Utvecklingen går i en
grönare riktning
En studie om ekoturismens inverkan på
destinationsutvecklingen i Kalmar län
Författare:
Daniel Tham
Handledare:
Hans Wessblad
Program:
Turismprogrammet
Ämne:
Turismvetenskap
Nivå och termin: C-nivå, HT-2008
Handelshögskolan BBS
Förord
Denna uppsats grundar sig i ett intresse som växt fram under min utbildningstid på Handelshögskolan BBS i Kalmar, nämligen hur turismens påverkan och effekter kan forma utvecklingen på destinationer. I samband med det har begreppet ekoturism särskilt intresserat mig och är anledningen till den valda inriktningen på uppsatsen. Det har därför varit lärorikt och givande att studera ämnet vidare, inte minst för att det har ökat förståelsen och medvetenheten om turismens effekter.
Jag vill tacka de personer som tagit sig tid till att ställa upp på intervjuer och bidragit med sin kunskap och sina åsikter. Utan dem hade det inte blivit mycket av undersökning. Jag vill också tacka min handledare Hans Wessblad, som genom att komma med idéer och synpunkter lett mig i rätt riktning och hjälpt mig att komma vidare i arbetet.
Kalmar, 11 januari 2009
Abstract
The tourism industry is one of the most expansive industries of today. The industry generates revenue in an increasing amount and provides many people with employment. However, the growing flows of tourists that are travelling affects the places they visit in various aspects. Ecotourism represents a form of tourism that prioritizes the needs of the local society and has a holistic approach to development. The purpose of this thesis is to examine how the dimensions of ecotourism can integrate with the tourism development in a region such as Kalmar län. The thesis is made with a deductive approach and the research is therefore particularly based on different forms of literature but also on a number of interviews. The conclusions imply that the development in Kalmar län can be identified through the different dimensions of ecotourism. Although, it is not explicitly referred to as ecotourism but the general concept is incorporated.
Sammanfattning
Det finns ett ökat medvetande om de effekter som turismen medför och för att undvika de negativa effekter som kan uppstå präglas utvecklingen alltmer av ett hållbart och långsiktigt tänkande. Ekoturism är en form av turism som växt fram med utgångspunkt i en sådan filosofi. Den innebär ett förhållningssätt samt även en utvecklingsmodell som strävar efter att gynna destinationen och skapa en lokal ekonomisk tillväxt. De principer som definierar ekoturismen kan ofta identifieras i den samtida planerings- och utvecklingsfilosofin. Studiens syfte är att undersöka hur de principerna kan integrera i utvecklingen på en destination som Kalmar län.
Undersökningen utgår från en deduktiv ansats och med en teoretisk utgångspunkt har jag fördjupat mig i den tidigare forskningen för att finna samband där de båda begreppen ekoturism och destinationsutveckling kan ses integrera med varandra. Det teoretiska underlaget har därefter prövats på verkligheten genom ett antal intervjuer med personer som arbetar med utvecklingen i Kalmar län. Materialet har även kompletterats med dokument och information från elektroniska källor. Genom det empiriska materialet har jag sedan kunnat se i vilken utsträckning det finns en överrensstämmelse mellan teorin och empirin.
Ekoturism är vanligtvis förknippad som en form av naturturism, men konceptet innefattar även andra dimensioner. För att en verksamhet ska benämnas som ekoturism behöver den vara småskalig och följa vissa etiska regler. Det finns även certifieringar som visar vilka verksamheter som uppfyller de kraven. Den aspekten som det riktas mest kritik mot när det gäller ekoturism är transporten till och från destinationen.
För Kalmar län är turismen en viktig näringsgren. Regionen karaktäriseras av de miljöer som finns på landsbygden och i den omgivande naturen, vilket också framhävs i profileringen av regionen. Det arbetas också mycket med att utveckla transportsystemet utifrån en miljömässig hållbarhet. Tillsammans med regionens långsiktiga planering och målsättningen att skapa en hållbar utveckling finns det tecken på hur ekoturismens principer kan integrera i destinationsutvecklingen.
Innehållsförteckning
1. Inledning... - 6 - 1.1 Bakgrund ... - 6 - 1.2 Problemformulering... - 7 - 1.3 Syfte... - 9 - 1.4 Disposition ... - 9 - 2. Metod... - 11 - 2.1 Deduktiv ansats ... - 11 - 2.2 Kvalitativ metod ... - 12 - 2.3 Intervjumetod ... - 12 - 2.4 Datainsamling... - 13 - 2.5 Urval... - 14 -2.6 Validitet och reliabilitet ... - 15 -
2.7 Källkritik... - 16 -
3. Naturmiljön som resurs ... - 17 -
4. Landsbygdens småskalighet ... - 21 -
5. Transportens betydelse... - 25 -
6. Lokalekonomins tillväxt ... - 31 -
7. Planering och samverkan... - 35 -
8. Slutsatser... - 41 -
9. Referenser ... - 43 -
9.1 Muntliga källor... - 43 -
9.2 Tryckta källor... - 43 -
Bilaga 1. Intervjuguide – Christina Thorstensson Bilaga 2. Intervjuguide – Helena Ervenius
Bilaga 3. Intervjuguide – Alexander Hellquist Bilaga 4. Intervjuguide – Gustaf Öholm
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Den stora omsättningen och det ständiga genererandet av sysselsättning har gjort turismen till en av världens största industrier. Turismen är integrerad i flertalet verksamheter, verksamheter som i första hand kanske inte förknippas med turism (Hanneberg, 1996). Turismindustrin har haft en hög tillväxttakt sedan massturismens framväxt och det har under de senaste decennierna framkommit att den väldiga volymen av människor som reser till olika platser medfört negativa effekter. Oundvikligen påverkas resmålet av en ökad mängd turistströmmar och det berör både platsens natur och kultur; bland annat i form av föroreningar, slitage och kulturkrockar. En vanlig företeelse är att den genuina miljön på resmålet, som i början lockade stora mängder av turister, blir överexploaterad och förlorar sin attraktionskraft. Denna utveckling sker ofta på platser som inte är väl förberedda och där planeringen inte är långsiktig (Hanneberg, 1996).
Under 1980-talet ökade kritiken mot den negativa turismutvecklingen. En stor del av turismforskningen visade att de lokala intressena och resurserna inte gynnades. Det gavs därför en uppmaning till att utveckla en mer socialt och ekologiskt anpassad turism. En turism som inte skulle fokuseras på den ekonomiska vinningen, utan se till lokalbefolkningens behov och prioritera natur- och kulturresurserna. Kritiken till massturismen resulterade senare i en alternativ turism (Fennell, 1999). Inom den alternativa turismen utvecklades olika inriktningar, där ekoturismen är ett exempel.
Ekoturismen hade dock ingen större genomslagskraft när den först etablerades. Massturismen utgjorde fortfarande normen och det fanns hos turisterna inte en medvetenhet om dess negativa miljöeffekter (Miller, 2003). Genom forskning växte intresset för miljön och i samband med introduceringen av begreppet hållbar utveckling uppmärksammades miljöns framtid på en hög internationell nivå, till exempel genom Riokonferensen 1992 som var tillägnad miljö och utveckling (Regeringskansliet, 2008). Det följdes av att FN senare utnämnde år 2002 till det internationella året för ekoturism. Det skulle leda till att allmänheten
fick ett ökat medvetande om ekoturismen och hur den kan bidra till en positiv utveckling genom ett hållbart resande (Natur och Miljö, 2002).
Samtidigt som turismindustrin är en av världens största näringar har den till skillnad från andra stora näringar inte varit lika begränsad med miljöbestämmelser och miljökrav. Därför behöver turismen i likhet med andra näringar miljöanpassas i riktning mot en långsiktig och bärkraftig utveckling (Sæþórsdóttir et al., 1998). Till följd av uppmärksammandet av ekoturismen har det därför blivit en tydlig trend idag att konsumenter alltmer ser till miljön och de moraliska värdena när de väljer resmål istället för att enbart utgå från det ekonomiska (Miller, 2003). Eftersom turisterna har blivit mer medvetna och uppmärksammade på miljöproblemen så har det blivit vanligt för företag att investera resurser i en miljöprofilering. Det görs för att förbättra konkurrenskraften på en alltmer växande marknad. Det innebär också att turismindustrin mer börjat anpassa sig till individen istället för att utgå från egna syften. Genom att rikta sig mot konsumenternas behov och motiv har det därför blivit lättare att utveckla utbudet (Fennell, 1999). För att konsumenterna lättare ska finna företag och produkter som strävar i ekoturismens anda har det även utvecklats certifieringar och kvalitetsmärkningar, till exempel Naturens Bästa, som är den första nationella kvalitetsmärkningen (Ekoturismföreningen, 2004). Ansvaret för miljön är alltså på väg att bli ett säljargument, vilket förmodligen är den bästa drivkraften för att få fart på miljöarbetet (Hanneberg, 1996).
