Livssituationen idag

Barn som växer upp med en missbrukande förälder benämns ofta som sårbara barn. Detta då de i vuxen ålder saknar det som de inte fick när de var små. Det kan vara allt ifrån att de inte fick lära sig att hantera relationsproblem, problem med självförtroende eller svårigheter med att säga nej. Detta är sådant som sedan kan yttra sig på arbetsplatser eller som svårigheter med tillit till andra personer (Bengtsson & Gavelin, 2004).

5.3.1 Uppväxtens påverkan på vuxenlivet

Vad som framgår av mina presentationer av respondenterna så har majoriteten av dem valt yrken som är människorelaterade. Enligt Bengtsson och Gavelin (2004) är det vanligt att de vuxna barnen ofta söker sig till vårdyrken. De manar att det skulle kunna bero på att de i tidigare stadium i livet har lärt sig att vårda och ta hand om sin missbrukande förälder. Författarna menar även att yrkesvalet kan bero på att det vuxna barnet vill kunna ge andra människor den möjligheten som hon eller han inte själv har haft. Utifrån detta skulle det därför kunna vara troligt att det är därför som mina informanter valt de yrken de idag arbetar med. Det framkommer även i enkäterna att informanterna tror att deras yrkesval har påverkats av deras uppväxt. Att de är allt mer måna om att andra skall ha det bra, istället för att sätta sig själv i centrum. Vad som också framkom ur intervjuerna är drivkraften att bli någon annan är vad föräldern varit.

”Jag har alltid haft en stark framtidstro om att jag vill bli något annat än bara en hemmamorsa som dricker” – Ursula

Vad som också tydligt framkom ur enkäterna var att informanterna varit mycket angelägna om att hitta en partner som inte har missbruksproblem. Nedan beskriver både Selma och Madicken vikten av att vara tillsammans med en partner som inte har samma eller likvärdigt problem som dess förälder.

”Val av partner/far till mina barn var också ett noga val – aldrig en man med någon slags missbrukspersonlighet. Jag vill inte ha någon mer att ta hand om efter min uppväxt.” – Selma

”Jag har valt min man med omsorg, trygg stabil, skulle aldrig acceptera missbruk etc.” – Madicken

Vad som skulle kunna ligga till grund för detta är det som Hindberg (1999) förklarar som att det vuxna barnet har fått en insikt om att det finns andra mönster än dem som familjen haft när hon eller han var liten. Vad som kan ligga till grund för detta är om barnet haft en annan vuxen utanför hemmet som visat att det finns andra sätt att leva på.

Både val av partner och yrke skulle kunna förknippas med det sociala arvet. Enligt Jonssons (1969) teori om socialt arv så ärver barn problematik så som fattigdom och utanförskap. Jag kan dock se ett tydligt mönster på att mina informanter helt avviker från det som Jonsson menar. Min tanke är att mina

informanter har haft en så pass stor drivkraft av att komma ifrån det som de upplevde när de växte upp, att det sociala arvet inte i detta fall har haft någon påverkan gällande att ärva fattigdom och utanförskap, som kan komma av att inte personen har ett arbete eller att ett missbruk finns. Vad som istället framkommer ur mina enkäter är att oron för att ärva missbruket och att det vuxna barnet har utvecklat ett beroende av både alkohol, mat, sex och annat funnits, till följd av att dämpa den ångest och depression som funnits kring uppväxten. Nedan beskriver Lotta och Annika sina känslor kring deras egna bruk av alkohol och dess påverkan på måendet.

”Jag har en ångestproblematik som jag tror kan ha sin grund i min uppväxt. Jag dricker inte alkohol sedan nio år tillbaka efter ett massivt ångestpåslag i samband med att jag var berusad. Jag tycker inte om att förlora kontrollen och då blev det naturligt att skippa alkoholen.” – Lotta

”Jag har påverkats mycket. Det har gjort mig till en överdrivet ansvarstagande person, som gärna även tar mer ansvar över andra på min egen bekostnad. Det har gjort mig till en person som gärna flyr från sina känslor när det blir jobbigt. Jag har själv missbrukat mat, socker, alkohol, relationer, sex, kärlek m.m.” – Annika

Bådas beskrivningar visar på hur de har påverkats av sin uppväxt och på hur det sociala arvet har påverkat hur de tagit till olika former av missbruk för att på så vis dämpa känslor som uppkommit under uppväxten. Detta tyder på det som Heilig (2015) skriver. Att barn som lever i socialt utsatta miljöer i de flesta fall drabbas av någon sorts beroendesjukdom på grund av det sociala arvet. Vad som är intressant att nämna är att båda har kommit till insikt om att sluta dricka alkohol då det påverkar dem negativt.

