Institutionen för kommunikation och design
Frihet i en bubbla
En kvalitativ studie av svenska journalisters upplevelser av arbetsförhållandena
i bevakningen av OS i Peking 2008.
Karl Forssell & Sofia Geite
Examensarbete 15hp Handledare: Vanni Tjernström
Journalistik (C-nivå) Programmet för medieproduktion och journalistik 180hp Höstterminen 2008 Högskolan i Kalmar
2
Authors: Karl Forssell and Sofia Geite Title: Freedom in a bubble
Level: BA Thesis in Journalism Location: University of Kalmar Language: Swedish
Number of pages: 48
Abstract
This study focuses on exploring Swedish journalists’ experiences and thoughts about the working conditions during the Olympic Games in Beijing 2008. It is interesting because of the fact that the Olympic Games where hosted in a country with dictatorial government and this is the foundation of this study. Theories about social construction, propaganda and media events were applied to illuminate and give a broader comprehension of the influence on the
journalistic work during an Olympic Game. To explore this problem and get answers to our questions we used qualitative interviews with eight Swedish journalists who were stationed in Beijing. The result of this study is based on these journalists’ experiences of their reality. We found that all the journalists experienced an almost perfect working condition in many ways. Censorship and the lack of freedom of speech were debated a lot before the games in many western media. These subjects did not affect negative on the Swedish journalists work in Beijing but the debate had anyway an unavoidable influence on them. The line between sport journalism and a social journalism was often rubbed out and it seemed hard to avoid what happened outside the Olympic area.
The organization of the Beijing Games is described by many journalists as the best of all times. We found that the journalists gave a common experience which says that almost everything in Beijing was controlled and set by the organization. The majority says at the same time that they were totally aware of the ongoing propaganda.
The journalists in our study describe a journalistic freedom inside the Olympic area, in the same way as in every Olympic Game. No matter if it is hosted by a democratic or a dictatorial government.
Keywords
Media events, propaganda, Olympic Games in Beijing, Swedish journalism, sports journalism, content production.
3
Innehållsförteckning
1 Inledning 4 1.1 Syfte/ frågeställning 5 1.2 Avgränsningar 6 2 Bakgrund 72.1 Världens största mediespektakel 7
2.2 Ett omdebatterat OS 8
2.3 Kinas mediekultur 10
3 Teori och tidigare forskning 12
3.1 Social konstruktionism 12
3.2 Propaganda 13
3.3 Sport som evenemangsjournalistik 14
3.4 Media events 15
4 Metod och material 17
4.1 Kvalitativa forskningsintervjuer 17
4.2 Urval av intervjupersoner 18
4.3 Giltighet och tillförlitlighet 19
4.4 Metodkritik 20
4.5 Intervjupersoner 21
5 Resultat och analys 22
5.1 Guldmedalj för arrangemanget 22
5.2 Debattens påverkan på journalisten 24
5.3 Propaganda och fjäskeri 26
5.4 Ackrediteringen är helig 28
5.5 Den journalistiska friheten 29
5.6 Sammanställning av resultat 32
6 Slutdiskussion 34
6.1 Förslag till vidare forskning 37
Referenser 38
Bilaga - intervjuguide 42
4
1. Inledning
OS-tävlingarna berör i dag alla människor, även de som inte är ett dugg idrottsintresserade
(Lindström, 2008, s.6)
There is no higher price in the sporting world than to be an Olympic champion. No other event combines the very best of our sporting and cultural ideals.
(Price, 2006, förord)
Dessa ord anser vi kan sammanfatta den styrka och betydelse världens största
idrottsarrangemang (www.ne.se) och mediespektakel (Roche, 2000) olympiska spelen besitter.
Vårt intresse för mediernas OS-bevakning väcktes tidigt då debatten om Kina som värdland fick enormt utrymme i världens medier och inte sällan drogs liknelser med det omdiskuterade OS i Berlin under Hitlers styre, 1936 (www.svd.se). Vidare beskrevs Kinas statsledning vänta sig en propagandatriumf.
Ett av de ämnen som diskuterades flitigt över hela världen var Kinas åsidosättande av kraven i FN:s konventioner, exempelvis gällande grundläggande mänskliga rättigheter. Bristande respekt för mänskliga rättigheter och all form av diskriminering strider mot den olympiska rörelsens idé och stadgar (Lindström, 2008). Detta tillsammans med en omfattande censur i landet har varit argument som gjort att Kina vid föregående ansökningar inte tilldelats OS. För att bemöta en viss del av denna kritik deklarerade landet i december 2006 att utländska
journalister skulle få rapportera från Kina i en ”fri mediemiljö” (Price & Dayan, 2008).
Många ansåg, och hoppades likväl, att OS skulle innebära en förbättring för Kina. Ett steg närmare demokrati bort från den kommunistiska diktaturen (Lindström, 2008 & Jarvie 2008). Ändå kritiserades värdlandet av Amnesty International som ansåg att situationen för de mänskliga rättigheterna i landet rent av backade efter OS (www.amnesty.se).
Vår undersökning kommer inte att handla om Kinas regim, den kommer inte heller sätta OS som fenomen i centrum. Vidare är vår avsikt inte att ta ställning till den omdebatterade frågan om OS var bra eller sämre för Kina, bra eller sämre för demokratin och de mänskliga
rättigheterna. Vårt fokus ligger istället på hur svenska journalister upplevde arbetssituationen i Peking, där inte bara världens största evenemang stod att bevaka, det skulle dessutom utföras i ett land där mediekulturen är hårt reglerad och där yttrandefrihet och pressfrihet inte är en självklarhet.
5
1.1 Syfte/frågeställning
Vårt intresse för samspelet mellan sport och medier, särskilt vid stora idrottshändelser som kan betraktas som media events, ligger till grund för denna undersökning. Olympiska spelen är ett typexempel på ett media event där mycket är planerat och organiserat. Och vi finner det än mer intressant att studera de journalistiska arbetsförhållandena under ett OS som äger rum i Kina, där den statliga kontrollen över spelen och medierna är överhängande.
Kina hamnade i mediernas centrum i och med arrangerandet av de olympiska spelen 2008. Fokuseringen på evenemanget och värdlandet resulterade i otaliga spaltkilometer i världens tidningar och oräkneliga inslag i etermedierna. Som blivande journalister är vi medvetna om att det i det journalistiska arbetet handlar om att välja. Journalisten äger makten att välja och välja bort. Likväl vet vi att en journalistisk rapport aldrig kan beskriva hela verkligheten, men däremot skildra en version av den. Slutprodukten, det som serveras och publiceras, är det enda många läsare, tittare och lyssnare har att referera till när de i sin tur bildar sig en uppfattning om verkligheten.
Svenska journalister är vana vid offentlighet, yttrandefrihet och tryckfrihet. Men i länder där dessa för oss fundamentala grunder inte gäller - hur fungerar den journalistiska
rapporteringen? Kände svenska journalister friheten att välja i sin nyhetsbevakning, fanns det möjlighet och frihet att rå över intervjuobjekt, frågor och ämnen? Och hur är det att rapportera från världens största idrottsarrangemang OS? För att undersöka detta blir således våra
forskningsfrågor:
- Hur upplevde svenska journalister arbetsförhållandena på plats under OS i Peking?
- Vad innebar det att rapportera från ett olympiskt spel i en diktaturstat som Kina?
- Hur upplevdes den journalistiska friheten under olympiaden?
- Upplevde svenska journalister propaganda från den kinesiska organisationen?
Med ovanstående fakta och tankar finner vi vår undersökning relevant och välmotiverad som uppsatsarbete.
6
1.2 Avgränsningar
Från början var vår ambition att kartlägga om den svenska rapporteringen under OS i Peking fick konsekvenser av att produceras i en diktatur. Då vi snart förstod att området var allt för omfattande och synnerligen svårt att angripa valde vi istället att rikta in oss på journalisters
upplevelser av sina arbetsförhållanden under spelen. Vi vill framhålla att resultatet av vår
undersökning i huvudsak bygger på just människors upplevelser, varvid det inte går att generalisera, utan tvärtom exemplifiera hur arbetsförhållandena uppfattades.
Undersökningsresultaten utgår från intervjuer med svenska journalister. Textanalyser har vi uteslutit då vi anser att de inte skulle tillföra något för att få svar på vår forskningsfråga.
