Arkitektur och byggnadshistoria
Lidköping är en av Skaraborgs läns fem med
eltida städer. Stadens ursprung är en strate
giskt belägen handelsplats vid Lidans myn
ning i Vänern. Staden nämns i skriftligt käll
material först 1446, då de äldsta kända stads- privilegierna utfärdades.
1500-talet var en blomstringsperiod för Lidköpings handel. Lidköping fungerade då som mellanhand för handeln mellan Väner- 1 andskapen och Nya Lödöse, Sveriges vikti
ga hamnstad i väster. Staden härjades av en brand år 1553, men återuppbyggdes.
Den medeltida staden var belägen öster om Lidan. En rest av der medeltida gatunätet finns delvis bevarat vid Limtorget. Staden präglades helt av träbebyggelse.
År 1672 påbörjade greve Magnus Gabriel De la Gardie byggandet av den stad han erhållit rätten att anlägga i sitt grevskap Läckö.
Nya Lidköping anlades väster om Lidan efter stormaktstidens ideal - en strikt rutnätsplan med ett mycket stort torg. Byggnadsmateria
let var trä i form av timrade hus, eventuellt med brädfodring. Gamla och Nya Lidköping förenades 1683 efter det att kronan övertagit stora delar av adelns jord vid reduktionen.
År 1747 hade Lidköping 784 invånare.
Enligt uppgift fanns då 218 trähus och inget av sten i staden. Ännu i början av 1800-talet var kyrkan och det s.k. Grevhuset de enda stenbyggnaderna.
Kyrkan, helgad åt S:t Nicolaus, uppfördes troligen ursprungligen på 1400-talet och har blivit ombyggd flera gånger, bl.a. på 1600- talet genom Magnus Gabriel De la Gardies försorg. Efter stadsbranden 1849, då även kyrkan skadades, fick den en helt ny exteriör i nygotisk stil.
Nästan hela Gamla staden brann ned 1849.
Staden återuppbyggdes efter nya ideal. Den medeltida stadsplanen fick ge vika för en rätvinklig rutnätsplan. De första tegelhusen i Lidköping lär ha uppförts i Gamla staden efter branden. Tegelfasaderna putsades.
I slutet av 1800-talet började man anlägga industrier i Lidköping. Redan 1910 fanns det 34 fabriker i staden med sammanlagt över 1000 anställda. Befolkningen ökade med mer än 50% mellan 1900 och 1920. Förutom bostadshus byggdes samlingslokaler och for
eningshus samt ett påkostat vattentorn, figur 13.
Lidköping var länets största stad från slu
tet av 1600-talet ända inpå 1900-talet. Staden har behållit sin trästadskaraktär, men i Lidkö
pings centrala delar, vid torg och huvudgator, har sten i viss mån använts som byggnadsma
terial under 1900-talet.
Figurl3. Vattentornet i Lidköping från 1902. Omfatt
ningar och ornament samt släthuggen kvadersten av Kinnekullekalksten medan den rustikt huggna kva- dern är av obestämd västgötsk kalksten. Foto E.
Orebäck Krantz 1993, Skaraborgs länsmuseum.
Figur 14. Lidköping. Byggnader med exteriört exponerad och bearbe
tad natursten markerade med cirklar. Fyllda cirklar avser byggnader med akuta skador.
Byggnader och objekt
I Lidköping ingår 28 byggnader med expone
rad natursten i inventeringen, tabell 40. Bygg
naderna ligger inom de äldre stadsdelarna, Gamla och Nya staden samt villastaden, figur 14. De inventerade byggnaderna omfattar 61 objekt. Den medeltida Nicolaikyrkan fick efter branden 1849 en helt ny exteriör. Efter år 1672 byggdes rådhuset med bottenvåning av sten, där vapentavlor av sten ingår. Det nuvarande rådhuset är dock nybyggt efter brand på 1960-talet. Omkring år 1675 bygg
des Grevhuset med portaler och fönsterom
fattningar av sandsten. Från slutet av
1700-talet härrör Schougska gården vars källar- längor åt gården har portaler av röd kalksten.
