande.

Ottosson och Öhrström sammanfattar erfarenheterna från Faktor X med följande slutsatser: 1) Det är nätverken på en plats som är den mest lämpade formen för att få igång en utveckling inom kulturområdet. 2) Processen måste bygga på inkluderande samtal. 3) Processledaren -”värmeväxlaren” måste kunna röra sig i olika sfärer och ha förmågan att knyta ihop olika kulturkretsar. 4) De relationella tillgångarna på en specifik plats skapar

”unikitet”. 5) Mönster för framgång kan inte kopieras – de måste återuppfinnas. (Ottosson

& Öhsrtröm, 2007, 19)

Dokumentationen av Faktor X innehåller ett antal intervjuer med personer som deltog i de testprojekt som ingick. Här framkommer att den lokala dialogen och klusterverkan kan påverka samarbeten mellan lokala aktörer, men det finns fortfarande utmaningar med att nå till den offentliga planeringen. Exempel som nämns är att få tillstånd för skyltar från Trafikverket (Ottosson & Öhrström, 2007, 37). Utmaningarna att få en ekonomisk

försörjning från konstnärliga och kreativa näringar beskrivs också i intervjuerna (Ottosson

& Öhrström, 2007, 38). Den ekonomiska osäkerheten för de lokala aktörerna synliggör en central frågeställning utifrån maktrelationer och lokal platsutveckling. Vems

tolkningsföreträde och vilka problem är det som platsutvecklingen avser att hantera? Att platsutveckling riskerar att använda kulturverksamhet och ideell sektor för att ge stöd till en lokal ekonomisk utveckling som inte alltid kommer de lokala aktörerna till del diskuterades på de seminarier som ordnades under arbetet med Kunskapsöversikten. Det diskuteras även av Ottosson och Öhrström (2007, 48) som pekar på att den ekonomi som genereras kring kulturverksamhet tenderar att hamna hos de som driver café, restaurang och

hotellverksamhet istället för hos kulturarbetarna själva.

Ottosson och Öhrström (2007, 47) skriver i rapporten om Faktor X att den nuvarande sektorsindelade (ekonomiska stuprör) samhällsorganisering inte passar för att utveckla regionala kultursystem. De resurser som skulle behövas för att ge stöd till kulturkluster är ofta låsta inom andra sektorer. Bidrag till konstnärliga och kreativa näringar ges dessutom ofta till individuella aktörer och inte till ett system av kulturaktörer. Därmed utnyttjas enligt Ottosson och Öhrström (2007, 47-48) inte plats som utgångspunkt för lokalt samarbete, eller som lins för lokal ekonomisk utveckling i ett bredare samhällsperspektiv. Ottosson och Öhrström är här kritiska till hur de regionala satsningarna på tillväxt inte når en socio-ekonomisk hållbar utveckling på lokal nivå. Ottosson och Öhström (2007, 48) skriver att kulturen utifrån ett socialt perspektiv är bärare av en samhällsetik som kan balansera kommersiella krafter.

Idéhistorikern David Karlsson som genom sitt arbete med Kulturverkstan i Göteborg varit nära knuten till Västra Götalandsregionens arbete med kulturella och kreativa näringar skriver i texten Mellan jaget och nätet – Manuell Castells, cykelkedjan och Göta Älvs båda stränder att Manuell Castells arbete kring nätverkssamhället hade en betydelsefull påverkan på samhällsbyggnadsdiskussionen i Göteborg i slutet på 90-talet och början på 00-talet.

Karlsson (2003, 91) skriver att det i övergången till ett mer rationellt och friktionsfritt globalt nätverkssamhälle (Castells flödesrum) är kulturens uppgift att utgöra grus i det väloljade maskineriet. Kultursektorn i Göteborg vill enligt Karlsson inte vara en del av en framväxande Kalaskultur utan ser sin uppgift med större allvar. Karlsson (2003, 101) argumenterar med utgångspunkt i Castells teorier för att den motståndsidentitet en stor del av kultursektorn verkat inom behöver övergå i en projektidentitet – d.v.s. att sociala aktörer etablerar nya identiteter och på så sätt etablerar en ny position i samhället som omdefinierar hela samhällsstrukturen (Karlsson 2003, 86). Detta mot bakgrund av en tilltagande

urbanisering där världen inte består av städer utan av en stor stad.

