Långsiktig planering

Trafikverkets uppdrag är att ansvara för den långsiktiga infrastrukturplaneringen för vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart och luftfart samt för byggande och drift av statliga vägar och järnvägar.

Planeringsprocessen

Planeringen av transportsystemet sker oftast i fyraårscykler. Först får Trafikverket i uppdrag att ta fram ett inriktningsunderlag som underlag till regeringens infrastrukturproposition. Propositionen anger bland annat hur transportsystemet bör utvecklas i framtiden och beslutas i riksdagen. Därefter får Trafikverket i uppdrag att, utifrån denna proposition och tillhörande direktiv, ta fram förslag till nationell plan för transportsystemet för nästa planperiod (varje planperiod är 12 år). Det är sedan regeringen som beslutar vilka åtgärder som ska ingå i den nationella planen.

Inriktningsplanering

I Trafikverkets uppdrag om att ta fram inriktningsunderlag ingår att ta fram underlag till kommande infrastrukturproposition och underlag om hur utveckling och vidmakthållande av transportinfrastrukturen bör inriktas under nästa planperiod. Exempel på slutsatser i ett inriktningsunderlag kan vara att det finns ett ökat behov av underhåll och reinvesteringar för att behålla transportsystemets funktionalitet, sänkta hastighetsgränser för att klara trafiksäkerheten och andra mål samt behov av omfördelningar i investeringsmedel för att nå största möjliga nytta. Det kan även komma uppdrag om vilken inriktning som behövs för att nå ett specifikt mål, exempelvis klimatmål.

I senaste inriktningsplaneringen (för åren 2018–2029) ingick klimatfrågan i uppdraget. Trafikverket skulle redovisa en analys av ”hur inriktningen för transportinfrastrukturen bör se ut om trafiken utvecklas enligt Trafikverkets prognos med antaganden om ytterligare styrmedel och åtgärder för att kostnadseffektivt minska transportsystemets utsläpp av växthusgaser”.145 Kort efter leverans inriktningsunderlaget fick Trafikverket även ett

fördjupat uppdrag om att redovisa ”vilka styrmedel och åtgärder i infrastrukturen som krävs för att minska transportsektorns utsläpp av växthusgaser med 60 respektive 80 procent till år 2030 jämfört med nivån år 2010”.

Hur trafikarbetet på väg utvecklas har betydelse för den totala användningen av energi och därmed förutsättningarna för att minska utsläppen. Trafikverkets basprognos utgör därför en referens för de olika scenarierna. I alla fyra scenarier antas en kraftig

energieffektivisering och elektrifiering av framför allt personbilar och lastbilar. Trafikverket konstaterade att klimatmålen går att nå på olika sätt men med olika konsekvenser. De stora skillnaderna handlar om vilka volymer biodrivmedel som antas vara tillgängliga för

vägtrafiken. Förenklat blev slutsatserna att man antingen kan man förlita sig på höga volymer biodrivmedel och låta trafiken öka enligt basprognosen eller så kan man minska energianvändningen genom minskad personbils- och lastbilstrafik och använda mindre mängder biodrivmedel.

Åtgärdsplanering

I den senaste åtgärdsplaneringen för perioden 2018–2029 fick Trafikverket i uppdrag att särskilt beakta sex prioriterade samhällsutmaningar varav ”omställning till ett av världens

första fossilfria välfärdsländer” var en av dem146. Resultatet blev att Trafikverket tog fram ett underlags-PM som dels beskriver och analyserar behov av åtgärder för minskade utsläpp av växthusgaser, dels resonerar kring hur styrmedel kan hanteras och ge avtryck i planen: PM:et pekar också på utvecklingsbehov i planförslaget147.

Den samlade effektbedömningen av nationell plan och regionala planer visar att

planförslagen bidrar till minskad klimatpåverkan jämfört med om planförslagen inte skulle genomföras. Dock går det bara att kvantifiera effekter från namngivna investeringsåtgärder och stadsmiljöavtal148. Den ökade vägtrafiken bedöms bidra negativt men själva

infrastrukturen bedöms ha liten påverkan på volymen biltrafik. Trafikverket konstaterar dock att ”i ett transportsystem som har ställt om och nått klimatmålen kan trafiken med bil och lastbil antas ha minskat jämfört både med prognosen och med volymen i dag”149. De viktigaste åtgärderna rör alltså fordon, drivmedel och den samlade efterfrågan på resor och transporter. Infrastrukturen i sig har en begränsad roll för omställningen, men den är viktig för att bibehålla tillgänglighet i ett klimatneutralt transportsystem.

Åtgärdsplaneringen bidrar därför främst till klimatomställningen genom att i huvudsak föreslå infrastruktursatsningar som bidrar till eller passar in i ett transportsystem som har ställt om och nått klimatmålen, samt genom att bygga och underhålla infrastruktur med så liten klimatpåverkan som möjligt.

Fyrstegsprincipen

Fyrstegsprincipen är vägledande för Trafikverkets planeringsverksamhet. Genom att tillämpa fyrstegsprincipen ges förutsättningar för god resurshushållning.

