ning
Byggnader och objekt
Sten har i stor omfattning använts som bygg
nadsmaterial i Skaraborgs län. Vanligast är dock att stenen använts i relativt obearbetat skick, såsom tuktad marksten eller kalkstens- skikt i ekonomihus, samt i enklare lister och omfattningar. Figurativt bearbetad stenkonst är tämligen ovanlig exteriört. I många fall är stenen inte synlig i exteriören utan överput
sad, vilket gäller de flesta kyrkorna.
I Skaraborgs län har 262 byggnader med bearbetad och exteriört exponerad natursten från perioden 1000-1940 inventerats. Dessa byggnader har sammanlagt nästan tre gånger så många objekt, 764 st, tabell 74. Byggna
dernas ålder överensstämmer inte alltid med objektens. Ibland har man återanvänt äldre material i en byggnad, exempelvis i kyrkor där äldre portaler tagits till vara i en yngre kyrka. I andra fall har byggnaden genomgått en restaurering och fått nya utsmyckningar av natursten. Detta gäller flertalet kyrkor. I yngre bebyggelse överensstämmer oftast byggnadernas och objektens datering. Inven
teringen gör inte anspråk på att vara heltäck
ande, utan är en översikt. Meningen är att materialet ska uppdateras kontinuerligt.
De två yngsta perioderna, 1860-1910 och 1910-1940, har en klar dominans i fråga om antalet byggnader och objekt. Där ingår stä
dernas stenhusbebyggelse med Skövde stad som varande den med flest stenbyggnader.
Det är främst flerbostadshus i flera våningar med eller utan butikslokaler i bottenvåning
en. Stenen har främst använts till lister, sock
lar och omfattningar. Därnäst i
storleksord-Tabell 74. Byggnader och objekt med exteriört exponerad och bearbetad natursten; frekvens och ålder.
1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 S:a
Byggnader 43 4 3 11 23 89 89 262
Objekt 97 15 28 68 90 278 188 764
50% Byggnader 45%
40%
35%
30% 75
25% -20%
-15% --10%
5%
-1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940
D Stad byggn □ Landsbygd byggn
50% T Objekt
45% ■ ■ 40% ■ ■ 35% - ■ 30% 25%
-15% ■■
5% ■ ■
1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860
1000-1300 1860-1910 1910-1940
D Stad obj □ Landsbygd obj
Figur 18. Byggnader och objekt - procentuell fördelning mellan landsbygd och stad, beräknad på det totala antalet byggnader respektive objekt.
ning följer den äldsta perioden, 1000-1300, då de romanska stenkyrkorna byggdes. Till den perioden hör även Aranäs slottsruin. 148 stenhus återfinns i städer, 71 kyrkor på landsbygden, 26 byggnader faller inom kate
gorin slott och herresäten och 17 byggnader tillhör övriga byggnader på landsbygden. Till profana hus, både i staden och på landet, hör bland annat, förutom bostadhus, institutions- byggnader av flera slag såsom tingshus, sko
lor, sjukhus och banker.
Med ett objekt menas naturstensdetaljer av samma ålder, bearbetningsgrad samt berg
art. Objektens antal kan därför variera på byggnaderna (se s. 12). Detta blir särskilt syn
ligt i de yngre perioderna där den procentuel
la skillnaden mellan stad och landsbygd är större för byggnaderna än för objekten, figur 18. Förklaringen ligger i de många objekt, inskriftstavlor och liknande, som tillfogades äldre byggnader särskilt under 1800-talet.
Närmare 35% av alla inventerade bygg-67
25% ■ ■
20% ■ ■
15%
10% ■■
5% ■
-1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940
B Prof obj O Oprof obj
Figur 19. Profilerade och oprofilerade objekt — procentuell fördelning i perioder, beräknad på det totala antalet objekt.
nader är från perioden 1910-1940, varav huvuddelen är stadsbebyggelse. Nästan lika stor del av stenbyggnaderna återfinns i peri
oden 1860-1910, varav mer än hälften av byggnaderna ligger på landet. De romanska stenkyrkorna åskådliggörs tydligt i diagram
mets landsbygdsstapel i perioden 1000-1300.
I de mellanliggande perioderna dominerar landsbygdens kyrkor och herresäten. Unge
fär samma förhållande finner man bland ob
jekten, med vissa avvikelser. I perioden 1650- 1750 finns förhållandevis fler objekt på landsbygden än byggnader under samma pe
riod. Samma förhållande visar peri oden 1860- 1910. I perioderna 1300-1550 och 1550—
1650 har endast 7 objekt påträffats.
Bearbetad natursten omfattar såväl opro
filerad kvader som profilerade stenar, orna
ment och utsmyckningar. Under 1900-talet blev det vanligt med sockelvåningar av kva
der med rustikt bearbetad yta. Stenen som användes var ofta granit, men mycket vanligt i Skaraborgs län är sockel våningar med kalk
sten med rustik yta. Kalkstenen, kvaderhug
gen eller i form av stora skivor, är också mycket vanlig som sockelmaterial, både på sten- och trähus. Dessa socklar har inte in
venterats om de inte ingår i byggnad med fler stenobjekt, eftersom de är så vanliga att de i Skaraborgs län kan jämställas med granit
socklar. Några byggnader har helt kvader- klädda fasader. Det gäller främst några av de romanska kyrkorna med sin perfekt släthugg- na sandstenskvader, men även en byggnad
som Bjertorps slott från 1911 har en kvader- fasad. Fönsteromfattningar och portaler kan också vara helt oprofilerade. Till oprofilera
de objekt räknas även enkla inskriftstavlor.