Karlsson (2003, 104-105) lyfter mot denna teoretiska bakgrund fram till exempel Göteborgs Filmfestival och Röda sten som exempel på en ’Glokal’ kulturutveckling. Där verksamheten är förankrad i den lokala kulturen, men samtidigt har som mål att etablera en

position i internationella sammanhang. Det finns här ett systemtänkande där plats kopplas till nätverk och relationer och som ”speglar och motverkar maktens nätverkslogik”.

Många av de teorier kring ekonomisk konkurrens, innovation och samverkansmodeller som testas inom Faktor X utgår från erfarenheter i arbetet med Norra Älvstranden och Lindholmen i Göteborg. Bo Öhrström (2004) redogör för detta i sin avhandling och beskriver där hur teorier kring komplexa system, klusterbildning och samverkansprocesser mellan offentliga och privata aktörer utgör grunden för den plats-utvecklingsprocess som pågår i Göteborg under 90- och 00-talet.

För att sammanfatta den kunskap som utvecklats inom Faktor X i relation till en lokal platsutveckling skriver Ottosson och Öhrström (2007, 51) att:

”1) De ordinarie samhällsfinansierande institutionerna kan utnyttjas som en

grundläggande systemkomponent – med kapacitet att skapa kristallisationskärnor för det fria kulturlivet. 2) Det småskaliga konst- och kulturlivet måste, utifrån sin skapande kvalitet, ges den dignitet det förtjänar i relation till samhällsfinansierade institutioner. 3) Ambitionen att koppla in barn- och ungdomars skapande i större utvecklingsstrukturer är viktig för att skapa utvecklingsbara lärandemiljöer. 4) En handgriplig extern insats för att hjälpa ”den ofrivillige företagaren” behövs lokalt i alla miljöerna – men utifrån konstens och kulturens egna villkor.”

Kultursystem som metod avser enligt Ottosson och Öhrström (2007, 54) att utifrån en fysisk plats, platsidentitet, geografiskt och historiskt sammanhang samt ett starkt konstliv utveckla en gemensam ekonomi.

Det finns dock två centrala utmaningar som enligt Ottosson och Öhrström (2007, 53) behöver hanteras för att säkerställa balans mellan ekonomisk och social hållbar utveckling.

För det första skapar kultur värden som inte direkt kan eller bör mätas i ekonomiska termer samtidigt som möjligheterna för kulturarbetare att få bidrag har försämrats. För det andra så skapar kulturen ekonomisk tillväxt som en del av en växande upplevelsenäring och

kunskapsekonomi. Ottosson och Öhrström ser här ett behov av en radikal omställning av samhället utifrån hur kultur inkluderas i samhällets utveckling i stort. Ottosson och Öhrström (2007, 53) argumenterar för att de regionala aktörerna här har ett ansvar för att samordna och lokalisera aktörer samt ge stöd att formulera gemensamma strategier för hur kultursystemen kan utvecklas. Samtidigt har den regionala aktören ett ansvar att ge uppdrag till kultursektorn som ger dem möjligheter att utvecklas. Det tredje uppdraget handlar om att skapa förutsättningar för ett sektorövergripande lokalt ekonomiskt system.

Det är viktigt att bevara kulturens integritet under processen och inte försöka paketera ytliga budskap och produkter (Ottosson & Öhrström, 2007). Kultursystem följer ingen specifik metod och har ingen utpekad organisationsform. Istället bygger Kultursystemet på ett omhändertagande av processen på den specifika platsen (Ottosson & Öhrström, 2007, 13). Det handlar enligt Ottosson och Öhrström om att bygga på människors egen drivkraft och kanalisera den mot samma mål. Detta bygger i sin tur på relationer och tillit. Att bygga detta tar ofta lång tid. Erfarenheten från projekt X har visat att de Kultursystem som redan haft en etablerad samverkan är de som kommit längst under projektperioden (Ottosson &

Öhrström, 2007, 17). Erfarenhet av arbete med processer har också visat sig vara viktigt för att bygga långsiktig utveckling. Det kan ta flera år innan man ser resultat av de första

insatserna som genomförts i ett kultursystem. I arbetet med kunskapsöversikten har vi inte hittat någon annan forskning än Ottosson och Öhrström (2007) som belyser Kultursystem som metod för hållbar platsutveckling.