Tänkbara åtgärder ska analyseras i följande fyra steg:

1. tänk om: åtgärder som kan påverka transportbehovet och val av transportsätt 2. optimera: åtgärder som ger effektivare användning av infrastruktur och fordon 3. bygg om: begränsade ombyggnadsåtgärder

4. bygg nytt: nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder.150

Åtgärdsvalsstudie

En åtgärdsvalsstudie är en förberedande studie inför val av åtgärder i transportsystemet. Åtgärdsvalsstudien syftar till att en viss funktion och kvalitetsnivå ska uppnås för

exempelvis hela stråk, mindre länkar, godsterminaler, resecentrum med mera. Funktion och kvalitet omfattar alla typer av färdmedel och trafikslag. Problemen och bristerna i

transportsystemet ska analyseras i ett vidare perspektiv så att även markanvändning och bebyggelsefrågor ingår. Med stöd av fyrstegsprincipen analyseras alternativa åtgärdstyper och åtgärdskombinationer. Utifrån de bästa alternativen formas sedan en övergripande inriktning samt uppskattning av kostnader, effekter och konsekvenser av de olika alternativen151.

Exempel på en övergripande inriktning finns i Trafikverkets, SKR:s och Boverkets handledning för åtgärdsvalsstudier:

”För att komma till rätta med problem kring trafikträngsel, belastning av huvudled m.m. kan en inriktning vara att behovet av korta bilresor inom tätorten minskas genom att bebyggelse och trafikplaneringen samt kommunal handelspolicy prioriterar tillgänglighet till service med gång, cykel och kollektivtrafik. Åtgärdsförslagen handlar om ett flertal mindre åtgärder och fördelas på i huvudsak kommunen, centrala fastighetsägare och kollektivtrafikhuvudman samt till en mindre del på Trafikverket.”152

Transportpolitikens breda mål är en utgångspunkt i arbetet med åtgärdsval. Dessutom är regionala och lokala mål viktiga, och dessa förutsätts vara samstämmiga med

transportpolitiken. Åtgärdsvalsstudier är därmed ett bra forum för att diskutera lösningar för god tillgänglighet i ett hållbart samhälle.

Samverkan om andras planer och program

Samverkan i tidiga skeden infaller innan de formella planeringsprocesserna tar vid. Samverkan kan ske i löst definierade forum eller i sammanhang som är mer väl beskrivna, till exempel i åtgärdsvalsstudier. Tidiga skeden ska präglas av öppenhet, hörsamhet och fokus på att förstå problemet snarare än att presentera färdiga lösningar. Det är också innan stora ekonomiska resurser är satsade som möjligheten till förändring och påverkan är som störst. Trafikverket arbetar ständigt med att förfina de tidiga skedena och skapa goda relationer till andra aktörer.

Trafikverket ser att det är i de tidiga skedena som den största potentialen finns för att åstadkomma lösningar som bidrar till en mer hållbar utveckling. Trafikverket är i ett skede där just kontakten i tidiga skeden med kommuner och regionala utvecklingsansvariga är i fokus. Som delar i detta avser Trafikverket att verka för att nå överenskommelser med kommuner och regioner. Överenskommelsen ska tydliggöra hur samverkan ska ske, hur kontakt i tidiga skeden säkerställs, i vilka former samverkan ska ske med mera. Vidare kommer Trafikverket i allt större utsträckning lyfta trafikstrategier som ett

planeringsinstrument för att stödja samhällsutvecklingen i riktning mot kommunens uppsatta mål.

Hur hantera nya trender?

En utmaning i planeringen av transportsystemet och infrastrukturen är uppkomsten av nya trender som påverkar möjligheterna att nå uppställda mål. Trafikverket har en kontinuerlig omvärldsbevakning och presenterar sammanställningar både månadsvis och kvartalsvis, framför allt för internt bruk. Vart fjärde år tar Trafikverket fram en övergripande

omvärldsanalys som belyser trender på två nivåer – megatrender och trender i

transportsystemet. Megatrender är förändringar på ett övergripande samhällsplan som är långsiktiga och globala till sin karaktär. Trender i transportsystemet är förändringar som sker specifikt i transportsystemet och har sin grund i megatrenderna. Den senaste övergripande omvärldsanalysen presenterades i slutet av 2018. Syftet med omvärldsanalyserna är att de ska utgöra ett underlag till inriktningsplaneringen.

Trenderna kan underlätta att nå klimatmålet, som till exempel om fler väljer att bo i städer utan tillgång till bil. De kan också försvåra att nå målet, till exempel om fler väljer större och tyngre bilar med högre koldioxidutsläpp. Ibland är det svårt att bedöma om trenden kommer att leda till lägre eller högre utsläpp.

Exempel automatiserade fordon

Ett aktuellt exempel som både skulle kunna bidra och motverka klimatmål är automatiserade fordon. Utvecklingen bedöms av många kunna ske relativt snabbt. Idag ses tiden som begränsande faktor för hur långt och hur länge vi är beredda att resa. Full automatiseringen med helt självkörande fordon gör det möjligt att göra andra saker samtidigt som man åker bil. Det kan göra att vi är beredda att sitta längre tid i bilen och att efterfrågan på bilresor ökar. I ett sådant scenario sitter vi ensamma i våra bilar. Lägger man till att bilarna ibland kör runt tomma för att undvika parkering kan ökningen av biltrafiken bli större. Ett alternativt scenario är att gång, cykel och mindre, delade självkörande fordon kombineras med kapacitetsstark kollektivtrafik på ett sätt som totalt sett leder till mindre mängder trafik.

För att kunna hantera trender är en gemensam målbild för hur klimatmål kan nås en viktig utgångspunkt. Automatiserade fordon behöver sättas i det perspektivet och styrmedel och åtgärder utformas så att automatiserade fordon passar in i en framtid där denna målbild nås. Till exempel kan mindre självkörande, delade elektrifierade fordon med fördel

användas där det annars är svårt att ekonomiskt driva kollektivtrafik, vilket sedan kan länka till kapacitetsstark yteffektiv kollektivtrafik.