Hur väl satte Du dig in i Kinas lagar och regler före avfärd? Kände Du någon gång oro över risken att bli arresterad?
43
Bilaga - exempel på intervjusvar
INFÖR OS
Hade Ni många redaktionella diskussioner inför OS? Om vad i så fall? ”Dels hade vi diskussioner om det internt, sen hade vi hade även föreläsare och
föredragshållare hos oss, som förklarade vad det var för land vi skulle åka till och bevaka. Som berättade om utvecklingen, historiken, hur läget är nu vad gäller yttrandefrihet och såna grundläggande fri- och rättigheter, så att vi skulle komma dit och vara medvetna om vad det var för land vi skulle vara gäster i. Jag har varit där många gånger själv och jobbat där så för mig var det inga större nyheter, men för många som åkte över var det ett nytt land att jobba i och det är viktigt att ha med sig hela tiden, att allt inte är vad man tycker sig se på något sätt”.
Hur såg Din uppfattning ut om Kina som land?
”En ekonomisk framgångsrik diktatur som använder samma gamla beprövade auktoritära metoder för att kunna arrangera det fläckfria OS som de ville arrangera. Det blir nog ganska svårt att göra fördjupande och avslöjande artiklar under OS eftersom allting kommer vara så otroligt kontrollerat och så var det ju också. Alla bilvägar runtom Peking var ju till exempel avspärrade och bevakade. Så det var väl ganska väntat att det skulle bli så. Samtidigt så tycker jag att det gjorde att själva tyckte de att det blev ett fläckfritt OS och välorganiserat, de själva tycker det blev otroligt framgångsrikt, men jag tycker, som har bott i landet i fyra år, att de som kom hit som turister och besökare fick inte se det riktiga och det charmiga Kina, de fick se den här putsade bilden av det Kina som den kinesiska ledningen ville ge”.
Kan den tidiga uppfattningen ha påverkat Ditt sätt att arbeta?
”… man styrs ju alltid av de uppfattningar man har på förhand på något sätt. Jag menar ingen journalist är ju objektiv vad man än försöker ge sken av eller vad man än vill vara. Vi
påverkas ju alltid av vad vi har med oss i bagaget sedan tidigare. Däremot kan jag ju säga att jag var väldigt medveten om att jag hade fördomar och var väldigt rädd för att bara leta efter bekräftelser på dem. Och det märker jag ofta hos mina kollegor. Jag tyckte det var bra att jag hade varit i Kina ett år tidigare och sett hur det såg ut då. Det är så lätt att bara gå omkring och leta efter det vi ska se”.
”Jag tror överlag, och det gäller inte bara oss utan media i stort i hela världen som jag har fattat det, framförallt efteråt när jag tittat på program och läst artiklar, så försvann jäkligt mycket av den debatten och det kritiska förhållningssättet när spelen väl började. Fram till invigningen var det otroligt mycket protester och bojkotter mot regimen, men sen när spelen väl började brydde man sig om det idrottsliga och glömde bort mycket av det andra, det är min känsla”.
44
Fick Du som journalist några särskilda restriktioner om vad Du fick och inte fick göra under OS? Vad i så fall?
”Nej inte mer än sådant här som hör mästerskapen till. Jag fick inte publicera några bilder som jag tagit som var på tävlingarna till exempel, men det hade lika gärna kunnat vara på fotbolls-EM i somras, nu var det ju inte så på fotbolls-EM, nu var det bara förbud mot att filma där då”.
”Inte mer än vad som brukar vara. OS i Kina skilde sig inte, om man ser till själva spelen, mot någon annan plats, det här är liksom en cirkus som du flyttar och släpper ner var som helst i världen. Och då gäller de reglerna som är IOK:s regler”.
”Nej. Min uppfattning var att kineserna var ganska måna om att journalisterna skulle tycka att de hade full rörelse liksom, och full frihet att kunna arbeta på det sätt som vi alltid kan göra”.
DEN JOURNALISTISKA FRIHETEN
Hur upplevde Du att friheten att kunna intervjua vem som helst fungerade?
”Ibland går det bra och ibland går det inte bra. Men jag ställde medvetet inga känsliga frågor eftersom jag visste att personen som jag pratade med under OS eventuellt skulle kunna råka illa ut, man får förutsätta att alla uppgifter till utländska journalister i stort sett drog till sig uppmärksamhet. Då kunde de råka illa ut de här personerna om de sågs tillsammans med utlänningar, så det var i stort sett bara att fråga om vädret, OS och livet i allmänhet.”
”… det gick att intervju vem som helst. Det där var också en sådan grej som jag trodde skulle vara svårt. Det gick att prata med vem som helst om vad som helst egentligen”.
”I Peking gick det lätt, de tyckte det var kul att vara med. Sen vet jag andra som skulle arrangera besök i små byar och då stod hela byn uppställd precis enligt partiets riktlinjer. Det var nog väldig skillnad. Men allmänt sett så var folk i Peking inte rädda för att prata så länge det rörde sig om något som hade med OS att göra. Så fort det blir kontroversiellt så tror jag att det blir väldigt besvärligt”.
