Leken

Under både intervjuer och observationer har det framkommit att det är skillnader på mäns och kvinnors lek i förskolan. Ett av de tydligaste exemplen har varit fotbollsspelande ute på gården

Under utelek spelar Martyn fotboll med barnen, de kvinnliga pedagogerna stod och pratade med varandra och någon placerade sig borta vid gungorna där barn lekte (Observation, 2014-04-18). Martyn: De kan påtala ofta att de har själva spelat fotboll ofta förr, men när jag kom hit så var det ingen som rörde en boll kanske dem som var jättesmå, 3,5 år så stod de och trixade lite.

Martyn menar att det har funnits ett fotbollsintresse hos barnen och att de andra pedagogerna har pratat om att de har spelat fotboll. Men att sedan han började jobba på förskolan har det varit han som har fått ta tag i det. När vi frågar honom varför han väljer att spela fotboll med barnen svarar han

Martyn: Jag trivs med att spela fotboll så jag tycker att jag kan komma fram. Jag kan jobba med barnen mycket i det och skapa relationer

Martyn använder sitt fotbollsintresse som en relationsbyggande kompetens för att lära känna barnen. Hans nedärvda förväntningar och hans utvecklande av sitt eget fotbollsintresse reproduceras på barnen genom att han som ensam man på förskolan också är den som spelar fotboll. Ellen menar att hon tidigare har spelat fotboll med barnen

Ellen: Jag har alltid själv varit den personen som varit på fotbollsplanen och spelat boll liksom, så det gör ju jag här också men jag ska säga att jag inte gjort det alls lika mycket innan han kom ut, utan nu gör vi det tillsammans med barnen liksom, på ett annat sätt.

Detta tycks dock inte kännas igen särskilt väl hos barnen när vi frågade dem om vem som spelar fotboll. De flesta har en uppfattning om att det är Martyn och andra pojkar som spelar fotboll, och att spela med Ellen är mer ett undantag än en regel.

Leif: Det är oftast han som spelar fotboll med oss men ibland hon. Ove: Pojkar kan spela fotboll med oss, de gör inte flickor. Herbert: När vi vill spela fotboll går vi till honom.

Det som också blir tydligt, framförallt i Oves citat är att en generalisering gjorts av vad män gör. Även om det kommer hemifrån så förstärks det genom att Martyn är den drivande parten i att fotbollen blir av. Barnen tolkar världen genom sociala processer, detta är vad Connell kallar symbolism (2002:89). I detta fall blir symbolismen att det är män som man ska gå till

om man vill spela fotboll. Ove uttalar att flickor inte spelar fotboll utan det gör pojkar - han tolkar världen genom de sociala processer han är delaktig i. Om kvinnliga pedagoger hade varit mer delaktiga i fotboll så borde Oves uppfattning inte varit att det enbart är pojkar som spelar. Det blir också tydligt att Martyns lek är mer aktiv än de andra pedagogernas. Det märks då vi frågar vad kvinnliga pedagoger gör:

Filip: De tycker om att planera och skäller. Ida: Planera tycker de om.

Om de kvinnliga pedagogerna själva uppfattar sig som delaktiga i leken så upplever barnen, utifrån produktionsrelationer, en genusindelad arbetsfördelning (Connell 2003:84). Genom dessa stereotypa genuspraktiker betyder det inte implicit att genusmönstren skapas, däremot finns det risk att redan befintliga uppfattningar bekräftats ytterligare. Barnen har befäst en tolkning av världen genom att se att manliga och kvinnliga pedagoger gör annorlunda saker. Detta kan medföra att barnen uppfattar att man som pojke gör vissa saker och som flicka gör man andra. Connell (2009:123) skriver att vi lär upp nya generationer i genusrelationer och i det här fallet återskapar vi detta hos barnen. Barnen ser att männen leker och kvinnorna har hand om att hålla ordning. Det är som Hedlin (2006:39) nämner att det inte enbart är männens fel att denna genusordning fortsätter, det beror på både män och kvinnor. Vi pedagoger måste uppmärksamma vad vi gör så att inte barnen reproducerar den rådande genusordningen. Om barnen upplever att det bara är pojkar som spelar fotboll måste kvinnorna bli mer aktiva i dessa situationer och männen måste bli mer aktiva i att hålla i ordning.