Efter projekt Faktor X fortsatte Västra Götalandsregionen sitt arbete med kultursystem inom ramen för handlingsprogrammet Näringsutveckling av Kultursektorn 2009-2012 (VGR, 2009). Under perioden finansierades fem kultursystem som drevs som fristående projekt under samma paraply. Projekten var alla pilotprojekt med syfte att ta tillvara kulturen som drivkraft i den lokala utvecklingen och målet var att pröva arbetssätt och metoder för att stärka näringsutveckling och tillväxt på de ingående platserna. Två av dessa hade ett försprång genom att ha ingått i Faktor X. Projekten fick ekonomiskt stöd för en lokal processledare och medel för att driva arbetet. Till satsningen på de fem

kultursystemen kopplades följeforskning (Kontigo, 2012).

Kultursystem Hammarkullen 365 i Göteborgs kommun

Studien utgick från den årliga Hammarkullekarnevalen och projektet drevs av

karnevalskommittén. En rad aktiviteter och satsningar genomfördes under projekttiden men studien visade även på svårigheter att förankra satsningen bland beslutsfattare. Karnevalen lever vidare och utvecklas liksom många av de nätverk och aktörer som var engagerade i kultursystemet men satsningen fick ingen långsiktig organisation på platsen.

Projektledningen upplevde en otydlighet i målbilden från VGR (Kontigo, 2012).

Vallervägen – världens vackraste väg i Skaraborg

Projektägare var föreningen Vallervägen som bildats 2009 av småföretagare och föreningar inom kultur- och turismnäringen runt Vallervägen norr och Skövde. Fokus för projektet var besöksnäringen. Ett resultat av satsningen var enligt projektägaren starkare nätverk mellan aktörerna och ökad kunskap om kulturturism. En negativ faktor som lyfts fram är

svårigheten att utveckla en gemensam målbild samt bristen på processtöd från VGR (Kontigo, 2012).

Ur Skog, Dalsland

Arbetet uppkom ur det redan befintliga samarbetet inom Fyrklövern (Dalslands

konstmuseum, Stenebyskolan, Not Quite i Fengersfors samt Halmens Hus i Bengtsfors) som varit del av projekt Faktor X. I projektet låg fokus på att driva en designprocess med skogen och den dalsländska kulturhistorien som bas och ta fram nya produkter från området. Finansieringen kom förutom från VGR också från Fyrbodals kommunalförbund samt Nämnden för Hemslöjdsfrågor. Kultursystemet hade fördel av att ha arbetat

tillsammans i ett tidigare projekt och som det viktigaste slutresultatet lyftes det gemensamma varumärket ”UR SKOG” fram (Kontigo, 2012).

Falbygdens Mat & Kultur, Falköpings kommun

Här var den redan befintliga ekonomiska föreningen Falbygdens mat & Kultur projektägare och denna startade redan 2001. Detta var en stor fördel enligt projektägarna. Med

utgångspunkt i besöksnäring utvecklades samarbete med den lokala turismorganisationen.

Projektet kunde också visa på ett ökat antal besökare och fler gästnätter i området.

48 Bottna/Gerlesborg. Tanums kommun

Här fanns redan ett etablerat kultursystem med bas i Gerlesborgsskolan och Konstnärernas Kollektivverkstad KKV. Projektet var också redan kopplat till projekt Faktor X. Målet med satsningen var att stärka kultursystemet och de ingående företagen samt områdets

varumärke. Följeforskarna från Kontigo ansåg att de uppsatta målen var diffusa och svåra att följa upp (Kontigo, 2012).

Sammantaget lyfter följeforskningen fram upp fem kritiska faktorer med stor betydelse för projektens resultat (Kontigo, 2012): 1) Brister i projektlogiken ledde till minskad

uppföljnings- och styrbarhet. Målen var otydliga eller för ambitiösa i förhållande till projekttiden och VGR var inte tillräckligt tydliga om konsekventa i sitt processtöd. 2) Förutsättningar för projekten har påverkat resultaten så till vida att de kultursystem som inte redan hade en projektorganisation fick ägna mycket tid åt att forma denna. 3) Lokal förankring i lokalsamhället samt hos beslutsfattare och regionala aktörer har varit avgörande för kultursystemens framgång. De projekt som lyckats med detta har kommit längre i arbetet. 4) Gemensam bild av begreppet näringsutveckling har varit viktigt för att hitta en gemensam målbild i det lokala arbetet. Detta har varit svårare i några kultursystem än i andra. 5) Tidsaspekten. Kontigo bedömer att projekttiden på två år är för kort för att kunna se effekterna av satsningen.