1.2 Problemformulering
Turismens tidigare utveckling visar tydligt att det krävs en noggrann och långsiktig planering för att bevara de värdena som är själva attraktionen. Hållbar utveckling är idag ett vanligt begrepp som förekommer inom turismutvecklingen. Det innebär ett helhetstänkande och omfattar planering utifrån miljömässig, social och kulturell samt ekonomisk hållbarhet. Samtliga aspekter bör därför övervägas i planeringen (Regionförbundet i Kalmar län, 2006). I en jämförelse mellan hållbar utveckling och ekoturism finns det flera likheter. Ekoturism är ett koncept som inte bara innebär en aktivitet utan är också ett förhållningssätt och en utvecklingsmodell (Hanneberg, 1996). Ekoturism är en typ av miljöanpassad turism som har en småskalig och miljömedveten inriktning. Den präglas även av vikten att fastställa en lokal förankring, där lokala produkter och arbetskraft ska gynna den lokala ekonomin. Tanken är att
ekoturismen i första hand ska prioritera de ekologiska värdena och därefter se till de turistiska (Hanneberg, 1996). På så sätt berör ekoturismen även de aspekter som den hållbara utvecklingen består av.
Det har i samhället synts en tydlig förändring, där det kortsiktiga tänkandet övergått till ett långsiktigt tänkande i planering och utveckling (Nordin, 2005). Genom en större medvetenhet och omtanke för miljön förbättras därför förutsättningarna för en hållbar utveckling och utvidgning av marknaden för ekoturism. Att arbeta med ekoturism och miljöanpassning kräver dock mycket resurser, både tidsmässiga och ekonomiska. Det ger olika förutsättningar för företag beroende på dess storlek och resurser. Märkningen av miljövänligare varor är utbrett och det finns ett flertal system och miljöcertifieringar som särskilt riktar sig till företag inom rese- och turismindustrin. Samtidigt som en stor mängd företag engagerar sig i miljöarbetet finns det även andra som inte är lika engagerade. Det finns därmed en risk att engagemanget minskar från konsumentens sida att stödja företagets miljöarbete (Lagerkvist et al., 2003). I en sammanställning av miljöarbetet inom svensk turism, förklaras möjligheterna med att arbeta med miljöfrågor i en mer omfattande utsträckning och på olika nivåer. De beskriver det som att arbeta destinationsinriktat. Genom samarbete mellan flera aktörer som är delaktiga i turismutvecklingen på destinationen kan gemensamma mål och visioner skapas och miljöarbetet kan underlättas. Det skulle innebära att turisten får en mer enhetlig bild av destinationen och trovärdigheten förbättras (Lagerkvist et al., 2003).
Kalmar län är en region där besöksnäringen har en hög tillväxt och utgör en av de viktigaste näringarna. Det finns en samverkan mellan flera aktörer inom regionen som gemensamt utgör en destination. Regionen är landets största besöksnäring utanför storstäderna med över tre miljoner besökare per år (Regionförbundet i Kalmar län, 2006). Det stora antalet besökare är en potential inte bara för besöksnäringen utan också för andra näringar. För att dra nytta av tillväxtpotentialen och på grund av förändrade förutsättningar inleddes ”Projekt Vinst” 2008 och ska pågå till 2010. Syftet med projektet är att skapa en stark och långsiktig utveckling som ska leda till attraktivitet och lönsamhet för besöksnäringen (Regionförbundet i Kalmar län, 2008). Genom en gemensam handlingsplan i regionen kan enhetliga mål och visioner skapa en hållbar utveckling. Regionförbundet i Kalmar län (2006) framhåller att det finns strategiska frågor som kan hanteras mer kraftfullt om det sker på en regional nivå. Det nämner även att miljöfrågor är avgörande i arbetet med regional utveckling och hållbar tillväxt. Det kan dock uppstå problem och svårigheter, till exempel att det är svårt att kontrollera allt som
destinationen erbjuder och att det uppfyller de gemensamma målen. Det ställer därför krav på organisationer, myndigheter och företag på destinationen. Med styrning, planering, utbildning och upplysning går det däremot att uppnå miljömedvetenhet och förändrade tankegångar hos turister och turistnäringen (Sæþórsdóttir et al., 1998). För att undersöka hur destinationer i allmänhet och Kalmar län i synnerhet arbetar med att miljöanpassa utvecklingen av turismen utifrån ett regionalt perspektiv ställer sig författaren följande fråga: I vilka dimensioner kan
ekoturismens principer integrera i den regionala destinationsutvecklingen?
1.3 Syfte
Syftet med undersökningen är att utreda hur ekoturismens principer integreras i destinationsutvecklingen av Kalmar län.
1.4 Disposition
Kapitel 1
Kapitlet börjar med en bakgrundbeskrivning, för att läsaren ska få en uppfattning om innebörden av det valda ämnet. Därefter följer en problemformulering och syftet för undersökningen. Kapitlet avslutas med en disposition.
Kapitel 2
Kapitlet presenterar och redogör vilken vetenskaplig ansats och metod som tillämpats i undersökningen. Författaren beskriver och förklarar valet av metoden samt kritiskt granskar dess påverkan på resultatet.
Kapitel 3
Kapitlet beskriver hur naturen och dess miljö kan användas som en resurs på destinationen för att attrahera turister. Författaren redogör även kring konceptet för ekoturism och förklarar hur det används som ett verktyg för att bevara naturens värde och attraktion.
Kapitel 4
Kapitlet beskriver de värdena som symboliserar landsbygden och hur den bilden framhävs genom turismen. Därefter förklaras hur ekoturismens inriktning på småskalighet och lokal tillväxt förhåller sig väl med landsbygdens miljö och bidrar till dess utveckling.
Kapitel 5
I kapitlet redogörs för betydelsen av infrastruktur och transportsystem på en destination. Transporten är en av de aspekter som främst kritiseras när det gäller ekoturism och kapitlet beskriver vilken påverkan det har på miljön och hur transporten kan anpassas för att minska den påverkan.
Kapitel 6
Kapitlet beskriver hur turismen på destinationen gynnar den ekonomiska tillväxten. En av ekoturismens principer är den lokala tillväxten och författaren förklarar problemet med läckage och hur det leder till svårigheten att behålla intäkterna inom destinationen.
Kapitel 7
Kapitlet förklarar vikten av samverkan mellan flera aktörer och hur de gemensamt kan planera för en hållbar utveckling på destinationen. En hållbar och långsiktig planering krävs för att samtidigt följa de riktlinjer som ekoturismen medför.
Kapitel 8
I det avslutandet kapitlet presenterar författaren slutsatserna utifrån det teoretiska och empiriska underlaget.