7
2. Bakgrund
För att kunna sätta upplevelserna som journalisterna beskriver i ett större perspektiv är det nödvändigt att ha en förförståelse för hur ett OS evenemang fungerar. Vidare är det av största vikt att känna till omständigheterna kring mediekulturen i Kina, då det finns väsentliga skillnader gentemot det vi kallar den västerländska mediekulturen.
Vi har valt att i ett kommande avsnitt presentera omständigheterna i stora drag kring OS i Peking 2008.
2.1 Världens största mediespektakel
Olympiska spelen innebär en jättelik och global marknadsföring för värdlandet. Ur en nationell synvinkel är det av stor betydelse för vilken bild som skapas av landet i övriga världen (Tomlinson & Young, 2006). Därmed handlar OS inte bara om det sportsliga. Inverkan på ekonomiska och politiska intressen är minst lika omfattande och betydande (Close et all, 2007). Evenemang som OS är otroligt kommersiella och det läggs stora pengar på att marknadsföra värdlandet (Horne & Manzenreiter 2006).
Ett olympiskt sommarspel pågår under 17 dagar och är det största återkommande idrottsevenemanget i världen (www.ne.se, www.sok.se). De fem färgade ringarna symboliserar de fem världsdelarna och är näst efter Röda Korset världens mest kända varumärke (www.sok.se).
Då de stora arrangemangen utgör gigantiska reklamtillfällen i marknadsförandet av platser kämpar konkurrenterna om en högt värderad premie. Att anordna olympiska spel i Albertville eller Lillehammer innebär också att människor världen över får lära sig att dessa orter existerar. (Schoug, 1997, s.123)
De första offentliga olympiska spelen hölls i Aten 1896. Sedan 1994 är evenemangen uppdelade i vinter- och sommarspel som hålls var fjärde år, med två års mellanrum. IOK, Internationella Olympiska Kommittén, organiserar de olympiska spelen och erhåller ansökningar från länder som vill stå värdland för OS. Representanter från IOK, med
8
invigningen fastställs och offentliggörs resultatet av röstningen (www.olympics.org) i direktsänd TV (Schoug, 1997).
2.2 Ett omdebatterat OS
När kommer Kina få möjligheten att bjuda in världen till de olympiska spelen i Peking? Redan 1907 ställde landet frågan eftersom ett arrangerande av OS skulle främja den nationella styrkan i Kina (Brownell, 2008). Svaret skulle dröja nära hundra år.
The 2008 Beijing Olympic Games will make history. It will usher in a new era in global commerce and relations. China’s economic renaissance and desire to host the Games has quite rightly attracted huge media attention.
(Payne, 2006, förord)
2001 stod det så klart att världens 29:e olympiad (www.olympic.org) skulle hållas i Peking 2008 med en slogan som löd ”One World, One Dream”. Det betydde att de olympiska spelen för tredje gången i historien skulle anordnas i ett icke västerländskt land, vilket även innebar det största fredliga mötet mellan öst och väst i modern tid (Brownell, 2008). Senast något icke-västerländskt land arrangerade OS var 1988 i Seoul, och dessförinnan i Moskva 1980.
Detta blev ett beslut som har ifrågasatts kraftigt och i förspelet innan OS var antalet kritiker och negativa debattartiklar många om att just Kina skulle stå som värdland (sydsvenskan.se, svd.se, dn.se). Återkommande kritik som publicerades i svenska medier handlade om att OS i Kina skulle vara negativt för yttrandefriheten, att värdlandet inte följde kraven på mänskliga rättigheter samt att IOK var för slapphänta i sina krav gentemot Kinas organisation när det gäller censur. Diskussioner och argumentationer om en bojkott av spelen förekom runt om i världen, så även i Sverige. I Paris och London mottogs OS-facklan under kraftiga protester. Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt uteslöt dock en svensk bojkott
(www.nyhetskanalen.se).
Så här skrev exempelvis Gunvor Hildén i en artikel publicerad den 2 augusti 2008 i Upsala Nya Tidning om IOK:s löfte att Internet skulle kunna användas fritt under OS (www.unt.se).
9
Den plötsliga omvändelsen lät lite för tjusig för att vara sann. Det är bara i själva OS-området som frihet råder. Och friheten är uppenbarligen inte total.
(Gunvor Hildén, ledarskribent, UNT)
De olympiska spelen 2008 blev de dyraste i historien. 240 miljarder kronor blev kostnaden för evenemanget, vilket är en siffra som är mer än dubbelt så hög än tidigare OS. Till skillnad från föregående OS-värdar står landets ekonomi pall för utgifterna och Kina har ingen ekonomisk skuld redovisad efter spelen (www.dn.se ). Spelen i Peking blev ett omfattande arrangemang där en halv miljon kinesiska volontärer deltog i arbetet. Dessutom var 24 562 journalister ackrediterade, vilket är drygt 4000 fler än under föregående OS i Aten 2004. Dessa skulle bevaka och intervjua de 11 190 personer som deltog i spelen (www.sok.se). Debatten fortsatte så även efter OS om det var rätt att tilldela Kina de olympiska spelen eller inte. Enligt beräkningar fick en och en halv miljon invånare flytta för att lämna plats åt arenor, nya vägar och höghus (www.dn.se).
Svenska Dagbladets Kristofer Gustafsson menar att Kinas arrangerande av OS var föredömligt och slog alla rekord i vänlighet. (www.svd.se)
Lite till mans log vi inledningsvis generat – innan vi vande oss – åt den artiga hälsningen från en blåvit volontär när vi kom för att använda toaletterna i det gigantiska presscentret.
Nu invänder kritisk vän av kinesisk ordning och reda och hävdar att bakom den trevliga blåvita inställningen döljer sig politisk propaganda.
Icke!
Vi som tidigare personligen har fått uppleva asiatisk gästfrihet i mindre format kommer minnas ett glatt (Nî hâo – Hej)!
(Kristofer Gustafsson, www.svd.se 080825)
Frilansjournalisten Kristina Kappelin håller med Gustafson i det avseende att arrangemanget fungerade utomordentligt men i sin krönika på journalisten.se skriver hon att; ”det känns ganska snopet att alla protester kom av sig så totalt”. Kappelin hävdar, till skillnad från Gustafsson, att spelen i Kina präglades av propaganda.
Kina drog ner en underskön Potemkinkuliss framför regimens många skönhetsfläckar och hela världen köpte bländverket, med skräckblandad förtjusning. Peking 2008 har redan skrivit historia […] Den kinesiska propagandakuppen har lyckats in i minsta detalj.
10
2.3 Kinas mediekultur
Gripsrud (2002) menar att journalistiken reglerar vad publiken behöver veta om den värld de lever i och den verksamheten är av största vikt för en fungerande demokrati. Schudson (2003) framhåller att pressen är viktig för demokratin, men pressen i sig själv är inte demokrati och skapar det inte heller. Nyheter och nyhetsinstitutioner existerar även där demokratin inte gör det.
Kina hamnar i botten vad gäller pressfriheten i världen. Enligt en färsk undersökning som utförts av Reporters Without Borders återfinns landet på plats 167 av 173. Indexet återspeglar graden av frihet för journalister och nyhetsorganisationer i varje land men också strävan från makthavare att uppnå denna frihet. Totalt 49 kriterier har registrerats i varje land. Förutom ovanstående registreras även vilken grad av självcensur som råder i landet och därtill vilka möjligheter medierna de facto har att granska och kritisera makthavare (www.rsf.org).
Typisk kritik från västvärlden är att Kina styrs enligt en modell som är propagandistisk och kommersiell (Zhao 1998). För folket i Kina publiceras organiserade nyheter och information, precis som det var i Sovjetunionen, fascist-Italien och nazi-Tyskland (Schudson, 2003). När det gäller politisk rapportering har kinesiska medier ingen särskild stor frihet, men i områden utanför det politiska har dock friheten ökat (Price & Dayan, 2008).
