Med det nuvarande juridiska ramverket, definierar licensen, under vilken ett program distribueras, de exakta rättigheterna vilka en användare förfogar över det. Till exem- pel så har de flesta proprietära programmen en licens vilken tar bort rättigheter för att kopiera, modifiera, låna och hyra ut, användning i flera maskiner, etc. Licenser specificerar oftast att ägaren av programmet är företaget som gett ut det, vilket säljer begränsade rättigheter för användning av det (Gonzalez-Barahona, 2000).
När det gäller öppen programvara så är licenser under vilket ett program distribueras mycket betydelsefulla. Vanligtvis, är bestämmelserna som specificerats i licensen av öppen programvara resultatet av en kompromiss mellan ett flertal uppsatta mål som i viss bemärkelse är motsägelsefulla (Gonzalez-Barahona, 2000).
Bland dem, kan följande vara värda att nämnas:
• Garantin för grundläggande friheter, som återdistribution, modifiering och användning, för användare.
• Försäkra om villkor införda av upphovsmännen (citering av upphovs- man/männen i förändrad programvara baserat på dennes arbete)
• Garantera att utveckling av tidigare arbete också förblir öppen programvara. Upphovsmännen kan välja att skydda deras mjukvara genom olika licenser, enligt ni- vån med vilken de vill uppfylla dessa mål, och de detaljer de önskar att tillförsäkra. Upphovsmännen kan, om de så önskar, distribuera deras mjukvara med olika typer av licenser genom olika kanaler och priser. Därför väljs licensen av upphovsmannen till programmet mycket omsorgsfullt. Även användare som återdistribuerar eller mo- difierar programvaran måste med noggrannhet studera licensen (Gonzalez-Barahona, 2000).
Trots att varje författare har möjlighet att använda olika licenser för dennes program teoretiskt sett, är majoriteten av öppen programvara i praktiken distribuerad under en av de vanligaste licenserna som till exempel GPL, LGPL, BSD, etc. En del organi- sationer har den senaste tiden definierat karaktäristika mjukvarulicenser borde ha för att kvalificera som öppen programvarulicenser. Bland dem är de mest kända ”the De- bian project” vilket definierar riktlinjer för öppen programvara från Debian och ”the open source initiative” vilket definierar öppna programvarulicenser och är baserat på Debian’s riktlinjer för fri programvara. Det är mycket påtagligt att pris eller tillgäng- lighet av öppen programvarukod i sig självt inte är tillräckligt för att karaktärisera en produkt som öppen programvara enligt Debian’s riktlinjer. Den viktigaste punkten berör rättigheterna för användargruppen att fritt ha möjlighet att modifiera och åter- distribuera koden eller ändringar av denna, enbart med förbehåll om att dessa rättig- heter måste ges till alla och ej får återkallas (Gonzalez-Barahona, 2000).
Skillnader mellan olika öppna programvarulicenser bestäms efter den vikt en författa- re lägger vid följande punkter;
Skydd för öppenhet
En del licenser kräver att alla återdistributörer behåller samma licens vilket leder till att mottagarens rättigheter är desamma även om mjukvaran är erhållen direkt från författaren eller från annan mellanhand (Gonzalez-Barahona, 2000).
Skydd för moraliska rättigheter
I många länder, skyddar lagstiftningen en del moraliska rättigheter som bland annat erkännande av författarskap. En del licenser tillhandahåller även skydd för dessa äm- nen, vilket gör dem opåverkbara vid förändringar i lokala lagstiftningar (Gonzalez- Barahona, 2000).
Skydd för en del ägarrättigheter
I vissa fall har den ursprungliga författaren ytterligare rättigheter vilka i viss mening är en typ av proprietära rättigheter (Gonzalez-Barahona, 2000).
Kompatibilitet med proprietära licenser
En del licenser är designade så att de är helt inkompatibla med proprietär programva- ra. Till exempel kan det vara förbjudet att återdistribuera mjukvara vilken är ett re- sultat av en blandning av mjukvara under licensen med någon form av proprietär programvara (Gonzalez-Barahona, 2000).
Kompatibilitet med andra öppna programvarulicenser
Vissa öppna programvarulicenser är inte kompatibla med varandra eftersom att kra- ven för en inte kan uppfyllas om kraven för den andra är tillgodosedda. I detta fall är det vanligtvis omöjligt att blanda olika mjukvara distribuerade under dessa licenser i en och samma programvara (Gonzalez-Barahona, 2000).
Några av de mest erkända öppna programvarulicenserna är följande; BSD (Berkeley Software Distribution)
BSD licensen täcker inte endast BSD publiceringar utan även andra öppna program- varor. Denna licens ger användaren stor frihet då det nästan inte finns några villkor eller restriktioner för användningen av mjukvaran. Till exempel så kan debitering av klienter ske vid distribution av kod och licensen har även en avsaknad av krav på öp- penhet, källkoden måste därför inte inkluderas vid distribution. Sammanfattningsvis kan alltså återdistributörer göra näst intill vad som helst med mjukvaran innefattande användning av denna för proprietära produkter. Författarna vill endast att deras arbe- te skall bli erkänt. I viss mening kan denna restriktion försäkra en del fri marknadsfö- ring i det avseende at det inte kostar några pengar. Det är viktigt att notera att denna typ av licens inte innefattar någon bestämmelse som garanterar att reviderad mjukva- ra fortsätter att vara öppen (Gonzalez-Barahona, 2000).
GPL (GNU General Public License)
GPL är en licens som är distribuerats under GNU projektet. Idag kan vi dock finna en stor del av mjukvara vilken inte har någon koppling till GNU projektet men ändå är distribuerad under GPL, ett bra exempel på detta är Linux kärnan. GPL licensen var utformad så att den skulle främja produktionen av öppen programvara och på grund av detta så är det strikt förbjudet att modifiera program under denna licens så att det kan integreras med proprietär programvara (Gonzalez-Barahona, 2000).
GPL är baserad på den internationella lagstiftningen om upphovsrätt, vilken försäk- rar dess upprätthållande. Huvudkaraktäristika för GPL är att det tillåter distribution, modifikation av källkod och integration med annan programvara. Modifiering tillåts utan några restriktioner om reviderad programvara också täcks av GPL. Integration är endast möjligt om de andra programvarorna också täcks av GPL. Detta är dock inte fallet för LGPL (GNU Lesser General Public License) även det använt i GNU projektet, vilket tillåter integration med nästan vilken programvara som helst, inklu- sive proprietär programvara (Gonzalez-Barahona, 2000).