Vilka egenskaper förväntas av den manliga pedagogen? Vilken manlighet eftersöks? Vilka praktiker ägnar sig Martyn åt och hur uppfattas hans genuskategori av barnen? Vi ska analysera detta. Därefter ska vi gå igenom hur barnen bemöter Martyn för att därefter avsluta vår utläggning om förväntningar på och förhållningssätt till män i förskolan

5.3.2 Bemötande från barnen

Av vad vi kan se från både intervjuer och observationer finns det olika syn på hur män respektive kvinnor är med barnen. Flera pedagoger lyfter exempelvis fram att det som utmärker män är att de är mer fysiska med barnen.

Harriet: Men inte lika… lika fysiskt skulle jag vilja säga (om kvinnor).

Vid ett observationstillfälle bemötte barnen Martyn fysiskt och de kvinnliga pedagogerna mer med tal. Detta genom att dra i honom när de ville ha hans uppmärksamhet, även oss drog de i när de ville ha uppmärksamhet. När barnen tog kontakt med kvinnliga pedagoger var det genom att ta pedagogen i handen eller med en beröring på armen (Observation, 2014-04-18).

Anette: ja jag vet inte, om man säger fysisk i den bemärkelsen av livlig så är det ju en sak, men säger man fysisk, alltså. Men just det här att han kanske är mer tillåtande med det här livliga, än vad vi är.

Både att vara mer aktivt fysisk som man och inte aktivt fysisk som kvinna är performativa handlingar. Eftersom män förväntas vara mer tillåtande och aktiva så blir deras fysiska förhållningssätt ett sätt att befästa attributet som manligt. På samma sätt som att det är en performativ handling för kvinnor att inte vara fysiska och tillåtande för livlighet.

Vid en observation kommer detta till utryck då två barn brottas på golvet framför den manliga pedagogen. De är inte förens en kvinnlig pedagog kommer förbi som aktiviteten stoppas (Observation, 2014-04-16)

När vi frågar barnen om de skulle vilja ha fler män i förskolan svarar de Leif: Jag vill att fler pojkar ska vara här, för de är roligare och de brottas. Hampus: Ja mer pojkar för det är roligt.

Barnen gör skillnad på män och kvinnor genom att skapa en förståelse att där är en del aktiviteter och egenskaper som bara män ägnar sig åt. Hampus och Leif har skapat en uppfattning om att vara man innebär att man busar och att det är roligare med män. De har skapats en psykosocial norm (Butler 2007:49), att män ägnar sig i högre grad åt bus och är roligare än kvinnor. När Ida beskriver en manlig pedagog säger hon att.

Ida: Pojkfröknar är busiga och de busar med oss.

När följdfrågan om inte kvinnor också busar skakar hon på huvudet. Vilket skulle stödja vad Leif och Hampus sa tidigare, att kvinnor inte verkar vara lika aktiva i livligt fysiska interaktioner. Barnen i citaten ovan har skapat en syn på genus genom att tillskriva ett visst kön egenskaper. Män sägs behövas för att det är de som busar och är mer fysiska med barnen. De barn som berättar detta har en uppfattning om vad män kan tillföra för dem och att pojkfröknar är busiga och brottas med dem.

Martyn fortsätter denna tanke med att kanske är kvinnliga pedagoger visst lika aktiva med barnen men att det uppfattas tydligare hos barnen eftersom han gör det på ett annat sätt

Martyn: Och då känner jag att jag är mer kanske på barnens nivå med dem, mer var det händer. de kommer liksom, de är fysiska liksom att de ska hålla fast och så.

Om så också är fallet är det problematiskt, då mer män bara hade riskerat att befästa stereotypa mönster ytterligare genom att de fyller det behov som de kvinnliga pedagogerna potentiellt hade kunnat fylla men inte gör.

5.3.3 Karriärsskillnader

Att det råder en brist på manliga förskollärare är det ingen tvekan om. Det leder dock till en negativ effekt genom den kampanj som just nu förs för att få in fler män till förskolan. Bland annat Harriet förklarar:

Harriet: Om vi tar era löner tillexempel så sticker era löner, de stiger ju, ni får en bra ingångslön o ni kan liksom, ni har verkligen och välja och vraka.

Samhället är uppbyggt på en genusordning där män bara genom att vara män får nyttja fördelarna av att vara överordnade kvinnor. Inom arbetsmarknaden är män överrepresenterade inom högstatusarbeten, och tjänar generellt sett också mer än kvinnor i yrken där fördelningen mellan män och kvinnor är jämnare. Det blir motsvarande problem med männens intåg i förskolan. Harriet beskriver det som att för förskolan ska locka fler män så höjs ingångslönerna för dem, vilket återskapar de ekonomiska skillnader som jämställdhetsarbetet kämpar emot.