Profilerade objekt innefattar mer bearbetade detaljer såsom portaler med svängda former, fönsteromfattningar, listverk, ornamentik och vapentavlor.
Drygt hälften av objekten är profilerade på något sätt. Totalt finns 308 profilerade objekt och 456 oprofilerade, figur 19. Opro
filerade objekt dominerar i de flesta perioder
na utom mellan 1550 och 1750. De oprofile
rade objektens dominans är störst i de två senaste perioderna.
Byggnadssten
Kalksten är den byggnadssten som domine
rar i länet med 62%, tabell 75. Sandsten följer därefter med 23% av stenobjekten. Urberg kommer inte långt därefter med 15%. Ett objekt är obestämt.
Tabell 75. Sandsten, kalksten, urberg och annan bergart fördelade på antal objekt.
Bereart Antal %
Sandsten 173 23
Kalksten 475 62
Urberg 115 15
Annan 1 0
Summa 764 100
250 t
200 ..
150
-100 ■■
Figur 20. Frekvens av olika sand- och kalkstenstyper fördelad på antalet objekt.
De sedimentära bergarterna har geolo
giskt bergartsbestämts. Sju typer av sand- och kalksten har identifierats, figur 20. Van
ligast är kalksten från Kinnekulle som iden
tifierats i 206 objekt. Den västgötska Lingu- lidsandstenen finns i 158 objekt. 1119 objekt har kalkstenen inte närmare kunnat identifie
rats än till Västergötland. 87 objekt är gjorda av Billingekalksten och 20 av Borghamns- kalksten. Länets egna stenbrott har erbjudit så gott om sten att endast ett fåtal objekt är gjorda av sten från annat håll, nämligen Vät- ternsandsten, gotländsk sandsten, kalksten från Östergötlan och från Yxhultsområdet.
Något objekt är av okänd härkomst.
De olika stentyperna har använts i olika perioder. Vissa bergarter har utnyttjats under kortare perioder, andra under längre, tabell 76. Västgötsk Lingulidsandsten har sin störs
ta användning i perioden 1000-1300, då de romanska kyrkorna byggdes. Den lättbearbe- tade och följsamma sandstenen användes både till kvaderfasader och skulpturala verk såsom
portaler och tympanonfält. Kinnekullekalk- stenen används under alla perioder men har sin topp dels under perioden 1650-1750 och dels runt sekelskiftet 1900. Kalksten från Billingen har endast identifierats i objekt från 1750-talet och därefter, men döljer sig också bland dem som endast betecknats som kalk
sten, Västergötland. Exempel på detta är Våmbs kyrka från 1100-talet som sannolikt byggts av den lokala Billingekalkstenen.
Byggnadssten från andra håll i landet har använts i förhållandevis sen tid, ett exempel på Vätternsandsten finns dock från tidig med
eltid. Den i övriga landet så använda Yxhults- kalkstenen har av naturliga skäl inte kommit till användning i Skaraborgs län, utom i ett fall - ett bostadshus i Skara. Urberg har använts under hela perioden, dock i ringa omfattning i bearbetat skick fram till 1800- talets slut. Stenen har främst använts under 1900-talets tidiga decennier, där det framför allt blev viktigt i städernas bankbyggande för att utstråla soliditet.
69
Tabell 76. Bergartstypernas fördelning i olika tidsperioder med antal förekommande objekt. Urberg och annan bergart presenteras separat nederst i tabellen.
Bergart
Sst Lingulid, Vg
1000-1300 74
1300-1550 8
1550-1650 3
1650-1750 6
1750-1860 24
1860-1910 43
1910-1940 S:a 158
Sst Vättern 1 2 1 4
Kst Kinnekulle, Vg 5 4 19 44 25 65 44 206
Kst Västergötland 13 2 2 6 14 40 42 119
Kst Borghamn, Ög 12 8 20
Kst Billingen, Vg 1 45 41 87
Sst Gotland 5 5
Kst Östergötland 1 1
Kst Yxhultsomr, Nä 1 1
Urberg 2 1 2 4 4 55 47 115
Annan 1 1
Tabell 77. Skadefrekvens och objektens ålder.
Skador 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 S:a %
0, ej påtagliga 3 2 2 7 7 65 69 155 20
1, begränsade 35 6 9 16 29 123 72 290 38
2, omfattande 59 7 17 45 54 90 47 319 42
Summa 97 15 28 68 90 278 188 764 100
Akuta skador 22 3 11 26 43 96 62 263 34
Skador
Skadorna på stenobjekten har översiktligt bedömts efter en tredelad skala (se s. 12). I tabell 77 kan man utläsa i vilken utsträckning objekten från de olika perioderna är skadade.
Endast 20% saknar påtagliga skador, 38%
har begränsade skador och 42% har omfat
tande skador. Akuta skador finns på 34% av objekten, flest i perioden 1860-1910.