Leken avgörande för barnens utveckling och lärande

Vårt syfte med denna studie var att få veta hur förskollärare ser på sin roll kring lekens betydelse för barns utveckling och lärande. Studien ville hitta svar på följande frågor: Hur ser förskollärare på leken som metod till lärande och utveckling i

förskolan? Hur ser förskollärare på sin egen roll i denna lek? Nedan diskuteras resultatet i jämförelse med uppsatsens teori samt till relaterande forskning.

Studien visar att de förskollärare vi intervjuat utgår från att samspelet barnen emellan har stor betydelse för barnens utveckling och lärande och där leken har nästan den största betydelsen av allt (jämför Säljö, 2014). Vidare ansåg samtliga intervjuade att samspelet betyder mycket för utvecklingen hos barnen. Människans utveckling är central i det sociokulturella perspektivet och Vygotskij fokuserar på den sociala miljön som barnen befinner sig i. Miljön i förskolan har påpekats vara viktig

precis som de såväl vuxna som omger barnen i förskolan. Barns utveckling är alltså starkt förknippad med den miljön de vistas i (Säljös, 2014).

Informanterna anser även att det är viktigt att barnen kan leka fritt och har tillgång till en stimulerande miljö på förskolan. De intervjuade förskollärarna har visat att de ofta fångar upp barnens intressen i leken och att barnen får styra. I uppsatsen

synliggörs att olika individer barn och vuxna har olika erfarenheter med sig hemifrån och detta kan relateras med det Säljö (2014) skriver om att barnen bidrar med olika kompetens och lär sig av varandra i kommunikationen sinsemellan men även med de vuxna. Detta kan ske till exempel genom rollekar eller genom att barnen återupplever en resa eller något de varit med om genom att leka det. Detta bekräftar vad Weisberg, Hirsh-Pasek och Golinkoff (2013) skriver om att förskolläraren skapar utveckling och lärande hos barnen genom att just utgå från barnens intressen i utformandet eller styrandet av leken. Något som Vygotskij (1978) också anser som fundamentalt.

Förskollärarna var också medvetna om att när barnen får leka rollekar och

återberätta saker främjas också språket och empatin precis som Öhman (2003) och Fagerli, m.fl. (2001) skriver.

I uppsatsens avsnitt om tidigare forskning framkom att Pramling och Wallerstedt (2019) menar att det är viktigt att använda sig av så kallad lekresponsiv undervisning.

I vår studie framkom att de flesta av de intervjuade använde sig av såväl

vuxeninitierad lek som barninitierad lek. Vidare synliggörs att förskollärarna är överens om att leken har stor betydelse för barnens lärande och utveckling men att det ibland är flytande gränser mellan lek och inte lek. Enligt Lillemyr (2002) kan leken ses som ett karaktäristiskt drag hos barnet och att detta i sig kontrasterar mot det som inte är lek.

Flera av de intervjuade i studien påpekade att de inte ville delta i leken eller gå in och ta plats i leken. De ville inte riskera att avbryta den eller ta över barnens roller. De påtalade att de tycker detta är viktigt eftersom de då orsakar en rollförändring, den vuxne blir den som bestämmer i leken och barnen blir inte fria i att kommunicera och interagera med varandra på samma sätt. Enligt Lillemyr (2013) finns det olika åsikter om huruvida förskollärare ska ge sig in i barnens lek, alltså pedagogisera den.

Författaren skriver att detta kallas för en intervention, och att detta kan handla om en endaste blick, rörelse eller en grimas som innebär ett deltagande i leken (Lillemyr, 2013). Lillemyr (2013) skriver att det är viktigt att förskolepersonalen förstår hur värdefull leken är för barnen, att vuxna måste inse detta och inse allvaret. Att gå in i leken måste göras försiktigt och respektfullt. När förskolläraren begår en intervention det vill säga deltar i leken enligt ovan, så påverkar det leken för barnen oavsett om pedagogen gör det med avsikt eller inte, därför menar Lillemyr (2013) att det är viktigt att just organisera interventionen. Oavsett om pedagogen tycker att det är barnen som styr leken eller inte så är det alltid den vuxne som blir ledande och styrande när denne ger sig in i leksituationen (Lillemyr, 2013).

