L ÄRARNAS UPPFATTNINGAR OM UNDERVISNINGSSPRÅK I ÄMNET ENGELSKA

För att utreda vilket språk lärare anser att engelskundervisning bör bedrivas på och varför, har fyra lärare intervjuats. För denna studie används följande fingerade namn: Maria, Sofia, Lisa och Johan. Samtliga lärare är legitimerade och har arbetet som lärare i fyra till sex år. De har undervisat engelska i årskurserna 1, 2 och 3. För närvarande undervisar Maria i årskurs 1, Sofia i årskurs 2 och Lisa och Johan i årskurs 3.

6.1.1 Nu är det engelskalektion och då använder vi engelska

Ett tema som framkommer i samtliga intervjuer är att lärarna på olika sätt har uttryckt att man bör använda engelska på engelsklektionerna. Lisa menar att man borde använda engelska under lektionerna medan både Sofia och Maria menar att man borde använda engelska så mycket som möjligt. Johan lyfter också fram att man ska prata engelska och hänvisar till sin utbildning.

Johan berättar: ”Jag har ju fått lära mig att man ska prata engelska, liksom hela lektionen egentligen”. Även Maria hänvisar till sin utbildning och berättar att: ”Den muntliga undervisningen i engelska att det är den som typ är det viktigaste när dom, när dom är, alltså när dom är små eller så på lågstadiet”. Det innebär att lärarna, redan från det att man börjar undervisa i engelska, har en uppfattning om att det är viktigt att använda och prata engelska under engelsklektionerna. En lärare pekar också på att det finns risker med att inte använda engelska.

Alltså, jag tror risken blir om man bara pratar svenska, att det blir liksom en barriär för eleverna. Att det blir så stort steg för dem att prata engelska i stället för att det blir mer naturligt … ju mer engelska jag pratar så påverkar ju det dom att dom pratar mer engelska också och dom svarar på engelska och sånt. Och det hade dom ju inte gjort om jag hade pratat svenska till exempel. (Maria)

Citatet från Maria beskriver läraren som en förebild för eleverna där läraren genom att använda engelska uppmuntrar eleverna till att göra detsamma. Sammanfattningsvis tyder svaren från lärarna på att man borde använda så mycket engelska som möjligt under engelsklektionerna, eller som Maria beskriver det: ”nu är det engelskalektion och då använder vi engelska”.

20 6.1.2 Dilemmat om teori och praktik

Även om målet är att engelska bör användas så mycket som möjligt lyfter samtliga lärare fram att deras uppfattning är att man i praktiken ofta använder svenska. Lisa förklarar att det vid vissa tillfällen mest är en vana. Till exempel vid tillsägelser så som ”Lägg ner pennan eller sluta prata med varandra” (Lisa). Lisa förklarar vidare att:

Jag tror att jag måste våga prata engelska. Jag är rädd att barnen inte förstår, men jag tror att dom förstår mer än vad jag tror att dom förstår. Så om jag hade vågat prata mer engelska då hade dom nog lärt sig mer. Men jag måste börja våga prata bara engelska på engelska, prata lugnt, prata tydligt. Men jag tror att det hade funkat. (Lisa)

En annan anledning till att man använder svenska i undervisningen, som Maria framhäver, är lärarens egen kunskap:

Sen handlar det ju också om hur nära språket ligger en själv … Har man själv en trygghet i språket så blir det ju lättare att använda engelskan. För ibland blir det nästan att jag själv går över till svenska för att jag kanske känner mig osäker på något begrepp eller någonting. (Maria)

Dessa situationer kan beskrivas som oplanerade situationer där kodväxling sker mellan engelska och svenska för att främja kommunikationen mellan lärare och elever. Citatet från Lisa tyder även på en uppfattning om att eleverna möjligen skulle lära sig mer om läraren använder mer engelska.

Samtidigt framkommer i samtliga intervjuer en uppfattning om att man också behöver använda svenska som ett verktyg i engelskundervisningen. När det gäller att använda engelska under lektionen beskriver Johan att ”det är svårt, för jag märker att det är många elever som inte förstår och då blir man lite maktlös”. Johan uppger att han vill att barnen ska förstå vad de gör och använder ”nog mest svenska, eller ja, nja 60% svenska, 40% engelska ungefär”. Likaså berättar Lisa att hon i praktiken använder mer svenska än engelska. Hon jämför med hur hon upplevde det var att lära sig ett nytt språk, och förklarar att ”Det var så svårt för mig att förstå om jag inte fick det förklarat först på svenska och sedan på det andra språket” (Lisa). Detta tyder på att det förekommer en uppfattning bland lärare att det är svårt för elever att förstå och lära sig engelska om de inte använder svenska som ett stöd i undervisningen för att förklara.