Anpassningen till marknadsekonomin i Kina har lett till en större variation av aktörer i medierna. Utvecklingen har också gjort att det är fler kritiska nyheter inom områden som miljöfrågor och affärer, detta för att påvisa att det sker en kvalitetsbättring vad gäller deras nyhetsproduktion. Fortfarande är viljan att främja konsumenternas intresse i underläge mot korruption och mäktiga privata företag som kan gå så långt som att hota och misshandla journalister för reportage som kan störa företagen. Rapporter om journalister som möts av trakasserier är välkända och därför är det vanligt förekommande att journalister
självcensurerar sina texter för att slippa undan trakasserier. Kinesiska medier tenderar även att vara patriotiska gentemot staten och mottagliga för påverkan och reklam. (Price & Dayan, 2008)
Utländska journalister utgör ofta en källa till osäkerhet för den kinesiska staten och dess myndigheter. Då de är känsliga för kritik, tillsammans med att de bryr sig om läsarnas behov av utländska reportage, har kinesiska medier börjat ta del av nyheter som inte bara produceras i Kina. Samtidigt kontrollerar Xinhua (den officiella kinesiska pressagenturen) vilka nyheter
11
som kommer in i landet och filtrerar bort det som de anser kan skada staten. (Price & Dayan 2008)
Kinas attityd till utländska journalister är mycket restriktiv. Varje journalist som kommer in i landet måste skriftligen godkänna vissa krav och måste få ett godkänt presspass av staten. Exempelvis tvingas journalister som vill besöka någon annan stad än Peking för journalistiska aktiviteter skicka in en skriftlig ansökan till staten. Detta för att regimen ska ha kontroll över rapporteringen. Utländska journalister som rapporterar om exempelvis protester,
demonstrationer eller epidemier riskerar att bli undersökta, få sitt material konfiskerat, eller till och med bli arresterade. (www.ajr.org)
12
3. Teorier och tidigare forskning
Att hitta teorier och tidigare forskning om just journalisters arbete under olympiader eller andra stora idrottsevenemang innebar svårigheter. I stället har vi tagit till oss teorier om sådant som nära rör journalistiskt arbete under ett så stort och särpräglat evenemang som OS i Peking, såsom propaganda, media events, social konstruktionism samt sport som
evenemangsjournalistik.
Vi fogar samman dessa teorier till grund för en vidare och mer sammanhängande bakgrund till vår undersökning; journalisters upplevelser kring arbetssituationen under OS i Peking 2008.
3.1 Social konstruktionism
Teorin om social konstruktionism utgår från att vi lever i en värld där människor, saker och handlingar inte har någon naturlig mening. Om inte meningen är naturlig så måste den vara skapad – via handlingar och skeenden genom mänsklig påverkan. Betydelsen av handlingen är begränsad av och relaterad till kontexten genom vilken handlingen får betydelse. (Swanson & Nimmo, 1990)
Vidare utgår denna teori från att verkligheten skapas genom kommunikation och integration människor emellan. Vi lever i flera olika verkligheter men den grundläggande är
vardagsvärlden som vi delar med andra. Med andra menas de som vi typifierar, det vill säga exempelvis kvinna, man, journalist, svensk eller invandrare. Vidare är vardagslivet fyllt av
objektifieringar, som symboler och språk. I ett uppbyggande av social kunskap är språket
särskilt viktigt. Det krävs en social ordning för att människans vardag inte ska bli kaotisk. Vi utvecklar hela tiden den här ordningen genom att ta efter varandra i likartade situationerna (Alvesson & Sköldberg, 2008). Individerna skapar alltså sin verklighet genom socialisering och samhällelig påverkan. Det i sin tur skapar sociala normer och kunskap (Berger & Luckmann, 1966).
Ämnen som får stort massmedialt utrymme har en påfallande kraft att påverka människors medvetande, vilket leder till att det ämnet betraktas som något man varit med om.
Sportjournalistik som betraktas hemma i TV-soffan har ofta en känsloladdad men oreflekterad karaktär. I stället tolkas och bearbetas upplevelsen av det man sett i det vardagliga livet, i kafferummet, i affären eller på gatan. Detta genererar i sin tur den nationella gemenskapen
13
och ”vi-känslan” som sporten väcker (Schoug, 1997). Massmedierna påverkar således människor att se bilden av verkligheten på ett särskilt sätt, genom sin möjlighet att sätta handlingar, idéer och värderingar i fokus (McQuail, 2005).
Denna teori kommer vi att använda oss av i presentationen av hur journalister påverkas av varandra och hur deras föreställningar såg ut samt hur de påverkades av den omfattande debatten inför OS i Peking 2008.
3.2 Propaganda
McQuail (2005) beskriver propaganda som en process eller produkt som är avsedd för att påverka och skapa en kollektiv opinion. Den som sänder budskapet gör det för eget intresse, inte för mottagarens. Propaganda tenderar så gott som alltid att vara missledande, ofullständig och även falsk. Effekten av meddelandet beror mer på hur stort mottagande och samtycke det genererar hos publiken, än vad själva innehållet i meddelandet säger.
Payne (2006) skriver att det inte är någon slump att de olympiska spelen har blivit en
internationell arena för värdlandet att visa upp sig på. Den nationella bilden som ges påverkar politiska och ekonomiska förhållanden. Oavsett om tanken är att öka turismen, exporten eller investeringar i landet så är målet med den arrangerade nationella bilden att sätta landet i ett skönare ljus och bättre dager.
Hosting the Olympic Games can provide one of the most powerful platforms for any nation […] the goal of national image management is to cast the nation in a more favourable global light. (Payne, Michael, 2006, s.167)
Herman och Chomsky (2002) beskriver genom en propagandamodell, hur massmediers nyhetsrapportering anpassas efter de politiskt och ekonomiskt tongivande grupperna i samhället. Enligt deras resonemang innebär teorin att viss rapportering som är känslig för mäktiga grupper i samhället aldrig når läsarna, mottagarna och lyssnarna.
Filtreringen sker genom fem filter i kapitalistiska länders massmedier. Här bestäms vilka nyheter som ska rapporteras och hur de ska framställas. Framförallt handlar det om den ekonomiska integrationen inom massmedierna genom finansieringen, reklamen, ledningens
14
nyhetskampanjer, den rotade ideologin om samhället samt förtroendet för officiella källor. (Herman & Chomsky, 2002)
Larsson (2005) menar att så gott som varje företag, myndighet och organisation använder sig av specialister när det gäller kommunikation. Allt från neutrala upplysningar till propaganda. Det räcker inte längre att enbart producera varor, tjänster och idéer. Varje organisation måste på bästa möjliga sätt kunna kommunicera för att nå ut med det man erbjuder och ansvarar för. Därmed, menar Larsson, är kommunikationen en viktig ingrediens i alla typer av verksamhet och är rentav ett livsvillkor för att organisationer ska fungera. (Larsson, 2005)
Propagandateorier kommer att appliceras i vår undersökning då vi ställer frågan om svenska journalister påverkades av propaganda och i så fall på vilket sätt.
3.3 Sport som evenemangsjournalistik
Sportjournalistik kan placeras i två olika former där den ena innefattar händelser som rapporteras i efterhand, såsom matchreferat och resultatrapportering. Den andra formen innebär att sportbevakningen är direktsänd och om något som i förväg är utannonserat. I det första exemplet handlar det om mer direkt nyhetsjournalistik, medan det andra kan definieras som evenemangsjournalistik. (Dahlén, 1999)
Stora idrottsevenemang som fotbolls-VM och OS är typiska exempel för
evenemangsjournalistik framhåller Schoug (1997). Dessa evenemang har en förmåga att skapa en nationell gemenskap och kamratskap, dessutom förändrar sig sportjournalistiken under dessa perioder. Den vardagliga bevakningen där en journalist skriver om det lokala fotbollslaget och dess inrutade schema förbyts mot ett tillstånd där nyheterna tenderar att bli stora, euforiska och sensationella. Evenemangens stora betydelse för publiken haussar upp sportjournalistiken och gör den mer känslomässig. Sportbevakningens betydelse ökar också dramatiskt under sådana här händelser på grund av deras storlek och otroliga mottagarintresse. (Schoug, 1997) Evenemang av denna dignitet resulterar i att teknik, journalister och resurser flyttar långt ifrån sina redaktioner för att vara med där och då. (Dayan & Katz, 1992)
Denna teori kan förklara hur sportbevakningen förändras och blir enormt mycket större vid ett olympiskt spel.
15
3.4 Media Events
Dayan och Katz (1992) menar att begreppet media events innebär att en händelse som ges stort utrymme i massmedierna, som exempelvis OS, är planerad, annonserad och känd i förväg till skillnad från en vanlig nyhetshändelse. Olympiska spelen är följaktligen ett media event, medan ett eventuellt bombhot mot OS skulle vara en nyhet. Vidare menar Dayan och Katz att en samlad nationell och/eller global publik är typisk för ett media event. Under en direktsänd TV-sändning delar många människor en samlad upplevelse.