Judith: Då kan man ju känna att man ändå går emot sig själv när man säger att det ska vara lika och jämställda och neutralt och allting, att det inte ska vara någon skillnad på kvinna och man, och ändå blir det så stort att det ska vara en man. Alltså man går liksom lite dubbelmoral.

Samhällets produktionsrelationer upprepas i ett kvinnodominerat yrke på så sätt att män som kommer in i yrket får högre status och också högre lön. Motsättningen är att i läroplanen för förskolan (98rev 2010:4) har förskollärarna uppdraget att arbeta för jämställdhet, men att deras löner styrs av den könsmässiga efterfrågan.

5.4 Avslutande Analys

De sociala praktikerna som råder på förskolan och i hemmet ger oss en uppfattning om hur man ska vara för att vara man eller kvinna. Genom att barnen ser hur genusrelationerna

påverkar personalen får de en uppfattning om hur de ska agera för att tillskrivas sin plats i genusordningen.

Pedagoger i studien uttrycker att det existerar skillnader mellan män och kvinnor. Barnen däremot har färgen som norm när de ska avgöra vilket kön någon tillhör. Något som blir motsägelsefullt är när pedagogerna utrycker att könet på pedagogen inte har någon betydelse utan det är hur man är som pedagog som är avgörande. Det är inte män som behövs i förskolan utan det är:

Monica: Jag tror egentligen att en bra pedagog alltså jag försöker att inte se det manliga eller kvinnliga utan jag ser oss som duktiga pedagoger.

När barnen ska förklara hur en bra fröken är fokuserar de på pedagogens egenskaper inte på deras kön.

Ida: Säger bra saker, inte säger fula ord, snäll, de brukar vara galna Gustav: Gör snälla saker

Fanny: Leker och busar med oss Bartolomeus: Men de måste vara snälla

När barnen blir tillfrågade nämner de inget om könet på pedagogen som är avgörande för att vara en bra fröken. De nämner istället egenskaper som uppfyller deras nuvarande behov. Barnen nämner inget om att det måste vara en hon eller han som ska komma till förskolan. De vill ha pedagoger som leker med dem och är snälla. De har fått en förståelse av att det är män som leker men detta kan ändras då vi väljer att utmana den traditionella synen på manligt och kvinnligt. Om vi följer barnens exempel på en bra fröken så kanske regeringens kampanj har fel utgångspunkt. Förskolans behov, enligt barnen, är inte könet på pedagogen utan det är någon som leker och har kul med dem. Det finns inget som säger att bara män kan ge detta eller att män inte behövs om kvinnor tillägnar sig ett annorlunda förhållningsätt. Det är upp till oss hur vi väljer att agera i verksamheten, vårt biologiska kön ska inte bestämma hur vi ska vara. Butler säger att genus är något vi gör inget vi är (2007:49), detta måste vi ha i tanken. Män och kvinnor existerar inte innan vi skapar dem och tillskriver dem en plats i genusordningen. Vi anser att ingen vill bli anställd på grund av sitt kön utan för sin kompetenser. De barn vi har intervjuat har en uppfattning om att kläder och färg är av betydelse för att bestämma ett kön men när det gäller en bra pedagog finns inte dessa tankar. Barn ser inte genus när de pratar om pedagoger, detta är nog denna utgångspunkt vi också bör ha.

6. Diskussion

I detta kapitel kommer vi att diskutera vad som hade kunnat förstärka studien och vi kommer även att ta upp vilka litteraturval som gjordes. Resultatet kommer även att diskuteras utifrån frågeställningarna studien byggde på.

6.1 Metod

Under denna rubrik kommer vi diskutera våra metodval samt vilka aspekter som kunnat utvecklas.

6.1.1 Intervju

Intervjuerna utfördes under en förhållandevis kort tidsperiod och analysen gjordes först efter att alla intervjuer var avslutande. Vad vi hade kunnat göra annorlunda var att utföra en pågående analys under processen för att se om vi behövde utveckla våra frågor eller vara tydligare. Det hade även varit bra att utföra några uppföljningsintervjuer för att sammanfoga lösa trådar. Anledningen till att inte fler intervjuer utfördes var dels att 25 min av en dag på en förskola är lång tid för pedagoger att gå ifrån och dels att många pedagoger inte hade möjlighet till fler intervjuer under studiens tidsram. Något som var väldigt positivt var att en av pedagogerna hörde av sig efter intervjuerna för att komplettera ett av sina svar. Detta blev möjligt för att vi gav dem både e-mailadress och telefonnummer.

