I det här avsnittet ska jag beskriva och diskutera hur lokalpressen (i praktiken lokaltidningen
Hallandsposten) beskrev och kommenterade Alternativfestivalen.
Hallandsposten var (och är) den dominerande morgontidningen i Halmstad och hade (och har) den politiska beteckningen ”oberoende liberal”. Tidningen publicerade under åren 1975- 1982 ett flertal artiklar om Alternativfestivalen i Halmstad. Dessa artiklar kan huvudsakligen indelas i tre typer: För det första nyhetsartiklar inför festivalen. För det andra reportage från festivalen, vanligtvis publicerade måndagen närmast efter festivalhelgen. För det tredje någon form av kortare uppföljningsartikel en tid efter festivalen, exempelvis angående festivalens besökarantal och ekonomiska resultat. Medan nyhetsartiklarna före och efter festivalen var av informerande karaktär så innehöll reportagen även vissa kommenterande och/eller värderande inslag. Detta förhållande var till största delen detsamma samtliga år som Alternativfestivalen arrangerades. Undantaget var 1976 då Kulturnämnden hade sagt nej till att stödja festivalen ekonomiskt, vilket föranledde ett antal inlägg i Hallandspostens debatt- och insändarspalter. Däremot kommenterades festivalen aldrig på tidningens ledarsida.
Man skulle kunna göra en jämförelse med David Thyréns indelning av den progressiva musikrörelsens utveckling i en initialfas, en formationsfas, en organisationsfas och till sist en stagnationsfas (se avsnitt 2.3), även om dessa faser förstås inte helt och hållet sammanfaller tidsmässigt med Alternativfestivalens utveckling.
108 Hallandsposten 1988-11-21. 109 Hallandsposten 1979-06-28b.
110 Hur landsortsprovinsiell grodprisepisoden än må framstå är den faktiskt ett visst uttryck för den ”demokratins
kris” som den s.k. Trilaterala kommissionen varnade för i mitten av 1970-talet. Den ”regerbarhetskris” som man beskrev i termer av ”ett dramatiskt uppsving av demokratisk iver” ansåg kommissionen utgöra ett hot mot den västerländska representativa demokratins legitimitet och stabilitet (Crozier, Huntington & Watanuki 1975:59).
Alternativfestivalens initialfas utgörs av åren 1975 och 1976. Det var då festivalen startades och genomfördes de två första gångerna, en smula trevande och fortfarande inomhus i aulan på Örjansskolan. HP:s artiklar om festivalen präglas till stor del av nyfikenhet och sympati för det nya alternativet till Laxivalen. Tidningen tar även, 1976, ställning för festivalkommittén gentemot Kulturnämnden som vägrat stödja Alternativfestivalen ekonomiskt. I en signerad kommentar frågar Karl Gustav Jönsson rakt ut: ”Vad gör kulturnämnden?”111
Alternativfestivalens formationsfas inträffade under åren 1977 och 1978. Dels fann man då något av sin identitet som en utomhusfestival på Bastionen i Norre katts park, och dels tog en tydligare struktur och uppläggning av festivalprogrammet form (även om denna utveckling till viss del hade börjat redan 1976, se avsnitt 3.4). Det var under de här åren som publiken i Halmstad på allvar började hitta till Alternativfestivalen.
HP är också påfallande positiv i tonen, särskilt angående Alternativfestivalen 1977, trots att artikeln framställs som ett nyhetsreportage snarare än som en konsertrecension. Bl.a. talas det redan på förstasidan entusiastiskt om artisternas ”angelägna budskap”112 och på nyhetsplats beskrivs exempelvis Björn Afzelius spelning under lördagskvällen på följande vis:
Han behövde inte vara länge inne på scenen innan han kopplat publiken i ett säkert grepp genom sitt auktoritativa och självklara uppträdande. Varje ord i varenda textrad gick hem och bandets häftiga rockackompanjemang med virtuosa gitarrsolon gick knappast någon i Norre katts park spårlöst förbi. Succén var given…
Om den chilenska sånggruppen Virachoca heter det i samma artikel att de sjöng ”med en glöd och äkthet i känslan som gjorde att man kände deras hemlands förtryck mycket nära och som något att kämpa emot”.113 En tänkbar anledning till den tydligt välvilliga tonen kan vara att artikelförfattaren Håkan Peterson själv tillhörde de medverkande vid festivalen 1977.114
Alternativfestivalens organisationsfas genomgicks under åren 1979-1980. Inför 1980 års festival skämtade HP något ironiskt om ”[s]amma tid, samma plats”115 och påpekade att
”Alternativfestivalen [hade] blivit en institution i sig” och det kanske var ”dags att släppa första delen av namnet”.116 Samtidigt skrev man entusiastiskt om teaterinslagen vid festivalen året före och visade på hur Alternativfestivalen sedan den blivit mer etablerad försökte skapa en fastare organisation och struktur för att åstadkomma en utveckling av programmet.