Hur som helst ligger det nära till hands att uppfatta effekterna av globala, direktsända TV-program som en förlängning av hur nationalstatens etermedia fungerar kollektivskapande, det vill säga de bidrar till att markera att vi alla lever på samma jordklot.
(Gripsrud, 2002, s.48)
Det finns tre olika typer av media events; högtidligheter (coronations), stridigheter (contests) och erövringar (conquests). Till högtidligheter inräknas händelser som begravningar av någon känd person eller en invigning av ett stort sportevenemang. Den andra typen, stridigheter, innefattar händelser som präglas av kamp och tävlingsmoment. Idrottsevenemang eller en välkänd och upphaussad rättegång är typiska fall. Slutligen innebär den tredje typen händelser som glorifierar och väcker beundran för huvudpersonen (Dayan & Katz, 1992). Gripsrud (2002) framhåller månlandningen 1969 som ett typexempel på detta.
Dayan och Katz (1992) menar att media events karakteriseras av tre viktiga
igenkänningstecken. Dels påverkas den vanliga ordningen då TV-tablåer förändras genom att evenemanget tar så stor plats. Därtill avbryter människor sina dagliga rutiner för att bevittna den händelsen som gemene man ”måste se”. Det som visas betraktas även som en viktigt och nästintill helig angelägenhet hos tittarna.
Because the Beijing Olympics is taking place in a different world from the one in which Media
Events was first published, it is useful to reprise the three categories as a means of marking the
contrast.
16
Daniel Dayan menar dock att innebörden av media events har förändrats med tiden och med västvärldens utveckling finns det i dag nya aspekter. Ett bredare urval och större konkurrens i massmedierna gör att publiken i dag inte nödvändigtvis behöver se samma händelse.
Slutsatsen Dayan hävdar i sin senare forskning att karaktären och genomslagskraften av ett media event i dag inte är lika uttalad. Därmed försvinner en viss innebörd och han menar att det nu i stället handlar om något som ”nästan” är media events. Gränsen mellan nyheter och media events suddas ut mer och mer. (Price & Dayan, 2008)
Roche (2000) använder begreppet mega-events för att förklara stora arrangerade
idrottsevenemang som OS och fotbolls-VM. Det som skiljer Dayans & Katz (1992) definition av media events från Roches mega-events är att det senare alltid är internationellt, till skillnad från media events som kan vara av mer småskalig och nationell karaktär.
Teorierna om media events ligger till grund som förklaring till vårt resultat om hur arbetsförhållandena ser ut under ett evenemang som OS. Hur organisationen påverkar journalistiken och hur säkerheten kring evenemanget ser ut.
17
4. Metod
Vi har som undersökningsmetod valt att tillämpa kvalitativa forskningsintervjuer vars syfte är att lyfta fram och jämföra svenska journalisters upplevelser från OS i Peking.
Vår förhoppning är att genom att analysera intervjuer, med strategiskt utvalda journalister, kunna urskilja mönster från journalisternas empiriska erfarenheter och reflektioner och sedan sätta dem i ett vidare sammanhang. Det för att bättre kunna förstå om och i så fall hur svenska journalisters arbetssätt påverkades och förändrades av att bevakningen skedde under ett sådant stort arrangemang som OS, ett media event, och dessutom under förhållanden som präglades av ett mediepolitiskt kontroversiellt land som Kina.
4.1 Kvalitativa forskningsintervjuer
Som metod för insamling av empiriska data har vi använt oss av den så kallade kvalitativa forskningsintervjun som lämnar öppet för hur många svarspersoner som kan anses
nödvändiga för att underbygga ett försvarbart svar på forskningsfrågorna i vår undersökning.
Enligt Kvale och Brinkmann (2009) ger den kvalitativa forskningsintervjun en viss säkerhet då man får intervjuer som är så pass strukturerade att de kan omformas och kompareras med varandra. Frågorna kan genom en sådan intervjumetod ställas öppna och behöver inte komma i en speciell ordningsföljd. Här är det i stället upp till intervjuaren att under intervjuns gång formulera de konkreta frågorna. Det gör det möjligt för nya synvinklar och frågor att komma fram under intervjuns gång och öppnar då och då för en sammanfattning av vad som hittills sagts under intervjun. Krag Jacobsen (1993) menar att kvalitativa intervjuer är ett utmärkt verktyg när det gäller att samla in den typen av information, journalisters upplevelser i vårt fall, som vi söker i denna forskning.
Kvalitativa forskningsintervjuer via telefon förefaller vara ett bättre sätt att intervjua än via e-post. Vid e-postintervjuer kommunicerar man i stället med ett så kallat dataspråk, som skiljer sig helt från det mänskliga språket eftersom orden skrivs ned medvetet och inte växer fram ur det omedvetna. (Ong, 1990)
Ändå är, i en djupare mening, språket (det artikulerade ljudet) överlägset. Inte bara
kommunikationen, utan också tanken själv, är på ett mycket speciellt sätt relaterad till ljudet. (Ong, Walter J, 1990. s.19)
18
Vi delade upp intervjufrågorna i olika relevanta och likartade teman, vilket är att föredra under denna intervjumetod (Krag Jacobsen, 1993). Frågor om förberedelser, upplevelser, media events och propaganda under OS ställdes under intervjuns gång. Här öppnades för mycket eget utrymme, men intervjun styrdes ändå med hjälp av ett frågeformulär för att inte sväva iväg för mycket, och för att få jämförbara referensramar vid analys av intervjuerna.
Intervjuerna delade vi upp på så sätt att vi gjorde hälften var. För att på bästa sätt kunna ta del av varandras intervjuer och för att höja trovärdigheten av vårt arbete, bandades samtliga intervjuer för att sedan transkriberas. Det gör även att citeringen av journalisterna i texten blir korrekt. Varje intervju pågick i drygt 30 minuter och tog nästan tre timmar att transkribera. Kvale och Brinkmann (2009) ser en risk med transkribering och framhåller att exempelvis röstläge och ironi försvinner. Det skriftliga språket skiljer sig på många sätt från det verbala (Kvale & Brinkmann, 2009). För att undvika denna fälla har vi sparat bandningen för att lätt kunna gå tillbaka och fånga upp de reaktioner som inte går att utläsa ur transkriberingen. Vår intervjuguide finns bifogad i bilaga.
4.2 Urval av intervjupersoner
Genom att kontakta Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) fick vi en lista över samtliga svenska journalister som var ackrediterade till OS i Peking. Inledningsvis hade vi som avsikt att intervjua tio journalister, representerade från såväl radio-, press- som TV-medier. För att göra vår undersökning bredare och mer intressant valde vi att intervjua dels journalister vars uppgift var att arbeta med renodlad sportbevakning, och dels journalister som fokuserade på politisk och samhällelig bevakning. Dock har inte ambitionen varit att jämföra dessa två utan istället samla en bild av journalisters upplevelser, oavsett vad de var ämnade att bevaka.
Efter att ha gått igenom ackrediteringslistan från SOK gjorde vi ett så kallat typiskt urval. Det kännetecknas av att man väljer intervjuobjekt efter att man anser dem vara särskilt intressanta för undersökningen. Journalisterna i vår undersökning valde vi på grund av att samtliga är mer eller mindre välkända ansikten och att de enligt oss besitter en yrkesmässig skicklighet.
Därmed skedde inte vårt urval slumpmässigt.
När man arbetar med kvalitativa forskningsintervjuer bör dessa pågå till man når så kallad teoretiskt mättnad. Det vill säga tills man når ett stadium där samma svar och mönster kan
19
återkomma (Kvale & Brinkmann, 2009). Efter genomförda intervjuer med åtta journalister ansåg vi ha nått denna mättnad eftersom journalisterna i mångt och mycket svarade på liknande sätt.
När vi presenterar intervjusvaren i texten har vi valt att anonymisera samtliga intervjuade journalister. Skälet till det är att läsarna ska kunna ta del av vårt forskningssvar på ett så neutralt plan som möjligt. Risken är annars menar vi att man som läsare kan bedöma olika journalisters svar som mer eller mindre trovärdiga, beroende på vilket medium de
representerar eller hur kända de är inom sportjournalistiken. Hadenius och Weibull (2005) menar att människor har olika förtroende och förutfattade meningar om medier och tendensen är att människor tar del av sådant som de redan är positivt inställda till. Vidare menar
Hadenius och Weibull att allmänheten har en mer kritisk syn till kvällspressen än exempelvis de stora etermediernas rapportering och framförallt är det mot journalisterna själva som kritiken riktas, och inte gentemot medierna som institution. Detta dilemma vill vi undvika i vår forskning, där varje intervjupersons upplevelser utgör en pusselbit i undersökningen, oavsett vilket medium de företräder.