2. Metod
2.1 Deduktiv ansats
För att uppnå syftet med undersökningen har jag utgått från en deduktiv ansats. En sådan ansats har sin utgångspunkt i det forskningsarbete som redan utförts inom det berörda området, till skillnad från en induktiv ansats som först studerar verkligheten och som sedan resulterar i en teoribildning. Dessa två ansatser använder olika tillvägagångssätt för att nå kunskap, men de hänger ändå ihop genom att teorin grundar sig i tidigare induktivt dragna slutsatser av verkligheten (Rosengren och Arvidson, 1992). Jag har studerat teorier kring begreppen ekoturism och destinationsutveckling. Det är begrepp som tidigare behandlats av forskare i varierande omfattning och baseras därför på ett teoretiskt underlag. Meningen med undersökningen är att ställa teorierna mot varandra och se sambanden dem emellan. Det ger enligt Rosengren och Arvidson (1992) en referensram som författaren kan förhålla sig till i undersökningen. För att få en djupare och mer helhetlig förståelse i ämnet har jag studerat teorierna från olika perspektiv och källor. Efter att teorierna har studerats kan jag därefter göra antaganden och dra slutsatser. Den deduktiva ansatsen gör att forskaren till en viss grad kan förlita sig på teorierna och utveckla en hypotes, eller antagande. Beroende på i vilken omfattning teorierna har studerats kan giltigheten ifrågasättas och det är därför nödvändigt att pröva sin hypotes på verkligheten, det vill säga att utgå från det generella till det konkreta. För att få en uppfattning av hur verkligheten förhåller sig till teorin har jag valt att studera hur Kalmar län arbetar med utvecklingen av destinationen. Rosengren och Arvidson (1992) nämner även att hypotesen bör vara falsifierbar för att vara vetenskapligt intressant. Det innebär att den ska vara möjlig att pröva mot verkligheten och därefter kunna avgöra om den överrensstämmer. Överrensstämmelsen med verkligheten är också vetenskapens grundläggande kriterium. Verkligheten är komplex och vetenskapen kan därför inte säkerställa allting genom teorier (Andersson, 1979). Därför är det viktigt för forskaren att tränga sig in i verkligheten och delta i dess process för att överhuvudtaget kunna förstå. Teorierna prövas ständigt på verkligheten för att fastställa deras giltighet och så länge inget talar emot är de gällande. Patel och Davidson (2003) nämner även att en deduktiv ansats kan stärka objektiviteten i undersökningen, då den i mindre grad påverkas av forskarens egna uppfattningar, utan istället utgår från det teoretiska underlaget.
2.2 Kvalitativ metod
Valet av metod bör ske i anknytning till undersökningens teoretiska perspektiv och till den aktuella problemformuleringen och syftet (Trost, 2005). Jag har valt att använda en kvalitativ metod och inhämta det empiriska materialet genom ett antal intervjuer. Då avsikten är att få relevant och konkret information ansåg jag att en kvalitativ metod var bäst lämpad. Dessutom var det av intresse att få höra intervjupersonernas synpunkter och hur de ser på den kommande utvecklingen. En kvantitativ undersökning kunde försvåra det eftersom den tillför en mer generell förståelse och forskaren ägnar sig istället åt att mäta och kartlägga företeelser. Johannessen och Tufte (2003) diskuterar även om att mänsklig handling har en mening och de har egna uppfattningar och tolkningar av sin omgivning. För att en forskare ska kunna förstå måste han/hon ha en insikt om handlingarnas mening, vilket endast kan erhållas genom att samtala med människor. Genom att använda sig av en kvalitativ metod går det att få en djupare förståelse för det som undersöks och intervjuerna kan ge en variation i underlaget för studien (Denscombe, 2000). I den synpunkten kan dock den kvalitativa metoden inte vara lika tillförlitlig, eftersom kvantitativa undersökningar stöds av ett större urval (Trost, 2005). Men i och med att undersökningen har som avsikt att se mönster och samband ger den kvalitativa metoden en mer förklarande förståelse. Med de intervjuer jag utfört har syftet varit att se verkligheten som den jag intervjuar ser den för att sedan tolka hur det kan jämföras med det teoretiska perspektivet. I analysen av varje enskild intervju försöker jag även tolka och urskilja argument som stödjer teoriernas giltighet och ger svar på undersökningsfrågan. Kvalitativ metod kännetecknas även av forskarens närvaro i insamlingen och analysen av data, vilket sker parallellt. Eftersom jag själv är deltagande i datainsamlingen befinner jag mig i den sociala verkligheten som studeras. Detta är ett utmärkande drag i den kvalitativa forskningen, då kvalitativ data produceras medan den tolkas och används av forskaren (Denscombe, 2000). Tolkningen innebär därmed att se företeelser i ett större sammanhang och förstå i vilken mening de kan tillskrivas undersökningen.
2.3 Intervjumetod
För insamlingen av det empiriska materialet har jag utfört ett antal intervjuer. Intervjuer är en insamlingsteknik som kännetecknar den kvalitativa metoden. Kvale (1997) beskriver den
kvalitativa forskningsintervjun som ett samtal med en struktur och ett syfte. Han menar även att eftersom forskaren vanligtvis ställer frågorna så är det han/hon som kontrollerar situationen. Med en intervju registreras svaren direkt, genom anteckningar eller ljudinspelning. I enkätundersökningar, vilket används i kvantitativa studier, är det respondenten själv som registrerar svaren. Forskaren och respondenten behöver därför nödvändigtvis inte mötas. Det finns både för- och nackdelar med en sådan metod. Fördelen är att respondenten inte påverkas av forskarens närvaro och kan själv avgöra var och när enkäten fylls i. Nackdelen är att respondenten kan missuppfatta en fråga och svara på ett sätt som inte är förväntat (Rosengren och Arvidson, 1992). I båda fallen kan därmed resultatet påverkas. Jag har i denna undersökning intervjuat personer som till stor del är delaktiga i den regionala utvecklingen av turism. Jag har använt mig av det som kallas strukturerade intervjuer. Det innebär en bestämd uppsättning med frågor, där frågorna och ordningsföljden fastställs före intervjun. I den meningen kan det likna ett frågeformulär som används i en kvantitativ undersökning, men skillnaden är att intervjufrågorna vanligtvis är öppna. Det finns alltså inga förutbestämda svarsalternativ, utan den som intervjuas formulerar själv svaren. Det gör att forskaren kan få ett mer utförligt svar och därmed underlätta för tolkningen (Johannessen och Tufte, 2003). Trost (2005) nämner dock att det finns skilda åsikter om vad som är strukturerade intervjuer. Andra forskare menar till exempel att det krävs ett frågeformulär med fasta svarsalternativ för att beteckna det som en strukturerad intervju. Sammantaget handlar det i alla fall om hur detaljerade frågorna är och i hur hög grad de anknyter till det som undersöks.
2.4 Datainsamling
Eftersom undersökningen har en teoretisk ansats baseras datainsamlingen främst på dokument i form av text från böcker, artiklar, rapporter, och så vidare. Patel och Davidson (2003) nämner att beteckningen dokument även kan inkludera bild- och ljudupptagningar, men i mitt fall är det endast textbaserat material. De begrepp som använts i uppsatsen är redan etablerade och det finns därför ett mer eller mindre omfattande material från tidigare forskning. Jag har studerat begreppen ekoturism och destinationsutveckling, vilket har lett till att jag fått en bred uppfattning av ämnets olika aspekter. För att få nödvändig och aktuell information har även internet använts som källa. Det empiriska materialet består, som tidigare nämnt, av ett antal intervjuer. Materialunderlaget består av både primär- och sekundärkällor. Skillnaden mellan
dem beror på närheten till informationslämnaren, det vill säga primärkällor är det material som tidigare inte bearbetats i ett vetenskapligt sammanhang (Rosengren och Arvidson, 1992). Inom samhällsvetenskapen skiljs även mellan ”mjuka” och ”hårda” data. Hård data är det som är odiskutabelt, självklara saker som folks ålder och datum. Det innebär även att de är lätt registrerbara och mätbara. Mjuk data är mer oklar och inte alltid direkt observerbar och mätbar. I kvalitativa metoder arbetar forskaren främst med mjuk data, eftersom det tolkas utifrån den enskilda forskaren (Johannessen och Tufte, 2003). Samtidig som materialet insamlats har jag utifrån undersökningens referensram försökt se samband och därmed koncentrerat mig på att finna information som är väsentligt för undersökningsfrågan. Det sker genom en systematisk genomgång och benämns som en kodningsprocess. Kodningen ska hjälpa till att koncentrera meningsinnehållet och se det i en helhet. Utifrån koderna utvecklade jag kategorier, som är mer abstrakta begrepp än de ursprungliga koderna. Kategorierna är därför mer generella (Johannessen och Tufte, 2003).
