Turismen har en utvecklingskraft som på många sätt kan gynna en destination. Bohlin och Elbe (2007) beskriver turismen som en förflyttad konsumtion, där turister som besöker och spenderar sina pengar på en plats bidrar till ekonomisk tillväxt i det lokala samhället. Detta är även ett av de grundläggande villkoren för ekoturismen. Ekoturismen ska bidra till en ekonomisk tillväxt som leder till en lokal utveckling. Även produktionen och leveransen ska ske med en lokal förankring. Problemet är att det inkommande kapitalet inte alltid stannar där den ursprungliga konsumtionen sker genom att utomliggande aktörer bedriver verksamheterna (Hanneberg, 1996). För Kalmar läns del, och inte minst för Öland, är turismindustrin viktig i avseende för den regionala ekonomin. Den nuvarande ekonomiska situationen leder också till att den ekonomiska tillväxten prioriteras, vilket dock håller tillbaka miljöfrågorna, säger Alexander Hellquist.
Turismbranschen är personalintensiv och de anställda är en viktig resurs i produktens genomförande och kvalitet. För destinationer med mycket säsongsberoende personal tillför det arbetsmarknaden en tillfällig minskning. Dock blir det svårt för de företagen att behålla personal och investera i personalutveckling. Den huvudsakliga ambitionen med destinationsutveckling är att öka omsättningen lokalt för att på så sätt skapa sysselsättning, öka skatteintäkter och underlag för ett lokalt serviceutbud samt att få en utvecklingsbar besöksnäring. Ibland kan det dock förekomma att mycket av den konsumtion som sker på destinationen kan försvinna genom så kallat läckage. Det inträffar när turistföretag eller deras underleverantörers produktion kräver att varor och tjänster importeras till destinationen (Bohlin och Elbe, 2007). Fennell (1999) säger också att mängden av inkomster som stannar i regionen beror på flera faktorer. Intäkterna från turismen cirkulerar inom den lokala ekonomin och resulterar i ett ökat värde från turisternas ursprungliga konsumtion. De regioner som kan minimera mängden av kapital som går ut kommer att få mer från de ursprungliga intäkterna, vilket i slutändan gynnar den lokala ekonomin. Gustaf Öholm säger att för regionen i allmänhet och Öland i synnerhet, så är det turismen som är den näring som det behövs satsas på. Så utifrån ekonomiska och sociala aspekter så visar det tydligt en positiv effekt, eftersom det bidrar till både sysselsättning och till skatteintäkter. Gustaf Öholm är även medveten om de effekter en ökad turism och ökade volymer kan innebära. En drivande utveckling medför naturligtvis ett ansvar som är kopplat till miljö och natur, och han framlägger att det finns ett ansvar som företrädare och arrangör, men ser inte miljöeffekterna som ett hot i dagsläget.
Gustaf Öholm tillägger att det förekommer en viss grad av läckage. För destinationer som t.ex. Öland, där det under perioder finns en stor volym besökare så finns det en stor andel företagare som verkar på destinationen under bara en kortare tid. Däremot så leder tillströmningen av sysselsättning och skatteintäkter till ett bidrag. Läckaget är ändå inte ett stort problem i jämförelse med destinationer som har en mer all-inclusive-karaktär, där en stor del av aktörerna kommer utifrån och etablerar en verksamhet på destinationen. Många av verksamheterna på destinationen är nämligen lokala. Den typen av större företag som verkar utanför regionen men har en verksamhet på destinationen är inte vanligt.
Turism är en näring som består av hela eller delar av flera branscher och det är därför svårt att tydligt avgöra vad som ska räknas som turisminkomster. Problemet när det gäller att mäta turistnäringens storlek är finna lämpliga avgränsningar för vilka inkomster som ska kopplas till turismen, eftersom det är få branscher som till 100 procent består av turistkonsumtion så därför är det svårt att särskilja mellan turisternas och lokalbefolkningens konsumtion. Gustaf Öholm menar att alla i princip verksamma med sina företag på destinationen ingår i turistnäringen, oavsett om det handlar om att driva en matvarubutik eller bensinmack. Alla har en påverkan och alla är en del av kedjan. Gustaf Öholm säger att det ständigt förs en diskussion när det kommer till att finansiera destinationens utveckling, eftersom det är många som inte ser sig själva i huvudsak som turistföretag, men ändå gynnas de av turismens inverkan. För att räkna ut de ekonomiska effekterna som olika turistsatsningar har på destinationen är det nödvändigt att ta reda på var pengarna går i förhållande till lön och vinst. Det påverkas också av om ägaren av företaget är bosatt på destinationen eller på annan ort. Om det är på annan ort är det inte säkert att vinsterna återinvesteras på destinationen. Dessutom när det gäller säsongsanställd personal så betalar de skatt i den kommun som de är folkbokförda. Det inkluderas också i det läckage som uppstår, vilket innebär att det inte gynnar den lokala ekonomin. För att få en positiv ekonomisk utveckling, där det sker en effektiv användning av alla resurser och produktion av det som konsumenter verkligen efterfrågar, behöver ett antal villkor vara uppfyllda. Det bör till exempel finnas en lämplig konkurrens mellan turistföretagen på destinationen. Destinationen bör därför sträva efter att nå en mångfald av de strategiskt viktiga serviceverksamheter som logi, matställen, och så vidare. Bohlin och Elbe (2007) skriver också att det är viktigt att kontrollera nyetablerade turistföretag, när det gäller deras möjligheter och kvalité. Det är för att säkerställa destinationens enhetliga rykte. Lansing och De Vries (2007) nämner också läckaget och menar att det är den främsta ekonomiska frågan när det gäller den lokala ekonomin. För att
minska de negativa effekterna bör lokala resurser involveras, t.ex. i form av arbetskraft, företag, leverantörer, och så vidare. Christina Thorstensson säger att konkurrensen har ökat genom tillgängligheten via internet. Marknadsföring når oss i större utsträckning. Hon menar även att konkurrensen inte är platsbunden, utan turistföretag i regionen konkurrerar även med liknande verksamheter på andra destinationer.