Anonymiseringen kommer däremot medvetet inte att vara heltäckande. För att trovärdigheten inte ska störas har vi valt att i nedanstående avsnitt presentera namnen på samtliga journalister som ingår i våra intervjuer. Det är enda gången och i det enda avsnittet som namnen
presenteras utan närmare uppgifter om vem som har sagt vad. Vi vill framlyfta att detta görs med bakgrund av ovanstående grunder. Anonymiseringen har således inte varit något önskemål från journalisterna som deltagit i denne studie.
4.3 Giltighet och tillförlitlighet
Ett påstående som är sant är inte mer vetenskapligt än ett påstående som är falskt.
(Ekström & Larsson, 2000, s.12)
För att en vetenskaplig undersökning ska vara trovärdig krävs att det ges goda skäl till varför. Två mått avser att mäta om forskningen är giltig och tillförlitlig. Särskilt höga krav ställs på att det ska kunna argumenteras för slutsatserna, och dessa argument ska vara både giltiga och tillförlitliga.
20
Ekström och Larsson (2000) förklarar begreppet giltighet med att rätt verktyg ska användas för det man ska undersöka. Det vill säga att använda lämplig metod.
Tillförlitlighet uppnås om de uppgifter som presenteras i undersökningen är riktiga. Inom den empiriska vetenskapen underbyggs argumenten med empiriska data, så som
intervjuundersökningar eller texter. Vidare blir dessa data det som ligger till grund för forskarens slutsatser.
I vår undersökning har vi använt oss av kvalitativa forskningsintervjuer, och dessa blir enligt Ekström och Larsson (2000) tillförlitliga om de utförts på rätt sätt, inte innehåller felkällor och om de intervjuade har besvarat frågorna ärligt.
Detta innebär att en intervjuundersökning kan vara ett giltigt underlag/argument utan att vara tillförlitligt, och det kan vara tillförlitligt men inte giltigt.
(Ekström & Larsson, 2000, s.13)
Vi anser att vår undersökning uppfyller dessa krav och menar att det inte föreligger några argument till varför intervjupersonerna inte skulle ha svarat sanningsenligt. Detta för att undersökningen bygger på människors upplevelser, och frågornas innehåll är inte ämnade att vara känsliga eller kontroversiella för intervjupersonen.
4.4 Metodkritik
Kritiken som har riktats mot den kvalitativa forskningsintervjun som metod är att den kan ses som subjektiv, icke vetenskaplig, svår att dra slutsatser utav och dessutom ses den kvalitativa undersökningen som komplicerad att upprepa. (Kvale & Brinkmann, 2009)
Under arbetets gång diskuterade vi löpande genomförandet av intervjuerna. Vår första tanke var att genom personliga möten kunna föra en dialog med intervjupersonen och ta del av reaktioner och känslouttryck mer direkt. Vid ett möte ansikte mot ansikte byggs även ett förtroende upp som man ofta kan gå miste om vid andra typer av intervjuer (Gall et al, 2007). På grund av geografiska och tidsmässiga hinder föll dock valet i stället på telefonintervjuer.
Ett alternativ hade varit att utföra en mer omfattande kvantitativ intervjuenkät för att på så sätt få ett bredare underlag och fånga fler journalisters upplevelser i vår forskning, men vi valde att genom en mer kvalitativ metod ge journalisterna ett större utrymme att vara mer spontana,
21
detaljerade och tillåta mer utrymme för personliga upplevelser. Detta leder, hoppas vi, till en djupare förståelse för hur journalisterna upplevde arbetssituationen.
4.5 Material – intervjupersoner
Under resultat- och analysavsnittet presenteras varje journalists svar anonymt och ersätts istället med en siffra. Nedanstående lista är sorterad i bokstavsordning men siffrorna som representerar journalisternas svar är slumpmässigt valda och följer alltså inte denna listas ordning.
Bolin, Gunnar (f. 1957) - Kulturreporter och sportkrönikor som bevakade OS för Sveriges Radio. Har bevakat tre OS, Peking inkluderat.
Brunby, Jan (f. 1973) - Sportreporter för tidningen Barometern. Peking-OS var hans första olympiska spel att bevaka.
Gatu, Anja (f. 1982) - Sportkrönikör för Sydsvenska dagbladet. Gatu bevakade sitt första OS i Peking.
Karlsson, Jonas (f. 1977) - Sportjournalist och krönikör för Sveriges Television. Har bevakat fem OS, Peking inkluderat.
Lind, Jens (f. 1959) - Sportjournalist för Sveriges Television under OS. Har bevakat åtta OS, Peking inkluderat.
Petersson, Torbjörn (f. 1960) - Utrikeskorrespondent i Kina för Dagens Nyheter. Har bevakat åtta OS, Peking inkluderat.
Wong, Ola (f. 1977) - Bosatt i Shanghai och frilansar för bland annat Sydsvenskan och Svenska Dagbladet. Peking-OS var hans första olympiska spel att bevaka.
Åsberg, Stefan (f. 1968) - Utrikesreporter för Sveriges Television. Har bevakat två OS, Peking inkluderat.
22
5. Resultat och analys
Vi kommer i detta avsnitt att utgå från våra huvudfrågor. Svaren på frågorna kommer inte att presenteras direkt i specifika avsnitt var för sig därför att vi anser att flera frågor faller under samma rubrik. En kort sammanställning av resultaten redovisas dock i slutet av detta kapitel.
- Hur upplevde svenska journalister arbetsförhållandena på plats under OS i Peking?
- Vad innebar det att rapportera från ett olympiskt spel i en diktaturstat som Kina?
- Hur upplevdes den journalistiska friheten under olympiaden?
- Upplevde svenska journalister propaganda från den kinesiska organisationen?
Med upplevelser menas här den verklighet som journalisten presenterar som svar på våra frågor. Enligt van Zoonen (2008) skapar människan sin egen verklighet utifrån just upplevelser. Återigen vill vi framhålla att vår forskning inte syftar till att dra generella slutsatser av hur journalisternas arbetsförhållanden såg ut i Peking, utan den ska i stället påvisa journalisternas empiriska erfarenheter.
Som vi tidigare klartgjort kommer inte journalisternas namn att presenteras i detta avsnitt. Det för att läsarens personliga uppfattningar och förtroende för olika medier inte ska påverka trovärdigheten.
I detta avsnitt har vi valt att sammanfoga resultat- och analysdelen därför att vi finner det lämpligast att låta dem växa samman i ett gemensamt kapitel.
5.1 Guldmedalj för arrangemanget
Debatten om Kina som värdland för den tredje icke-västerländska olympiaden genom tiderna var omfattande och många ställde sig frågande till hur utgången skulle bli. Så här beskriver en av journalisterna sina tankar inför OS.
Jag insåg att någon kanske skulle ställa frågan om jag tyckte det var korrekt att åka, och det tyckte jag att det var. För mig var det inte särskilt kontroversiellt, men det var ändå första
23
gången jag åkte på en resa där jag även inför mig själv fick svara på om det var okej.
(Journalist 7)
Rent arrangörsmässigt visade det sig dock, trots viss tveksamhet inför att arbeta i en
diktaturstat, att samtliga journalister vi intervjuat menar att OS i Peking var suveränt och i det stora hela gav en mycket bra miljö att arbeta i.
Det är svårt att säga annat än att det var fullständigt fantastiskt ordnat. De var otroliga.
(Journalist 2) En av grejerna jag tänkte på innan jag åkte var hur otroligt mycket människor det måste krävas för att få en så här stor grej att fungera. Men det funkade ruskigt bra.
(Journalist 3) Jag tror att arbetsförhållandena den här gången, jämfört med tidigare OS, var suveräna eftersom man hade gett sig fan på att organisationen skulle flyta så bra som möjligt. Den här gången var det så att om någon klagade löste man problemen. Jämfört med Grekland för fyra år sedan då man istället ryckte på axlarna och skrattade.