Intervjuerna visar att förskollärarna tycker att fri lek är viktigt och att barnen måste få möjlighet att kunna välja vad de vill göra eller leka med. Detta för att stimulera barnens initiativförmåga och fantasi. Barnen utvecklas när de får tänka själva och fantisera ihop världar, roller och de utvecklas när de kommunicerar med varandra och odlar sin empatiska förmåga. För att kunna utvecklas genom leken är det viktigt att barnen och förskolan erbjuder rätt förutsättningar och miljö. Förskollärarens roll är om inte helt avgörande så i alla fall mycket viktig här. De måste planera så att förutsättning för fri lek och skapande finns och de måste också se till att barnen samspelar och leker med varandra och att inget barn behöver gå ensamt mot sin vilja.

Förskolläraren kan göra detta genom att stötta och planera så barnet kan nå sin proximala utvecklingszon. Att nå en plats mellan det barnet klarar av att göra själv och det som hen kan lyckas klara av med hjälp av en förskollärare eller en kamrat (Vygotskij, 1995).

Även om informanterna hade en tydlig syn på vad som är lek i verksamheten gick uppfattningarna isär om gränsen mellan när det är lek och inte. Samtliga av de intervjuade menar att de stöttar barnen i leken och med problemlösning om

situationer uppstod där detta behövdes. Man kan på så vis visa att scaffolding är ett verktyg för att vägleda och stötta barnen att utvecklas och lära i leken (Wood, Bruner

& Ross,1976). I leken kan personalen märka och notera vad barnen är intresserade av och stödja leken. När personalen är delaktig så skapas kunskapen tillsammans med barnen (Pramling Samuelsson & Johansson, 2006). Merparten av informanterna anser att barns lek i förskolan pågår nästan hela tiden och att barn i sig alltid har leken i sig. Samspelet pågår också hela tiden och barnen lär sig på så vis av varandra och tar efter normer och värderingar och bearbetar omvärlden. Detta stämmer med hur Vygotskij (1995) ser på barnens lek som att de bearbetar sina intryck för att själva skapa en egen ny sorts verklighet som anpassas efter barnets behov och det som han eller hon intresserar sig för.

Resultatet visade även att förskollärarna anser, precis som Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) skriver, att barn lär sig mycket genom att kompromissa och

förhandla i leken. De lär sig att bygga sin sociala identitet och kompetens, samtidigt som barnen utvecklar sin fantasi och empati och sin kommunikativa kompetens. De intervjuade beskrev också hur språket kan utvecklas i leken något som Fagerli, m.fl.

(2001) och Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) skriver om.

Förskollärarna i studien anser också att de ska vara närvarande oavsett om de som vuxna är med i leken eller övervakar den. De anser också att de bär ansvaret för att miljön är trygg och inspirerande att leka i så att barnen kan utvecklas genom att ta egna initiativ. De stöttar de yngsta barnen eller de som inte har lärt sig hur man leker, något som har stor betydelse för barnens utveckling på flera områden. Pramling Samuelsson och Johansson (2006) poängterar att när barnen känner att leken är lustfylld har den även betydelse för deras utveckling och lärande.

7.2 Metoddiskussion

Metoden med semistrukturerade intervjuer har överlag fungerat bra. En begränsning vi upplevde med intervju som metod, i dessa pandemitider, var att vi inte kunde träffa våra informanter fysiskt. Om intervjuerna genomförts på plats i förskolans miljö hade vi möjligen kunnat läsa av både omgivningen och de vi intervjuade på ett annat sätt. Kanske hade vi ”fångat” kroppsspråk och känslor på ett sätt som hjälpt oss att ställa ytterligare följdfrågor. Telefonintervjun upplevde vi ibland blev en

begränsning. Intervju som metod är heller inte helt enkel för en novis. Det var bra att vi båda satt med vid alla intervjuer, även om vi delade upp själva intervjuandet på hälften var, så hjälpte det oss att ställa de viktiga följdfrågorna i den

semistrukturerade intervjustudien. Att vi båda satt med gjorde också att vi fick en gemensam referensram av vad som sagts i alla intervjuer och det innebar att vi enklare kunde hjälpas åt att hitta mönster och teman i empirin. Sammanfattningsvis så anser vi att valet av teori och metod samt vårt arbete med uppsatsen hjälpte oss i strävan mot trovärdighet och tillförlitlighet i studien.