2.5 Urval
I alla undersökningar är urvalet av undersökningsobjekt viktigt. I kvalitativa metoder arbetar forskaren ofta med data från små urval. Avsikten är därför att få mycket information från ett begränsat antal personer. Till skillnad från kvantitativa undersökningar sker vanligtvis inte urval slumpmässigt (Johannessen och Tufte, 2003). För urvalet av intervjupersoner har jag använt ett så kallat strategiskt urval. Det innebär att forskaren medvetet väljer de personer som ska ingå i undersökningen. Johannessen och Tufte (2003) menar att utgångspunkten för urvalet är lämplighet. Målsättningen har därmed varit att samtala med personer som är insatta och har kunskap i ämnet och därför kan tillföra information som är nödvändig för undersökningens syfte. I kvalitativa undersökningar, där representativitet inte är ett mål, är storleken på urvalet en fråga om att välja ut tillräckligt många respondenter för att uppfylla informationsbehovet (Johannessen och Tufte, 2003). Givetvis är även undersökningens trovärdighet beroende av antalet intervjupersoner och underlättar för forskaren att dra slutsatser. Rosengren och Arvidson (1992) menar också att det är en förtjänst att utifrån så få data som möjligt kunna presentera säkerställda resultat av vetenskapligt intresse och det är inte alltid nödvändigt att sträva efter att stort antal intervjupersoner. Den generalisering som forskare kan göra utifrån resultatet från kvantitativa undersökningar är inte möjlig i kvalitativa undersökningar. Där är syftet istället att frambringa kunskap som är överförbar och kan
tillämpas i andra undersökningar. I kvantitativa undersökningar handlar det om att undersöka hur utbrett och vanligt företeelserna är i förhållande till verkligheten (Johannessen och Tufte, 2003). De personer jag intervjuat i denna undersökning är följande:
• Christina Thorstensson – Projektledare för Projekt Vinst och jobbar även med den regionala turismutvecklingen på Regionförbundet i Kalmar län
• Helena Ervenius – Områdesansvarig för hållbarhet och kommunikationer på Regionförbundet i Kalmar län
• Alexander Hellquist – Jobbar inom funktionen för hållbar regional utveckling på Länsstyrelsen Kalmar län
• Gustaf Öholm – VD och turistchef för Ölands Turist AB samt även VD för Destination Kalmar AB och Visit South East Sweden
2.6 Validitet och reliabilitet
I vetenskapliga sammanhang används termen validitet för att beteckna det som även kallas giltighet. Validitet kan definieras som ett sätt att se hur bra överensstämmelsen är mellan det teoretiska och det empiriska underlaget. Rosengren och Arvidson (1992) nämner också det som kallas begreppsvaliditet. Det innebär att en förhållandevis utvecklad hypotes förutsätter ett starkt samband mellan två teoretiska begrepp, vilket i det här fallet är ekoturism och destinationsutveckling. Validiteten syftar även till hur väl forskaren har insamlat information som är relevant för studiens syfte och undersökningsfråga (Grønmo, 2006). När jag gjorde det strategiska urvalet av respondenter var jag medveten om att välja de personer som innehar den kunskap och information som jag är ute efter. Frågorna till respondenterna utgick från de kategorier som undersökningen studerar och anpassades även efter deras arbetsområde. På så vis kunde jag få likartad information men från olika perspektiv. Även övriga källor användes utifrån hur relevanta de är för undersökningen. Reliabilitet är det som betecknar graden av tillförlitlighet i en undersökning. Reliabiliteten kan påverkas av slumpmässiga egenskaper hos den som utför undersökningen och det som undersöks. Det berörs även av undersökningens data, det vill säga vilka data som används, insamlingssätten och hur de bearbetas. Andra forskare ska kunna göra en likadan undersökning med liknande metoder och samtidigt få samma resultat, vilket innebär en hög reliabilitet (Johannessen och Tufte, 2003). För att minska slumpens inverkan på undersökningen har jag gjort strukturerade intervjuer, där jag strävat efter att få den information som är relevant. I kvalitativa undersökningar är
reliabiliteten beroende av forskarens egna tolkningar av materialet, och på vilket sätt materialet samlats in (Grønmo, 2006). Eftersom studien undersöker utvecklingen av turismen i regionen, som är föränderlig, så är det möjligt att resultatet skiljer sig om studien görs vid ett annat tillfälle. I och med att jag gjort en kvalitativ undersökning så kan resultatets tillförlitlighet även påverkas om studien genomförs av en annan person. Det är på grund av att resultatet påverkas av egna tolkningar och analyser. Patel och Davidson (2003) understryker vikten av att i bearbetningen av materialet inte bara använda sådan information som stödjer egna teorier. Det kan skapa en skev bild som inte motsvarar verkligheten. Därför bör också motsägande fakta presenteras och diskuteras om företeelsen.
2.7 Källkritik
Enligt Patel och Davidson (2003) måste forskaren förhålla sig kritisk till de dokument och källor som använts i undersökningen. Det beror på att det är viktigt för undersökningen att den är trovärdig, och genom att använda källor som inte är tillförlitliga kan trovärdigheten påverkas. Det är därför nödvändigt för forskaren att vara medveten om när och var dokumenten tillkommit samt även varför och i vilket syfte. Med det i åtanke har jag jämfört dokument med olika utgivningsår för att se skillnader och likheter i de studerade begreppen. I avseende till artiklar, har jag strävat efter att använda de som är vetenskapligt genomförda. Internetkällor har jag använt i den mån det behövts och hänvisat till hemsidor från i min mening tillförlitliga källor. När det gäller intervjuerna, så ägde de rum på respektive arbetsplats. Johannessen och Tufte (2003) säger det att respondenten annars kan känna sig underlägsen och eventuellt utsatt. Det har dock inte varit den främsta anledningen, utan mer på grund av praktiska skäl. Under intervjun användes ett digitalt fickminne, med respondentens tillåtelse, för att lättare kunna bearbeta materialet efteråt. Jag är medveten om att användningen av ett digitalt fickminne kan ha en hämmande effekt på respondenten, men jag ansåg att fördelarna med att spela in intervjun övervägde. Främst för att det är svårt att återge all information genom anteckningar. Ett omtalat fenomen som uppkommer i kvalitativa intervjuer är den så kallade intervjuareffekten. Det handlar om att respondenten och de svar som ges kan påverkas av forskarens kön, attityd, etnicitet, och så vidare. För att försöka förhindra en intervjuareffekt kan forskaren sträva efter en standardisering, det vill säga att intervjuerna genomförs på likartade omständigheter (Rosengren och Arvidson, 1992).
3. Naturmiljön som resurs
Naturen har haft en attraktiv roll och lockat människor till att vistas i dess miljö så långt tillbaka som till 1700-talet, då nationalromantiken infann sig. Förutom att passivt betrakta naturen fick den genom aktiviteter och lärande en stor betydelse för människor. De som låg bakom detta ökade intresse var vetenskapsmän och konstnärer som på ett eller annat sätt skildrade naturen (Bohlin och Elbe, 2007). Den romantiska synen lyfte fram naturelement som bidrog till att det naturinriktade resandet växte och blev allt vanligare i Sverige från och med början på 1900-talet. Det kan ses som en reaktion mot urbaniseringen och många sökte sig från staden ut till naturen (Löfgren, 1999). Anledningen till att naturen blivit en sådan användbar resurs inom turismen kan förklaras av att det finns ett samhälleligt behov av den. Karlsson (1994) menar att resursen måste efterfrågas och det måste finnas kunskaper att utnyttja den, annars är det mer fråga om en företeelse. Genom att människor söker sig till naturen skapas ett behov och det tillvaratas av aktörer som omvandlar det till en produkt, vilket även tillför ett ytterligare värde.
För dagens turism är det svårt att ge en enhetlig bild av vad som är motivet för resande. Bohlin och Elbe (2007) beskriver det som att turister söker multisensuella upplevelser där flera sinnen aktiveras. Naturen representerar en plats för ro och stillhet. Tillgången till orörd natur är begränsad och det kan därför vara en anledning till att den är en betydande resurs inom turismen. De platser som har en vacker naturmiljö blir ofta konkurrenskraftiga och det krävs därför ett ökat engagemang för att vårda den, så att naturresurserna inte förlorar sitt värde. För Kalmar län är naturen en viktig resurs och används för att profilera regionen. Christina Thorstensson säger att flera av regionens varumärken bygger på just kopplingen till naturen och naturen i sig utgör en attraktion för många besökare. Med naturen som attraktion har regionen riktat uppmärksamhet till marknaden utomlands och marknadsfört sig i närliggande länder som Danmark och Tyskland, samt Holland i mindre utsträckning. Närheten och tillgängligheten till naturen, i form av allemansrätten, fungerar som ett starkt attraktionsvärde i regionen. Gustaf Öholm intygar att natur, samt kultur, identifierats som viktiga områden för de inkommande besökarna. Det är företeelser som utgör ett motiv för resandet till destinationen, där det fått ett ökat värde genom en paketering och distribuering.