(Journalist 8)
Framkomlighet, service och vänlighet framhåller flera journalister som de främsta styrkorna i arrangemanget där en halv miljon volontärer fanns på plats för att vägleda och hjälpa. Här kan både teorierna om media events som ett arrangerat evenemang (Dayan & Katz, 1992) och propaganda som ämnar att kasta ett skönare ljus över landet (Payne, 2006) appliceras. Säkerheten under ett OS är alltid omfattande men enligt många flöt kontrollerna bra vilket uppfattades positivt. Samtidigt upplevdes säkerheten några dagar före spelen vara lite för enkel enligt en journalist och lite för överhängande enligt en annan.
Det var ju väldigt roligt att rapportera om den extremt slappa säkerheten som var i början jämfört med hur det var i Aten och Turin. Jag kunde i närmast ha haft en bomb i fickan med mig in på huvudstadion tre dagar innan det öppnade. Vi kom in på innerplan via kulvertar under Fågelboet och blev väldigt förvånade allihop.
(Journalist 7) Det blev otroligt säkerhetsfixerat i och med OS, fast utan den spontana glädje som i bästa fall också kan finnas under OS till exempel i Sydney eller Barcelona. Det fanns liksom inte den här riktiga spontana glädjen eftersom det var så mycket kontroll.
24
Då censuren var ett av de ämnen som diskuterades före OS, huruvida Kina skulle tillåta total frihet på Internet eller inte, ställdes frågan om journalisterna märkte av någon censur. Den samlade bilden var trots allt att detta inte inkräktade på deras journalistiska arbete. De flesta nyttjade Internet vid hotellen och på OS-området och sammantaget menar de att sidor de ville besöka fungerade. Vissa upplevde dock en viss censurering, andra ingen alls.
Det var ju ett jäkla gnäll i början för att journalister inte skulle få ha ett fritt Internet, men det har man ju aldrig i Kina. Så jag förstår inte varför censurerat Internet skulle vara så farligt under två veckor. Det är ju inte det som är problemet med censur, att journalister inte har tillgång till Internet utan att kineserna inte har det.
(Journalist 6) Jag provade att söka på allting, sen vet jag inte om det gick i hela Kina eller om det bara var på mediehotellen och i OS-byn eller så. Men det gick, jag kom in på Falukurirens hemsida, allting. (Journalist 1)
5.2 Debattens påverkan på journalisten
Flera av de journalister vi har intervjuat har berättat att de innan OS deltagit i förberedande redaktionella möten. Där hölls en diskussion om hur situationen och arbetsvillkoren ser ut i Kina. Vidare informerades journalister om landets historia, utveckling och grundläggande fri- och rättigheter. Flertalet intervjupersoner berättar att de innan avresan till Kina läste på en hel del om landet. Denna planering kunde ske lång tid i förväg i och med att media events alltid är kända i förväg (Dayan & Katz, 1992). Föreställningar och förutfattade meningar är sociala konstruktioner (Swanson & Nimmo, 1990) och samtliga intervjupersoner beskriver att de kom till Peking-OS mer eller mindre påverkade av debatten om Kina. Den tidiga uppfattningen hade en inverkan på deras sätt att arbeta, menar sju av åtta journalister.
Absolut, man styrs alltid av de uppfattningar man har på förhand på något sätt. Jag menar ingen journalist är ju objektiv vad man än försöker ge sken av eller vad man än vill vara. Vi påverkas alltid av vad vi har med oss i bagaget sedan tidigare. Däremot kan jag ju säga att jag var väldigt rädd för att bara leta efter bekräftelser på mina uppfattningar och det märker jag även ofta hos
25
mina kollegor. Det är så lätt att bara gå omkring och leta efter det vi ska se.
(Journalist 1)
Endast en journalist upplevde att hans tidigare uppfattning om Kina inte hade någon betydelse.
Nej, i mitt fall tror jag inte det. Jag bestämde mig innan jag åkte att jag inte skulle hålla på att lägga några politiska värderingar i jobbet när jag är där, jag kände att det bara skulle bli fel när jag har så dålig politisk koll. Så varför ska jag liksom bry mig extra bara för att jag är där? (Journalist 3)
Debatten satte även spår i det journalistiska arbetet då flertalet av våra intervjupersoner framhåller att de åkte till Peking för att bevaka och rapportera om det sportsliga, inte
samhällspolitiska nyheter. Trots detta upplever ett par journalister att bara för att OS ägde rum i ett land som Kina antog många sportjournalister en roll som samhällsdebattörer.
En av journalisterna berättar att det kunde kännas framtvingat och krystat att berätta om det politiska bara för att många ville undvika känslan av att framstå som ”en dum sportjournalist som inte bryr sig om något annat än idrott”.
Kina är ju kontroversiellt i och med att det var så mycket kritik internationellt om mänskliga rättigheter och att landet har en stor tillväxt. Det var ett helt annat fokus på statsapparaten än vad det hade varit i Grekland till exempel.
(Journalist 6) Vid OS i Aten hade ju ingen som helst börjat prata politik med mig. Det hade varit fullständigt ointressant om vad jag tycker om politiken där. Men alla journalister som åkte till Kina hade med sig i bakhuvudet att det var en diktatur man åkte till. Man skulle vara skeptiskt inställd från början, så kändes det lite.
(Journalist 3)
Detta kan kopplas till Berger och Luckmanns (1966) teori om social konstruktionism där människor skapar sin verklighet genom socialisation och interaktion. McQuail (2005) hävdar att ämnen som får stort massmedialt utrymme har en påfallande kraft att påverka människors medvetande.
26
5.3 Propaganda och fjäskeri
Herman och Chomskys (2002) propagandamodell beskriver hur massmediernas nyhetsrapportering anpassas efter de politiskt och ekonomiskt starka i samhället. Viss potentiell rapportering, som är känslig för mäktiga grupper i samhället, når aldrig läsarna, tittarna och lyssnarna enligt denna teori. Vår undersökning visar att journalisterna upplever att väldigt mycket var tillrättalagt under de olympiska spelen i Peking.
Man är i både IOK:s och kinesiska myndigheters klor. Man har begränsningar från de olympiska spelen också, vad man kan göra, hur man kan röra sig, hur dags man får träffa folk och när det är tillgängligt för intervjuer.
(Journalist 7)
Flertalet av journalisterna upplevde det som något positivt att framkomligheten på vägarna i Peking, där trafiken annars är ett problem, var så smidig. Egna filer för journalister inrättades från den kinesiska organisationen vilket resulterade i att de lättare kunde ta sig till och från intervjuer och sportevenemang. Detta innebar samtidigt, menar många journalister, att de stannade inom OS-området just av den anledningen och inte gav sig ut på landsbygden.
Allt arbete kring sporten gick lätt, man gjorde säkerhetskontrollerna på hotellet sen gick bussar rakt in på arenorna i egna filer. Allt var väldig tillrättalagt. Arbetet är krångligt på ett OS, men här var det förhållandevis enkelt att göra sportjobben, vilket det kanske fanns en tanke med på något sätt. Man skulle hålla sig borta från landsbygden och inte möta det verkliga Kina.
(Journalist 4)
Det som är problematiskt är väl, och det var väl därför organisationen såg ut som den gjorde, att ju bättre det flyter desto mindre tenderar man att vara kritisk mot arrangören.
(Journalist 8)
Å andra sidan lyfter en journalist fram vikten av att trafiken fungerar under ett sådant komplext evenemang.
27
Om man inte hade öppnat vägarna så hade folk kanske blivit försenade till tävlingarna. Andra arrangörer i andra länder hade väl fattat samma typ av beslut om de haft lika mycket trafik. Det tror jag inte har så mycket med att Kina har ett enpartisystem att göra eller att de ville fjäska. (Journalist 5)
Larsson (2005) poängterar att så gott som varje företag, myndighet och organisation numera anlitar specialister för kommunikation. Ett begrepp som innefattar allt från neutrala
upplysningar till propaganda. Kina lät ett schweiziskt arkitektkontor rita den olympiska huvudstadion, vilket en av intervjupersonerna resonerade kring. Journalisten menar att det var en ansats till att möta den västerländska kulturen och en enormt medveten och skickligt genomförd PR-kampanj där Kina frågade sig vad resten av världen skulle imponeras av. Larsson hävdar att den kommunikativa kompetensen har blivit ett livsvillkor för
organisationer. Att enbart producera varor, tjänster och idéer är inte längre tillräckligt i den hårda konkurrensen (Larsson, 2005)
Man är till viss del styrd att göra saker som dem man träffar vill att man ska göra. Man hänvisas ofta till vissa miljöer och så. Man är styrd till något man kanske helst inte vill, så är det ju alltid. (Journalist 8)
Journalisterna i vår undersökning upplever överlag en trevlig atmosfär och ett mycket vänligt bemötande från arrangörer och volontärer under spelen men där servicen och hjälpsamheten var så stor att de flesta upplevde detta som fjäsk.