7.3 Slutsats

Syftet med vår studie var att ta reda på förskollärares uppfattningar om lekens betydelse för barns utveckling och lärande och hur de ser på sin roll för att stödja detta. Detta har vi gjort genom att intervjua förskollärare från olika förskolor. Vår slutsats blir att förskollärarna är eniga om att leken är viktig för barnen och att den är central för barnens lärande och utveckling. Vi har också kommit fram till att

förskollärare anser att leken är grunden till allt som sker i barnens liv på förskolan och att den ska genomsyra hela verksamheten. Vår studie visar att personalen har en medvetenhet kring att barnen bearbetar saker de varit med om, och att barnen delar sina erfarenheter med andra i leken och att de även får ge uttryck för sina känslor i leken. Förskollärarna menar att det är viktigt att de tar barnens lek på allvar. Studien visar också att personalen har kunskap om att både kommunikationen och språket utvecklas i rollekar där samspelet mellan både barn och barn och vuxen och barn har en central roll.

Studien visar att den vuxnes närvaro och delaktighet är viktig, både genom att aktivt vara med och leka, att ordna leksituationer, att främja en lekfull miljö och att

observera leken. När de vuxna studerar vad barnen leker i observationen kan de genom sin planering stödja den lek som barnen är intresserade av för att på så sätt stimulera till ytterligare utveckling och lärande. Att observera leken kan också hjälpa

förskollärarna att se till att leken är förankrad med läroplanens mål för förskolans verksamhet.

Enligt Säljö (2014) är det av största vikt att förskolläraren fångar in och utgår från vad barnet är intresserad av för att lärandet överhuvudtaget ska kunna uppstå.

Förskolläraren behöver stödja barnet för att kunna ta till sig ny kunskap och för att klara av att utföra nya saker utan att få hjälp (Säljö, 2014). I studien visar tidigare forskning att det är viktigt att barnen får stöd av de vuxna för att leken ska kunna leda till att barnen utvecklas och lär sig något. Samtidigt är de intervjuade

förskollärarna många gånger tveksamma inför att gå in i den fria leken. Detta kan bero på en osäkerhet kring och rädsla för att avbryta barnens lek. Samtidigt visar studien att förskollärarna är delaktiga i leken andra stunder. De observerar och har kontroll på om de behöver hjälpa ett ensamt barn in i leksituationen och är

närvarande för att skapa en trygg miljö för de lekande barnen.

Enligt Vygotskij (1995) utvecklas barn framförallt i den gemensamma leken.

Vygotskij (1995) menar att leken därför behöver ses som en ledande aktivitet. Barnet lär sig att anpassa sig och reflektera över det som finns runtomkring och sina

kamraters beteende och kommunikation. Barn kan i leken öka sitt handlingsutrymme och utöka sin förmåga att göra saker. I leken lär sig barnet att i lekens värld kan de leka fritt utan att vuxna lägger sig i. De får ett självbestämmande som konstant utvecklas och genom att använda och utveckla fantasin till att åstadkomma och leka nästan vad som helst, och denna frihet i leken skapar situationer som leder till att barnen lär sig nya saker och utvecklas på flera olika plan. Studien visar att

förskollärarna har en medvetenhet kring detta och att de förser barnen med denna miljö i den dagliga verksamheten.

Vår studie visar att förskollärarna vi intervjuat är medvetna om att det är viktigt att ge stöttning och att samtidigt se barnet utifrån barnets perspektiv. Vi har kommit fram till att det är viktigt att arbetslaget arbetar med någon form av

kompetensutveckling, att de utbildas i ny kunskap som till exempel lekresponsiv undervisning om lek, utveckling och lärande och att de ges möjlighet att utveckla samsyn om begreppet lek och att ha en kompetens för att kunna stödja barnet i sin utveckling och lärande.