De senaste åren har visat en tydlig trend mot äventyr och spänning, följaktligen en mer aktivitetsbaserad turism (Sæþórsdóttir et al., 1998). Genom att vistas på en bestämd plats i en unik miljö kan turisten delta i flera olika aktiviteter och tjänster som gör att det blir en totalupplevelse (Bohlin och Elbe, 2007). Naturturism är en benämning som täcker all form av turism som äger rum i naturen. Inom det begreppet finns det även flera olika inriktningar, såsom äventyrs-, vildmarks- och fjällturism. Dessa inriktningar kan i flera avseenden vara svåra att särskilja, men i huvudsak handlar det om naturbaserade aktiviteter som kräver ett mer eller mindre aktivt deltagande i olika miljöer (Hanneberg, 1996). Det ökande antalet aktiviteter medför dock en större belastning på naturen och bristfällig kunskap från både arrangörer och turister kan leda till negativa effekter. Däremot kan en ökad tillsyn ta bort känslan av frihet och naturupplevelser (Sæþórsdóttir et al., 1998). Christina Thorstensson berättar att det i regionen finns en liten utbredning av turistföretag som har en naturbaserad verksamhet och det är bara ett fåtal som är certifierade som ekoturismföretag. Gustaf Öholm tillägger att det ändå finns ett utbud som börjar växa fram genom att det finns en efterfrågan på naturupplevelser, i form av guidningar, äventyrsaktiviteter, och så vidare. Det som behövs är att göra det tillgängligt, i form av produkter, och paketera det på ett sätt som gör det attraktivt, vilket därmed gör det lättare att nå ut till allmänheten.
När det gäller begreppet ekoturism, så är det en mer genomtänkt form av naturturism som måste vara småskalig och följa särskilda etiska regler för att inte urarta i en kommersiell turism. Ekoturism ska i första hand inte ses som en produkt, utan som ett förhållningssätt. Det handlar minst lika mycket om vilken attityd turisten har som det handlar om valet av resmål. Ekoturismen särskiljer sig därmed genom att den tillför naturmiljön ett större värde, såväl ett moraliskt och vetenskapligt skyddsvärde som ett ekonomiskt och socialt egenvärde (Hanneberg, 1996). Hanneberg (1996) menar att naturturism i allmänhet inte nödvändigtvis innebär ett ekologiskt hållbart alternativ, utan det behövs ett mer genomtänkt planerande. Ekoturismen innefattar även en utbildande faktor. Kunskap om natur- och djurliv ska ge turisten en djupare förståelse och uppskattning för omgivningen och kan leda till ett mer ekologiskt förhållningssätt (Sæþórsdóttir et al., 1998).
Trots de ambitiösa mål ekoturismen medför kan den förstöra miljön lika mycket som vilken annan turism om den inte uppfyller de krav som ställs. En ökad turism i naturen kan även ge negativa effekter. I turismsammanhang är allemansrätten både en viktig tillgång och kan utgöra ett problem. Allemansrätten gäller för alla och gör det möjligt för både enskilda
personer och företag inom turistnäringen att nyttja naturen (Naturvårdsverket, 2008). Den friheten gör det till en attraktiv tillgång för turismen och det lockar särskilt många utländska besökare, eftersom det är en företeelse som bara existerar i de nordiska länderna. Problemet är dock att en hög belastning av människor kan slita på miljö och natur. Allemansrätten omges av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet, men ändå går det inte alltid att exakt avgöra vad som är tillåtet (Naturvårdsverket, 2008). Det kan få konsekvenser som gör att vissa områden blir överexploaterade, vilket i slutändan kan leda till ett mindre antal besökare. Det är därför nödvändigt att införa en begränsning av turistströmmarna för att få en balans. Orsaken till de negativa effekterna är att ingen har rätt eller kan kontrollera användningen av resurserna. Alexander Hellquist säger att, eftersom länet är så glest befolkat så utgör tillgängligheten inte ett stort problem. Det har likväl diskuterats om inskränkningen av allemansrätten, där strandskyddet nämns som exempel. Ansvaret för frågor gällande strandskyddet, som ligger hos Länsstyrelsen, planeras att bli en kommunal angelägenhet. Alexander Hellquist säger att det finns de som tror att den omställningen kan leda till en ökad begränsning för allemansrätten, eftersom kommunen skulle kunna vara mer generösa med att ge dispens i syfte att attrahera nya invånare. För att förhindra en negativ utveckling måste det ställas krav på resenären och researrangörerna på destinationen. Utan en respektfull attityd från resenärens sida hjälper det inte att arrangörerna uppfyller övriga villkor. Christina Thorstensson tycker att det är en fråga om information och menar att alla kanske inte är medvetna om allemansrättens fullständiga innebörd. Det är därför viktigt att vara tydlig och informera turister om vad som gäller, särskilt de utländska turisterna eftersom de inte är vana vid samma tillgänglighet till naturen.
Kommersialiseringen av naturen har som avsikt att göra en produkt utav dess resurser. Genom att se de ekonomiska möjligheterna kan det skapas en produkt som attraherar turister och medför en ökad respekt för naturmiljön. I områden som har en hög belastning av människor i naturen är det särskilt viktigt att det förekommer planering och bestämmelser, framförallt på flera nivåer; nationellt, regionalt och lokalt (Hjalager, 1997). Detta är särskilt viktigt i de områden där naturen utgör en del av attraktionen (Hanneberg, 1996). En genomtänkt planering kan även ge en hållbar utveckling på destinationen och lättare bevara naturvärdena (Naturvårdsverket, 2008). Det krävs även information till turisterna för att upplysa dem om vilka val de bör göra för att på bästa sätta värna om naturen. Ekoturism och certifieringar kan därför fungera som ett vårdande skydd för naturen samtidigt som det informerar turisterna om vilka som är engagerade i miljöarbetet (Hanneberg, 1996). Ekoturismen sätter därmed
striktare krav på företaget och produkten. För att garantera att en produkt uppfyller de krav som ställs för att en resa skall kunna klassas som ekoturism bör det också göras en miljömärkning av produkten (Sæþórsdóttir et al., 1998). Hanneberg (1996) säger att, om ekoturism ska fungera i praktiken så kan miljömärkningen fungera som en metod. Miljömärkningen inger dels en trovärdighet hos konsumenterna och dels stimulerar den marknaden för producenterna. Det kan leda till ett miljöansvar som är frivilligt snarare än påtvingat. En miljömärkning kan också göra det möjligt för turisterna själva att kontrollera om kraven på produkten uppfylls eller inte (Sæþórsdóttir et al., 1998). Dock kan eko-stämpeln ofta missbrukas och bara vara ett marknadsföringsknep. Många ser det som ett sätt att minska på kostnaderna och göra sig konkurrenskraftiga (Hjalager, 1997).
Det övergripande ansvaret för att vårda naturen i regionen ligger hos Länsstyrelsen, men flera aktörer engagerar sig i arbetet. Med ett statligt bidrag mellan perioden 2004-2006 har det genomförts flera projekt i syfte att främja naturvården i Kalmar län. Det har lett till ett ökat intresse och att fler ägnat sig åt naturaktiviteter (Länsstyrelsen Kalmar län, 2007). Även om Länsstyrelsen har ansvaret finns det nätverk där Regionförbundet deltar i naturvårdsfrågorna. Dessutom förekommer det att Regionförbundet sköter marknadsföringen av nationalparker och naturskyddade områden i regionen, säger Christina Thorstensson.