Följeforskningen pekar vidare på att processtödet från VGR till Kultursystemen borde varit större i uppstartsskedet och att ansökningsförfarandet borde säkerställt en tydligare projektlogik. Det är positivt att VGR haft ambitionen att arbeta med olika platser och med olika metoder, men VGR borde ha varit tydligare i sin strategi för hur projekten

koordinerats för att maximera lärandet från de olika metoderna. Kontigo upplevde också en otydlighet kring hur lärdomarna från satsningen var tänkta att användas i ett långsiktigt strategiskt arbete. VGR borde genom sina kontakter och kunskaper ha kunnat hjälpa kultursystemen mer i förankringsarbetet och gett satsningarna större legitimitet lokalt.

Slutligen pekar följeforskningen på att en bredare kompetens i projektledningen med både kultur- och entreprenörskompetens hade lett till bättre resultat. (Kontigo, 2012).

Även i det därpå följande regionala KKN-programmet Västra Götalandsregionens Handlingsprogram för kulturella och kreativa näringar 2014-2017, (VGR, 2014) fanns satsningar på kultursystem. Inom programmet finansierades bland annat kultursystem i Granitriket (mellersta Bohuslän), Uddebo, Tranemo kommun, Glasets Hus i Limmared.

Även arbetet med Kreativa kraftfält finansierades inom ramen för programmet. Hela handlingsprogrammet har utvärderats av Ramböll (2017). I denna utvärdering beskrivs att insatsen kring Kultursystem var den tydligast avgränsade men att programmet i sin helhet saknar tydlig koppling mellan insatser och övergripande mål. Utvärderingen visade också att det i flera kultursystem funnits svårigheter att överbrygga klyftan mellan kulturaktörer och andra näringsidkare samt att få kulturaktörer att se sig själva som företagare.

En slutsats från arbetet med kultursystem är att den ursprungliga tanken om kulturens roll utvecklingen av en plats och kopplingen till forskning av nätverk och kluster med tiden tonats ner. Beslut kring kultursystem har snarare tolkats som stöd till kulturaktörer på en plats. Hur dessa insatser förväntas få spridningseffekter i andra grupperingar och sektorer på platsen har tonats ner.

49 CULTUR AL PL ANNING

Tongivande för metodutvecklingen under rubriken Cultural Planning är planeraren David Grogan och kulturvetaren Colin Mercer. I boken The cultural planning handbook: An essential Australian guide beskriver de den 9-stegs modell som ofta utgör grunden för de varianter som utvecklats runt om i världen (Grogan & Mercer, 1995). Andra forskare som haft inflytande på metodens utveckling är Charles Landry (2006), Franco Bianchini (1989) och Lia Ghilardi (2001; 2011).

Ett centralt dokument för utvecklingen av Cultural Planning i Västra Götalandsregionen är boken Att fånga platsens själ av Kerstin Lundberg och Christina Hjort (2011). Boken är utgiven av Region Småland och Sveriges kommuner och landsting och bygger bland annat på erfarenheter från arbete i Västra Götalandsregionen och Bergsjön i Göteborg. Enligt Lundberg och Hjort handlar Cultural Planning om att fånga de inneboende

förutsättningarna som finns i en plats och det finns referenser till det teoretiska

rumsbegrepp som arkitekten Christian Norberg Schults (1980) beskriver i boken Genius Loci. Referensen till att metoden handlar om att klargöra en plats eller orts DNA finns också i rapporten. Metoden avser att utifrån en systematisk kartläggning av kulturella aktiviteter, föreningsliv och näringsliv ge en helhetsbild av ett samhälle med livskvalitet och kulturella resurser som betydelsefulla inslag. Enligt Lundberg och Hjort är cultural planning en demokratisk, lyssnande metod som inkluderar medborgarna i planeringen.