OS är alltid en propagandamaskin, alla arrangörsländer vill ju visa upp hur fantastiska de är. Där tycker jag att ibland att det kan bli lite fånigt att säga att det just skulle vara Kina som är värst på propaganda. De har ju en enorm fördel om man vill uttrycka det så, av att vara en diktatur. De kan uppmana en halv miljon människor att vara volontärer, det skulle aldrig fungera i Sverige. (Journalist 1) I TV-huset där alla bolag håller till kostade dagens lunch runt 50-60 kronor och det var det väl ingen som reagerade på. Men från en dag till en annan hade de sänkt priset till 15 kronor för att någon hade anmärkt att det var billigare nere på stan. Sedan hade väl alla funktionärer som hade med press att göra gått hur många charmskolor som helst.
28
En annan intervjuperson berättar att journalisterna fick väldigt mycket presenter och ger exempel som ryggsäckar, tavlor och klockor men upplevde inte det som fjäsk, utan att det bottnade i den kinesiska kulturen.
På frågan om journalisterna upplevde att de blev påverkade av propagandan svarade alla, utom en, ja. Samtidigt säger de som känner sig påverkade, att propagandan var förväntad och menar att de var väl medvetna om vad som pågick. Flera journalister beskriver känslan av att myndigheterna ”rensade upp” i staden för att dölja det som kunde uppfattas som dåligt och negativt för Kinas anseende i övriga världen.
Man blir alltid påverkad på ett eller annat sätt, det vore naivt att tro annat. Barbro Alving skrev väldigt intressant om det här efter OS i Berlin 1936 och jag kände att det var likadant med Peking, det är inte så att jag kommer hem därifrån och känner ’wow, nu vill jag bli kommunist, fan så bra de lyckades’. Men jag tror framförallt det var en propagandafest för kineserna själva, det hjälpte till att övertyga befolkningen att de är på rätt väg.
(Journalist 1)
Två av journalisterna resonerar att propagandan i huvudsak inte var ämnad för den
internationella publiken utan som ett sätt för att visa invånarna ”hur duktigt kommunistpartiet är som har lyckats arrangera en sådan här stor sak” och ”att hjälpa till att övertyga den
kinesiska befolkningen att de är på rätt väg” (Journalist 4 & 1). Därtill beskriver Journalist 1 hur Kinas invånare vid möten hela tiden framhöll hur stort det var att vinna medaljligan och hur bra det visar att ”vi är starka och många och vi kan”. Schoug (1997) beskriver hur idrotten och mediernas bevakning skapar en nationell identitet och en ”vi-känsla” under stora
evenemang som OS. Dessutom ökar sportbevakningens betydelse och journalistiken blir mer känslomässig på grund av det stora mottagarintresset.
5.4 Ackrediteringen är helig
Schoug (1997) skriver att sportbevakningens betydelse i stort ökar under händelser som OS på grund av dess storlek och otroliga intresseväckande. Vidare menar Dayan och Katz (1992) att evenemang av denna dignitet resulterar i att teknik, journalister och resurser flyttar långt ifrån sina redaktioner för att vara med där och då.
29
Media events karakteriseras av att evenemanget är planerat, annonserat och känt i förväg (Dayan & Katz, 1992). De svenska journalister som ville bevaka OS på plats i Peking fick redan den 15 december 2006 skicka in en ackrediteringsansökan till Sveriges Olympiska Kommitté. Denna krävs för att ta sig in på arenor och in på OS-området, och det är också där som de stora idrottsstjärnorna i huvudsak befinner sig. Till Peking-OS var 184 svenskar ackrediterade (www.sok.se) och samtliga intervjupersoner i vår undersökning beskriver det i princip som omöjligt att bevaka ett olympiskt spel utan en ackreditering.
Ett OS utan att vara ackrediterad måste vara som att lägga ett krig från en annan världsdel. (Journalist 8) I och med att vi hade ackrediteringsbrickorna öppnades många dörrar, det var bara att visa dem så blev man insläppt i princip överallt.
(Journalist 3)
Vidare berättar Journalist 3 om hur hans fotograf, som inte hade någon ackreditering, alltid fick ”totalnobben” vid alla avspärrningar. En annan journalist beskriver hur han tog sig in i tibetanska delar av provinsen Sichuan, där enligt honom ingen journalist varit de senaste åren, tack vare OS-ackrediteringen. Han berättar dock att han kände att han var förföljd av lokala myndigheter.
5.5 Den journalistiska friheten
Dayan (2008) menar att innebörden av media events har förändrats över tid och det i dag finns nya aspekter att belysa. Ett bredare urval och större konkurrens i massmedierna gör att
publiken i dag inte nödvändigtvis behöver se samma händelse. OS är dock i särklass det största återkommande idrottsevenemanget och knyter an en enormt stor internationell publik (Roche, 2000). Under ett OS handlar konkurrensen istället om idrottarna, inte om publiken. Flera av intervjupersonerna i denna undersökning menar att de ofta slåss om samma nyheter och samma idrottsstjärnor. Det är också ett faktum som vittnar om att journalisterna
rapporterar från ett media event, där tävlingar, presskonferenser och intervjuer är schemalagda.
30
Du får stå och slåss i mixade zonen eller på en presskonferens. Du säger ju inte till Michael Phelps att gå undan för att snacka lite med honom själv. Sånt är omöjligt, hemma är det lite skillnad.
(Journalist 3)
Enligt Herman och Chomskys (2002) propagandamodell når rapportering som är känslig för mäktiga grupper i samhället sällan läsarna, mottagarna och lyssnarna. De intervjuade
journalisterna i vår undersökning upplevde att man i princip kunde fråga vem som helst om vad som helst under OS. Däremot betonar ett par journalister ansvaret i att inte göra detta. Framförallt då det gällde frågor om regimen och politiken i Kina krävdes extra ansvar menar många, och vissa frågor besvarades aldrig av myndigheterna.
Frågor om dödsstraff, Tibet, Falun Gong och etniska minoriteter kan man inte ställa. Det bara är så, myndigheterna kommer att motarbeta dig. Du får göra de jobben på ett annat sätt och det är man medveten om. Sen kommer nästa fråga. Gör man de jobben får man inte heller hänga ut folk. Det är inte alltid bara att intervjua någon på gatan och sätta en mick under näsan och fråga vad de heter och sen säga att de är kritiska mot regimen, man får ta ansvar också.
(Journalist 7) De grundläggande reportagen ska man inte ens försöka göra för då sätter man vanliga människor på pottan, man får försöka hålla sig i skinnet så gott det går. Ska man göra det ska man ha gjort det klart innan OS. Jag tycker det är lite taskigt att försöka göra de jobben under OS, eftersom de riskerar att råka illa ut då.
(Journalist 5)
Vidare hävdar Herman och Chomsky (2002) genom sin propagandamodell att nyheter i kapitalistiska länders massmedier styrs genom filtrering för att främja de mest tongivande grupperna i samhället, i det här fallet kinesiska myndigheter. Då Kina är enpartistat är medierna hårt kontrollerade. Under OS i Peking utlovades total frihet för utländska reportrar men enligt Reportrar utan gränser arresterades, trakasserades och övervakades över 100 utländska journalister (www.epochtimes.se). Våra intervjupersoner har en samlad upplevelse och berättar att de aldrig kände sig hotade eller oroade över att bli arresterade under spelens gång. Dock upplevde hälften av dem att de någon gång kände sig iakttagen eller övervakad.
31
Det var vakter precis överallt, till och med på hotellet fanns det en liten kille som bodde i ett litet rum vid hissen som stack ut huvudet varje gång man gick förbi. Det var folk överallt som hade koll på allt.
(Journalist 1) Ja, det är klart man gjorde. Det var ju övervakningskameror precis överallt.
(Journalist 6) Det är nog väldig skillnad att jobba där i den grå vardagen, då är du mycket mer utpekad och uttittad som journalist. Men i det här läget var det viktigt för arrangörerna att det inte blev någon skandal med någon journalist som blev gripen. Även om det väl var någon som blev det. Jag kände mig fullständigt trygg i den bemärkelsen. Man märkte att det var jätteviktigt att anseendet kring OS hölls uppe oavsett vad som hände på något sätt.