Det är ingen tvekan om att naturen utgör en viktig, och ibland avgörande, resurs för en destination. Det finns ett intresse och värde i dess miljö som lockar besökare till platsen. Med tillgänglighet i form av allemansrätten lockas även många utländska turister till de nordiska länderna. Den typen av turism som inriktar sig på just denna resurs benämns som naturturism, som i sin tur innefattar flera nischade former. Däribland finns ekoturism, som är en mer genomtänkt form av naturturism och ses även som ett förhållningssätt till omgivningen. Det innebär därmed ett ansvar både från resenärernas och från arrangörernas sida att värna om naturen så att det inte leder till negativa effekter. Allemansrättens rätt att vistas fritt i naturen kan i det fallet ses som ett problem. För att eftersträva ett sunt förhållningssätt finns det certifieringar och miljömärkningar som leder utvecklingen i en hållbar riktning. Naturmiljön är även karaktäriserande för omgivningen på landsbygden och tillsammans med det symboliska värdet av nostalgi finns det möjligheter att skapa en positiv utveckling på landsbygden genom turismen.
4. Landsbygdens småskalighet
Sverige är i jämförelse med övriga Europa ett sent urbaniserat land och det finns ett kulturarv som är knutet till jordbrukets odlingslandskap. För många människor finns det även nostalgiska inslag kring det landskapet. Det materiella och immateriella kulturarv som finns på landsbygden kan utgöra en grund för att skapa upplevelser genom turismen. En negativ utveckling visar sig dock, i samband med att antalet lantbrukare minskar avtar människors förhållande till landsbygden därför mer och mer. För att turister ska kunna finna ett intresse i de aktiviteter som erbjuds är det därför viktigt att de kan relatera till den omgivningen (Bohlin och Elbe, 2007). Under de senare åren har även miljöfrågor uppmärksammats i samband med landsbygdens utveckling. Det krävs en hållbar utveckling som värnar om de naturgivna resurserna, vilket leder till ökade verksamheter med ekoturism och ekologisk odling (Jordbruksdepartementet, 2008).
Turism är ett sätt att vända på den ekonomiska nedgången på landsbygden och skapa utveckling och det har även blivit en viktigare del i landsbygdsutvecklingen (Jordbruksdepartementet, 2008). Det för med kapital utifrån till det lokala samhället som kan skapa ekonomisk tillväxt. De ekonomiska fördelarna är en diversifiering av de lokala försörjningssätten, ökade arbetstillfällen och högre skatteinkomster (Hjalager, 1996). Teknisk utveckling och ökad internationell konkurrens har bidragit till en minskning av arbetstillfällen på landsbygden. Globaliseringen har även medfört att städer och regioner marknadsför sig på en mer internationell marknad. Konkurrensen mellan platser och regioner har till en viss del lett till att de allt mer förlorar den egna unika karaktären. Genom platsmarknadsföring kan de unika egenskaperna på en enskild plats lyftas fram (Bohlin och Elbe, 2007). Det finns ett växande antal små turistföretag och på landsbygden finns det en småskalighet som ger verksamheterna en genuin karaktär. Det finns också inslag av naturupplevelser som förstärker attraktiviteten för omgivningen och det ger goda förutsättningar för att bedriva en mängd aktiviteter. Även ekoturismen gör sig synlig genom att småskaligheten förhindrar en hög belastning på miljön samt att det stödjer lokalbefolkningens välbefinnanden (Jordbruksdepartementet, 2008). Behovet att utveckla destinationer ifrågasätts sällan, trots att vissa regioner kanske har begränsade möjligheter att etablera sig som en destination på en mycket konkurrensutsatt marknad. Det gäller inte minst regioner i periferin som saknar nödvändiga tillgångar, såsom infrastruktur men också en förmåga att påverka den egna situationen. Även om ett av destinationsutvecklingens syften ofta är att öka besöksantalen är
det viktigt att behålla en viss småskalighet, särskilt på landsbygden (Bohlin och Elbe, 2007). Stödprogram, som Leader, har utvecklats för att främja utvecklingen på landsbygden. Det finns en möjlighet att utveckla attraktiva produkter på landsbygden som lockar turister som vanligtvis inte skulle åka dit. Efterfrågan på landsbygdsturism kan komma från människans önskan efter nostalgi. Urbaniseringen har medfört en längtan efter att få (åter)uppleva barndomens eller nära släktingars miljöer. En tydlig innovativ ansträngning kan vara att skapa turistprodukter som präglas av det traditionella, t.ex. genom gårdsbutiker. Det ger varan ett värde som präglas av att det är skapat på landsbygden. Likaså kan aktiviteter vara traditionella, som nödvändigtvis inte utövas i den moderna landsbygden men kan vara attraktivt för turister (Hjalager, 1996). För turismen i Kalmar län är landsbygdens miljöer särskilt utmärkande. Christina Thorstensson säger att det är det som karaktäriserar regionen och framhäver det som en viktig resurs när det till exempel gäller att tillvarata intresset för Astrid Lindgren och de miljöer som hon växte upp i, som senare beskrivs i hennes böcker. Så även landsbygdens miljöer är en del i profileringen av regionen. Christina Thorstensson tillägger också att landsbygden ofta tas för givet eftersom den är så utbredd i regionen. Men för andra som inte har samma närhet eller tillgång till landsbygden finns det ett värde i att uppehålla sig i de miljöerna. Många av de utvecklingsprojekt i regionen som berör turismen är också utvecklingsprojekt för landsbygden. Det finns ett intresse för befolkningen på landsbygden att utveckla någon form av turismverksamhet och respektive utveckling går därför ofta hand i hand, säger Christina Thorstensson.
Bohlin och Elbe (2007) säger att i strukturomvandlingen på landsbygden har företagande kommit att bli en ny form av självständighet på platser som förenar oberoendets tradition med solidaritet och gemenskap. Företagandet är ett sätt att kunna behålla självständiga ideal samtidigt som basen för den traditionella försörjningen försvinner. På så sätt finns det hos landsbygdens turismföretagare en koppling mellan det traditionella och moderna. Genom att använda moderna arbetsmetoder kan de även behålla de traditionella och självständiga värdena. Detta har bidragit till att kvinnor representerar en stor del av företagarna på landsbygden medan männen åker in till tätorterna. På landsbygden finns ett intresse mellan det traditionella sättet att leva och det moderna livet med nyare strukturer inom arbetsmarknad, konsumtion och välfärdsstat. Det finns förutsättningar som kan underlätta för företagsmiljön, som kommunikationer, marknad och arbetskraftstillgång (Bohlin och Elbe, 2007). Det behövs därför en utveckling och förbättrade förutsättningar på landsbygden, som i den synpunkten utgör en liten konkurrens gentemot tätorterna. Med en hängiven satsning kan
ekoturismen ge en inkomst till befolkningen och de lokala företagen och därmed bli en drivande faktor för landsbygdens utveckling (Hanneberg, 1996). Christina Thorstensson säger att, för att utveckla en turismverksamhet på landsbygden så är det av fördelaktiga skäl bra att befinna sig i områden där det finns mycket människor, till exempel omkring områden men även välkända varumärken som Öland, Vimmerby, Kalmar och Västervik. För att stödja utvecklingen på landsbygden har det genom EU och nationella medel inletts ett landsbygdsprogram för perioden 2007-2013. Syftet med programmet är att främja tillväxt, konkurrenskraft, företagande och sysselsättning på landsbygden. Aktörer på landsbygden kan få stöd för att utveckla sina verksamheter, som finansieras ungefär till hälften av EU. Programmet prioriterar företagsamhet och miljö med ett hållbart förhållningssätt (Jordbruksverket, 2008). Alexander Hellquist säger att det är ett viktigt verktyg, där det tydligt går att se kopplingar mellan regional utveckling och miljö. Landsbygdsprogrammet ska bidra till att befolkningen stannar kvar på landsbygden och håller landskapet öppet, för att i sin tur kunna ta emot turister och bevara de kulturvärden som finns. De stöden som finns är till exempel i form av miljöersättning och företagsstöd. Samtidigt som lantbrukare producerar livsmedel, så håller de även landskapet öppet och värnar om den biologiska mångfalden, vilket de kompenseras för med finansiellt stöd, så kallad miljöersättning. Företagsstödet prioriterar satsningar som leder till sysselsättning och tillväxt för företagen, samtidigt som graden av miljöpåverkan är en påverkande faktor.