Om Du inte hade varit ackrediterad journalist, hur tror Du att det hade varit att jobba som journalist kring OS?
”Då hade jag inte kommit in på OS-området över huvudtaget. Om man vill rapportera om tävlingar så måste man vara inne på området”.
”Helt omöjligt förstås. Om du inte bara gör historier om mannen på gatan, du kommer inte någonstans”.
”Det hade varit otroligt problematiskt så klart, du kommer ju inte åt de aktiva om du inte har en ackreditering, du kommer inte in och kan göra intervjuer, du kommer inte in i
medieutrymmen och sådär. Ett OS utan att vara ackrediterad det måste vara som att lägga ett krig från en annan världsdel”
45
Fanns det något Du ville göra under OS, men som inte gick? Vad och varför inte?
”Du kan inte göra de grundläggande reportagen, och det ska man nog inte ens försöka göra för då sätter man många vanliga människor på pottan eftersom de kan råka illa ut, man får
försöka hålla sig i skinnet så gott det går. Ska man göra det så ska man ha gjort det klart innan OS. Man kan försöka skriva om de andra sakerna, man kan göra analyser, men jag tycker det är lite taskigt att försöka utsätta medborgarna i Kina för detta under OS eftersom man riskerar att råka illa ut”.
”När man är på ett OS har man ständigt känslan av att vara på fel plats, för det ständigt händer saker på andra platser. Det kände jag ständigt, men ingenting utöver själva sporten”.
”Ja det fanns det men det berodde inte på myndigheterna utan berodde på de regler som omgärdar olympiska spel, var man får filma och var man får stå och filma och ställa frågor och så där. Det har att göra med den organisationen”.
Hur uppfattade Du censuren under OS?
”Det var en fånig debatt, det var censurerat men ingenting mot vad det brukar vara, det har varit mycket värre tidigare och det är mycket värre när det inte är OS”.
”De öppnade precis allting, jag provade att söka på allting. Sen vet jag inte om det gick i hela Kina eller om det bara var på mediehotellen och i OS-byn eller så. Men det gick, jag kom in på Falukurirens hemsida, allting”.
”Inte annat än att vissa servrar och hemsidor när jag sökte information var väldigt mycket långsammare att komma åt, jag ska inte säga att kom åt den, men det tog väldigt mycket längre tid ibland”.
MEDIA EVENTS
Vad anser Du om arbetsförhållandena kring ett sådant stort arrangemang som OS? ”Det är ju så stort, ett sommar-OS är ju så enormt stort, så att det går ju inte överblicka när man väl är där, man får välja ut sina bitar och fokusera på dem, det går inte att göra anspråk på att vara heltäckande på något sätt, man kan inte täcka allt. Men jag tror arbetsförhållandena den här gången generellt, om man jämför med tidigare OS, var ju suveräna eftersom man hade gett sig fan på att organisationen skulle flyta på så bra som möjligt. Det har nog aldrig varit så bra arbetsförhållanden rent tekniskt, vad gäller logistik och så, för journalister någonsin”.
Hur upplevde Du värdlandets organisation kring OS?
”De var jättebra. En av mina kollegor har varit på varje sommar-OS sen 1980 och han sa att han aldrig varit med om ett så välorganiserat OS där allting flöt så bra och fungerade så perfekt hela tiden. Det var aldrig några långa väntetider, aldrig försenade bussar eller uppskjutna tävlingar allting bara flöt hela tiden”.
46
”Enormt uppstyrt, enormt. Herregud, här hade de ju flyttat en och en halv miljon människor, bakom allt detta låg säkert en total hänsynslöshet, men alltså ur rent, för den som var där för att bevaka ett olympiskt spel så var det väldigt bra”.
”Den här gången var det så att om någon klagade på någonting löste man problemen. Om man jämför med Grekland för fyra år sen så ryckte man på axlarna och skrattade. Den här gången, om någon klagade på att det gick för få busstransporter från hotellet till mediecentret till exempel så dröjde det tre timmar så gick det dubbelt så många bussar”.
Blev Du någon gång hindrad från att röra Dig fritt inom, eller utanför, OS-området? ”Jag tycker att det var enklare att röra sig fritt och göra vad man ville nu i Kina om man jämför med hur det var i vinter-OS i Salt Lake 2002…säkerheten är hög och liksom rigorös de första dagarna men sen blir den mindre och mindre för varje dag då man upptäcker att: nä det kanske inte kommer att sprängas 300 000 bomber under det här mästerskapet ändå, européer kanske inte är så farliga som man trodde på förhand i Kina. De släpper ju väldigt mycket på säkerheten efter hand och på slutet nu vid OS var det så att de som stod med stränga blickar de första dagarna satt och vinkade på sina stolar sista dagarna”.
Hur upplever Du en journalists frihet under ett sådant stort event som OS?
Alltså inte annorlunda än på någon annan plats. Det är alltid krångligt, men jag har frihet att berätta precis vad jag vill, men det blir ju väldigt svårt som TV-journalist att komma åt. Det har att göra med vad du har köpt för positioner så att du kan stå och komma åt idrottsmän och sådär. Det är väldigt krångligt att bevaka ett OS. Men det är inte annorlunda än någon annan stans tror jag”.