(Journalist 4)
Olympiska spelen är en gigantisk apparat som drar till sig en stor internationell publik vilket mega-events karakteriseras av (Roche, 2000). På grund av den stora omfattningen blir evenemangens organisation av stor vikt. Journalisterna vi har intervjuat upplevde att
organisationen var oerhört uppstyrd men många menar att det inte berodde något nämnvärt på att det ägde rum i en diktaturstat som Kina, utan att organisationen kring ett OS alltid är omfattande. Nästan samtliga journalister upplevde att de inte kände sig styrda men lyfter samtidigt fram problematiken med att arbeta under ett så stort och arrangerat evenemang som OS.
Det är väldigt krångligt att bevaka ett OS, men det är inte annorlunda än någon annanstans tror jag. Alltså, du är van att gå rakt fram till de idrottsmän du träffar men det kan du inte göra på OS, det är ju världens största arrangemang. Allting blir så väldigt litet i jämförelse.
(Journalist 2) Speciellt mycket frihet är det ju inte, man är i en enda fålla allihop egentligen. Jag pratade med en finsk journalist som liknade OS med att leva i en bubbla under de veckorna. Det är ju givna ramar liksom.
(Journalist 3)
Oavsett om journalisterna upplevde frihet eller inte är den samlade uppfattningen att all rapportering som var ämnad att verkställas gick att genomföra. OS i Kina skiljde sig inte om
32
man ser till själva spelen mot OS i något annat land, däremot framkommer det att majoriteten av journalisterna märkte av att de rapporterade från ett OS beläget i ett land med en diktatur.
OS är liksom en cirkus som du flyttar och släpper ner var som helst i världen.
(Journalist 2) Det finns ingenting som liknar ett OS. Jag är nyhetsreporter, men gör sport också. Jag var på amerikanska valrörelsen nu och säkerhetsarrangemangen är betydligt mer omfattande egentligen på ett OS än den amerikanska valrörelsen.
(Journalist 4) Det fanns ingenting under OS i Kina som jag kände att jag inte kunde göra. Men då åkte jag inte heller dit med någon som helst längtan efter att träffa någon från Falun Gong eller protesterande uigurer. Det var inte mitt uppdrag. […] Jag kände aldrig av att jag arbetade i en diktatur.
(Journalist 7)
5.6 Sammanfattning av resultat
Hur upplevde svenska journalister arbetsförhållandena på plats under OS i Peking?
Organisationen och arrangerandet av OS upplevdes av samtliga intervjuade journalister som något i särklass och arbetsmiljön kring spelen var god. Framkomligheten, vänligheten och servicen är faktorer som journalisterna framhåller som extra positiva. De intervjuade journalisterna ger en samlad bild av att den omdebatterade censuren på Internet inte
inskränkte på det journalistiska arbetet. Flera journalister ställde sig till och med frågande till om censuren verkligen förekom under OS då de sidor som var ämnade att besöka gick att komma in på utan problem.
Samtidigt lyfter dock flera journalister fram problematiken med att arbeta under ett media event, som kännetecknas av att det mesta är planerat och förutbestämt. Ett exempel är den tillrättalagda infrastrukturen, med speciella vägfiler för utländska journalister, som å ena sida innebar en förbättrad framkomlighet men som samtidigt gjorde att journalisterna inte tog sig utanför OS-området.
33
Vad innebar det att rapportera från ett olympiskt spel i en diktaturstat som Kina?
På grund av att de olympiska spelen 2008 hölls i en diktatur, förekom överlag fler
redaktionella möten än vad som annars är vanligt inför ett OS. Intervjuobjekten berättar om experter som kom till redaktionen för att föreläsa om den kinesiska kulturen och
arbetsvillkoren, för att ge en bättre förkunskap. Den sportsliga bevakningen av spelen fick ingen direkt konsekvens av att arrangemanget hölls i en diktaturstat, menar journalisterna. I stället gick arbetet smidigt och lätt. Arbetsförhållandena kring ett OS är alltid extraordinära, då varje journalist jagar samma guldmedaljör eller dopade idrottsstjärna för en intervju. Sammantaget menar de intervjuade journalisterna att OS alltid är OS oavsett vilket land, diktatoriskt eller demokratiskt, som står värd för spelen.
Hur upplevdes den journalistiska friheten under olympiaden?
Majoriteten av de journalister vi har intervjuat var i Peking för att rapportera om det sportsliga och i det arbetet upplevdes en stor frihet att skriva och rapportera om vad de ville. Däremot betonar flera problemen med att arbeta under ett media event som OS, där organisationen är rigorös och oerhört uppstyrd. Den samlade bilden är att journalisterna kunde utföra sitt arbete utan några större problem. Däremot menar vissa journalister att det fanns ämnen som hade varit problematiska att rapportera om, som till exempel regimkritiska frågor.
Vikten av att vara ackrediterad till spelen upplevdes som oerhört stor och fundamental för det journalistiska arbetet i Peking. Samtliga journalister beskriver det som omöjligt att arbeta kring ett OS utan ackreditering, då intervjuobjekten och tävlingarna finns inom det hårt bevakade OS-området. Väl inne på området, med ackreditering, upplevdes rörelsefriheten som stor för journalisterna.
Upplevde svenska journalister propaganda från den kinesiska organisationen?
Ja, samtliga journalister utom en upplevde att de under spelen blev utsatta eller påverkade av propaganda. Samtidigt menar de att propagandan var förväntad och att det fanns en
medvetenhet om vad som pågick. Känslan av att myndigheterna ”rensade upp” det som kunde uppfattas som negativt för bilden av Kina, beskrivs av journalisterna. Servicen och det vänliga bemötandet från organisationen och volontärer upplevdes som stor. Till och med så stor att flera av journalisterna i vår undersökning upplevde detta som fjäskeri.
34
6. Slutdiskussion
Vår föreställning, innan arbetet med denna undersökning påbörjades, var att det faktum att OS 2008 hölls i en diktatur som Kina, gav konsekvenser för journalistiken. Framförallt vad gäller framkomlighet, yttrandefrihet och tryckfrihet. Svaret på denna fråga visade sig vara orimlig att besvara i stort och därför fokuserade vi i stället på svenska journalisters upplevelser kring arbetsförhållandena under de olympiska spelen i Peking. Vår tes var dock i stort sett
densamma, då vi föreställde oss att OS i Peking skulle vara problematiskt och svårare att bevaka för en journalist. Majoriteten av de intervjuade journalisterna i denna studie säger sig ha delat den föreställningen. Dock visar vår undersökning att journalisternas upplevelser om arbetsförhållandena i mångt och mycket blev av motsatt karaktär. Under undersökningens gång har vi varit väl medvetna om vår tidiga föreställning men har hela tiden strävat efter att inte enbart söka bekräftelse på denna utan har i stället varit öppna för nya infallsvinklar och vägar i vår studie. Vi blev snart varse om att resultatet av vår undersökning inte skulle bli som vi på förhand antagit. Upplevelsen är densamma för samtliga journalister, ett OS är alltid ett OS oavsett var i världen det utspelar sig.
Att OS hölls i Kina påverkade inte rapporteringen kring spelen, enligt journalisterna, och arbetsförhållandena var i en klass för sig. Organisationen kring Kinas första, och det tredje icke-västerländska, olympiska spelen någonsin beskrivs av såväl de journalister som deltagit i denna undersökning som många andra som de mest välorganiserade och bästa spelen i
historien. Majoriteten av journalisterna understryker samtidigt att det fanns en baktanke med den perfekta fasaden. En journalist beskriver spelen som mycket bra men att det hela tiden fanns ett stort ”men” i allt detta.
Det var enormt uppstyrt. Herregud. Här hade de flyttat en och en halv miljon människor och bakom allt detta låg säkert en total hänsynslöshet.
(Journalist 2)
De tillrättalagda vägarna innebar enligt många journalister att man inte gav sig utanför OS-området, till platser som många beskriver som det ”riktiga Kina”. Vi anser att detta är ett typexempel på vad propaganda innebär. Propaganda är svårbegripligt och sällan något uppenbart och synligt och i det här fallet ser vi att Kina har lyckats väl med att marknadsföra den bild av landet som de vill att världen ska ta del av. Vi föreställer oss att Kina, genom organisationens perfektion, har lyckats med det som var ämnat att uppnå. Flertalet av de