Stadshotellet, ursprungligen från 1850-talet men ombyggt 1900, har ett fönsterparti av kalksten. Ar 1901 byggdes tingshuset vars entréparti med flera fasaddetaljer utgörs av kalksten. Övriga byggnader med sten är från 1900-talet och utgörs av allt från det rikt utsmyckade Gamla Sparbankshuset vid Nya Stadens Torg till enkla portaler från 1930- talet vid Mellbygatan.
De flesta inventerade objekten består av oprofilerade detaljer, såsom fönsteromfatt
ningar, portaler och kvadersten, tabell 41.
Tabell 40. Byggnader och objekt med exteriört exponerad och bearbetad natursten; frekvens och ålder.
1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 S:a
Byggnader 1 2 3 8 14 28
Objekt 2 3 5 23 28 61
Tabell 41. Profilerade och oprofilerade objekt; frekvens och ålder.
Objekt 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 S:a %
Profilerade 2 1 2 9 6 20 33
Oprofilerade 2 3 14 22 41 67
Summa 2 3 5 23 28 61 100
Tabell 42. Sandsten, kalksten och urberg; frekvens och objektens ålder.
Bereart 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 Sia %
Sandsten 1 2 3 5
Kalksten 2 2 3 20 23 50 82
Urberg 3 5 8 13
Summa 2 3 5 23 28 61 100
Tabell 43. Sand- och kalkstenstyper, frekvens och objektens ålder (Vg= Västergötland).
1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 Sia % Sandstenar
Lingulid, Vg 1 2 3 6
Kalkstenar
Billingen, Vg 1 1 2 4
Kinnekulle, Vg 2 2 2 14 16 36 68
Västergötland 5 4 9 17
Obestämd 1 2 3 6
Summa 2 3 5 20 23 53 100
Tabell 44. Skadefrekvens och objektens ålder.
Skador 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 S:a %
0, ej påtagliga 4 10 14 23
1, begränsade 2 8 8 18 30
2, omfattande 3 5 11 10 29 48
Summa 2 3 5 23 28 61 100
Akuta skador 1 1 3 7 6 18 30
Byggnadssten
Kalksten dominerar och förekommer i 82%
av alla objekt, tabell 42. Urberg förekommer i 13% och sandsten i 5%. Urberg har exem
pelvis använts i Skaraborgsbankens hus vid Nya Stadens torg. Sandsten återfinns bland annat i Nicolaikyrkan.
Endast lokala bergarter har påträffats, Lin- gulidsandsten samt kalkstenar från Kinne- kulle och Billingen samt obestämda kalkste
nar (Västergötland), tabell 43. Några objekt är av oidentifierad sedimentär sten. De flesta objekten, 68%, består av Kinnekullekalk- sten.
Skador
Endast 23% av stenobjekten saknar påtagliga skador, tabell 44.48% har omfattande skador och 30% har begränsade skador. Akuta ska
dor finns hos 30% av samtliga objekt.
Alla bergarterna har skador - urberg och Billingekalkstenen dock inga akuta sådana, tabell 45.
Akuta skador finns i lika stor omfattning på profilerade som på oprofilerade stendetal- jer, tabell 46. Exempelvis har Gamla Spar
bankshuset skador både på profilerad och oprofilerad sten. Detsamma gäller Tingshu
set som har omfattande skador. Nicolaikyr
kan, vars sandsten delvis var i mycket dåligt
Tabell 45. Skadefrekvens av bergartstyper fördelad på antal objekt med akuta eller inga påtagliga skador (Vg= Västergötland).
Sandstenar
Akuta skador Inea nåtaeliea skador
(Totalt)
Lingulid, Vg 1 3
Kalkstenar
Billingen, Vg 1 2
Kinnekulle, Vg 13 2 36
Västergötland 3 2 9
Obestämd 1 2 3
Urberg 7 8
Summa 18 14 61
Tabell 46. Profilerade och oprofilerade objekt med akuta skador; frekvens och ålder (jämför tabell 41).
Objekt 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 S:a %
Profilerade 1 1 1 5 1 9 50
Oprofilerade 2 2 5 9 50
Summa 1 1 3 7 6 18 100
Tabell 47. Byggnader med akuta skador (jämför tabell 40).
1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 S:a %
Byggnader 1 1 2 3 5 12 43
skick, höll vid inventeringstillfället på att åtgärdas.
Av samtliga 28 byggnader har 12 akuta skador, dvs. 43%, tabell 47. De flesta tillhör perioden 1910-1940.