7.5.2 Lokaler för verksamheten

Det nämndes även lokaler i frågan om styrbarhet av utvecklingen och enligt Robin så återstår få ställen med anpassade lokaler för fritidsverksamheten. Man kan inte förvänta sig att barn gärna går in i skolsal på eftermiddagen för att utföra aktiviteter eller lek, speciellt inte om stress från skola ökar. Jag ser ett större behov av att ge barn fristad för att återhämta sin styrka. På frågan varför det är såhär kan svaret vara väldigt enkelt, lokaler kostar. Om de står tomma, vilket de skulle om de enbart var dedikerade till fritidsverksamheten, så måste man utreda var de pengarna ska tas ifrån för att balansera ut det.

Många frågor som till exempel barngruppers storlek och hur man hanterar detta, liksom möjligheten för barn att återhämta sig efter skolan, skulle enligt min åsikt förbättras om man hade fina lokaler dedikerade till fritidsverksamheten med bra upplägg. Huruvida lokal vore en lösning beror däremot på fritidspedagogerna som utnyttjar den. För pedagogernas del påverkas deras möjligheter och planering av belastningen de påläggs vilket styrs till del av läroplanen liksom storleken på deras tillgängliga planeringstid. I sin tur påverkas den tillgängliga planeringstiden av resurser samt kommunens ekonomi och möjlighet att undanvara tiden till pedagogen. Ekonomin i gengäld påverkas av tillgång liksom förmågan hos anställda att ta initiativ och komma med innovativa lösningar.

7.6

Att utföra en pilotstudie innan genomförandet av intervjuerna visade sig vara väldigt bra för att bättra på min intervjuförmåga. Förberedandet garanterade ett bättre underlag med relevant empiri till undersökningen. Hjälp gavs av handledare för att på bra sätt formulera frågeställningen. Denna hjälp gjorde sig märkbar i intervjuguiden där frågorna lättare skapade en bra diskussion.

Vid själva utförandet av intervjun var det några problem som uppstod bland annat att de intervjuade i Eslöv enbart hade möjlighet att ställa upp på en tid tillsammans. Risken låg i att de inte skulle våga säga något som särskilde sig från den andres åsikter eller yttra något som kan skada dem själva längre fram. Denna risk ansågs däremot vara försumbar jämfört med den risk som fanns av att de arbetat på samma arbetsplats under flera år och redan influerat varandras åsikter.

Andra risker på ett psykologiskt plan var valet att spela in intervjun då den eller de intervjuade då kunde känna sig obekväma med hur de skulle besvara frågorna liksom att de kan ha försökt ge en bättre bild av sig själva. Med hänsyn till hur villiga de intervjuade var att berätta om både positiva och negativa upplevelser och fokuserade mer på verksamheten än sitt eget arbete så upplevde jag inte att så var fallet.

På grund av tidsbrist kunde enbart fyra intervjuer genomföras. Hade det funnits mer tid till så hade man önskat att risken för avvikelser hade kunnat minskas med ett större antal intervjuer inom de valda kommunerna. Själva arbetet består till stor del av subjektiv empiri och att kunna lägga till kvantitativ undersökning skulle man kunna bekräfta slutsatser men återigen fanns det inte tid att slutföra sådan undersökning. Sådan information var inte tillgänglig från säkra källor i sådan form att den skulle kunna användas för denna frågeställning.

Statistik begäran och frågor ställdes till statistiska centralbyrån och skolinspektionen men trots flera förfrågningar har fortfarande inget svar anlänt vid skrivandet av detta arbete.

8 Slutsats

Vad är förutsättningarna för fritidspedagogers yrkesroll och har den ändrats? Har man idag utrymme för självbestämmande och har det varit såhär de senaste tio åren? Frågeställningen har lett till intervjufrågor och undersökning riktad mot hur fritidspedagoger blivit påverkade.

8.1

Något som märktes i analysen var att tiden som fritidspedagogen måste gå in i skolan tar stor kraft och ork. Mest konkret tycks planeringstiden bli drabbad och då ställdes frågan om fritidspedagoger är utbildade för denna roll i skolan. Aktiviteter och lekar som ska planeras skiljer sig mellan skola och fritidsverksamhet.