Ett annat perspektiv som framkommer i intervjuerna är att vissa elever har ett större behov av att läraren använder svenska i undervisningen i engelska. Sofia förklarar att det finns

”elever som har dåligt humör för att de inte hänger med när jag pratar mycket engelska. Då kan jag behöva förklara på svenska”. Maria ger också ett exempel där hon beskriver en elev med dåligt självförtroende i bland annat språk:

21

Han blev ju irriterad när jag pratade engelska för han tyckte att han inte förstod liksom.

Så i sådana sammanhang så har jag använt svenska. Eller, jag har använt både svenska och engelska. Jag har först pratat på engelska och sen förklarat på svenska för att jag vill inte bara byta språk helt. (Maria)

Det innebär att valet av undervisningsspråk kan behöva anpassas efter eleverna och deras inställning till språk där modersmålet kan vara ett stöd för elever i ämnet engelska.

En annan uppfattning som enligt lärarna påverkar val av språk i engelskundervisningen är vilken årskurs barnen går i, eller hur gamla de är. Johan berättar att barnens ålder påverkar hans val av hur mycket svenska och engelska han använder under engelsklektionerna då han vill att barnen ska förstå vad det är de gör vilket innebär att han använder mer engelska desto äldre eleverna blir och desto mer de förstår. Likaså förklarar Lisa att hon varierar hur mycket svenska och engelska hon använder i engelsklektionerna även om hon mestadels använder svenska:

I ettan och tvåan gjorde jag på samma sätt. Då var det mindre att jag pratade engelska och att eleverna fick prata engelska. De fick härma mig, och de fick säga samma sak som jag. Men i trean så försöker jag ge instruktioner på engelska och jag försöker prata mer engelska under lektionen. (Lisa)

Till skillnad från Lisa, anser Maria att man ska använda engelska så mycket som möjlighet från årskurs 1 även om det inte har blivit så. Maria berättar att:

Jag har ju tänkt typ att jag skulle prata engelska hela tiden även från årskurs 1, men det är ganska svårt när dom är små … I årskurs 1 så använder jag mest svenska. Men jag försökte liksom successivt gå över mer och mer till engelska och årskurs 3 så var ju mitt mål att liksom bara prata engelska. (Maria)

Bland lärarna finns det med andra ord en viss samstämmighet om att man bör använda mer engelska i undervisningen i årskurs 3 jämfört med tidigare årskurser. Både Maria och Sofia försöker kvantifiera hur mycket engelska respektive svenska de använder. Maria beskriver det som att hon i årskurs 3 använder cirka 70% engelska och 30% svenska samt att hon tror att hon gör ungefär tvärtom i årskurs 1, medan hon i årskurs 2 kanske använder ungefär 50% engelska.

På samma sätt beskriver Sofia att hon använder mer svenska i årskurs 1 då hon nog använder svenska cirka 80% av tiden och engelska 20% av tiden men att hon gör tvärtom i årskurs 3.

Både Maria och Sofia beskriver en gradvis övergång från att mest använda svenska till att mest, eller helt, använda engelska. Sofia förklarar att det är bra att börja med att använda lite engelska när barnen håller på att lära sig ett nytt språk, då det är lättare att förstå, för att sedan lära sig mer fraser och därefter mest använda engelska.

22

Samtidigt framkommer en osäkert i Marias och Sofias svar gällande i vilken omfattning de använder svenska respektive engelska. Denna osäkerhet framkommer även i Lisas och Johans svar om hur mycket svenska och engelska de använder, genom att återkommande använda ord som nog och nja. Detta tyder på en viss omedvetenhet i val av undervisningsspråk och hur mycket engelska respektive svenska som lärarna faktiskt använder. Detta kan också stärkas av att det bara var två av lärarna, Lisa och Johan, som aktivt har frågat eleverna om vilket språk de vill att undervisningen i engelska ska ske på. Johan berättar att det varierar från elev till elev vilket språk som de vill ska användas under engelsklektionerna. Lisa berättar att i årskurs 1 ville eleverna inte använda engelska då de var osäkra och rädda att göra fel medan i årskurs 3 kände de sig mognare och tryggare i att använda engelska och uppgav då att de ville använda mer engelska.

Lisa lyfter fram ett annat perspektiv och berättar att det är svårt att hitta en jämn nivå för eleverna när de blir äldre.