En grundläggande infrastruktur i form av kommunikationer och god servicenivå är viktiga förutsättningar för en gynnsam landsbygdsutveckling. Tillgängligheten och avståndet kan vara avgörande faktorer för verksamheter på landsbygden. Det är därför nödvändigt att upprätthålla kommunikationsmöjligheter för att locka företag och näringar samt människor (Jordbruksdepartementet, 2008). Helena Ervenius säger att Kalmar län, i likhet med övriga Sverige, så bor ungefär 75% av invånarna i tätorter. Boendestrukturerna ser annorlunda ut beroende på var i Sverige det är, och i Kalmar läns fall så bor invånarna relativt utspritt. Christina Thorstensson säger att det finns behov av att utveckla infrastrukturen i regionen, till exempel att förbättra standarden på vägnätet och öka trafikförbindelserna med tåg och flyg. Ett problem med att utveckla kollektivtrafik mellan tätorten och landsbygden är svårigheten att få det lönsamt, eftersom det till stor del är bilen som används. Ett alternativ för att åka kollektivt är att använda skolskjutstrafiken. Den är tillgänglig för alla, men dock inte anpassad till allmänhetens behov. Så beroende på var i landet det gäller så behöver infrastruktur och transportsystem anpassas till de rådande strukturerna, säger Helena Ervenius.
Nostalgin och kulturarvet som finns på landsbygden gör det till en intressant omgivning för turismupplevelser. Turismen kan också vara ett sätt att vända den negativa utvecklingen på landsbygden. Genom att turismen för med sig kapital utifrån kan det leda till en ekonomisk tillväxt för befolkningen. Det uttrycker sig även i en diversifiering av försörjningssätten, ökade arbetstillfällen och högre skatteinkomster. För att driva utvecklingen finns det stödprogram som ska främja tillväxten och öka företagandet på landsbygden. Företagandet innebär en självständighet och förbättrar möjligheterna för befolkningen att stanna kvar på landsbygden. För att värna om de naturgivna resurserna har det inneburit en ökning av verksamheter som inriktar sig på ekoturism och ekologisk odling. Småskaligheten på landsbygden ger även verksamheterna en genuin karaktär. För att utveckla landsbygden är grundläggande infrastruktur och kommunikationer viktiga förutsättningar. Tillgängligheten och avståndet kan nämligen vara avgörande för utvecklingen.
5. Transportens betydelse
Samhällsutvecklingen har på flera sätt lagt grunden för turismens framväxt. Ett större välstånd, utbyggd infrastruktur och tekniska framsteg inom transportsektorn skapar förutsättningar för att turismen ska kunna utvecklas. Människor förflyttar sig allt oftare och längre. Transporten är därför en väsentlig del inom turismen, eftersom turisterna måste ta sig från en plats till en annan. Transporterna blir även billigare och det är en bidragande faktor till att turismen idag utgör en av världens största industrier. Transporten bidrar dock till avgaser, resurs- och energianvändning, vilket har en negativ påverkan på miljön (Bohlin och Elbe, 2007). Det är därför nödvändigt att utveckla miljömässigt förbättrade transportmöjligheter, där utsläppen och miljöpåverkan minimeras. Transporten utgör en viktig miljöfråga som inte går att undvika. Samtidigt är tillgängligheten en förutsättning för att turister ska kunna ta sig till platsen. Genom utvecklingen av infrastrukturen så kommer platser närmare varandra. Transportfrågorna är därför viktiga för turistföretag som avser att etablera en verksamhet. Större städer och folktäta områden har ofta fördelen att de är ett starkt nav i transportsystemets nätverk (Bohlin och Elbe, 2007). Helena Ervenius poängterar att det dock inte räcker med bara infrastruktur, utan det måste finnas trafik också. Därför är det nödvändigt att alltid se infrastrukturen ihop med dem som ska använda den, vilket är en grundförutsättning.
Bohlin och Elbe (2007) nämner tre saker som krävs för att en plats ska ses som en destination. Först och främst behövs det attraktioner, det som i första hand lockar dit människor. Det behövs ett utbud av serviceverksamhet, som gör att turister kan uppehålla och sysselsätta sig på destinationen. Slutligen behövs det även infrastruktur som gör platsen tillgänglig. Till det krävs ett fungerande transportsystem, såväl till som inom destinationen. Ett kännetecken för Sverige är att landet har en stor yta som också till stor del är glesbefolkad. Det kan därför vara långa avstånd mellan olika platser, vilket ställer krav på transportsystemet. Det svenska klimatet gör också att det under året finns perioder då det är lättare att attrahera turister. Det förutsätter god infrastruktur och kommunikation (Gärtner Ask, 2004). Kalmar län är ett tydligt exempel på en region som under sommar- och semesterperioden har en stor ökning av besökare. Det krävs därför infrastruktur som kan möta behovet för den ökade trafiken, men problemet är att få finansiella medel för något som bara pågår under en mindre del av året. Det skulle därför inte leda till ett större genomslag, säger Helena Ervenius. Gärtner Ask (2004) nämner också att transporten till destinationen ingår även den i helhetsupplevelsen.
Därför har få turistföretag kontroll över ”hela” produkten. Det behövs därför samverkan för att förbättra företagens förutsättningar.
I enlighet med figur 1 så är bilen det vanligaste transportmedlet i Sverige för turister och det är något som inte går att undvika. Bilen innebär en större frihet och rörlighet. När massbilismen gjorde sitt intåg under efterkrigstiden ansågs tåget som transportmedel omodernt och järnvägsräls ersattes med vägar. Idag har det inom turismen blivit ett ökat tågresande, dels på grund av att det är mer miljövänligt (Bohlin och Elbe, 2007). Bilen är däremot fortfarande det överlägset vanligaste transportmedlet. Generellt så är bilen dominerande för korta reseavstånd, tåget blir viktigare för medellånga avstånd och flyget dominerar de långa avstånden (Bohlin och Elbe, 2007). Att använda buss som transportmedel gör det dessutom möjligt att nå områden i glesbygden, där det varken finns järnvägs- eller flygförbindelser. I jämförelse med bilen är också bussen mer miljövänlig (Berggren och Tydén, 2001). Transportmedlen är ett av de främsta problemen för hållbar turism och även den främsta kritiken till ekoturismen. Ekoturismen förutsätter nämligen en nödvändig rörlighet. Becken och Hay (2007) beskriver hur transporterna förekommer utifrån tre tydliga nivåer. Först och främst är det resan till och från destinationen, därefter resandet på destinationen samt även transportmedel som en del i aktiviteter, till exempel båtturer. Däremot så kan ekoturister vara mer mottagliga för att öka sitt miljöengagemang, till exempel genom att välja miljövänligare alternativ och stanna längre på destinationen.
Figur 1. Använda transportmedel 2007, för resor med övernattning i Sverige (uppgifter angivna i procent) (Nutek, 2008)
Bland de olika transportmedlen utpekas flyget som en av de störst bidragande orsakerna till de negativa miljöeffekterna (Gärtner Ask, 2004). Flygresandet har tagit en ökad marknadsandel
från andra transportmedel inom turismen de senaste decennierna, särskilt för internationella resenärer. En orsak till det är lanseringen av lågprisflyg, vilket innebär en ökad tillgänglighet och prisvärda resor som därmed tilltalar en större andel resenärer. Utvecklingen visar därför inte helt oväntat att människor reser allt längre och allt oftare (Becken och Hay, 2007). Detta gynnar flygindustrin och har lett till att transportfrågan har uppmärksammats i samband med turismens klimatpåverkan. Reaktionen från flygindustrin är främst att försöka minska på växthusgasernas utsläpp. Becken och Hay (2007) säger att ett alternativ är att beskatta flygbränslet vilket kan motivera till att minska utsläppen samt att det även skulle tilltala den nuvarande ojämlika beskattningen i jämförelse med andra transportmedel. Bohlin och Elbe (2007) säger däremot att inom flygindustrin kanske inte lösningen är högre priser eller minskat resande. De tänker att miljöproblemen ska lösas med teknisk utveckling av planen och effektivare flygledning. Det ansvaret som tidigare fördes över till näringslivet är på väg att återgå till individen. Genom att på olika sätt betala för ett dåligt samvete. Resenärer kan köpa så kallade utsläppsrätter eller betala för den koldioxid som släpps ut. Men det går inte enbart att förlita sig på att förändringar i resenärernas efterfrågan ska styra utvecklingen i rätt riktning. Turistnäringens aktörer har därför också ett stort ansvar för att anpassa utbudet. Transportsektorn kan även ställa hårdare krav på sina leverantörer och driva utvecklingen framåt samtidigt som de kan tillvarata deras egna intressen (Nutek, 2008). För att utveckla turismen i Kalmar län och öka volymerna av besökare, kan flygtransporten vara en bidragande faktor, säger Gustaf Öholm. Det gäller naturligtvis framförallt för utländska gäster, dock bör flygets inverkan på miljön tas hänsyn till.