111 Hallandsposten 1976-07-05b. 112 Hallandsposten 1977-07-04a. 113 Hallandsposten 1977-07-04b. 114 Hallandsposten 1977-07-02. 115 Hallandsposten 1980-05-21. 116 Hallandsposten 1980-06-25.
Alternativfestivalens stagnationsfas påbörjades i viss mån 1981 och fullbordades 1982. Som beskrevs i föregående kapitel förändrades både tidsandan och musikscenen vid ingången till 1980-talet, något som antagligen fick konsekvenser för ett så 1970-talspräglat evenemang som Alternativfestivalen. HP:s rapportering om festivalen förändras med denna utveckling, även om tonen 1981 fortfarande är välvillig. Det som framför allt dominerar spalterna är polisens förbud mot rockmusik på Bastionen och beslutet att dela Alternativfestivalen i två delar: en rockmusiksektion på Örjansskolan och övriga aktiviteter i Norre Katts park. Frågan som ställs är om detta även kommer att innebära en motsvarande uppdelning av publiken.117 Ännu ett uttryck för att tiden hade förändrats kan märkas när det stora dragplåstret vid 1981 års festival, Anders F Rönnblom, intervjuas av HP. Intressant är att artikeln, som följande citat visar, redan då talar om den progressiva musikrörelsen i förfluten tid:
Anders F Rönnblom skriver, och har alltid skrivit, låtar på svenska. Ofta med samhällskritisk inriktning. Men trots det var han aldrig delaktig i 70-talets alternativa musikrörelse.
– Jag gick min egen väg, säger Anders. Mina samhällskritiska texter kom först i slutet av 70-talet när musikrörelsen var på väg att dö ut. Men jag har ändå spelat en hel del på musikforum.
Idag är Anders glad över att han inte hamnade i den ”progressiva fällan” på 70-talet.
– Jag tror att jag därigenom har en bredare publik än vad de flesta av de grupperna någonsin fått.118
Efter sista alternativfestivalen 1982 andas rapporteringen uppgivenhet; festivalen förefaller nu vara passé. Under rubriken ”Alternativfestival under hotande moln” konstateras att det varit kärvt med såväl publik som ekonomi. Artikeln är kortfattad och tonen korthuggen:
Årets upplaga lockade alltså inte några större skaror. Och har inte aktiviteterna runtomkring blivit färre?
Det är naturligtvis lättare sagt än gjort men kanske borde alternativfestivalen försöka finna sig lite nya vägar till kommande år.119
Som vi har sett blev det betydligt mer drastiskt än så. Två dagar senare berättades det i HP att även arrangörerna själva var missnöjda med resultatet av 1982 års festival och såg skeptiskt på framtiden.120 Alternativfestivalen lades slutligen ner 1983.
117 Hallandsposten 1981-06-16a; Hallandsposten 1981-06-29. 118 Hallandsposten 1981-06-16b.
119 Hallandsposten 1982-07-05. 120 Hallandsposten 1982-07-07.
5 Analys
Det här kapitlet syftar till att analysera det empiriska material som redovisats i kapitel 3 och 4 mot uppsatsens teoretiska begrepp. Först analyseras Alternativfestivalen i Halmstad 1975- 1982 utifrån politisk kommunikation, därefter utifrån frågan om subkulturer och motkulturer.