PROPAGANDA
Kan du någon gång ha märkt av fjäskeri för utländska journalister från organisation och arrangörer?
”Ja, absolut. En sådan sak som att, det är småsaker, men i det här tv-huset, och det är ett gigantiskt tv-hus där alla bolag håller till och jobbar kostade dagens lunch 50-60 kronor. Det var ingen som reagerade på det, men det var billigare inne i staden det noterade vi. Och från en dag till en annan så hade de sänkt priset till 15 kronor, säkert någon som hade klagat. Så där finns det ju liksom makt att göra detta. Alla funktionärer som har att göra med press var väldigt, väldigt glada och trevliga och hade säkert gått i hur många charmskolor som helst, det är ju ingen tvekan om att det låg bakom hur de var och de visste precis vad vi uppskattade, det tror jag”.
Kände Du dig någon gång styrd av organisation och arrangörer? I så fall, hur? ”Hade man inte öppnat de här vägarna så hade folk kanske blivit försenade till tävlingar. Även andra arrangörer i andra länder hade väl fattat samma typ av beslut om de hade haft om
47
de hade haft lika mycket trafik. Det tror jag inte har så mycket med att Kina har ett
enpartisystem eller att de ville fjäska. Det finns nog i sådana fall även under tidigare OS”.
Tror Du att du kan ha blivit påverkad av propaganda? På vilket sätt?
”När man är på ett OS har man ständigt känslan av att vara på fel plats, för det ständigt händer saker på andra platser. Det kände jag ständigt, men ingenting utöver själva sporten”.
”Ja det jag väl ha blivit, jag försöker nog se varför Kina har valt att arrangera OS, vad som varit viktigt för hur den kinesiska propagandan har fått komma ut. Det är ju inte som många tror externt för att visa omvärlden, utan framförallt har det varit internt för att visa folket hur duktigt kommunistpartiet är som har lyckats arrangera en sådan här stor sak”.
”Ja, det går man väl på säkert, på något sätt. Men det gäller nog inte bara Kina utan det gäller lika mycket i Sverige också. Att man till viss del är styrd att göra saker som de man träffar vill att man ska göra, att man ofta hänvisas till vissa miljöer och så”.
Tror Du att den svenska journalistiken fick konsekvenser av det faktum att OS hölls i just Kina? Hur då?
”Ja, absolut. Om man bara tittar på hur diskussionerna gick i sju år i Sverige. Där någonstans kan jag också känna är det positiva att OS höll i Kina, för hade det inte gjort det så hade vi inte heller haft en lika stor diskussion om Kina. Och demokratin, eller bristen på den. Då hade de passerat ännu mer obemärkt och det är viktigt att vi bevakar även den delen av världen. Det betydde jättemycket för journalistiken”.
”På något sätt blev journalistiken styrd av var vi var någonstans. Många journalister har jag förstått velat visa att de inte bara bryr sig om idrotten den här gången utan antar ett ansvar att rapportera om någonting mer och jag kan ibland uppleva att det där blev ganska krystat. Man ville gärna få det att framstå att jag inte är en dum sportjournalist som åker dit och bevakar idrotten, utan jag vill minsann bevisa vad som försiggår bakom de här fasaderna, hej och hå sådär”.
”Det var en oändligt mycket större debatt inför det hela, det var det ju. Och det är ju ingen som skulle ha ifrågasatt mänskliga rättigheter och demokrati om det hade varit i Frankrike”.
LAGAR OCH REGLER
Hur väl satte Du dig in i Kinas lagar och regler före avfärd?
”Jag läste en hel del Amnestyrapporter och en hel del böcker om Kina. Jag var insatt i hur yttrandefriheten fungerade”.
”Jag gjorde research absolut men var medveten om att mitt uppdrag var att skildra OS för Sveriges televisions sportredaktion. Det finns människor som har det som uppdrag att bara berätta om det, men det är klart att jag gick på föreläsningar, jag hade köpt en tjock bok om hela Kinas historia och så där men det blir ju ändå bara en ganska ytlig kunskap om ett land med en så lång historia”.
48
”Det får jag väl lov att svara på att jag inte satte mig in i särskilt väl. I alla fall inte i jämförelse med hur många lagar och regler det finns”.
Kände Du någon gång oro över risken att bli arresterad? ”Nej”
” Nej inte under OS. Men jag har nog upplevt det innan OS när jag har varit där”.
Hur fungerade intervjuer och fotografering på allmänna platser (krävdes tillstånd)? ”Det fungerade bra. Och det fungerade bättre under OS än vad det normalt gör när man är där och jobbar. Men så fort du ska fota någon byggnad, som är officiell och bevakas av militär, och det är otroligt många byggnader som är så, så blir det ofta problem och du blir ifrågasatt men under OS var det en enorm charmoffensiv. De måste ha gått ut med jätteklara order till varenda polis och militärpolis att låta dem fota. För så är det normalt sett inte i Kina, du blir mycket mer ifrågasatt normalt sett än vad du blev under OS. Jag tror att man hade bestämt sig för att vara väldigt smidig”.