Finn Calander (1999) anser att skolan prioriteras och att fritidspedagoger därför börjar agera mer som hjälplärare. Enligt honom måste man separera skolan från fritidshemmen för att förhindra en urholkning av fritidspedagogers yrkesroll. Kollar man på vad de intervjuade uttryckte så var det en frustration att planeringstiden inte räcker till. Med brist på reflektion och planering så finns risken att fritidspedagogen inte kan förbättra sin roll och då riskeras status minskas ytterligare för fritidshem.

Ser man till hur de intervjuade positivt nämnde att de nu har möjlighet att utföra aktiviteter i skolan istället för i fritidsverksamheten liksom hur de tydligare målen i läroplanen förbättrat deras respekt, tillit och ämneskunskap i skolan jämte lärare så kan urholkning redan hålla på att ske av yrkesrollen. Kanske är det bara så att som pedagog är man så fokuserad på att göra sitt bästa att man inte hinner tänka för mycket över situationen.

En slutsats av undersökningen är att fritidspedagoger agerar idag fler yrkesroller än tidigare och genom att följa barnen i skolan kan pedagogen nu vara både deras lärare, kurator, fritidspedagog med mera. Definitionen en fritidspedagog som yrkesroll tycks mer diffus efter att ha gått igenom empirin i detta arbete.

Slutsatsen kan inte dras huruvida detta är ytterligare symptom på urholkning som Calander nämnde men man kan däremot säga att fritidspedagoger är så mycket mer än en enkel definition. Det som jag inte lyckats besvara är om yrkesrollen håller på att definieras, om den är på väg till en anpassning och huruvida detta är positiv eller negativ utveckling.

8.2

Läroplanen Lgr11, Skolverket (2011), har inneburit tydligare mål men det verkar samtidigt inte ha begränsat möjligheten till självbestämmande. De intervjuade fritidspedagogerna har fått ny syn på sina aktiviteter och reflekterar nu mer över vilken lärdom som ges vid utförande av aktivitet.

Pedagogerna uttryckte att friheten är stor men medför också ansvar. Viss frustration uttrycktes även när det gäller att kraven har ökats men inte resurserna för att uppfylla dem.

Ann S. Pihlgren (2011b) fick svar av sina informanter att planeringstid behöver ändras då mer tid behövs för att planera verksamheten och detsamma nämndes vid diskussion av förutsättningar för yrkesrollen. Med brist på planeringstid finns risk att man inte hinner reflektera och förbättra sin planering utan istället fastnar inrutad på en viss typ av undervisning.

Skolverket (2000) gjorde en rapport Finns fritids? där runt 70% av tillfrågade personalen ansåg att personal saknas. Ännu fler ansåg även att barngrupperna var för stora. Denna rapport är 12 år gammal och har inte kunnat ta hänsyn till den stora ökning av barngruppers storlek under senaste tio åren. Planerad verksamhet blir svårare på grund av storleken av barngrupper och som fritidspedagog går det inte alltid att ta en liten grupp av barn då belastningen på övrig personal skulle öka. Mycket beror dock på vem man frågar och genom fritidspedagogs flexibilitet och korrekt planerande inte enbart av aktiviteter utan även runtom sig själv borde möjligheten öka till att kunna styra själv.

Som fritidspedagog kan man enligt egen erfarenhet påverka utvecklingen för fritidshemmen genom att lämna in förslag till förbättringar till bland annat rektorn på ens arbetsplats. När det gäller större frågor så som tidigare nämnt ökningen av barngrupper ansågs det i undersökningen att fritidspedagoger har haft lite att säga till om. Detsamma skulle gälla svårigheten att få anpassade lokaler för fritidsverksamheten som mer och mer verkar få utnyttja skolans lokaler för egen sysselsättning.

Dessa frågor är av nära politisk natur och jag anser att man därför måste nå ut till media för att kunna påverka utvecklingen på denna nivå. Här anses det däremot viktigt att inte involvera föräldrarna i stor utsträckning då de ska kunna känna sig trygga i den fritidsverksamhet som ansvarar för deras barn.