Ett sätt för destinationer att minska på transportintensiteten är att utveckla ett brett utbud av aktiviteter och serviceverksamheter som kan få turister att stanna längre på platsen. En bra infrastruktur och ett välutvecklat transportsystem är därför en nödvändighet för att lätt kunna transportera sig inom destinationen. Det leder till ökade förutsättningar för kollektivt resande istället för att använda bilen (Bohlin och Elbe, 2007). Det är dock en stor utmaning för turismen enligt Helena Ervenius, det vill säga att utveckla en turistnäring som inte är beroende av bilen. Att åka kollektivt kan i många fall vara omständigt på grund av långa avstånd eller otillräcklig tillgänglighet. På Regionförbundet i Kalmar jobbar de mycket med utvecklingen av infrastruktur, men då inte främst i turismperspektiv, utan mer ur ett invånarperspektiv och etableringsperspektiv för företag. Det leder däremot till att även turismen gynnas av det i slutändan, säger Christina Thorstensson. Helena Ervenius berättar att det har skett ett systemskifte inom utbyggnaden av infrastruktur. Det har under de senaste 10 åren börjat
byggas järnvägsbanor igen, vilket i princip inte skett sedan 1800-talet. Det har nämligen tidigare ersatts av utbyggnaden av vägar för biltrafiken. Från att resandet med bil, tåg och båt varit ungefär lika utbrett så har bilresandet kraftfullt dragit ifrån användningen av andra transportmedel sedan 1950-talet. Helena Ervenius säger att anledningen till att tågresandet har ökat beror på flera samverkande faktorer. Genom att bl.a. gjort det mer bekvämt och ökat trafiken, samtidigt som miljömedvetandet ökat, så har det växt som alternativ till bilen. Det har lett till att tågresandet ökat med ungefär 45% under de senaste 10 åren, vilket är över förväntan. Helena Ervenius understryker också att turtätheten är det viktigaste, det vill säga. att det går ofta. Christina Thorstensson förklarar att det också behövs samordning av kollektivtrafiken i regionen för att öka användandet. Glasriket är till exempel uppdelat på fyra kommuner och tidtabellerna är inte koordinerade. Det är därför nödvändigt att gemensamt utveckla ett transportsystem mellan regionerna.
Det är transportsektorn som står för den större delen av koldioxidutsläppen. Val av transportmedel och utvecklingen av olika transportmedel har en avgörande betydelse för utsläppsmängden. Dock kommer flygresandet troligen inte minska på grund av att nya destinationer exploateras och tillgängligheten ökar. Det krävs ett individuellt ansvar. En aspekt som bör övervägas är att förbättringen av tillgängligheten inte alltid är positiv, utan vissa destinationer kan förlora sina genuina karaktärer om en större andel turister reser dit (Bohlin och Elbe, 2007). För ekoturismen och övrig naturbaserad turism kan avsaknaden av en turistisk infrastruktur dessutom vara till det bättre, eftersom dessa turister lockas främst av naturen och söker sig bort från de moderna strukturerna. För destinationsutvecklare gäller det att ha ett helhetsperspektiv, att skapa en balans mellan att tillgodose resenärers och besökares behov och önskemål, god kvalitet på miljön för natur och människor och en framgångsrik turistnäring för att uppnå en hållbar turismutveckling. Eftersom turismutvecklingen är en del av samhällsutvecklingen gäller det även att den offentliga sektorn förses med lagar och förordningar som styr verksamheter och människor mot ett samhälle som blir mer uthålligt. I det tidiga arbetet fokuserades det främst på miljöfrågorna, vilka även hade geografiska begränsningar. Det var i första hand det som utspelade sig på destinationen som stod i fokus. De miljömässiga effekterna på hemorten och på resans väg hade inte lika stor uppmärksamhet. I och med den ökade debatten kring klimatfrågor kommer sannolikt transporternas effekter få ett större utrymme och transportmedlen får ta del av de förbättringar som den nya tekniken driver fram. Därmed skulle en fortsatt tillväxt inom turismen ändå kunna vara möjlig utan att transporten blir alltför allvarlig (Bohlin och Elbe, 2007). Eftersom
Kalmar län är relativt glest befolkat så krävs det mycket transporter, och eftersom bilinnehavet ökar så ökar även transporterna, säger Alexander Hellquist. Kalmar län har ambitionen att vara en föregångare när det gäller att minska transporternas påverkan på miljön. De har nämligen som mål att bli en fossilbränslefri region år 2030, och minska klimatpåverkande utsläpp samtidigt som de skapar en hållbar tillväxt. Det innebär att inga nettoutsläpp av koldioxid ska ske. Förbrukningen av fossilbränsle ska vägas upp av export av icke-fossila bränslen från regionen, så att nettot blir inte minus, säger Alexander Hellquist. Helena Ervenius säger också att Kalmar län var före staten i att ge bidrag till dem som skaffar sig miljöbil. När det gäller kollektivtrafiken så har samtliga bussar hos Kalmar Läns Trafik AB miljöklassats. Vid tillfället av bussupphandlingen för ungefär ett år sen låg regionen i framkant i det avseendet. Kommunen och Landstinget använder sig dessutom av miljöanpassade bilar. På så sätt är regionen aktivt drivande i att miljöanpassa transportmedlen och pressa på den tekniska utvecklingen inom fordonsindustrin. Utöver det så finns det även statliga regleringar med skatter och lagar, säger Helena Ervenius. Alexander Hellquist tillägger att även om det tas hänsyn till miljön i utvecklingen av infrastruktur, så är det samtidigt ett hårt tryck från företag och näringsliv, via kommunpolitiker. De vill nämligen gynna näringslivet i kommunen för att få arbetstillfällen och folk att bo kvar helt enkelt. Det är en stark kraft i dessa processer. Det jobbas även mycket med, och något som håller på att växa fram är, användning av biogas som bränsle. Det pågår projekt där bönder ska kunna framställa biogas ur gödsel. Alexander Hellquist säger att det där kommer in lite på ekoturism, genom att använda naturen och dess miljö för att få intäkter utan att exploatera den och istället bevara den. Regionförbundet i Kalmar län är en aktör som är drivande särskilt i klimatfrågorna. De har mottagit bidrag från Naturvårdsverket i form av s.k. Klimp-pengar. Klimp står för Klimatinvesteringsprogram och är menat att genom samverkan göra långsiktiga investeringar som minskar miljöbelastningen genom minskningen av växthusgaser. Det avser även att uppmuntra lokalt engagemang och miljöarbete (Naturvårdsverket, 2007).
För att nämna en annan aspekt i infrastrukturen så kan tillgängligheten även förbättras genom it-tekniska lösningar. Visit South East Sweden är ett samarbete mellan tre stora destinationer i regionen; Kalmar, Glasriket och Öland. Genom deras gemensamma hemsida på internet finns det möjlighet att boka hela resekedjan; resa, bo, äta, göra, på en och samma plats. Det är en distributions- och försäljningskanal som lättare kan nå ut till marknaden, säger Gustaf Öholm.
När det gäller turism så är transporten till platsen en grundläggande komponent, och i takt med att fler människor reser utvecklas infrastruktur som gör platser mer tillgängliga. Samtidigt bidrar transporterna till negativa effekter på miljön och det är även det som ekoturismen främst kritiseras för. Det är därför nödvändigt att miljöanpassa transportmedlen och utveckla miljömässigt förbättrade transportmöjligheter. För ekoturism och annan naturbaserad turism kan dock en väl utvecklad infrastruktur inskränka på den småskaliga och genuina karaktären. Det behövs ett helhetsperspektiv för att både tillgodose besökares behov och värna om natur och miljö, samtidigt som det sker en hållbar turismutveckling. I utvecklingen av infrastruktur finns det förutom miljön ett ekonomiskt intresse. För näringslivet är det nödvändigt med en väl utvecklad infrastruktur för att förbättra förutsättningarna för den ekonomiska tillväxten.