5.3.2 Relationen med föräldern idag

Vad som är värt att lyfta är att alla föräldrar som missbrukar inte behöver brista i sin omsorg till barnet. Om föräldern väljer att genomgå behandling och komma ur sitt missbruk så kan det ge föräldern fördelar i form av bättre självkänsla och en bättre attityd till föräldraskapet (Kroll, 2004). Även barnen i familjen gynnas av drogfriheten. Detta då en ökad tilltro bland familjemedlemmarna kan växa fram (Arria m.fl., 2012). Ovanstående är någonting som kommer fram i mina intervjuer. Pelle beskriver nedan hur han på grund av att hans pappa lyckats sluta missbruka fått en mer nära relation till honom.

”Efter hans behandling kom vi närmare varandra på ett känslomässigt plan.” – Pelle

Även Lilly beskriver sin relation med sin nu nyktra pappa. Dock stämmer inte Arrias m.fl., (2012) beskrivning om att relationen skulle bestå av en allt högre tilltro. I Lillys fall är relationen mellan henne och hennes förälder fortfarande präglad av en låg grad av tillit, men samtidigt är Lilly tacksam över att hennes pappa fortfarande finns i livet.

”Vi har en ganska bra relation /…/ vi har mer en kompisrelation än förälder-barnrelation men det funkar. Vi pratar inte så mycket

om förr /…/ jag litar väl fortfarande inte helt på honom men är tacksam för att han finns.” – Lilly

För några av mina informanter så var det nödvändigt för dem att bryta kontakten helt med sin missbrukande förälder. Lotta beskriver relationen med sin förälder som maktlös då hon ständigt kände ett ansvar att ta hand om sin mamma. Hon berättar även om den sorg som fanns under en längre period då hon beslöt sig för att bryta kontakten. Samtidigt var hon mycket arg på sin mamma men har under de senaste åren accepterat henne för den hon är och kan idag trotts missbruket sitta ner och småprata med sin mamma. Dock känner Lotta att hon inte längre känner sin mamma. Lotta beskriver henne som en ytlig bekant som man kan kallprata med på möten. Trots denna känsla har Lotta valt att inte längre vara arg på sin mamma.

”Jag bröt kontakten helt med min mamma /…/ jag tror det var helt nödvändigt för mig att göra det vid det tillfället, annars hade jag inte stått ut med maktlösheten.” – Lotta

Just ordet ”arg” dök upp i majoriteten av mina enkäter. Under frågan hur relationen såg/ser ut med föräldern idag var det många som beskrev en ilska över varför föräldern valt att dricka. Även en frustation över att ett medberoende funnits mellan barn och förälder framkom. Trots denna ilska och frustation har en förlåtelse vuxit fram. Annika beskriver det som att hon idag har insett att missbruket var en sjukdom och att det är först idag som hon insett det. När hon var liten trodde hon att hennes pappa valde att dricka. Däremot kan hon än idag känna en skuld till sin pappas död. Hon menar att hon hade kunnat göra så mycket mer för att förhindra att han drack ihjäl sig.

”Min pappa är död /…/ jag sörjer honom mycket. Det var ett stort trauma för mig när han dog, han söp ihjäl sig /…/ hade varit rädd för att han skulle dö hela livet. Min värsta mardröm slog in. Jag saknar honom mycket idag.” – Annika

Utifrån resultatet kan jag konstatera att det är väldigt individuellt kring hur relationen ser ut mellan det vuxna barnet och den missbrukande föräldern idag. Jag kan därför åter koppla detta till det som Johnson och Leff (1999) beskriver barn till alkoholiserade föräldrar som, nämligen en heterogen grupp. Min tolkning är alltså att relationen med föräldern idag ser olika ut för alla mina informanter. Några av dem har valt att helt säga upp kontakten då de inte klarar av att hantera de känslor som missbruket för med sig. Andra har en mer kompisrelation och för någon finns inte föräldern längre kvar i livet. Vad jag däremot kan få fram av mina enkäter är att ingen har en vad man skulle kunna kalla för idealisk barn- förälder relation. Inte utifrån vad informanterna själva anser är en bra relation. Dock skulle jag vilja koppla skyddsfaktorer till de informanter som idag har en någorlunda bra relation med sin förälder. Att ha en god relation med sin förälder anser Andershed och Andershed (2008) vara ett skydd. På så vis kan relationen ha gjort att det vuxna barnet har kunnat bearbeta sina känslor och upplevelser på ett givande sätt.