För destinationens gemensamma konkurrenskraft är det traditionellt sett den ekonomiska aspekten som det fokuserats på, men det är inte bara en aspekt som behöver tas i åtanke. Ritchie och Crouch (2003) menar att på grund av turismens dynamiska karaktär så utgörs konkurrenskraften genom flera aspekter, såsom sociala, kulturella, politiska, teknologiska och miljömässiga. Det som gör en destination gynnsam är dess förmåga att ständigt attrahera besökare och öka deras utgifter på destinationen, samtidigt som det ger en lönsamhet. Poon (1993) instämmer i att turismen är dynamisk och att den ställs inför olika förändringar, bland annat i förhållande till turisternas skiftande efterfrågan och beteende. Poon (1993:24) förordar vidare fyra grundsatser som väl kan betänkas för att öka konkurrenskraften för en destination:
1. prioritera miljön i första hand
2. gör turismen till en ledande näringsgren 3. förbättra distributionskanalerna på marknaden 4. skapa en dynamisk privat sektor
Att mäta den ekonomiska tillväxten är viktig för att kunna följa hur de ekonomiska aktiviteterna i turistnäringen utvecklar sig. Det kan skapa ett intresse hos företagare och investerare. Det fungerar också som ett informationsmedel. Turistnäringens aktörer, både regionalt och nationellt, kan använda statistiken som beslutsunderlag för offentliga investeringar. Frågan är om en ökad omsättning för destinationen alltid leder till vinst för destinationen. Bohlin och Elbe (2007) säger att för ett enskilt turistföretag så är svaret ja, men utifrån lokalbefolkningens perspektiv så är det inte lika säkert. För att gynna den lokala ekonomin bör det därför även finnas en mängd lokala företag. I likhet med ekoturismens dilemma kan det i praktiken uppstå en konflikt mellan en hållbar turismutveckling ur ekonomisk synpunkt och den miljömässiga aspekten. Genom investeringar för att utveckla lönsamheten leder det till ett ökat resande som i sin tur leder till en större miljöbelastning. Priestley et al. (1996) nämner även att miljömässigt tänkande har varit ett hot mot den sociala och ekonomiska utveckling, ett hot som minskat genom strävandet efter hållbar utveckling. Eftersom det karaktäriseras av ett mer holistiskt tänkande än mindre på enskilda frågor. Det är
därför viktigt för destinationer att integrera den miljömässiga aspekten i utvecklingen. Utveckling ska anpassa sig till miljön och inte tvärtom.
En miljöintegrerad utveckling med en lokal förankring är en förutsättning som gynnar tillväxten på destinationen i en ekoturistisk anda. Med företag som opererar på destinationen men placerade utanför finns det risk för att läckage uppstår och att intäkterna inte främjar den lokala tillväxten. Turismens säsongsperioder innebär att det under en period finns en ökad mängd säsongspersonal och företagare som verkar på destinationen, vilket senare kan leda till att destinationen går miste om de intäkterna. Turismnäringen bidrar däremot till flera positiva effekter för ekonomin genom att den tillför sysselsättning och skatteintäkter, men det är svårt att klargöra exakt vad som ska räknas som turisminkomster. Detta på grund av att näringen involverar flera branscher. För att få en positiv ekonomisk utveckling och för att tillgodose besökarnas behov bör det finnas en mångfald av serviceverksamheter som genom konkurrensen skapar ett attraktivt utbud. I slutändan bör det ske en hållbar utveckling som i enlighet med ekoturismen finner en balans mellan de ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekterna. För det krävs ett engagemang och helhetstänkande som involverar samtliga av de berörda parterna.