Nu är det jättestor skillnad för att vissa har skaffat sig intressen där man pratar engelska och man hör engelska … Jag har några elever på engelskan som läser engelska utanför i ett läromedel som är för årskurs 5 … och vissa behöver fortfarande få träna uttal och de kan inte så mycket grammatik och så där. (Lisa)

Detta citat tyder på att elevernas kunskapsnivå i engelska påverkar lärares uppfattningar om på vilket språk engelskundervisningen bör bedrivas på. Att fokusera på kunskapsnivå snarare än årskurs eller ålder på eleverna kan på ett tydligare sätt förklara varför lärare väljer att använda mer svenska eller engelska. Resonemanget stöds även av uppfattningen som Sofia och Maria har att undervisningsspråk kan behöva anpassas efter eleverna och deras inställning till språk.

6.1.3 Uppfattningar om när engelska kan användas under engelsklektioner

I intervjuerna berättar lärarna om några specifika situationer där de använder engelska som undervisningsspråk. Maria uppger att hon använder engelska i början av lektionerna vid genomgångar och sådana saker. Likaså uppger Lisa att hon läser instruktioner på engelska och ger uppmaningar på engelska så som ”ta fram dina böcker, sitt ner, ta fram pennan”. En återkommande uppgift i intervjuerna med lärarna var att både Johan och Lisa berättade att de använder engelska när de arbetar med läroböcker samt löser uppgifter. Till exempel berättar Johan att när man ”går igenom arbetsboken, då står det ju på engelska, så då läser vi det som står på engelska. Då är det liksom framför allt bara engelska”.

När det gäller vokabulärinlärning berättar Maria att hon har använt både engelska och svenska för att lära barnen nya ord. Sofia är dock den lärare som uppger att hon mest försöker

23

använda engelska för att lära barnen nya ord samt öva uttal, förutom i årskurs 1. Även Lisa berättar att hon brukar arbeta med nya ord på engelska: ”Dom skriver i sin bok och sen jobbar vi med de orden. Vi sätter in dem i en mening till exempel så de får jobba med bara några olika ord”.

Vidare berättar Lisa att hon brukar använda sig av fraser på engelska så som ”what is your favourite food, my favourite food is”. Tanken är att eleverna får höra läraren uttala det och sedan testa att använda fraserna själva. På samma sätt berättar Sofia att hon brukar ”använda korta fraser först på engelska och sedan på svenska, till exempel: open your book please, what is your name”.

6.1.4 Uppfattningar om när svenska kan användas under engelsklektioner

I intervjuerna berättar lärarna också om några specifika situationer där de använder svenska som undervisningsspråk. Till skillnad från Lisa och Maria berättar Johan att han använder svenska vid instruktioner samt för att beskriva uppgifter. Johan berättar vidare att ”ibland kan det vara att man säger någonting på engelska, men så vet inte barnen vad det betyder, så då säger jag samma sak, fast på svenska. Även Sofia tar upp detta och uppger att hon brukar förklara på svenska när hon märker att elever inte förstår när hon pratar engelska. På ett liknande sätt väljer Lisa att använda svenska för att bekräfta att eleverna förstår till exempel instruktioner. En annan funktion som svenska fyller som framkommer i intervjuerna är att använda svenska för att bekräfta att eleverna förstår.

Både Sofia och Maria diskuterar svenskans funktion även vid grammatikinlärning. Sofia berättar att hon alltid börjar med att prata engelska om grammatik men att hon därefter brukar bekräfta på svenska för att vara säker på att eleverna förstår. Maria å andra sidan förklarar att hon brukar använda svenska vid dessa tillfällen:

Jag använder mest svenska när jag ska förklara någonting. Typ grammatik eller något sånt och där det också är svårt, kanske med begreppen och vissa ord till exempel.

Alltså när jag ska förklara lite mer avancerade saker, då har jag använt svenska.

(Maria)

Detta tyder på en uppfattning om att modersmålet har en viktig funktion vid inlärning av mer komplicerade saker vilket stärks då Maria först försöker hjälpa elever på engelska men att det oftast blir på svenska när det gäller svårare uppgifter.

Till skillnad för övriga lärare uppger Johan att han mest använder svenska vid vokabulärinlärning då han förklarar orden på svenska. Johan berättar: ” inte alltid men oftast brukar jag översätta det jag säger till svenska med för att man ser att det är flera stycken som

24

inte förstår vad det är jag säger”. Vidare argumenterar Lisa för att svenskan har en viktig funktion i slutet av lektionen för att ge eleverna tydliga instruktioner. Anledningen uppges vara att:

Dom är trötta och jag märker att dom kommer glömma bort annars. Så jag måste ge dom, eller tror jag, ge dom instruktioner på svenska i slutet så de verkligen förstår vad det är dom ska göra i slutet av lektionen. (Lisa)

Samtidigt som både Johan och Lisa är de intervjuade lärarna som uppgav att de använder svenska mest, anser båda två att de borde bli ännu bättre på att använda engelska. Lisa har även frågat sina elever i årskurs 3 som uppgett att de vill att hon ska använda mer engelska.