Ungdomens 10mila 5-6 augusti
Etapp 4 Liftköer, ungdomar i farten och klubbfika med firande av en etappseger
Arrangörerna fick sin mardröm besannad? Liftköerna vid Märtaliften (ungdomsbanor och inskolning hade den bland annat) blev timslånga! Men inga sura miner från If Thorare här inte (Daniel med Hanna och Simon och Nic med Ellinor och Emily). Som tur var visade det sig finnas en snabbkö för de som hade starttider så några hann nog i tid iallafall. Tur att vi inte har detta bekymmer med liftar till O-ringen i Uppland 2020...
Simon Olm håller bra fart uppför en stig nära kalfjället (tv) och Emily Kruys (th) släppte på med ordentlig fart nerför i de bitvis riktigt blöta myrarna på väg ner mot målet nedanför slalombacken i Lindvallen på etapp 4.
Nic Kruys tillsammans med Ellinor som just tagit en
kontroll på väg nedåt i slalombacksterrängen. Hanna Olm har koll på vart hon ska! Bäst att vara bestämd så att pappa Daniel inte föreslår något annat vägval...
Ingemar Westfeldt gör ett kort stopp för att checka
kartan tillsammans med mamma Kristina. Simon Segerman med pigga ben på väg uppför fjäl-let med bra fart på den fjärde etappen.
borde gjort det även tidigare under veckan. Men då hade vi fått slåss om platsen utanför Solbackshusen med Falköpings OK som nästan varje kväll hade storsamling med digert program som verkade innehålla både hurra-rop, vandringspris och bekännelser om goda gärningar (enligt en Thorare som syns på bilden ovan och som passat på att tjuvlyssna lite...). KLUR: Kan du namnen på alla på fikabilderna?
Klubbfika på kvällen efter den fjärde etap-pen utanför en av de fina Solbacks-husen i Tandådalen. Tack Fre-drik Lindell som fixade detta fina boende un-der O-ringen! Fräscha lägenhetshus med gott om plats. Att ett gäng fick byta diskmaskin tre gånger får nog betrak-tas som ren otur. Esse (uppe till höger i bild!) passade på att samla alla till ett hurrande för alla fina prestationer under veckan. Roligt att samla alla IF Thorare på detta sätt! Vi kanske
Och etappsegrare på den fjärde etappen? Gunilla slog till igen med ett fint lopp i D45! Och det innebar att hon fick nr 1 på nummerlappen på sista etappens jaktstart! På bilden ovan till vänster (i rutig skjorta) sitter en Thorare till som fick nr 1 på nummerlappen inför jaktstarten: Johan Blomster! Johan hade missat två etappsegrar med bara några få sekunder, men vann alltså kampen om nummerlappen med nr 1 inför sista etappen i klassen H45 kort-1.
Etapp 5 Fantastisk skogsterräng för alla friska och krya...
Extra kul med nr 1 på nummerlappen, eller hur Johan Blomster? Trist att du inte var riktigt kurant sista dagen. Tempot gick inte att hålla lika högt som tidigare, men det räckte till en fin 2:a-plats i H45K-1, grattis!
Jörgen Hellgren var helt lyrisk efter den sista etappen! Vilken terräng, vilken känsla i orienteringen! Kul när allt stämmer!
Jörgen gick ut som nr 9 efter Johan och plockade till en 6:e-plats (3:a på etappen). Helena Ekbrink plockade också placeringar i jaktstarten i D55K, bra jobbat!
Stort grattis till segern i D45 Gunilla!
Andreas Ehn (t v) efter sista etappen på O-ringen där han tampades med Robert Larsson i H21 motion. Men var det sista gången det gick att springa H21 motion? “Eget upplägg” som nästa års arrangörer kallar det blir ju inte lika kul som att springa en riktig klass, eller?
En tävling i tävlingen: geggigast på etapp 5? Alma Andersson (t v), Elis Hansson (ovan) eller Hugo Blomster eller Melvin Sjöberg (t h)?
Rejält geggiga allihop, så det blev en oavgjord tävling!
Robert och Thomas Pettersson tampades i H21-2.
Kul när man har någon att “kepsa”
med!
En glad familjen Jemth efter etapp 5. Per gjorde sitt bästa lopp under veckan den sista etappen (11:a i H45K-1, bra jobbat!). Albin fixade alla etapperna i H10 på ett finfint sätt. Viktor gick ut som 7:a i H12 i jaktstarten och höll den fina placeringen genom att bli 2:a på etappen!
Ann-Sofie fullföljde hela veckan i öppen 5 (till och med utan glasögon den sista etappen!) och Rickard klarade av U1 alldeles själv alla etapper.
Och som tur var så slapp ni bli smittade av sjuklingarna i Berglunds familj som ni delade lägenhet med i Solbacken... Foto: den förkylda
Hur det än har varit så är ju det absolut bästa med sommarorientering att man kan få komma iväg och testa områden, skogar och landskap längre bort. Det höjer den orienteringstekniska upplev-else med råge – för det är ju det som är en av de absoluta ingredienserna i ori-entering – att hitta den snabbaste vägen på en bana i okänd terräng.
Apropå okänd terräng: Purister håller sig till snabbaste vägval i okänd terräng och föraktar, ja snarare bortdömer all löpandes i känd terräng, på utsprun-gen karta. Andra ser mer pragmatiskt på saken och försöker undvika kända skogar eller håller sig till en klass där hen inte påverkar tävlingen genom egen fördel tack vara terrängkännedom.
Än andra skulle gärna träna på samma bana i förväg och få fördel för att sedan kunna prestera på max när det gäller.
Gränsdragning inte alltid är så lätt.
Från vilket moment är din terräng-kännedom så stor att du har en fördel mot dina konkurrenter och varifrån är det rentav fusk genom att du redan har sprungit delar av eller en hel bana?! Och vad är terrängkännedom egentligen?
Mycket av erfarenhet som en