Cultural planning bygger enligt Lundberg och Hjort på lokalt engagemang och kartläggning av en plats kulturella kvaliteter. Dessa kopplas till kommunens strategiska arbete inom olika fält, t.ex. översiktsplanearbete eller visionsarbete. Målet är att öka det lokala samarbetet och minska avståndet mellan kultur och samhällsplanering. Boken Att fånga platsens själ (Lundberg & Hjort, 2011) redogör för en metod som följer stegen:

Förberedelse och förankring; Insamling av kunskap (kartläggning); Analys; Avstämning;

Handlingsplanen skrivs; Remissrunda; Slutarbete och analys; Lansering; Genomförande, uppföljning och utvärdering.

Cultural planning är samtidigt ett brett begrepp som används utifrån olika ingångar i olika delar av världen. I Kanada är begreppen municipal cultural planning och community cultural planning förekommande. I Storbritannien utgår metoden från privata partnerskap och samhällsföreningar. I Sverige finns det också exempel på byalag och privata

fastighetsägare som med intresse och framgång driver cultural planning-processer.

Västra Götaland intresserade sig för metoden relativt tidigt och har varit en av de drivande aktörerna bakom metodens utveckling och genomslag i Sverige och Norge.

Utvecklingsprojektet Cultural Planning Laboratory drevs av Göteborgsregionens

kommunalförbund och senare Fyrbodals kommunalförbund under perioden 2010-2013 med stöd från Kulturnämnden VGR och kommunalförbunden (Hjort, 2014). I projektet deltog sammanlagt 10 kommuner (Ale, Alingsås, Tjörn, Färgelanda, Trollhättan, Tanum, Borås, Mark, Skara, Mariestad och Tibro). Dessa fick möjlighet att pröva metoden och processtöd och utbildning i den från Christina Hjort och Lia Ghiraldi. Resultatet från de lokala

processerna varierade stort. I de flesta av kommunerna fick arbetet ingen större effekt medan man på framför allt Tjörn och i Borås kom långt i arbetet och fortfarande (2018) arbetar vidare med metoden.

I slutrapporten från projektet lyfter projektledaren Christina Hjort fram en av de stora utmaningarna i arbetet var namnet på metoden. Cultural planning tolkades vanligen som

Kulturplanering (det vill säga något som kulturansvariga ansvarar för). Eftersom metoden är en samhällsplaneringsmetod som bygger på tvärsektoriell samverkan krävs en tydlig förankring hos kommunens högre tjänstemän och i politiken. Flera av de lokala processerna föll på att detta inte lyckades. Vid sammanställning av arbetet framträder att de platser som haft ett tydligt mål med sina Cultural Planingsprocesser eller en aktuell planeringsprocess där metoden användes haft större framgångar än de som mer övergripande testat metoden.

En slutsats är att det krävs en guide som kan organisera och driva arbetet.

För att förvalta erfarenheten av projektet och hålla igång det nätverk som skapats bildades den ideella föreningen Cultural Planning Laboratory år 2014. De senaste åren har

verksamheten varit vilande men nyligen har initiativ tagits för att återuppta arbetet.

Kunskapen och nätverken kring Cultural Planning upprätthålls också genom de nordiska konferenser som anordnas roterande mellan de nordiska länderna.

Utveckling av metodiken kring Cultural Planning pekades ut som en särskild insats i VGRs regionala kulturplan för perioden 2013-2015 (VGR, 2012). I den nuvarande Kulturplan 2016-2019 (VGR, 2016) tas metoden upp som en metod för samhällsplanering men utan tydliga insatser kopplat till skrivningen.

Cultural-planningkonsulten Lia Ghilardi beskriver med utgångspunkt i ett holistiskt synsätt på staden inspirerat av Patrick Geddes (1886), Louise Mumford (1938) och Italio Calvino (1974) att cultural planning handlar om att klargöra de underliggande kulturella processerna för plats-utveckling. Ghilardi (2016, 4) beskriver i artikeln This is Our city:

Place-making Through Cultural Planning arbetet som en kartläggningsprocess som går ut på att klargöra så många kulturella aspekter som möjligt innan planeringen börjar. Därmed kan enligt Ghilardi (2016, 3) sambanden mellan ett kulturellt DNA och en ekonomisk

In document Hållbar Platsutveckling (Page 44-61)