Laborerande aktiviteter

För att fördjupa denna underkategori har artiklarna One man’s rubbish, active learning using old bottle tops av Orlando et al. (2013) och Experimental probability in elementary school av Andrew (2009) valts ut. Den gemensamma nämnaren i aktiviteterna i den här underkategorin är att det konkreta materialet används till att först gissa eller förutse vad som kommer att hända. Sedan ska eleverna använda materialet till att testa hypotesen och utefter resultatet dra slutsatser. I användningen av det konkreta materialet är tanken att eleverna ska laborera samt vrida och vända på materialet.

I den första artikeln, One man’s rubbish, active learning using old bottle tops, är syftet att utveckla olika koncept i sannolikhet och statistik i olika åldersgrupper, genom noggrant utformade aktiviteter med konkret material (Orlando et al., 2013). I detta fall är gamla korkar från flaskor det konkreta materialet (Orlando et al., 2013). Den här artikeln utgör ett tydligt

34

exempel på en laborerande aktivitet eftersom den syftar till att låta elever laborera och testa sig fram med konkret material.

Aktiviteten som presenteras i studien, ämnar utveckla kunskaper inom sannolikhet, såsom relativ frekvens och fördelning (Orlando et al., 2013). Eleverna skulle arbeta parvis, där varje par fick en ogenomskinlig påse med 3 gröna korkar och 2 orangea korkar. De fick inte titta i påsen, men visste att det fanns 5 stycken korkar i påsen, varav några gröna och några orangea. Aktiviteten gick ut på att förutspå hur många av varje färg det fanns i påsen genom att

slumpmässigt ta upp en kork, skriva upp vilken färg det var och sen lägga ner den i påsen igen och upprepa 3–4 gånger. Det här visar på tydligt laborerande eftersom eleverna själva får plocka och aktivt arbeta med materialet.

Under tiden de plockade upp korkar skulle de registrera färgen på korken för att sedan se om det gick att förutspå hur många korkar det fanns i varje färg. De diskuterade och

dokumenterade förutsägelsen, där en viktig del var att de skulle förklara hur de hade tänkt. Nästa moment var att upprepa detta 20 gånger, därefter 30 gånger. Detta för att visa på de stora talens lag. Eleverna fick därefter titta i påsen och se hur många korkar det var i varje färg och besvara frågorna: Är en förutsägelse efter 5 försök mer, mindre eller likvärdig en förutsägelse efter 50 försök?, Varför?, Nu när du vet hur många korkar det finns i varje färg i påsen, finns det då något sätt du kan räkna ut sannolikheten för att få en grön kork? Den här delen av aktiviteten gav eleverna möjligheten att dra slutsatser utefter resultaten.

Det visade sig att denna aktivitet var givande för många elever, trots att en del av dem var priviligierade från välbärgade skolverksamheter med digitala verktyg, där de aldrig hade arbetat med konkret material tidigare. Med den här aktiviteten vill Orlando et al. (2013) utveckla elevers konceptuella kunskaper om sannolikhet och statistik utan att vara beroende av tekniken. Det vill säga, att använda konkret material, som i detta fall kan hittas som

”skräp” på stranden och gatorna, istället för att förlita sig på datorer, datorprogram, elektricitet och snabbt internet. Få elever har kunskaper om kopplingen mellan sannolikhet och statistik (Orlando et al., 2013). I denna aktivitet byggdes kunskaper upp kring att relativ frekvens sammankopplas med teoretisk sannolikhet genom att göra, testa och skapa deras egna förutsägelser. Det här är ett bra exempel på learning by doing där eleverna blir aktiva och delaktiga genom att de själva får använda det konkreta materialet.

I den andra artikeln, Experimental probability in elementary school, är syftet att visa att elever har lättare att ta till sig koncept i sannolikhet och statistik om de först får deltaga i experiment

35

rörande sannolikhet (Andrew, 2009). Den här artikeln visar på olika laborerande aktiviteter där elever får möjlighet att laborera och testa sig fram med olika sorters material för att gissa, förutse och dra slutsatser från resultaten.

I aktiviteterna som beskrivs i den här artikeln, är tanken att elever skall möta experimentell sannolikhet (Andrew, 2009). En vanligt förekommande uppgift i läromedel är: Tänk dig att du har en gul, två röda, två gröna och fem blåa kuber i en påse. Om man tar en kub ur påsen, vilken färg kommer den ha? Genom att utföra uppgiften som en experimenterande aktivitet med konkret material där eleven drar en kub ur påsen, skriver upp färgen, lägger ner den igen, blandar och plockar upp en ny kub 50 gånger, kan det ge eleven en idé av vilken färg som kommer att bli dragen flest gånger. Andrew (2009) argumenterar mot den här typen av aktiviteter och menar att det ger en något vag känsla för sannolikhet för svaret kan verka uppenbart. En mer tilltalande aktivitet som ger elever möjlighet att möta experimentell sannolikhet genom laborationer, är enligt Andrew (2009), att kasta en pappersmugg i luften och låta den landa på marken. Det finns tre olika sätt den kan landa på, vilket lärare kan göra elever uppmärksamma på genom frågan: om man kastar muggen på det här sättet 100 gånger hur många gånger tror du att den kommer att landa i varje position? Strategin som är

rekommenderad här är att göra experimentet tillräckligt många gånger så att eleven kommer att kunna gissa svaret med säkerhet. När eleverna får upprepa delar i aktiviteterna 50

respektive 100 gånger så visar det på betydelsen av de stora talens lag.

Det här experimentet är ett mycket bättre exempel eftersom det inte finns något riktigt sätt att veta svaret förutom att göra det med just den här muggen. Med andra ord, det finns inget säkert sätt att räkna ut den teoretiska sannolikheten i den här aktiviteten så som det gjorde i aktiviteten med påsen (Andrew, 2009). Den här aktiviteten innefattar inte bara laborerande med konkret material utan även diskussioner för att befästa kunskaperna kring teoretisk och experimentell sannolikhet.

En annan aktivitet som Andrew (2009) presenterar, visar att simulering av aktiviteter kan vara att föredra eftersom det hjälper elever att se det större sammanhanget inom sannolikhet. Om elever exempelvis ska räkna ut vilken summa som är mest sannolik med två tio-sidiga

tärningar, kan en laborerande simulering vara aktuell istället för att tärningarna kastas flertalet gånger. De ska då numrera 20 pappersremsor med 1–10, så att det finns två remsor av varje siffra för att representera båda tärningarna. Därefter placeras remsorna i två olika påsar och eleverna får då dra en remsa från vardera påsen och notera siffrorna i en tabell vilket blir

36

detsamma som att slå tärningarna en gång. Därmed visas likheter mellan två olika strukturer, i detta fall remsorna och tärningarna (Andrew, 2009). De här aktiviteterna berör i huvudsak learning by doing, där eleverna medvetandegörs genom aktiva laborationer med konkret material.