Antalet intervjuer vi genomförde var tio varav en med en manlig pedagog. Vi inser att en enskild mans syn på sig själv som pedagog och på förväntningarna på honom som man ger låg validitet i en studie med fokus på män och manlighet i förskolan (som fenomen). En

åtgärd kunde ha varit att lägga till ytterligare en förskola där det jobbar mer än en man samt att dessa personer hade flera år i yrket. Detta hade kunnat medföra att vi sett i vilken grad barnen generaliserar över manlighet baserat på de individuella olikheterna mellan de manliga pedagogerna eftersom barnen i vår studie tillskrev ”pojkfröknar” den manliga pedagogens positiva förhållningssätt. Det hade också kunnat vara intressant att se skillnader och likheter mellan en manlig pedagog som jobbat i 3 månader jämfört med manliga pedagoger som jobbat längre. Vi hade velat se hur mer erfarna pedagogerna betraktar sig själva och sitt yrke och hur förväntningarna kommit att prägla dem under deras yrkesliv.

Att vi bara hade en manlig pedagog gör emellertid inte någon större skillnad då vårt fokus var hur pedagoger ser på män och manlighet. Eftersom syftet med studien var att ta reda på detta är det inte enbart en negativ aspekt att bara en manlig pedagog intervjuades. Om barns genus påverkas av att det är fler än en man i verksamheten fick vi inte reda på, men det var inte heller målet med studien. Barnens uppfattning om sitt genus påverkas av flera aspekter, t.ex. förskolans jämställdhetsarbete, men även av pedagoger och föräldrars uppfattningar och förhållningsätt.

Vi reserverar oss också för att vissa av frågorna ställda till barnen kan ha varit något ledande men vi anser inte att dessa frågor utgjort en central roll i analysen och därför inte märkbart skadat validiteten.

6.1.2 Observationer

Vi har observerat under ca nio timmar och det är inte särskilt omfattande. Tiden för studien har varit relativt kort och därmed kan vi ha förbisett en del. Om studien hade varit längre hade vi kunnat styrka våra resonemang mer ingående samt fått mer analysmaterial. De timmar vi har spenderat på förskolorna ger inte en särskilt stor inblick i vardagen. Något av större betydelse var att barnen under hela processen var uppmärksamma på vår närvaro, antingen genom att komma till oss eller dra sig undan. Vi hade kunnat bli mer obemärkta som observatörer om vi spenderat mer tid i verksamheten och blivit mer vardagliga för barnen. Att barnen inte kände oss är inte enbart negativt då vår studies inriktning var att fråga barnen om manliga pedagoger. En annan positiv aspekt, av att vi var främmande för barnen, var att de var väldigt intresserade av oss och tyckte om att prata med oss. Detta öppnade upp för intervjuer i stunden och barnen kunde svara när de hade avslutat en aktivitet eller en interaktion. Observationerna tog också plats efter intervjuerna och genom detta kunde vi följa upp intervjusvaren, dessutom fick barnen frågor som liknade de pedagogerna hade fått.

Något vi har gått miste om är att observera en matsituation. Detta är olyckligt eftersom lunchen innebär en trygg och välbekant interaktion mellan pedagoger och barn. Om vi hade varit med under en matsituation hade detta kunnat medföra att interaktionen mellan pedagoger och barn blivit lättare att observera. Emellertid det är också möjligt att barnen inte hade kunnat koncentrera sig på konversationen med pedagogerna om vi hade varit närvarande under lunchen, eftersom de hade kunnat vara väldigt uppmärksamma på varför vi inte åt och dylikt.

6.1.3 Litteraturdiskussion

Den litteratur vi valde att använda var den vi ansåg vara den mest lämpade för det empiriska material som samlades in. Vi hade kunskaper om Butlers och Connells tankar redan innan vi påbörjade vår studie och uppfattade deras teorier som mest användbara för att se hur genus görs i vårt material.

6.2 Resultatdiskussion

Under denna rubrik kommer vi att sammanfatta våra resultat utifrån de frågeställningar vi inledde studien med. Vi kommer även att ge förslag till fortsatt forskning inom ämnet.