Man måste i detta fall även problematisera valet av litteratur. Avsnittet nedan visar hur den litteratur jag läst kan sägas ha färgat av sig på min egen text.
När man väljer att skriva om djurs rättigheter utifrån
djurrättsfilosofers skrifter så får man, genom det litteraturval man gör, deras retorik och ordval. Detta ordval är oftast valt utifrån deras perspektiv på frågan, vilket kanske leder till ordval som ”utnyttja, slakt etc.” istället för ord som använda,
jakt etc. Dessa filosofer använder kanske dessa ord och den
retoriken för att styrka sin synpunkt om att människor ”fel” använder, utnyttjar djur och därför väljer de ord som associerar till detta. Att jag som författare till denna uppsats tagit till mig en stor del av denna retorik samt ordval gör att det genomgående i uppsatsen är svårt att se när det är jag som står för åsikterna eller när det är någon annan. Det ser vi exempel på sidan 56 där det talas om att djurförsök kan jämföras med försök på människor som rent vetenskapligt skulle vara mycket mer intressanta och värdefulla än försök på djur.
”det kan jämföras med experiment på försvarslösa människor som rent vetenskapligt skulle vara mycket mer intressanta och värdefulla
än försök på djur. Även om dessa skulle man kunna säga, det finns inga alternativ, de behövs, de räddar liv.”
Detta är ett uttalande som jag läst någonstans i
djurrättslitteraturen och sedan själv tagit till mig som ett argument mot att göra försök på djur. Det är inte många människor som tycker att det skulle vara rätt att göra
experiment på människor även om resultatet skulle bli bättre än med försök på djur. Det som fattas med detta påstående är en tydlighet i vem som säger att det är så och någon form av vetenskapligt grund till att det är så. Som det står nu är det som en fastslagen sanning fast det finns ingen riktig avsändare till denna ”sanning”. Detta är ju ett generellt problem – vikten av att skilja på sig själv och dem man refererar. Att
konsekvent tydliggöra det är ett sätt att klargöra för läsaren att man har/ska ha en distans till det sagda. Att ha uttalanden som står som fastslagna ”sanningar” ger inte läsaren någon
möjlighet att se alternativa synsätt. Det är exempel på det som både Babbie och Fine diskuterar, hur våra egna värderingar och fördomar påverkar vår forskning och att då ha självklara ”sanningar” i uppsatsen leder inte till någon öppenhet. Vi måste kritiskt granska våra egna fördomar och värderingar för att kunna vara öppna och se andra perspektiv än våra egna.
Jag har också valt vissa ord som lättare associerar till känslor i dessa frågor. Ex citatet på sidan 10
” om du inte kan få kunskap utan att tortera en hund , så måste du avstå från kunskap”
av George Bernard Shaw.
Vilken funktion har ett sådant citat i en uppsats som denna? Handlar det inte om att väcka känslor? Vilken människa vill tortera en hund eller ens göra en hund illa? Detta citat får kanske människor att känna sig träffade och gå till försvar istället för att ens vilja läsa vidare i denna uppsats och så objektivt som möjligt undersöka vad jag vill säga med denna uppsats. Det är på samma sätt med citatet jag har börjat min uppsats med
”Gränslös medkänsla för allt levande är den fastaste och säkraste garantin för rent moraliskt uppförande” av Schopenhauer.
Min tanke med detta citat på första sidan var att väcka intresset för uppsatsen samt i viss mån visa min egen ståndpunkt och syn på vad som senare tas upp i uppsatsen. Istället för det som var min avsikt med detta citat kan människor känna sig utpekade och träffade för att de kanske inte har samma syn på djur som denna uppsats vill belysa men ändå känner sig som moraliska människor med medkänsla för djur. Detta kan få
som konsekvens att människor blir negativa till det som skrivs i uppsatsen istället för att det skall fånga deras intresse som var min intention. Här kan man tydligt se den första frågan i syftesformuleringen, frågan om att förmedla mitt budskap, hur skall jag övertyga om mina resultats giltighet. Om publiken inte blir övertygad om resultatets giltighet blir formuleringen avsedd att påverka människor känslomässigt. Det handlar om att övertyga människor känslomässigt istället för med
sakargument och att övertyga människor med känslomässiga argument, det starkaste argumentet vinner, är inte att skriva en uppsats akademiskt. I en akademisk uppsats skall
sakargumenten eller ett rationellt samhällstänkande styra argumenten och formuleringarna.
På sidan 24 i uppsatsen finns vidare ett stycke där jag försöker att göra någon slags sammanfattning av de tidigare styckena om djurtransporter och massmedias bild av dessa.
”Dessa lagar stämmer dåligt med massmedias bild av
djurtransporter. Är det massmedia som överdriver/förfalskar sina bilder eller är inte djurskyddslagarna tillräckliga? Måste
djurskyddslagarna förbättras och en noggrannare kontroll införas för att de skall efterlevas? Inom EU-kommissionen har man insett att
djurtransporterna är ett stort problem och att det måste bli en striktare lagstiftning och hårdare kontroller på att den efterlevs.”
Frågan är vilket ändamål detta stycke fyller i uppsatsen? Är det kanske bara mina åsikter som framställs fast med ett frågetecken bakom? Detta avsnitt borde nog istället helt ha strukits ur uppsatsen. I förhållande till mitt vetenskapliga syfte som var, att studera hur mina informanter förhåller sig till djurrättsfilosofernas åsikter och argument samt hur de resonerar kring frågor om Djuren har rättigheter eller inte, så stämmer inte detta avsnitt in med övriga avsnitt i uppsatsen.